Tack

Ofta, när det händer bra saker i mitt liv, ägnar jag mycket energi åt att fundera på tider när mitt liv inte alls varit bra.

Så också nu. Kanske är det bara i tider jag mår bra som jag klarar av att lyssna på vemodig musik och tänka tillbaka på tiden när allt rasade samman.

Hade det inte varit för en handfull vänner, som såg till att jag inte totalhavererade, vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Ni vet vilka ni är. Ni slet ut mig ur lägenheten, såg till att jag levde, trots allt. Ni fanns där på nyårsaftons tolvslag,  sommarsemestern, helgmorgnar och fredagkvällar.

Jag vet att några av er läser bloggen. Jag tror aldrig jag tackat er ordentligt. Tack fina ni. Tack.