Gymtankar

Förresten, jag vet inte hur intressant det är att läsa om mina dejter med PT-Harry men jag frågade M nyss hur PT-Harry är och vad han säger när M tränar med honom och, nu ska ni höra, det verkar vara viss skillnad. M, som iofs är väldigt vältränad och stark och kaxig gällande sin träning, påstår att PT-Harry aldrig klagar och aldrig behöver hjälpa till när de tränar. Riktigt så, ehum, är det ju inte när jag hänger i gymmet.

Nu har ju M till skillnad från mig antagligen perfekt teknik, han tänker också mycket på muskler och träning osv. Medan jag, faktiskt, tycker det är svårt att få till ett marklyft eller en roddövning på rätt sätt, det är så många moment att hålla reda på för min lilla hjärna. Så stackars PT-Harry måste påminna och påminna och tjata och tjata. Och hjälpa till när det är för tungt eller hålla i mig/dra i tröjan/banka på relevanta kroppsdelar, ja, ni fattar. Stackars PT-Harry, med mig får han verkligen slita för pengarna, med M står han antagligen och tittar på och säger "jolly good" några gånger och så är det bra med det.

Kanske är det en genetisk belastning jag har. Pappan påstod att han var så kass och långsam när han skulle ta körkort att hans körskollärare bytte jobb efter 40talet lektioner med pappa. Nu hoppas jag verkligen att PT-Harry fortsätter, han är grymt duktig och snäll och pedagogisk och jag skulle verkligen inte orka träna med någon annan.

Klart slut.