Nu när Pluttskrutten fyllt fem år ser jag plötsligt på henne med lite andra ögon. Som om en dag gjorde skillnad. Men jag kan inte låta bli att tänka på vad stor hon är. Så förnuftig, känslig och lyhörd. Men fortfarande ett litet barn.
Har hela senaste dygnet tänkt på hennes första dygn i livet. Tänkt på att jag inte får glömma att berätta för henne hur det var. När hon var i magen, när hon kom, när hon kommit. Kärleken som faktiskt svämmar över och inte riktigt går att hantera. Jag har försökt förklara för Lilla Räkan hur mycket man älskar sina barn. Lilla räkan log lite och svarade att han tänker köpa presenter till M och mig när han flyttar hemifrån som tack för att vi uppfostrat honom. (Kanske ska påminna honom om detta när han är 17,5 år?).
Rivstart på veckan idag. Ett bra möte och ett halvt om halvt meningslöst möte. Har en hel del att göra och mera arbetslust än förra veckan. Måste också välja strategi i en komplicerad och infekterad privat konflikt (den som jag blev så arg över här om dagen). "Bättre fly än illa fäkta", tror jag det måste bli. Även om en del av mig inte alls vill svälja någon stolhet utan ge svar på tal. Men det vore fel väg, jag vet ju det. Imorgon gör jag det. Väljer det jag tror är rätt.
What a difference a day makes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar