Jag träffade J, en mycket gammal och mycket god vän igår. Vi hade inte träffats på flera år, men på något sätt är det alltid lätt att ta vid där vi slutade sist.
Vi pratade om livets berg- och dalbana, som man inte kommer undan. J hade sitt livs nedåtspiral förr året: hans flickvän sedan många år tillbaka var otrogen och lämnade honom kort efter att de sagt upp sig från sina jobb och sålt sin lägenhet för att jobba som dykinstruktörer på en paradisö. Då fick hans mamma cancer och dog. Han deppade ihop totalt, isolerade sig, spelade bort sina besparingar, drack för mycket och funderade på att skita i alltihopa. Då träffade han V, som vägrade släppa taget och till slut fick honom att vakna. Nu är han på g igen.
Livet är så underligt. Det är som J sa.: "När man tror att det inte kan bli värre så kan det det. Det kan det förresten alltid. Take anything, and add a headache."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar