heja, heja

Kistaloppet blev en succé.

Lilla Räkan är helt enormt duktig. Snabb och modig. Så kul att se. För egen del var det som vanligt, höll jag på att säga (har sprungit hela fyra lopp i mitt liv). Förutom det vanliga nojandet inför starten ("varför", "aldrig mer" osv) och svackan vid sju km ("tur att det är sista gången jag springer motionslopp") var det jättehärligt. Perfekt springväder, mycket folk, fin bana. Blev nästan rörd på den delen av loppet som gick genom Kista Galleria, hundratals människor klappade händerna i takt och hejade på. Sedan visade det sig att banan gick förbi huset Pappan bodde i några år på åttiotalet. När jag såg att den indiska mataffären fanns kvar på hörnan där han bodde började jag faktiskt gråta på riktigt.
Och så slog jag personbästa också. Heja, Plastmamman!