På måndag börjar jag jobba igen, efter ett års dygnet-runt-samvaro med Pluttskrutten. Efter att ha lämnat och hämtat Lilla räkan i skolan, hängt med honom på eftermiddagarna och fixat middag till lilla familjen. Hittills har mina tankar kring återvändon till arbetslivet varit helt och hållet positiva. Lilla räkans och Pluttskruttens pappa är helladdad för sin föräldraledighet. Pluttskrutten har blivit megapappig och lyser upp så fort hennes pappa visar sig. Idealiskt.
Men idag känns tanken på att dra på sig kostymen och åka in till city på morgonen inte alls bra. Inte över huvud taget. Jag vill ha majskrokskladd i håret och snor på tröjan. Inte avtalsgenomgångar och att-göra-listor. Blä.
Att jag lyssnar på The Be Good Tanyas "Waiting around to die" om och om igen på Spotify gör förstås inte min sinnesstämning muntrare. Det är en underbar låt, men man blir faktiskt inte glad av den. Inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar