30 juli 2011

mormor, del 1

Mina tankar far fram och tillbaka. Känns som det var sista gången jag träffade mormor. Kan inte förklara riktigt, hon kan ju mycket väl leva några år till. Men hon verkade så klar med sitt liv. Hon hatar att vara gammal och hatar att vara ensam och det är just ensam och gammal hon är.

Hon är från en svunnen tid. Hon föddes 1921 i en arbetarfamilj i Rotterdam. När hon var 18 år var det brinnande världskrig i Europa, ett år senare bombades Rotterdam sönder och samman. I den villervallan träffade hon mannen som skulle bli min morfar. En tysk soldat. Ni fattar. Jag begriper inte hur de tog sig igenom krigets och efterkrigstidens alla vedermödor utan att bli tokiga. Någon gång ska jag försöka skriva om dem på riktigt.

Nu sitter mormor ensam i en trea i Gottfridsberg och håller på att bli blind. Morfar är i himlen och väntar. (Fast morfar trodde inte precis på ett liv efter detta. När han och mormor pratade om begravningar och gravstenar sa han att han lika gärna kunde bli kastad i Stångån när han dog.)

Det var så mycket jag inte kunde förklara för mormor när vi pratade. Som varför man inte behöver vara "rädd för islam". Att det är självklart att män och kvinnor har samma ansvar för barn och hem. Att svältkatastroferna i Afrika delvis är västvärldens fel. Att jag var tvungen att skilja mig från Exet. Jag når inte riktigt fram längre. Det är väldigt, väldigt sorgligt.

Rotterdam efter tyskarnas bombningar 1940. Bild från Wikipedia.

29 juli 2011

god natt

Förresten vill jag kunna skriva lika bra som Fotbollsfrun. Hon skriver så där som jag vill skriva och så blir jag lite sur för att hon kan och inte jag. M'eh.

Nu ska jag rafsa ihop godispapper och nattmackesmulor och gå och lägga mig i mormors gästrum där jag delar en dubbelsäng med Pluttskrutten och Skorpan som sparkar på varandra och mig hela natten och vaknar och ska kissa och vill sova på mina armar och på mig för att sedan skrika "GRÖT MAMMA" klockan 6 imorgon bitti. För detta älskar jag dem så mycket.

God natt.

28 juli 2011

samtal

Har haft ett par långa samtal med fina gamla mormor de senaste dagarna. Både fantastiskt och lite läskigt. Det är för sent att rekapitulera allt nu, så detta får bli en teaser för er och en påminnelse till mig själv att faktiskt försöka skriva lite om det hon sa. Försöka, skriver jag, för jag är inte säker på att jag lyckas fånga stämningen. Ingen är så rakt på sak och samtidigt så känslig och skör som min mormor.

Idag berättade hon ett par grejer jag faktiskt inte hört förut, bland annat att hon fick en örfil av sin lärarinna när hon var tolv år, för att lärarinnan trodde att hon pratat  under lektionen. Men eftersom mormor var helt oskyldig till pratet sparkade hon lärarinnan på smalbenet och fick gå till rektorn som höll med mormor. Hon berättade också att hon ända upp i sjätte klass i smyg spelade fotboll med killarna fast hon inte fick för sin mamma och blev avslöjad för att hon pajade sina kläder när hon klättrade över staketet och för att skorna gick sönder när hon var målvakt.

Jag har sagt det förr: det är/var sådan tåga i mina morföräldrar. Jag är en sådan mes i jämförelse .

27 juli 2011

Afrikas horn

Som ni säkert alla redan vet är länderna i Afrikas horn (Somalia, Etiopien, Eritrea, och Djibouti) drabbade av en fruktansvärd svältkatastrof och miljontals barn och kvinnor riskerar att dö. UNICEF Sverige har startat en speciell insamling till Östafrika. Jag har pyntat in en slant. (Som alltid när jag betalar in till en kampanj så där tänker jag att jag borde skänka minst tio gånger mer och så skäms jag för att jag inte gör det. Men några hundralappar hjälper verkligen. Och gör skillnad.)

Miljontals barn är drabbade av svältkatastrofen på Afrikas horn. En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring i Östafrika och miljontals barn och kvinnor riskerar nu att dö. UNICEF finns på plats och gör allt de kan för att rädda barnens liv genom att se till att de får rent vatten, näring, vård och mediciner.

Och du kan vara med och rädda liv: SMS:a LIV till 72 900 och skänk 50 kr. Det räcker till 13 påsar nötkräm mot undernäring eller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn.

Du kan även ge en gåva till Östafrikas barn här! (http://www.unicef.se/stod-oss/afrikas-horn)
Vill du läsa mer vad UNICEF gör för barnen på Afrikas horn kan du göra det här. (http://www.unicef.se/stod-oss/aktuella-insamlingar/katastrofhjalp-till-afrikas-horn)

Kom igen nu.

Bild:Kate Holt/Unicef