Jaha, jag förstår att ni suttit klistrade vid datorn och väntat på en uppdatering från min halvmaradebut. Ok, håll i er - jag är så GRYMT nöjd med mig själv. Det gick riktigt bra och jag fixade mitt inofficiella mål. De första tolv kilometrarna tyckte jag att jag sprang exemplariskt, sedan blev det mycket tyngre.
Min allra bästa Lillebror och hans lika bästa fru E sa att de kanske skulle kolla vid kilometer fem, sen dök de upp inte bara där (lite efter Odenplan), utan också vid kilometer 11 (Stadshuset) OCH vid målet! De skrek och hejade och tjoade mitt namn och jag blev så himla glad. Finisar! Och ytterligare en underbar hejaklack stod vid kilometer 17, i backj*veln, när jag hade god lust att skita i alltihopa - nämligen M, Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan. Snacka om uppbackning. Tack vare dem behövde jag inte gå i backen, yey.
Organisationen var också riktigt bra. Det enda jag har att klaga på är många löpares långsamhet vid toabesöket före loppet. Jag kom till toan en kvart före min start, det var ca 15 pers. före mig i kön och ingen klarade sitt besök i bajamajan på under en minut. Hallå, hur svårt kan det vara? Det slutade med att jag och två tjejer till ur min startgrupp fick lämna toakön fem min innan vår start, kasta oss in på en toa precis vid starten och sen smita under snöret precis innan nästa startgrupp släpptes fram. Halvstressig start alltså.
Men, är så glad att jag startade, att det gick bra, att min träning lönat sig. Har messat Mamman, Bossen och alla möjliga och fiskat efter komplimanger. Ibland får man.
En liten del av mig vill genast anmäla mig till Götegorgsvarvet, en annan del av mig tänker att jag peakat nu och borde dra mig tillbaka. Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar