Ni vet hur viss musik berör en så mycket att man inte kan förklara det. Rätt låt vid rätt tillfälle, eller fel låt vid fel tillfälle, kan göra mig helt lugn eller få mig helt ur balans.
Som Springsteens "Waitin' on a sunny day". För mig är den av olika skäl intimt förknippad med en tidigare kollega och vän som dog i tsunamin 2005, tillsammans med sin fru. Den spelas inte så ofta, men ett par gånger har jag hört den i affärer och varit tvungen att gå ut. Eller "Autumn leaves". Den spelade Pappan för mig när jag var kanske 16 år och började intressera mig för annat än topplistemusiken. Jag reste mig faktiskt ur soffan hemma hos några bekanta en gång och stängde av stereon när den spelades för att jag inte mäktade med den just då. Fast Eva Cassidys tolkning är väldigt fin. (Hon dog i cancer när hon var 33 år, Pappan dog ju också i cancer och de här två sakerna tillsammans kan liksom bli för mycket.)
Sedan finns det låtar som av någon anledning bara träffar rakt i hjärtat. Konstigt det där. I morse lyssnade jag på "Må din vilja ske" (Cohens "If it be your will" i Björn Afzelius fina översättning och Ebba Forsbergs tolkning) på väg till jobbet och började böla på tunnelbanan. Faktiskt lite pinsamt. Men lite skönt också. Den är otroligt sorglig, men ibland hjälper det att gräva ned sig lite i det som tynger en tycker jag. Det gäller bara att inte fastna.
Och här är den, "Må din vilja ske": http://www.youtube.com/watch?v=asA6_tJAffk
Som Springsteens "Waitin' on a sunny day". För mig är den av olika skäl intimt förknippad med en tidigare kollega och vän som dog i tsunamin 2005, tillsammans med sin fru. Den spelas inte så ofta, men ett par gånger har jag hört den i affärer och varit tvungen att gå ut. Eller "Autumn leaves". Den spelade Pappan för mig när jag var kanske 16 år och började intressera mig för annat än topplistemusiken. Jag reste mig faktiskt ur soffan hemma hos några bekanta en gång och stängde av stereon när den spelades för att jag inte mäktade med den just då. Fast Eva Cassidys tolkning är väldigt fin. (Hon dog i cancer när hon var 33 år, Pappan dog ju också i cancer och de här två sakerna tillsammans kan liksom bli för mycket.)
Sedan finns det låtar som av någon anledning bara träffar rakt i hjärtat. Konstigt det där. I morse lyssnade jag på "Må din vilja ske" (Cohens "If it be your will" i Björn Afzelius fina översättning och Ebba Forsbergs tolkning) på väg till jobbet och började böla på tunnelbanan. Faktiskt lite pinsamt. Men lite skönt också. Den är otroligt sorglig, men ibland hjälper det att gräva ned sig lite i det som tynger en tycker jag. Det gäller bara att inte fastna.
Och här är den, "Må din vilja ske": http://www.youtube.com/watch?v=asA6_tJAffk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar