26 februari 2009

babbliga Plastmamman meets norrländsk tystnad

Försök till samtal i norrländsk simhall:

Jag (ståendes på kanten till bassängen) till sportig typ (i vattnet): "Ursäkta, jag tänkte hoppa i här. Det kanske plaskar lite."

Sportiga typen: "Mmmm."

Jag (efter att ha doppat en tå i vattnet): "Oj, det var ganska kallt."

Sportiga typen: "Hrm."

Detta var på väg att bli mer pinsamt än vad jag klarar av. Tack och lov blev det fritt i banan bredvid. I bastun hade jag iallafall vett att hålla truten ända tills svägerskan dök upp.

vaaaaaaar är mamma?

Dagens morgonsamtal:

Jag: Pluttskrutten, var är pappa?

Pluttskrutten pekar på sin pappas arm och ropar: Där!

Jag: Pluttskrutten, var är mamma?

Pluttskrutten sneglar upp mot taket och fortsätter sedan att pilla på sina strumpor.

Jag: Pluttskrutten, var är Lilla räkan?

Pluttskrutten skiner upp med hela ansiktet och pekar på sin storebror och tjoar: Iiioooooaaaa!

Detta är Pluttskruttens personlighet i ett nötskal.

25 februari 2009

gulligt och orättvist

Just nu hänger Lilla räkans, Pluttskruttens och deras pappas badbyxor bredvid varandra och dropptorkar i badrummet. Jag vill gärna vara en logisk och osentimental person men detta är nästan för gulligt för att vara sant.

I övrigt är livet djupt orättvist. På eftermiddagen körde jag som en kratta och fick 38 motorstopp i Umeås samtliga korsningar. Nu surar jag för det. Dessutom sitter alla vuxna utom jag och dricker rödvin. Morr.

24 februari 2009

Plastmammans känsla för snö

Allt för få människor inser tjusningen med riktig vinter. Umeborna klagar på grådasket och mörkret i sin stad, men seriöst: idag var det nollgradigt, massor med snö och solsken från en isblå himmel. Lilla räkan och hans kusiner åkte pulka i slalombacken och vi vuxna frös inte ens medan vi tittade på. Underbart. Jämför det med en vanlig Stockholmssvinter: snöblandat regn, en decimeter högt grus i hallen och långa diskussioner om det är täckbyxeväder eller inte.

När vintern är som finast slår den sommarhettan med råge. Jag skulle kunna leva med snöknarr under skorna varje dag. Badhets och tjafs om rätt grilltemperatur tröttnar jag på redan efter några dagar.

23 februari 2009

trafikskolan står kvar!

Lilla räkan och hans och Pluttskruttens pappa har anlänt efter ett halvt dygn på Bromma flygplats. Nu när det flyger lasersvärd, kuddar och pennor omkring Pluttskrutten har hon bilivit sig själv igen.

Premiärturen på Forsbergs trafikskola är avklarad. Svågern och jag pratar fortfarande med varandra. Möjligen ägnar han eftermiddagen åt att höja sin försäkringsersättning. Men bilen jag körde är fortfarande hel och Umeås refuger och lyktstolpar står kvar ungefär där de stod i morse.

Fortsättning följer.

22 februari 2009

flygplan och bilar

Hela helgen har jag njutit av total markservice. Det är lätt att vänja sig vid mat som någon annan lagat och fika som bara trollas fram. Pluttskrutten får underhållning hela tiden och får göra vad hon vill. Just nu drämmer hon kastrullock i golvet och vrålar "TITTA!" så det dånar.

Lilla räkan och hans pappa är fast på Bromma flygplats. Vi överväger någon slags grupptalan mot Malmö Aviation.

Imorgon skall jag testa gränserna för släktbanden. Jag skall övningsköra med min svåger. Jag har jättetaskiga gener för körkort. Min far brände ut en bilskollärare och fick sedermera automatkörkort efter cirka 200 lektioner. Håll tummarna för mig. Eller min svåger, snarare.

Jag är en radioapa-papapa

Har försökt plugga lite körkortsteori. Jag vet inte vad det är för fel på mig men så fort jag läser ord som cirkulationsplats och körfältsbyte somnar jag. Nu har jag istället tittat på alla bokstäverna i Radioapans alfabet med Pluttskrutten. I jämförelse är apalfabetet stor humor.

21 februari 2009

regler

Ganska ofta undrar jag varför jag gick juristlinjen. När jag gick på gymnasiet var jag helt inne på att gå flygledarutbildningen. Senare tänkte jag att jag skulle bli sjuksköterska. Men så ramlade jag in på juristlinjen och så blev det som det blev.

Då och då slår det mig dock att juridiken nog passar mig hyfsat. Jag älskar nämligen regler. Jag behöver inte nödvändigtvis följa dem, jag älskar bara när det klart framgår hur saker ligger till.

Igår när jag satt och bläddrade i en teoribok för körkort snubblade jag över följande sanning: "Allt som inte är väg är terräng". Jag blev så glad av att läsa det. Jag vet att jag är dum i huvudet, men jag tycker sån’t är helt underbart.

All this, and internet, too

Vårt internet är lite on/off. Senaste tiden mest off. Nu har vi flytt huvudstaden för en sportlovsvecka i norr. Här finns både snö och kyla. Och internet.

15 februari 2009

diskmaskinslycka

Nu är diskmaskinen levererad, installerad och testad. Mitt liv fick plötsligt en ny dimension känns det som. Alla i min omgivning borde också vara glada för nu slipper ni höra just gnället om diskmaskinen dagarna i ända.

Linda Skugge har skrivit i sin blogg att motorvägar och tvätt som hänger och torkar är något av det vackraste hon vet. I min värld är det ingenting mot brummandet från en diskmaskin. Det slår allt.

12 februari 2009

Besatt

Jag blir ganska ofta besatt av olika saker. Oftast, men inte alltid, går det över efter ett par veckor eller månader. Ibland biter besattheten sig kvar.

Just nu är jag besatt av en klänning som jag såg i fönstret på Karen Millen. (O)Turligt nog passar den varken min figur eller min plånbok just nu. Jag är också besatt av hårdost, tyskt surdegsbröd och Karamellkungens Crispy Bites. Ost-bröd-godisbegäret har tyvärr pågått i flera års tid.

Vidare är jag sedan ett par veckor tillbaka helt uppslukad av tanken att utöka min tatuering. Idén har väckts av att jag tittat lite på Miami Ink och av att jag läst att Linda Skugge planerar sin femtielfte tatuering. Får hon så får jag, liksom. Dessutom har jag bara en sedan tidigare.

Jag är fullt medveten om att det är lite barnsligt att tänka så. Jag vet också att tatueringar i princip inte går att ångra och att de sitter kvar även när man blivit gammal/fet/börsVD/statschef osv. Men jag säger som Madicken: "Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill. SÅ mycket vill jag."

10 februari 2009

Middagskonversation

Middagskonversationen hemma hos oss idag:

Lilla räkans kompis Pysen: Meh! Vad lite mat du ha gjort. Det kommer aldrig att räcka,

Jag: Jo, jag tror det räcker.

Pysen: Åh, är det korv. Jag älskar korv!

Lilla räkan: Men jag älskar också korv.

Pysen: Men jag älskar korv mer.

Lilla räkan: Meh! Du härmas. Det är jag som älskar korv.

Pysen: Men jag älskar korv mer.

Pluttskrutten pekar på lampan och säger: Mamma!

Pysen skrattar så han ramlar av stolen.

Jag: Men Pluttskrutten, det där är ju lampan. Var är mamma?

Pluttskrutten tittar på mig, pekar sen på lampan och ropar: Där!

Som man sår får man skörda.

When doves cry

When doves cry. Vilken sjukt bra låt der är! För evigheters evigheter sedan hörde jag en inspelning med Ani di Franco. Jag vill minnas att jag grät för att jag tyckte den var så bra. Nu hittar jag den inte någonstans på hela Internet. Buhuhu.

Den är väldigt bra när Prince, The Be Good Tanyas och Patti Smith och alla möjliga sjunger den också. Men jag vill höra den med Ani. Kan någon hjälpa mig?

Storebror, kom hem!

Idag fyller Pluttskrutten 11 månader.

Fast jag vet inte om hon är sådär supernöjd med sin bemärkelsedag så långt. Förutom falukorvspremiären till lunchen (efter de första tuggorna tittade hon på mig som om hon inte trodde det var sant - "Va? Får jag äta det här?"), har vi bara bråkat. I den mån man nu kan bråka med en bebis. Men vi har haft totalt olika viljor vid blöjbyten, besök i tvättstugan och vid middagsvilan. Dessutom har Pluttskrutten svårt att förstå varför hon inte får välta hyllplan som står och skräpar.

Turligt nog kommer Lilla räkan hem snart. Inget får Pluttskrutten på bättre humör på samma sätt som hennes storebror. Han behöver inte ens ägna sig åt henne. Det räcker med att han sjunger Star Wars-låten så är hennes lycka gjord.

9 februari 2009

duntäcke

Alltsedan Kalla faktas reportage om att en mängd svenska butiker säljer duntäcken och -kuddar fyllda med dun som plockats från levande fåglar har det ena nyhetsforumet efter det andra rapporterat om skiten, se här (Svd) t.ex.. Detta är djurplågeri på hög nivå. Vedervärdigt.

Det som förvånar mig är att detta är en nyhet för svenska mediekonsumenter. Såvitt jag minns var plågeriet av fåglar på tapeten redan i början av 80-talet. Jag minns att Djurens rätt berättade om det när de var och informerade i min skola ca. 1983.

Nåväl. Desto bättre att det kommer upp till ytan igen. Jag har aldrig köpt något duntäcke och kommer inte att göra det i fortsättningen heller.

8 februari 2009

hem, ljuva hem

Är välbehållen tillbaka från tjejresan. Det var fantastiskt härligt. Vi bodde så fint, så fint och bra hos vackra Hs syster på Låsta Rum & Frukost.

Vårt lilla gäng har hållit ihop länge. Jag var inte ens riktigt vuxen när vi lärde känna varandra. Sju livsöden. Varje gång vi ses tänker vi att någon borde skriva en bok om oss. Som alltid är jag förvånad över hur många saker vi hinner prata om vid våra sammankomster. Nu sågs vi knappt 20 timmar och hann med både flams och trams och samtal om livets storhet och allvar. Om jag minns rätt grät vi alla en skvätt. Över vunna och förlorade kärlekar. Över fina Es mamma som dog i oktober.

Nu är jag tillbaka. Här hemma väntade en nyanländ leverans från IKEA i form av tiotalet platta tvåmeterspaket och 18 trådbackar, en Pluttskrutt med blöjeksem och tre 8åringar som hade lasersvärdsfajt i vardagsrummet.

Borta bra men hemma bäst.

5 februari 2009

packning i ett huj

Imorgon skall jag åka iväg på tjejhelg. Alla barn och partners lämnas hemma.

Jag packade nyss. När jag inte behövde tänka på att ta med blöjor, nappflaskor, ombyten, mellanmål, nappar och leksaker gick det på mindre än fem minuter. Jag minns inte riktigt varför jag tyckte det var jobbigt att packa innan jag började släpa med mig barn överallt.

fungerer, fungerer icke

Vårt internet är som SL. Funkar ibland. Just nu gör det det. Hurra.

Sitter med huvudet fullt av saker jag vill vräka ur mig här på bloggen men får det inte på pränt för att internetuppkopplingen kan braka när som helst. Snacka om prestationsångest.

2 februari 2009

Falling Down

Vi har fortfarande inget internet hemma. Och ingen fast telefon. Och diskmaskinsdjäveln är försenad. Dessutom stod tydligen någon idiot till granne och gapade och skrek på visningen av vår gamla lägenhet igår att mäklaren ljög. Jag är helt galet arg. Vid nästa ytterligare motgång kommer jag att få Falling Down-syndrom och skjuta sönder bensinmackar och gatukök.

Tack för ert tålamod. Och era fina kommentarer. Jag är snart mitt gamla ödmjuka och timida jag igen. HAHAHA.