30 december 2008

freedom is just another word for nothing left to lose

Vi har rensat lite bland våra grejer idag.

Ibland känner jag någon slags hatkärlek till alla saker som jag omger mig med. Många prylar använder jag inte men vill/kan ändå inte göra mig av med dem. Jag blir så materialistisk!

Ett exempel: Lilla räkans och Pluttskruttens pappa och jag äger (eller ägde, innan idag) tillsammans 45 kökshandukar. 45! Det är ju deprimerande! Hur många kökshanddukar behöver en normal familj? Tio? Alla handdukarna är fullt funktionsdugliga. Hälften av dem har våra farmödrar handbroderat sina monogram på inför sina bröllop. En kulturskatt. Omöjliga att slänga alltså, eller ens ge bort. Det vore helgerån. Av resterande handdukar är hälften helt oanvända. Sprillans. I jättefin design. Bla bla. Återstår ca. 10 stycken som man med lite välvilja kan betrakta som slitna.

Såhär är det med varenda låda jag öppnar. Jättefina grejer. Men för många. Det här är världens största lyxproblem men det tynger mig iallafall. Ju mer saker jag har, desto ofriare blir jag.

28 december 2008

post-julsnack

Lilla räkan och jag hade följande efterjulssamtal igår.

Jag: Vår gran ser faktiskt lite galen ut.*

Lilla räkan: Jo. Men det är ju inte julgranen och julmaten som är det viktigaste på julen.

Jag (helt gråtmild): Nej, fina du. Det har du alldeles rätt i.

Lilla räkan: Det är ju JULKLAPPARNA.

*Vi har nog Södermalms största gran. Vårt vardagsrum är femton kvadratmeter stort; granen tar upp ungefär fem.

27 december 2008

Jullov

Vi har inte lämnat våra kvarter på tre dagar. Lilla räkan och hans pappa har åkt skridskor. Pluttskrutten och jag har promenerat vid Årstaviken. Vi har ätit upp Mammans julmat. Vi har inte rensat/ städat/fixat allt det där vi skulle göra "i jul". Killarna har spelat tevespel. Jag har läst en halv bok. Pluttskrutten har slitit hårt med sina julklappsleksaker. Alla har badat. Nötterna är slut. Imorgon ska vi äta sushi. Och inte rensa klädkammaren.

Jag skäms nästan men jag börjar längta till vardagen igen. Alltså den vardagen där jag inte jobbar men alla andra går i skolan och jobbar. Hahaha.

26 december 2008

tänkte inte på det...

Jag slutade amma Pluttskrutten för ungefär en månad sedan och har varit supernöjd med det. Skönt skönt skönt att slippa släppa allt man har för händer och slänga fram tuttarna hela tiden. Istället mutor i ny form: majskrokar, sitta knä, leksaker.

Men så kom jag att tänka på allt tjat om sambandet mellan immunförsvar och amning. Hm. Pluttskrutten har varit sjuk i princip konstant sedan jag slutade amma. Plötsligt börjar jag förstå kvinnor som ammar sina barn tills pluttarna är tre år. De får ju värsta dagisbacillsskyddet. Medan Pluttskrutten kommer att vara sjuk tio gånger per termin och Pluttskruttens och Lilla räkans pappa och jag får VAB:ba oss sönder och samman.

Där rök löneförhöjningen i sex år framåt.

25 december 2008

kristen light

Jag är inte särskilt religiös. Lite troende light skulle jag säga, om det gick. Med tanke på vad julfirandet egentligen står för vore det fantastiskt att vara sådär superkristen nu under julen. Vi firar att Frälsaren har kommit. Tänk om man verkligen trodde att det var så? Jesus föddes och dog för mig, för mina synder.

Ibland önskar jag att jag kunde slänga mig i golvet och börja tala i tungor. Men det gör man väl bara på pingsten? Och det är väl ingen helgdag längre? Nåja, jag får fortsätta gå i kyrkan på första advent och grina på alla dop. Mycket gudfruktigare än så blir jag tyvärr inte.

Men ska jag vara allvarlig så tror jag på någonting någonstans. Men det kan vi ta en annan gång.

julefrid

Pluttskrutten och jag var uppe och åt frukost vid sju imorse (ingen spydde, ingen dog). Sedan sov hela familjen vidare tills Onkel Konkel ringde vid nio. Nu snusar Pluttskrutten och hennes pappa vidare. Lilla räkan blev kvar hos min mamma bland alla julklappar och mormödrar och hundar.

Jag sitter och tindrar framför vår gigantiska gran som är bredare än den är hög, mular i mig cheddarost och ser ut över remsorna av julpapper och lussebullssmulorna på golvet. Min "ta tag i-pappershög" vilar i frid på soffbordet. Kaffet är slut. Anstränger jag mig kan jag se en strimma sol på himlen. Jag känner enorm julfrid.

God jul

Vi har haft en toppenjulafton. Till dess Pluttskrutten bestämde sig för att kräkas igen, allstå. Fast då var klockan redan över åtta på kvällen, så ur julklapps- och julmiddagssynpunkt var det ju lugnt. Men det är ju så SYND om henne. Jag önskar mig i julklapp att hon slutar kräkas.

God jul önskar Plastmamman!

22 december 2008

mammor, hur hinner ni?

Ibland undrar jag hur folk gör för att hinna allt de vill och ska. Det sägs att det handlar om att prioritera, men jag undrar vad det är jag ska prioritera bort?

Jag vet inte hur man gör. Jag kan inte fixa en myspysjul på två timmar, städa en garderob på en kvart eller packa sportlovspackning samtidigt som jag jobbar. Jag kan inte ens göra någon samtidigt som jag tar hand om Pluttskrutten nu är hon är sjuk.

Hur blir man sådär effektiv? Har tittar runt på mina favvomammabloggar -  Mia Skäringer, Linda Skugge och Katerina Janouch - och blir alledeles nervös. De har 2+3, 3 respektive 5 barn. Har värsta karriärerna och hinner ändå. Hur gör de?

21 december 2008

solen den går upp och ned

Stockholm upplever just sin åttonde soltimme under december månad och jag sitter inne med en kräksig bebis. Typiskt. Spytorkning istället för sol på näsan. Fast det är mest synd om Pluttskrutten förstås.

gift wrapping

Vad är det med mig och presentpapper? Jag köper minst en rulle i månaden känns det som. Och ändå, varje gång jag skall ge bort en present eller Lilla räkan ska på kalas eller när det närmar sig julklappsinslagning, finns det INGET presentpapper att uppbåda i hela huset.

Jag börjar tro att det uttalats en presentpappersförbannelse över mig.

20 december 2008

gungeligung

Igår gjorde jag ett tappert försök till en utomhusvistelse. Pluttskrutten verkade sådär road att bli avbruten i sin klosskastning. Men det är ju så bra för stora och små att vara utomhus påstås det.

Så, i duggregn och kolmörker satte vi av mot gungorna i lekparken. Pluttskrutten tjoade först lite pliktskyldigt när hon fick gunga i bebisgungan. Sedan slog hon ansiktet i gungan och började blöda från läppen. Turligt nog fanns en luttrad parklekstant i närheten som utan kommentar gav mig en servett och sedan övertygade mig om att Pluttskruttens tänder satt kvar.

Nu blir det inomhuslek tills sandlådesäsongen börjar, tack så mycket.

Silence, I kill you!

Cirka ett år efter alla andra har jag nu, efter tips från Smulan, tittat på youtube-filmen Achmed, the dead terrorist. Galet kul. Silence, I kill you!

18 december 2008

the sound of baby feet

Idag sprang jag på mamman till en av mina klasskamrater från grundskolan. Jag hade inte träffat henne på en sisådär tio år. Hennes första fråga var: "Nå, hörs ljudet av små barnfötter hemma hos dig?"*

En ganska hänsynslös fråga till att börja med, tycker jag. Jag önskar jag hade haft modet att skrika: "NEJ, jag har ingen livmoder" eller något liknande, men istället rabblade jag snällt upp min familjestatus.

Nu har jag gått och tänkt på det där med ljudet av barnfötter hela eftermiddagen. Det hörs ständigt allehanda ljud härhemma: Pluttskruttens babbel alt. gastande, Lilla räkans stereo, surret från datorn, tevebruset, diskmaskinen, torktumlaren, vad ni vill, men ALDRIG ljudet av några barnfötter. Pluttskrutten kan inte ens gå. Och Lilla räkan har slutat trippa för länge sedan. Det skall jag upplysa henne om nästa gång vi ses. Keine Kinderfüsse.

*auf Deutsch: Na, hört man das Geräusch von kleinen Kinderfüssen bei dir zu Hause?

17 december 2008

yrsel

Imorse kände jag mig lite yr. Eftersom jag är lite hypokondriskt lagd kunde jag inte som alla (?) andra bara låta det bero utan kollade genast upp yrsel på Netdoktor. (Jag älskar Netdoktor. Eller hatar, jag vet inte riktigt.)

Hursomhelst, enligt Netdoktor kan yrsel vara tecken på: blodbrist, Menieres sjukdom, graviditet, förmaksflimmer och kristallsjukan. Men kristallsjukan var visst ingen sjukdom utan någonting bra. Eller nå´t sån’t.

Någonstans anade jag faktiskt att jag inte drabbats av någon knepig sjukdom sådär hux flux över natten. Jag mådde iallafall tillräckligt bra för att skutta ut i julhandeln. Men efter två timmar i Åhlénsbokhandelnklädaffärenleksaksbutikenparfymeriet är jag redo för Netdoktor igen.

16 december 2008

iron woman

Jag tänker ibland att jag är lite av en iron woman. En kvinna som tävlar i iron man. Inte för att jag någonsin skulle komma på tanken att simma 3,8 km, cykla 180 km och sedan springa ett maraton. Jag menar mer som människotyp. Hon står emot allt, klarar alla utmaningar.

Men så imorse insåg jag att inget kan vara mer fel. Jag skar mig när jag rakade benen med min splitternya superrakhyvel. Blodet forsade, nej, men rann iallafall, eller hm, det kom några droppar blod på badrumsmattan. Och jag svimmade nästan. Det flimrade för ögonen och benen blev som spaghetti.

Nu svimmade jag inte. Men jag fick sätta mig ned en stund. Sedan fick jag ynkligt konstatera att jag har noll (0) iron woman-potential.

13 december 2008

killbesök

Eftersom pesten härjar hemma hon Knickedicken har vi haft besök av lite andra småkillar de senaste veckorna. De flesta är som Lilla räkan, dvs. småblyga, storögda Star Wars- och legoälskare som snällt äter sina pannkakor, säger tack och sedan snabbt flyr in i Lilla räkans rum. Men några av killarna mopsar upp sig, äter med fingrarna (de är 8 år!!), vägrar vänta tills alla ätit upp eller ställa bort sin tallrik, drar ut filmer och LP-skivor ur sina fodral, kissar med öppen dörr osv.

Jag fattar inte att de vågar. Inte för att jag blir arg på dem eller så, men jag hade ALDRIG vågat hålla på sådär hemma hos mina kompisar när jag var 8. Knappt hemma hos mig själv heller för den delen.

En gång var jag hemma hos en mycket religiös klasskamrat; jag började äta av maten innan de bett sin bordsbön. Jag hade ångest i ett år efteråt. Jag skulle vilja se Lilla räkans kompisar vänta på någon bordsbön, hahaha. Tur att världen förändras.

jeansnoja

Mina en gång så trendiga Acnejeans sprack i grenen härom dagen. Därför gav jag mig igår ut på jeansjakt, i sällskap av Pluttskrutten, Flisan och hennes fyramånaders.

Eftersom lillbebban låg och sov kunde Flisan passa Pluttskrutten (som hatar att gå i affärer mer än 10 minuter). Medan Pluttskrutten härjade runt i inne i omklädningsrummet med Flisan i hälarna lyckades jag snabbt och effektivt prova ut ett par jeans.

Väl hemma insåg jag att de är ganska, vad ska man säga... ungdomliga. Raka liksom, med stora fickor på baken. Dessutom köpte jag dem en storlek för små. Hm. Men med lite våld och vilja fick jag dock på mig dem. Resultat: det blir mycket tydligt att mitt used-to-be hard rock ass har förvandlats till ett wide ass. Men Pluttskrutten har käkat upp etiketterna så jag måste nog behålla brallorna.

Jag får helt enkelt hålla andan och vänta på bättre tider.

10 december 2008

dum i huvudet?

Har från flera håll fått tips om att vi borde lägga en plastmatta under Pluttskruttens stol, eftersom en hel del av hennes mat hamnar på golvet. Det kan vi förstås fixa, men jag fattar inte varför? Är det lättare att torka upp kladd från plastmattor än från golv? Ibland känner jag mig så dum i huvudet.

Plastmamman trendspanar

Alla som känner mig vet att jag är ett riktigt modeorakel. Not. Häromdagen gjorde jag dock en trendspaning. Jag är inte så säker på att jag gillade det jag såg.

Jag passerade en av stans konservativa privatskolor. Utanför stod tre tjejer som jag gissar gick i åttan eller nian. Klädsel på samtliga: mycket smutsiga joggingbyxor, ballerinaskor utan strumpor (det var nollgradigt ute) och gåsdunjacka. Till detta en 6000 kronors-handväska. Jag såg visserligen själv ut som en tönt men hallå? Har familjen inte tillgång till tvättstuga? Inte råd att köpa strumpor?

Ett säkert ålderstecken är att man bli upprörd över kläderna "ungdomarna" har på sig. Det är dags för mig att inse att jag är gammal.

9 december 2008

köttfri

Återigen en artikel som får mig att undra varför inte fler är vegetarianer. Det borde inte komma som en överraskning för folk att djur lider vid transport till och genomförande av slakt.

Lugn, jag tänker inte rada alla argument som talar för vegetarianism.

viele, viele bunte Smarties

I eftermiddags kom Lilla räkan ut från sitt rum med ett rör Smarties i handen. Följande samtal följde:

Lilla räkan: Du, visst skulle du sluta äta godis och pappa sluta snusa?

Jag (lite okoncentrerad): Mmm...

Lilla räkan: Men eftersom pappa fortfarande snusar ibland borde du få äta godis ibland.

Jag (plötsligt helt altert): Ja! Det förstås.

Lilla räkan: Just det. Då gör vi såhär: du får en smarties av mig. Och så får jag en.

Lilla räkan är smartast.

8 december 2008

I wanna be in America

Min amerikanska väninna är otroligt amerikansk. Hon ser väldigt amerikansk ut (spikraka vita tänder i ett perfect smile; spikrakt blont hår i axellång perfekt frisyr osv.), hon bor med sin jätteamerikanska man och sina perfekta små amerikanska döttrar i sitt typiskt amerikanska hus (med vitmålad veranda, ni vet?). Hon är underbar.

Det är ungefär tvärtom mot hur jag ser ut och lever. Inte för att jag EGENTLIGEN vill se ut som och leva i the american dream men ibland blir jag ändå rysligt avundsjuk.

flyta med

Pratade julmåsten och julhets med en bekant. När jag kom med det sedvanliga gnället om alla måsten och att det är så sorgligt att folks förväntningar aldrig blir uppfyllda sa han:

"Vet du, jag tror det är bäst att flyta med i julvågen. Inte streta emot. Inte tjata om att du skulle vilja resa bort. Bestäm dig för att det är kul. Häng med bara."

Det var det bästa jultipset jag fått på länge. Nu skall jag packa ned Pluttskrutten i vagnen och simma med i den stora julbestyrsvågen. Stänga av konsumtionsångesten och glida med. Intala mig själv att det är roligt, trots all krimskrams och plast och O helga natt i högtalarna i varuhusen. Simma med bara.

4 december 2008

från oss alla till er alla...

Ikväll smäller det. Firmans julfest går av stapeln. Det är alltid lika spännande att se vem av herrarna som antingen avslutar kvällen med att halvligga och väsa i baren eller med att kasta julklappar på folk. Jag har laddat med fyra och en halv timmes sömn, så det kommer att krävas cirka två klunkar glögg innan jag börjar säga sanningar till kollegor som inte vill höra dem.

2 december 2008

ren i Markaryd

Titta vad min fina bloggkompis Sparkling skrivit i sin blogg som svar på min kommentar om lysande renar i trädgården. Och så säger folk att nätet är opersonligt. Va?

Pluttskrutten goes under water

Min mormor (85+) undrar hur babysim går till. Nu läser mormor inte min blogg, men jag kan ändå inte låta bli att ladda upp en bild... Hehe.

Fågelskrämman till vänster i bild är dessvärre jag. Som ni ser har jag fortfarande inte skaffat någon guldbikini. Därför bad jag fotografen retuschera bort mig, men det gick visst inte.

Till nästa säsong skall jag skaffa den där jämras guldbikinin. Men då är det mycket osäkert om Pluttskrutten får vara med på bild.

1 december 2008

baka baka liten kaka, tomten han vill också smaka

Mina sammanlagda fixa adventsmys-poäng var 0,0, fram till igår. Nu har jag både bakat lussekatter och kokat knäck utan biträde av någon mamma eller mormor. Det har aldrig hänt förut. Det borde ge ett par miljoner poäng tycker jag.

Fast min tidigare analys av min wife potential håller än.

nattsmul

Pluttskrutten har tjorvat och inte velat sova i över en timme. Till slut kokade vi välling. Nu sover hon (och alla andra) men inte jag. Morr.

Smög just upp för att surfa lite och käka upp middagsresterna och har nu lyckats smula ned tangentbordet. Om några bokstäver slutar fungera är det alltså mitt fel.