Jag tror jag längtar bort lite. Jag känner för att
1) åka till Berlin, gå Neue Schönhauser Allé upp och ned, ta ett glas vin med min vän Konstnären, klippa mig hos kusin J:s ex, ta en kaffe på det där blåa caféet* som jag alltid glömmer vad det heter;
2) åka slalom en solig dag i Alperna (skrev om det under sportlovet), sol, gnistrande snö, ljudet av skidorna mot underlaget**;
3) dricka en lite ovanlig drink (Bellini?) på en snygg bar i någon storstad. New York kanske.
Om jag gjorde slag i saken och gjorde någon av de här sakerna skulle jag antagligen längta som en galning efter barnen efter fem minuter. Men dagdrömmerierna känns bra.
*en gång för ca hundra år sedan satt kusin J och jag på det blå caféet när jag var så ledsen för att Exet lämnat mig. Om jag minns rätt slutade den kvällen på China Club och ett nattligt samtal om bad break ups. Saknar kusin J ibland så det smärtar. Dammit.
**Ni vet när det blir sådär perfekt... man är inte hungrig, inte
törstig, inte trött, inte kall, har inte bråttom, allt bara är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar