Ända sedan jag började jobba igen, för hela tio arbetsdagar sedan, har jag vandrat runt som i koma. Varit supertrött oavsett hur mycket eller lite jag sovit, blivit anfådd av att gå mer än tio meter i rask takt och haft hjärtklappning. Detta har fått min hypokondriska sida att blomma ut för fullt, med resultat att jag ställt självdiagnoser om både det ena och det andra. Jag har också hetsätit godis dagarna i ända i tron att jag ska få sköna sockerkickar.
Mina störtjobbiga symtom visade sig bero på sketen enkel järnbrist. Det var ju skönt, men känns liksom lite... futtigt. Och godis som medicin är väl uteslutet nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar