31 januari 2013

Dilbert m.m.

Sorry för radioskugga.

Idag visade sig Bossen väldigt rakryggad, vilket en annan person inte gjorde. Skönt att veta var jag har Bossen (och bra att veta var jag inte har den andre).

S har varit borta på huvudförhandling hela veckan, jag har visserligen andra på jobbet jag kan prata med, men det är liksom inte samma sak. S och jag har ett så fantastiskt samtalsklimat, och jag vågar i ärlighetens namn inte lita på någon annan på kontoret på samma sätt. Imorgon är hon tillbaka. Yey. Jag tror jag måste göra en lista så att jag inte missar att delge henne alla händelser hon missat på Dilbertkontoret denna vecka.


29 januari 2013

the rump incident

Nu ska jag berätta. I fredags när jag var på en tjänsteresa tillsammans med en (kvinnlig) partner från Göteborgskontoret lunchade vi med en potentiell kund och hans revisor. Två herrar, ca 60. De var ganska trevliga, lite gubbiga, pratade om jakt och båtar och kallade oss ”vackra damer” osv. Egentligen på gränsen tycker jag, jag skulle aldrig säga ”vackra män” om och till män som jag lunchade med, men okej.

 

Partnern och jag var i alla fall i säljläge, pratade om vår byrå och allt vi kan göra för det aktuella företaget. Jag tycker vi var mycket professionella. Vet ni vad en av snubbarna gör? När vi står vid salladsbuffén så klappar han mig på rumpan! Bara sådär och utan någon som helst kommentar. Såklart blev jag så paff att jag inte sa någonting utan låtsades att det regnade. Nu efteråt har jag förstås kommit på en massa saker jag kunde sagt och gjort men det gjorde jag i alla fall inte.

 

Det är några saker som stör mig i det här. Att han bara gjorde det. Passade på, liksom. För att han kan. För att han är en man och jag inte är det. Jag beter mig professionellt och han beter sig som en tönt. Jag har pratat med några kollegor om detta, de flesta har förstås en massa bra input. Men många (kvinnor) berättar om liknande incidenter i termer av ”ja, ja, så är det”, ”sån’t händer” osv. Det gör mig ganska upprörd. Det är klart att jag inte är kränkt eller ledsen eller bedrövad av att en farbror klappar mig på rumpan på en lunchrestaurang men jag förstår inte varför det är någonting som ”händer” och som man tydligen måste räkna med.

 

Sedan har några personer också frågat om det inte var så att snubben bara ”råkade” göra det. Mitt svar är: Nej, han råkade inte. Det fanns inget  råka över situationen över huvud taget. Det hela är så absurt att jag nästa tror att jag drömt att det hände.

 

 

 

26 januari 2013

Gammelmormor



Min mormor fyller 92 år idag.

Hon bor i en annan stad och av olika skäl kunde vi inte åka dit hela familjen. Men jag skickade dit två av mina tre guldklimpar.

Enligt uppgift har de sjungit och dansat för gammelmormor större delen av eftermiddagen.

24 januari 2013

Länkj*vel

Exet och jag hörs ytterst sällan. Mer sällan än då och då. Varje gång vi ses nu för tiden har jag svårt att förstå att vi varit tillsammans.

Men så häromsistens gjorde han en så konstig sak. Han skickade en Hemnet-länk till mig, till den lägenhet som han och jag bodde i när vi gjorde slut. Den är visst till salu. Är inte det en väldigt märklig sak att göra? Och vet ni vad som är ännu märkligare? Att jag a) öppnade länken och b) blev lite sorgsen av att se bilderna.

Vi hade så mycket förhoppningar när vi flyttade in där. Och så blev det bara sorgligt och tråkigt och elakt.

23 januari 2013

full ös

Det är inte ofta jag upplever att det är fullt ös på alla fronter samtidigt. Men så har det varit hittills denna vecka.

Det händer en massa saker på min arbetsplats som är väldigt energikrävande (ni förstår kanske att jag inte kan/får skriva några detaljer) och jag har möten och representationsgrejer hela tiden. Har inte alls hunnit sitta och surra med S och C som jag brukar (vilket jag ser som en viktig och nödvändig del av mitt arbete) och inte prickat av något på to do-listan (den har tvärtom blivit längre).

Hemma är det också mer action än vanligt, Skorpan och Pluttskrutten ska resa bort mitt i veckan och ska förstås ha med sig rätt gosedjur och Bamsetidningar och annat viktigt och Lilla Räkan har en fotbollskupp på fredag som håller på till kl 23 i Täby samtidigt som vi har middagsgäster. Bilen är på verkstad och balkongdörren är paj och vi borde åkta till IKEA och jag har fått en oförberedd tjänsteresa och så där håller det på.

Hjärtklappning.

20 januari 2013

Skrillor



Pluttskrutten och Skorpan har fått låna skridskor av våra snälla grannar.

Kan inte låta bli att lägga upp en bild på skridskorna i Skorpans storlek. Som jämförelse bakom mina gummistövlar i storlek 38. Snart ska vi ut och testa dem. Skorpan sådäääär laddad, Pluttskrutten desto mer.

19 januari 2013

Mitt hood

Jag springer väldigt sällan på bekanta bara så där. Konstigt egentligen.

Men idag har det varit riktig jackpot: på simskolan imorse träffade jag en person som jag hyrde en lägenhet av en gång för länge sedan, hon ingick i ett lite löst sammansatt tjejgäng jag hängde med för nästa tio år sedan. När vi gick därifrån kom en släkting gående med en av sin döttrar. Vi bor i samma stadsdel, men annars träffar jag aldrig på dem bara så där. Och som om inte det var nog träffade vi också en dagiskompis till Pluttskrutten och Skorpan och hennes pappa. De flyttade för ett tag sedan så glädjen var stor, särskilt hos kompisen. Sist men inte minst, på gymmet träffade jag min favvokassörska från ICA som också kände igen mig. (oklart om jag ska vara nöjd med det, visar hur mycket jag hänger på kassa ICA Supermarket).

Efter en lång arbetsvecka där jag inte träffat en kotte förutom mina kollegor känner jag mig nu som riktigt social varelse. Ser man på.

Veckan

Detta har inte världens bästa vecka för min del. Eller så klart den inte bara varit dålig, så är det ju sällan, men jag har inte varit i balans utan speedad och jobbig. Sprungit omkring, andats ytligt, inte tränat, ätit skräpmat och godis och druckit för mycket kaffe. Ni hajar.

Svårt att sätta fingret på det, men har haft lite för mycket att göra på jobbet, vilket jag egentligen på något sätt gillar, men jag hanterade det inte så bra. Hade mycket möten också, så det blev inga pauser och ingen egentid. Men. Dunkade iväg två leveranser igår och har en i vart fall hyfsad möjlighet att hinna det jag ska nästa vecka.

När jag tänker efter har veckan förstås innehållit en massa bra saker också, ibland glömmer jag att tänka på det ljusa. Nu väntar en helg utan större plikter och strax - simskolepremiär. Sedan blir det thémys med Räkan som är förkyld, brödbak och lördagsgodis. Yey.

16 januari 2013

ett spår

Jag vet att många av er inte gillar när jag skriver kryptiska inlägg, som när jag skriver att jag är ledsen (eller glad) för något särskilt men inte skriver vad. Jag förstår om det är irriterande, jag skulle också tycka att det vore jobbigt om någon jag känner uttrycker sig i mysko termer om något som verkar känsligt. Men, återigen krockar mitt behov av att skriva av mig här med mitt behov av integritet.

Iallfall. Just nu är det några tankar som snurrar runt i mitt huvud som jag inte riktigt får ordning på. Tyvärr har jag lyckats krydda det hela med en ansenlig arbetsbelastning och ett skadat ben så jag har jättesvårt att få till andningshål där jag antingen kan ägna mig åt att grubbla i lugn och ro eller att springa och tänka på ingenting. Så istället jobbar jag och äter skräp och försöker att inte fundera så mycket. Helt förödande för sinnesron och för hälsan.

Men det går åt rätt håll, tror jag. Jag har kanske ingen riktig lösning ännu, men ett spår, en väg, en riktning. Ibland räcker det så.

15 januari 2013

Jetski

Ibland önskar jag att jag hade åtminstone en bråkdel av den fantasi som familjens barn har. Någon av dem har idag byggt en jetski i Lego till en fisk i bivax.

Detta räddade en i övrigt på alla sätt tråkig och trist kväll.



13 januari 2013

Autobahn

À propos mitt inlägg om att 2013 inte börjat så strålande som jag hoppats - såg att jag skrev något liknande om 2012 i början av januari förra året.

Undrar varför jag varje år tror att livet ska vara en Autobahn rakt in i lycka och harmoni bara för att det varit årsskifte? Vägen dit är förstås kringelkrokig och pågår hela tiden och det vet jag ju. Men ändå. Jag tilltalas av det nya och fräscha och oskrivna blad och allt det där.

Alldeles oavsett, dagen idag har bra potential. Skridsko med Pluttskrutten och Skorpan om en stund (Pluttskrutten helladdad, Skorpan oladdad), sedan julgransplundring här hemma (kompromiss, jag ville städa bort julen 1 januari, övriga i familjen vill vänta till sportlovet, ca.) och slutligen söndagmiddag när Lilla Räkan varit på sin fotbollsträning.

Muy bien.

2013, hittills

Hörrö, 2013. Du har inte alls börjat så bra som jag tänkte mig. Skärp dig.

11 januari 2013

igår

Hade en riktigt rutten dag igår. Eller iallafall 2013 års sämsta. Ni vet en sådan dag när man vaknar och redan känner att det kommer gå åt pipan. För att göra allt extra krångligt hade jag ett föredrag på eftermiddagen, turligt nog tillsammans med S.

Hela förmiddagen höll jag mig på något sätt i skinnet, men någon timme innan seminariet började jag snorgråta för en ganska trivial sak. Till på köpet kom en av mina kollegor in i mitt rum i samma veva så det blir riktig cirkus. Men. Min kollega är snäll och tröstade mig lite och hävdade att hon också blir ledsen för konstiga saker ibland. Jag sminkade om mig och sedan rev S och jag av föredraget på ett riktigt bra sätt, tycker jag.

Det jag egentligen ville komma till var att jag precis innan och också strax efter föredraget fick några komplimanger av kollegor och åhörare om mitt utseende. Alltså när jag var översminkat rödgråten och hade en skrynklig klänning på mig. Jag tror personerna som gav komplimangerna inte hade någon aning om vilken skitdag jag hade och hur glad jag därför blev av detta.

Idag verkar bli en mycket bättre dag. Dock har jag telefonkonferens med Fransosen om en halvtimme. Det kan gå hur som helst.

10 januari 2013

lösenordskydd

Ibland funderar jag på att byta till en bloggdomän där man kan skriva lösenordskyddade inlägg.

Nu kan man förstås fråga sig vad det är för mening med en blogg som de allra flesta inte kan läsa, själva idén men en blogg är offentligheten och det faktum att alla kan läsa den. Men ändå. Ibland skulle det vara så skönt att bara vräka ur sig det svåra och svarta. Skrivterapi.

Jag har faktiskt försökt med att skriva med penna på papper men det vill sig liksom inte. Jag blir irriterad på min handstil, bläckkladdet och överstyrkningarna och blir sedan uppstressad av tanken att någon ska hitta det jag skrivit.

Så ja. Vi får se. Till dess andra besked ges hänger jag kvar här.

A bientot.

9 januari 2013

Det går bra.

Samtal med Bossen idag:

Jag: Är det okej om jag går iväg en stund sedan, jag behöver ringa ett samtal?

Bossen: Visst, det går bra, jag tänkte åka till Dubai.

7 januari 2013

Ann H

Om någon av er läser Dagens Nyheter och har lördagens nummer kvar så rekommenderar jag er att läsa Ann Heberleins brev till Gud i kulturdelen.
Länge sedan jag läste något så bra och så smärtsamt. Smärtsamt för mig för att min relation till Gud verkar vara mycket lik Ann Heberleins (även om jag tror att hennes och mitt liv är väldigt olika i övrigt). Bra för att hon skriver så fantastiskt bra.

6 januari 2013

Premiär

Skridskopremiär för Pluttskrutten idag. Eller det var "tvådje gången" som hon sa, för vi testade en gång förra året.

Lite skepsis inför skridskoskolan, men sedan var det så kul att hon inte ville gå hem. Pluttskrutten är damen i rosa.

4 januari 2013

Pottsorkar

Pallade faktiskt restobesök igår, trots att jag var så trött. Och det blev jättebra, vi var hemma i tid och sedan somnade jag i soffan som sig bör.

Hämtade hem Pluttskrutten och Skorpan idag, Lilla Räkan återbördas under helgen. Skorpan och Pluttskrutten är i sitt esse, Pluttskrutten valde ut några okända vuxna i tunnelbanan att hålla i handen och Skorpan hojtade "Pottsorkar, tåget måste stoppas!" hela vägen från Östermalmstorg till Slussen.

Man kan säga mycket om livet med små barn, men tråkigt är det inte.

3 januari 2013

Trött

På väg hem efter min första arbetsdag på mycket länge. Eller på två veckor iallafall.

Har inte varit såhär trött på evigheter. Känns som om luften är gjord av deg. Önskar jag kunde sova stående. Och jag som lovat M att vi ska äta middag på restaurang ikväll.

Hur tänkte jag?

1 januari 2013

130101

Jaha, ja. 2013. Blodets år, påstår kollegan C. Jag hoppas mer på att 2013 äntligen må bringa världen fred och frihet.

Vi och grannarna hade en riktig pangkväll igår. Vi har firat nyår tillsammans i några år och det brukar alltid vara trevligt och bra men i år tog vi det liksom en nivå högre. Jag vet inte vad som har hänt med mig men plötsligt tycker jag alla slags fester, partyn och familjetillställningar bara är genomtrevliga. Jag brukar sällan slappna av 100 procent och bara acceptera att jag är på ett kul kalas. Men nu för tiden kan jag det, obviously. Heja, Plastmamman.

I alla fall, igår blev det hur bra som helst. Vi fixade sjysst mat och sjysst dricka till alla deltagare (från 3 till 47 år) och barnen ordnade disco i Lilla Räkans rum (se nedan). Klar höjdpunkt för kvällen var när åttåriga E lärde alla att dansa Gagnam Style. 

Det är så skönt att våra små är så stora nu att de faktiskt kan roa sig på egen hand så att de vuxna kan prata om några saker till punkt. Igår lyckades vi avhandla 2012 (rörande överens om att året varit sådär.... För grannfamiljen var 2011 fyllt av sjukdom och död, så de har ägnat 2012 åt att återhämta och samla sig. För min del har året varit sådär helt enkelt. Ett mellanår. Punkt), samt barnens skolgång, Sverigedemokraterna (rörande samstämmighet om hur mycket detta parti suger), parfymer samt också spela ett parti MIG. Ja, ni förstår. På tolvslaget lyssnade vi på Nyårsklockan, kramades, dansade till Happy New Year och kollade på raketer.

Vet förresten inte om det är bra eller dåligt men alla våra barn (3, 4 och 12 år), var vakna och pigga till kl 02:30. Jag fick någon slags städ- och diskanfall och dråsade inte i säng förrän kl 03:30. Pluttskrutten och Skorpan vaknade kl 10 och är oförskämt pigga. Lilla Räkan och M sover fortfarande.

Gott nytt år!