En helt oinspirerande vecka går snart till ända. Barnen (och M och jag) har varit post-sportlovs-deppiga, jag har haft massor på jobbet men inget som har varit särskilt kul, jag har inte hunnit träna, jag har haft noll tålamod och varit sur och tråkig.
Pluttskrutten har dock lyst upp veckan med att längta och längta till sin födelsedag på söndag. Hon är så förväntansfull, det är helt underbart att se.
Och, faktiskt, ytterligare en sak som livade upp mig lite: imorse hörde jag Cookies 'n Beans fantastiska tolkning av Cohens "First we take Manhattan". Jag kom på mig själv med att DANSA. Det ni. Här kommer den (länk till Så ska det låta, sorry för det. Den finns på Spotify också).
Jag har inte lyckats förstå vad det är med Cohens låtar som jag gillar så mycket. (Är det en tjejgrej? Varken M eller Exet gillar honom eller hans låtar). Är jag inte i form börjar jag böla när jag hör "If it be your will", särskilt när Ebba Forsberg sjunger den på svenska ("Må din vilja ske"), eller "Dance me to the end of love".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar