plötsligt händer det

Tidigare ikväll var jag på ett jobbrelaterat föredrag med några kollegor. Bra på många sätt. Mycket intressant föredrag av en mycket kompetent person också. Jag jobbade lite med henne en gång i forntiden, ett år i slutet av nittiotalet när jag var nyexad och ganska förvirrad. Sedan dess har hon gjort en grym och intressant och spännande karriär. Jag har följt henne lite i pressen.

Och så blev jag så glad och förvånad av det som hände efter föredraget. Hon gick rakt fram till mig, sa "nämen hej" och mitt förnamn. Jag var inte alls säker på att hon skulle komma ihåg mig. Ett snurrigt litet juristyngel. Och nästan lika glad blev jag för det hon sa sedan: "Jag har bott utomlands i tio år och tycker att alla mina bekanta har blivit så gamla. Men du är dig jättelik."

Hell yeah. Måste bjuda henne på lunch tror jag.