Igår greps fick jag en lite läskig känsla av alltings meningslöshet. Det händer inte ofta, faktiskt mycket, mycket sällan numera. Jag satt på bussen, supertrött efter ett försök att städa undan lite saker på jobbet (kom ingen vart) och så bara bam! Jag vet inte om jag outar mig som värsta freaket nu eller om några av er faktiskt känner igen er, men den sammanfattande tankegången var väl att det inte spelar någon roll hur mycket jag än försöker och anstränger mig för allt jag har har jag ändå bara på nåder.
Gick i princip bara hem och la mig och hade gaskat upp mig så pass till idag att vardagsbestyren inte kändes så oinspirerande som de nog i själva verket är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar