30 december 2008

freedom is just another word for nothing left to lose

Vi har rensat lite bland våra grejer idag.

Ibland känner jag någon slags hatkärlek till alla saker som jag omger mig med. Många prylar använder jag inte men vill/kan ändå inte göra mig av med dem. Jag blir så materialistisk!

Ett exempel: Lilla räkans och Pluttskruttens pappa och jag äger (eller ägde, innan idag) tillsammans 45 kökshandukar. 45! Det är ju deprimerande! Hur många kökshanddukar behöver en normal familj? Tio? Alla handdukarna är fullt funktionsdugliga. Hälften av dem har våra farmödrar handbroderat sina monogram på inför sina bröllop. En kulturskatt. Omöjliga att slänga alltså, eller ens ge bort. Det vore helgerån. Av resterande handdukar är hälften helt oanvända. Sprillans. I jättefin design. Bla bla. Återstår ca. 10 stycken som man med lite välvilja kan betrakta som slitna.

Såhär är det med varenda låda jag öppnar. Jättefina grejer. Men för många. Det här är världens största lyxproblem men det tynger mig iallafall. Ju mer saker jag har, desto ofriare blir jag.

28 december 2008

post-julsnack

Lilla räkan och jag hade följande efterjulssamtal igår.

Jag: Vår gran ser faktiskt lite galen ut.*

Lilla räkan: Jo. Men det är ju inte julgranen och julmaten som är det viktigaste på julen.

Jag (helt gråtmild): Nej, fina du. Det har du alldeles rätt i.

Lilla räkan: Det är ju JULKLAPPARNA.

*Vi har nog Södermalms största gran. Vårt vardagsrum är femton kvadratmeter stort; granen tar upp ungefär fem.

27 december 2008

Jullov

Vi har inte lämnat våra kvarter på tre dagar. Lilla räkan och hans pappa har åkt skridskor. Pluttskrutten och jag har promenerat vid Årstaviken. Vi har ätit upp Mammans julmat. Vi har inte rensat/ städat/fixat allt det där vi skulle göra "i jul". Killarna har spelat tevespel. Jag har läst en halv bok. Pluttskrutten har slitit hårt med sina julklappsleksaker. Alla har badat. Nötterna är slut. Imorgon ska vi äta sushi. Och inte rensa klädkammaren.

Jag skäms nästan men jag börjar längta till vardagen igen. Alltså den vardagen där jag inte jobbar men alla andra går i skolan och jobbar. Hahaha.

26 december 2008

tänkte inte på det...

Jag slutade amma Pluttskrutten för ungefär en månad sedan och har varit supernöjd med det. Skönt skönt skönt att slippa släppa allt man har för händer och slänga fram tuttarna hela tiden. Istället mutor i ny form: majskrokar, sitta knä, leksaker.

Men så kom jag att tänka på allt tjat om sambandet mellan immunförsvar och amning. Hm. Pluttskrutten har varit sjuk i princip konstant sedan jag slutade amma. Plötsligt börjar jag förstå kvinnor som ammar sina barn tills pluttarna är tre år. De får ju värsta dagisbacillsskyddet. Medan Pluttskrutten kommer att vara sjuk tio gånger per termin och Pluttskruttens och Lilla räkans pappa och jag får VAB:ba oss sönder och samman.

Där rök löneförhöjningen i sex år framåt.

25 december 2008

kristen light

Jag är inte särskilt religiös. Lite troende light skulle jag säga, om det gick. Med tanke på vad julfirandet egentligen står för vore det fantastiskt att vara sådär superkristen nu under julen. Vi firar att Frälsaren har kommit. Tänk om man verkligen trodde att det var så? Jesus föddes och dog för mig, för mina synder.

Ibland önskar jag att jag kunde slänga mig i golvet och börja tala i tungor. Men det gör man väl bara på pingsten? Och det är väl ingen helgdag längre? Nåja, jag får fortsätta gå i kyrkan på första advent och grina på alla dop. Mycket gudfruktigare än så blir jag tyvärr inte.

Men ska jag vara allvarlig så tror jag på någonting någonstans. Men det kan vi ta en annan gång.

julefrid

Pluttskrutten och jag var uppe och åt frukost vid sju imorse (ingen spydde, ingen dog). Sedan sov hela familjen vidare tills Onkel Konkel ringde vid nio. Nu snusar Pluttskrutten och hennes pappa vidare. Lilla räkan blev kvar hos min mamma bland alla julklappar och mormödrar och hundar.

Jag sitter och tindrar framför vår gigantiska gran som är bredare än den är hög, mular i mig cheddarost och ser ut över remsorna av julpapper och lussebullssmulorna på golvet. Min "ta tag i-pappershög" vilar i frid på soffbordet. Kaffet är slut. Anstränger jag mig kan jag se en strimma sol på himlen. Jag känner enorm julfrid.

God jul

Vi har haft en toppenjulafton. Till dess Pluttskrutten bestämde sig för att kräkas igen, allstå. Fast då var klockan redan över åtta på kvällen, så ur julklapps- och julmiddagssynpunkt var det ju lugnt. Men det är ju så SYND om henne. Jag önskar mig i julklapp att hon slutar kräkas.

God jul önskar Plastmamman!

22 december 2008

mammor, hur hinner ni?

Ibland undrar jag hur folk gör för att hinna allt de vill och ska. Det sägs att det handlar om att prioritera, men jag undrar vad det är jag ska prioritera bort?

Jag vet inte hur man gör. Jag kan inte fixa en myspysjul på två timmar, städa en garderob på en kvart eller packa sportlovspackning samtidigt som jag jobbar. Jag kan inte ens göra någon samtidigt som jag tar hand om Pluttskrutten nu är hon är sjuk.

Hur blir man sådär effektiv? Har tittar runt på mina favvomammabloggar -  Mia Skäringer, Linda Skugge och Katerina Janouch - och blir alledeles nervös. De har 2+3, 3 respektive 5 barn. Har värsta karriärerna och hinner ändå. Hur gör de?

21 december 2008

solen den går upp och ned

Stockholm upplever just sin åttonde soltimme under december månad och jag sitter inne med en kräksig bebis. Typiskt. Spytorkning istället för sol på näsan. Fast det är mest synd om Pluttskrutten förstås.

gift wrapping

Vad är det med mig och presentpapper? Jag köper minst en rulle i månaden känns det som. Och ändå, varje gång jag skall ge bort en present eller Lilla räkan ska på kalas eller när det närmar sig julklappsinslagning, finns det INGET presentpapper att uppbåda i hela huset.

Jag börjar tro att det uttalats en presentpappersförbannelse över mig.

20 december 2008

gungeligung

Igår gjorde jag ett tappert försök till en utomhusvistelse. Pluttskrutten verkade sådär road att bli avbruten i sin klosskastning. Men det är ju så bra för stora och små att vara utomhus påstås det.

Så, i duggregn och kolmörker satte vi av mot gungorna i lekparken. Pluttskrutten tjoade först lite pliktskyldigt när hon fick gunga i bebisgungan. Sedan slog hon ansiktet i gungan och började blöda från läppen. Turligt nog fanns en luttrad parklekstant i närheten som utan kommentar gav mig en servett och sedan övertygade mig om att Pluttskruttens tänder satt kvar.

Nu blir det inomhuslek tills sandlådesäsongen börjar, tack så mycket.

Silence, I kill you!

Cirka ett år efter alla andra har jag nu, efter tips från Smulan, tittat på youtube-filmen Achmed, the dead terrorist. Galet kul. Silence, I kill you!

18 december 2008

the sound of baby feet

Idag sprang jag på mamman till en av mina klasskamrater från grundskolan. Jag hade inte träffat henne på en sisådär tio år. Hennes första fråga var: "Nå, hörs ljudet av små barnfötter hemma hos dig?"*

En ganska hänsynslös fråga till att börja med, tycker jag. Jag önskar jag hade haft modet att skrika: "NEJ, jag har ingen livmoder" eller något liknande, men istället rabblade jag snällt upp min familjestatus.

Nu har jag gått och tänkt på det där med ljudet av barnfötter hela eftermiddagen. Det hörs ständigt allehanda ljud härhemma: Pluttskruttens babbel alt. gastande, Lilla räkans stereo, surret från datorn, tevebruset, diskmaskinen, torktumlaren, vad ni vill, men ALDRIG ljudet av några barnfötter. Pluttskrutten kan inte ens gå. Och Lilla räkan har slutat trippa för länge sedan. Det skall jag upplysa henne om nästa gång vi ses. Keine Kinderfüsse.

*auf Deutsch: Na, hört man das Geräusch von kleinen Kinderfüssen bei dir zu Hause?

17 december 2008

yrsel

Imorse kände jag mig lite yr. Eftersom jag är lite hypokondriskt lagd kunde jag inte som alla (?) andra bara låta det bero utan kollade genast upp yrsel på Netdoktor. (Jag älskar Netdoktor. Eller hatar, jag vet inte riktigt.)

Hursomhelst, enligt Netdoktor kan yrsel vara tecken på: blodbrist, Menieres sjukdom, graviditet, förmaksflimmer och kristallsjukan. Men kristallsjukan var visst ingen sjukdom utan någonting bra. Eller nå´t sån’t.

Någonstans anade jag faktiskt att jag inte drabbats av någon knepig sjukdom sådär hux flux över natten. Jag mådde iallafall tillräckligt bra för att skutta ut i julhandeln. Men efter två timmar i Åhlénsbokhandelnklädaffärenleksaksbutikenparfymeriet är jag redo för Netdoktor igen.

16 december 2008

iron woman

Jag tänker ibland att jag är lite av en iron woman. En kvinna som tävlar i iron man. Inte för att jag någonsin skulle komma på tanken att simma 3,8 km, cykla 180 km och sedan springa ett maraton. Jag menar mer som människotyp. Hon står emot allt, klarar alla utmaningar.

Men så imorse insåg jag att inget kan vara mer fel. Jag skar mig när jag rakade benen med min splitternya superrakhyvel. Blodet forsade, nej, men rann iallafall, eller hm, det kom några droppar blod på badrumsmattan. Och jag svimmade nästan. Det flimrade för ögonen och benen blev som spaghetti.

Nu svimmade jag inte. Men jag fick sätta mig ned en stund. Sedan fick jag ynkligt konstatera att jag har noll (0) iron woman-potential.

13 december 2008

killbesök

Eftersom pesten härjar hemma hon Knickedicken har vi haft besök av lite andra småkillar de senaste veckorna. De flesta är som Lilla räkan, dvs. småblyga, storögda Star Wars- och legoälskare som snällt äter sina pannkakor, säger tack och sedan snabbt flyr in i Lilla räkans rum. Men några av killarna mopsar upp sig, äter med fingrarna (de är 8 år!!), vägrar vänta tills alla ätit upp eller ställa bort sin tallrik, drar ut filmer och LP-skivor ur sina fodral, kissar med öppen dörr osv.

Jag fattar inte att de vågar. Inte för att jag blir arg på dem eller så, men jag hade ALDRIG vågat hålla på sådär hemma hos mina kompisar när jag var 8. Knappt hemma hos mig själv heller för den delen.

En gång var jag hemma hos en mycket religiös klasskamrat; jag började äta av maten innan de bett sin bordsbön. Jag hade ångest i ett år efteråt. Jag skulle vilja se Lilla räkans kompisar vänta på någon bordsbön, hahaha. Tur att världen förändras.

jeansnoja

Mina en gång så trendiga Acnejeans sprack i grenen härom dagen. Därför gav jag mig igår ut på jeansjakt, i sällskap av Pluttskrutten, Flisan och hennes fyramånaders.

Eftersom lillbebban låg och sov kunde Flisan passa Pluttskrutten (som hatar att gå i affärer mer än 10 minuter). Medan Pluttskrutten härjade runt i inne i omklädningsrummet med Flisan i hälarna lyckades jag snabbt och effektivt prova ut ett par jeans.

Väl hemma insåg jag att de är ganska, vad ska man säga... ungdomliga. Raka liksom, med stora fickor på baken. Dessutom köpte jag dem en storlek för små. Hm. Men med lite våld och vilja fick jag dock på mig dem. Resultat: det blir mycket tydligt att mitt used-to-be hard rock ass har förvandlats till ett wide ass. Men Pluttskrutten har käkat upp etiketterna så jag måste nog behålla brallorna.

Jag får helt enkelt hålla andan och vänta på bättre tider.

10 december 2008

dum i huvudet?

Har från flera håll fått tips om att vi borde lägga en plastmatta under Pluttskruttens stol, eftersom en hel del av hennes mat hamnar på golvet. Det kan vi förstås fixa, men jag fattar inte varför? Är det lättare att torka upp kladd från plastmattor än från golv? Ibland känner jag mig så dum i huvudet.

Plastmamman trendspanar

Alla som känner mig vet att jag är ett riktigt modeorakel. Not. Häromdagen gjorde jag dock en trendspaning. Jag är inte så säker på att jag gillade det jag såg.

Jag passerade en av stans konservativa privatskolor. Utanför stod tre tjejer som jag gissar gick i åttan eller nian. Klädsel på samtliga: mycket smutsiga joggingbyxor, ballerinaskor utan strumpor (det var nollgradigt ute) och gåsdunjacka. Till detta en 6000 kronors-handväska. Jag såg visserligen själv ut som en tönt men hallå? Har familjen inte tillgång till tvättstuga? Inte råd att köpa strumpor?

Ett säkert ålderstecken är att man bli upprörd över kläderna "ungdomarna" har på sig. Det är dags för mig att inse att jag är gammal.

9 december 2008

köttfri

Återigen en artikel som får mig att undra varför inte fler är vegetarianer. Det borde inte komma som en överraskning för folk att djur lider vid transport till och genomförande av slakt.

Lugn, jag tänker inte rada alla argument som talar för vegetarianism.

viele, viele bunte Smarties

I eftermiddags kom Lilla räkan ut från sitt rum med ett rör Smarties i handen. Följande samtal följde:

Lilla räkan: Du, visst skulle du sluta äta godis och pappa sluta snusa?

Jag (lite okoncentrerad): Mmm...

Lilla räkan: Men eftersom pappa fortfarande snusar ibland borde du få äta godis ibland.

Jag (plötsligt helt altert): Ja! Det förstås.

Lilla räkan: Just det. Då gör vi såhär: du får en smarties av mig. Och så får jag en.

Lilla räkan är smartast.

8 december 2008

I wanna be in America

Min amerikanska väninna är otroligt amerikansk. Hon ser väldigt amerikansk ut (spikraka vita tänder i ett perfect smile; spikrakt blont hår i axellång perfekt frisyr osv.), hon bor med sin jätteamerikanska man och sina perfekta små amerikanska döttrar i sitt typiskt amerikanska hus (med vitmålad veranda, ni vet?). Hon är underbar.

Det är ungefär tvärtom mot hur jag ser ut och lever. Inte för att jag EGENTLIGEN vill se ut som och leva i the american dream men ibland blir jag ändå rysligt avundsjuk.

flyta med

Pratade julmåsten och julhets med en bekant. När jag kom med det sedvanliga gnället om alla måsten och att det är så sorgligt att folks förväntningar aldrig blir uppfyllda sa han:

"Vet du, jag tror det är bäst att flyta med i julvågen. Inte streta emot. Inte tjata om att du skulle vilja resa bort. Bestäm dig för att det är kul. Häng med bara."

Det var det bästa jultipset jag fått på länge. Nu skall jag packa ned Pluttskrutten i vagnen och simma med i den stora julbestyrsvågen. Stänga av konsumtionsångesten och glida med. Intala mig själv att det är roligt, trots all krimskrams och plast och O helga natt i högtalarna i varuhusen. Simma med bara.

4 december 2008

från oss alla till er alla...

Ikväll smäller det. Firmans julfest går av stapeln. Det är alltid lika spännande att se vem av herrarna som antingen avslutar kvällen med att halvligga och väsa i baren eller med att kasta julklappar på folk. Jag har laddat med fyra och en halv timmes sömn, så det kommer att krävas cirka två klunkar glögg innan jag börjar säga sanningar till kollegor som inte vill höra dem.

2 december 2008

ren i Markaryd

Titta vad min fina bloggkompis Sparkling skrivit i sin blogg som svar på min kommentar om lysande renar i trädgården. Och så säger folk att nätet är opersonligt. Va?

Pluttskrutten goes under water

Min mormor (85+) undrar hur babysim går till. Nu läser mormor inte min blogg, men jag kan ändå inte låta bli att ladda upp en bild... Hehe.

Fågelskrämman till vänster i bild är dessvärre jag. Som ni ser har jag fortfarande inte skaffat någon guldbikini. Därför bad jag fotografen retuschera bort mig, men det gick visst inte.

Till nästa säsong skall jag skaffa den där jämras guldbikinin. Men då är det mycket osäkert om Pluttskrutten får vara med på bild.

1 december 2008

baka baka liten kaka, tomten han vill också smaka

Mina sammanlagda fixa adventsmys-poäng var 0,0, fram till igår. Nu har jag både bakat lussekatter och kokat knäck utan biträde av någon mamma eller mormor. Det har aldrig hänt förut. Det borde ge ett par miljoner poäng tycker jag.

Fast min tidigare analys av min wife potential håller än.

nattsmul

Pluttskrutten har tjorvat och inte velat sova i över en timme. Till slut kokade vi välling. Nu sover hon (och alla andra) men inte jag. Morr.

Smög just upp för att surfa lite och käka upp middagsresterna och har nu lyckats smula ned tangentbordet. Om några bokstäver slutar fungera är det alltså mitt fel.

30 november 2008

värre än jag?

Hahaha. Linda Skugges inlägg i den här stilen gör mig otroligt glad. Hon är som jag, fast värre liksom. Underbart.

Längtan

Att jag skulle längta efter Lilla räkan och Pluttskrutten när jag var borta var väl ganska självklart.

Lilla räkan och jag har förstås varit ifrån varandra ganska ofta redan. Jag längtar alltid på samma sätt efter honom: jag skrattar åt våra konstiga internskämt i min ensamhet och blir sedan ledsen för att vi inte kan busa och skämta med varandra precis där och då. Funderar på vad han gör därhemma. Med Pluttskrutten blev det annorlunda. Hon är ju så liten. Jag längtade efter henne så det gjorde ont i bröstet. Det trodde jag inte om mig själv. Nu vet jag.

På natten störtade jag upp ur sängen och letade efter spjälsängen därinne i hotellrummet. Det enda jag hittade var min kollega Myrans säng. Turligt nog vaknade hon inte.

29 november 2008

Sekt auf Eis

Nu har jag svensk mark under fötterna igen. Det känns tryggt. Fast det var ganska tryggt att vara i Hamburg också. Kända marker. Har shoppat otroligt viktiga förnödenheter. Nutella. Gummibärchen. Världens bästa shampoo.

Jag tyckte det var härligt att känna av mitt gamla jag lite grann. Det var fortfarande kul att dricka Sekt auf Eis på Bar Rossi och skutta mellan olika uteställen. Det ger också trygghet. Fast finast ändå att komma hem igen. Pluttskrutten verkade känna igen mig och dängde genast sin present i golvet. Och Lilla räkan verkade faktiskt ha saknat mig lite grann. Hans present blev också lite mer varsamt mottagen.

27 november 2008

Plastmamman på rejse

Snart ska jag fara iväg på min första resa utan Pluttskrutten. Jag har längtat som en galning efter att få sova ut, äta frukost utan grötkladd i håret och att duscha ostört. Men nu vill jag inte åka alls. Pluttskrutten blir mammigare och mammigare för varje timma som går och tittar på mig med sina stora simmiga ögon så att jag får riktigt dåligt samvete. Buhu.

Och så sa jag till Lilla räkan imorse att jag skulle sakna honom när jag är borta. Hans svar var: "Jag kommer inte att sakna dig en enda sekund.". Nähänä.

25 november 2008

slabbgryta?

Jag gillar bönor och linser. Mycket präktigt. Men just kokar jag en böngryta och det luktar APA i hela lägenheten. Urk.

täckbyxa

Förra året bråkade jag jättemycket om täckbyxor med Lilla räkan. Vi bråkade och bråkade.

Nu, efter det stora snöfallet, laddade jag med sextusen argument till varför man ska ha täckbyxor när det är snö ute. Men jag hann inte mer än att säga "täckisar" innan Lilla räkan hoppat in i brallorna och tjoade "åh, de är så sköööna", fast de faktiskt blivit lite för små. Han kom hem helt glädjestrålande från skolan igår och sa att han hoppat i snöhögar med sina täckisar hela rasten.

Vad har hänt? Jag fattar ingenting.

24 november 2008

mössa

Idag är det snöstorm. Mössväder. Jag slarvar med mössan ibland. Visserligen har jag en platt frisyr av naturen, men ändå. På något sätt åker den inte alltid på när den borde.

Vår granne I-B håller lite småkoll på oss. På gott och på ont tycker jag. Idag ringde hon på och skänkte mig en mössa som hon stickat, eftersom hon sett att jag "går utan mössa" och det kan man enligt I-B få migrän av. Kanske I-Bs hemstickade mössa i stickigt vitt garn är lösningen på mina migränbekymmer? Den som lever får se.

23 november 2008

Söndagsfrid

Lunchtajm. Vi beslutar oss att gå till Daisy's, vår lokala provider av snabbslabbmat. Jubel från Lilla räkan.

Lilla räkans och Pluttskruttens pappa till mig: Men har de verkligen något vegetariskt där?

Jag: Det tror jag nog.

Lilla räkan: Jo! Det finns potatismos med grillkrydda.

Lilla räkans och Pluttskruttens pappa: Det låter ju fantstiskt gott.

Lilla räkan: Men hon gillar det.

Lite senare sitter hela familjen inpackad i grillkiosken och beundrar snöfallet utanför. Pluttskrutten sover i sin vagn och vi andra slafsar i oss våra menyer*. Söndagsfrid.

*Daisy's är kloka nog att servera vegoburgare.

rockgris

Lilla räkan skall på maskerad  på temat "djur" i veckan.

Efter vissa funderingar har han bestämt att han ska klä ut sig till "rockgris". Fråga inte vad det är för jag vet inte. Lilla räkan har iallafall förklarat att rockgrisar har nitbälte och nitarmband och gillar hårdrock. Så igår köpta vi nitbälte och nitarmband åt honom på Punkt Shop*.

Väl hemma satte Lilla räkan på sig sina nya fina nitgrejer och sprang runt och ropade "Jag är hårdrockare, yes!". Egentligen borde man kanske bli lite orolig? Lilla räkan är åtta år. Men å andra sidan trodde Lilla räkan fram till förra veckan att Jimmy Jansson spelar hårdrock, så jag tror vi kan sova gott några veckor till.

* Punkt Shop... jag visste inte ens att det fanns kvar. Det var där jag köpte mina Madonnaarmband och handledsbindlar i nät när jag gick i sjuan på stenåldern någon gång och tyckte jag var svincool. Det var jag inte.

Uggla

Jamen, hurra! Magnus Uggla har börja blogga igen. Himmel, så skönt.

21 november 2008

det bidde bara en tumme

Det bidde ingen Lilla Dalom-folkdräkt. Och inte heller någon bebis-Dirndl. Men det bidde en pepparkaksklänning. Måste passa på innan Pluttskrutten är så stor att hon kan påverka sina klädval själv.

20 november 2008

tvångstanke

Som de flesta föräldrar får jag ibland för mig att barnen kanske har slutat andas när de sover.

När min tvångstanke avser Lilla räkan brukar jag rusa in i hans rum. Han sover oftast tyst, tyst, tyst, med halvt slutna ögon. Men om man lutar sig över honom och tittar riktigt noga ser man att hans bröstkorg höjs och sänks. Jag tror ju aldrig att han slutat andas på riktigt, men bli ändå alltid otroligt lättad efter en bröstkorgskoll.

Vad gäller Pluttskrutten behövs ingen visuell kontroll. Hon snarkar, stånkar och frustar så att det hörs ut i hallen. Sådan mor, sådan dotter. Haha.

Där satt den, tror jag

Hur var det nu? Visst har jag sagt att det här inte skall vara en bebisblogg? Men jag är ju en bebismamma ändå.

Hursomhelst, imorse när Pluttskrutten vaknade (kl 05:10, sovmorgon!), tittade hon på mig och sa... "MAMMA". Fast det kan förstås ha varit en slump. Men det struntar jag i just nu. "Mammamammamammamamma". Där satt den. Eller?

19 november 2008

sunkmamma

Jag sprang på en bekant idag. Hon är ca. 10 år äldre än jag. När hon såg mig sa hon: "Vad tjusig du är. På min tid var alla så sunkiga när de var föräldralediga.".

Det var ju väldigt snällt sagt, men jag tror hon måste ha fått ett tillfälligt synbortfall. Jag hade på mig: ett par från början sjyssta jeans men som jag trampat hål så de blivit helt fransiga, en brun jacka som är inne på sin tredje säsong, kängor samt håret i sjalett eftersom jag inte hunnit tvätta håret på tre dagar.

Slutsats: sunkmamma.

18 november 2008

lång dag

Pluttskrutten är ett mycket livligt barn. Släpper man henne lös i vardagsrummet river hon i hyllor, tutar i flöjter* och bankar sin kompis Alfonsdockan i golvet. När hon äter flyger det skedar, kexbitar och strumpor genom hela köket. På babysimmet får vi bada i ena halvan av bassängen själva eftersom Pluttskrutten stänker ner alla andra bebisar och föräldrar och sin babysimfröken.

Men idag är Pluttskrutten sjuk. Nu sitter hon i mitt knä och tittar på mig med feberglansiga ögon. Pillar lite förstrött på sin toffel. Jag har redan svarat på mejl, druckit kaffe och läst hela DN Kultur "i fred". Hur sjuttsingen jag ska få den här dagen att gå är ett mysterium.

* ja, faktiskt, hon är 8 månader och tutar så högt i sin blockflöjt att lilla räkan måste höja ljudet på teven.

17 november 2008

Staubsauger

Linda Skugge sliter tydligen ut en dammsugare om året. Jag förstår inte. Sliter ut? Hur gör hon? Jag har samma dammsugare som när jag flyttade hemifrån för 15 år sedan. Detta kanske är ett tecken på varför jag alltid har så ostädat hemma.

De enda hushållsapparaterna jag sliter ut är brödrostar. De går åt i skrämmande takt.

chicken race

Ibland känner jag mig krånglig som är vegetarian. Jag ställer liksom till det för omgivningen. Men efter att jag läst artiklarna om kycklingproduktion i gårdagens Svenska Dagbladet känner jag mig mer övertygad än någonsin.

Vill folk verkligen äta djur som slaktas med en maskin som tar kål på 9000 individer i timmen och sedan säljs för 19:90 kronor kilot?

16 november 2008

lösningen?

Knickedickens mamma har stickat en tröja i samma mönster som ett kakel som hon vill ha men inte har råd att köpa.

Detta får bli lösningen på mina ha-begär: 1) lära mig sticka 2) sticka allt jag vill ha. Jag kommer bli den första som stickar mig en lägenhet, ett par joggingskor och nya glasögon.

15 november 2008

vad gör man med en lördagmorgon?

Lilla räkan spelar soundtracket till Alvin & gänget så det dånar. Pluttskrutten leker med en sladdhärva. Lilla räkans och Pluttskruttens pappa sover mitt i alltihopa. Snart skall vi ut och fajtas med alla stadens övriga barnfamiljer på något museeum.

Och så läste jag just fina Smulans fina inlägg om syskonkärlek. Bättre kan en lördagmorgon inte börja.

14 november 2008

material girl

Usch. Jag har hamnat i en materialistisk fas, dvs. jag vill bara HA saker hela tiden. Ansiktskräm, större lägenhet, cykel, ny barnvagn, kappa, asienresa, springskor, snyggare glasögon, platt-TV, Odd Molly-kofta. Så fort jag går utanför dörren vill jag ha något. Blä blä blä.

Jag gillar inte den här sidan av mig själv. Inte alls.

11 november 2008

äggmjölk?

Läste en intervju med en vegan och lchf-ätare i DN igår. Nu är jag ju veggis och kanske bias från början men är inte den där lchf-metoden lite läskig? Och ganska rutten miljömässigt? Call me oldfashioned men jag tycker att latte gjord på äggmjölk (smör, äggulor, vatten) låter lite... äckligt?

Klart tjejen ska ha egen folkdräkt, eller?

Igår nämnde jag för Lilla räkans och Pluttskruttens pappa att jag sett galengulliga mjukisfolkdräkter i Dalastil för bebisar på Emy Little. På Lilla räkans och Pluttskruttens pappas blick såg det ut som om jag sagt andravärldskrigsuniformer för bebisar.

"Lugn", sa jag "jag tänker inte köpa en Lilla Dalom-folkdräkt till Pluttskrutten".

"Bra" sa Lilla räkans och Pluttskruttens pappa. "Hon är ju ingen d..."

"Dalkulla." sa jag

"Eh, docka tänkte jag säga" svarade Lilla räkans och Pluttskruttens pappa.

Han har rätt så klart. Fast det är tur att de inte har designat någon mjukisdirndl, för då hade jag fått lite beslutsvånda.

8 november 2008

årets utmaning

Helg. Skönt. Det är det, trots att jag är föräldraledig och slipper tunnelbanemorgnar. Killarna är ju hemma! Lilla räkan lattjar med sina födelsedagspresenter. Lilla räkans och Pluttskruttens pappa sover. Pluttskrutten sover också. Kors i taket.

Imorgon väntar årets utmaning: Lilla räkans barnkalas. Tretton 7-8åringar som vi under två timmar skall få att äta hamburgare, leka utan att riva hela huset samt gå på skattjakt. Gah. Alla konstiga utmaningar människor utsätter sig för på teve känns som en västanfläkt i jämförelse.

7 november 2008

Mia is back!

Ordningen återställd. Min huvudvärk har lagt sig. Och så såg jag att Mia Skäringer börjat blogga igen. Pris ske Gud.

Sex and the city

Lilla räkans frågor blir mer och mer komplicerade. Frågor som "Hur fungerar en magnet?" och "Varför räknar man inte med googolplex i skolan?" parerar jag oftast lite opedagogiskt med "Vi frågar pappa sen" eller så.

Igår fick jag dock en fråga om "Sex and the city". Jag tänkte att den skulle vara lätt som en plätt att hantera. Men det var den inte...

Lilla räkan: Gillar du "Sex and the city"?

Jag: Ja.

Lilla räkan: Det gör inte pappa.

Jag: Nej, jag vet. Men jag tycker den är bra.

Lilla räkan: Vad betyder "Sex and the city"?

Jag: Det betyder "Sex och staden", ungefär. Serien handlar om fyra tjejer i New York. En av dem, som heter Carrie, skriver en spalt som heter så i en tidning.

Lilla räkan: Jaha. Men vad menas med sex?

Kort paus.

Jag: Det betyder att man ligger med varandra.

Lilla räkan: Va? Handlar serien om det?

Jag: NEJ! Eller jo, lite. Serien handlar om tjejernas liv, deras jobb och killar de träffar och så. Men den handlar inte bara om att de ligger med killarna.

Lilla räkan: Jag fattar ingenting.

Snälla hjälp mig, någon.

4 november 2008

fördomar, nej tack

Såg just ett avsnitt av Oprah. Jag grät inte, för en gångs skull. Oprah gästades av Thomas och Nancy. Thomas är väldens första gravida man. Hela Thomas historia är vansinnigt spännande och intressant, tycker jag.

Under intervjun sa Thomas en sak, som egentligen är trivial, men så väldigt sann och något som alla borde tänka på. "Vi föds inte intoleranta."

Vi föds inte med fördomar. Vi föds inte med inställningen att vissa människor förtjänar sämre behandling än andra. Vi föds inte med åsikter om att kön, etnicitet och sexualitet spelar roll. Våra fördomar får vi av vår omgivning. Det är det vi säger till våra kids som formar dem. Tanken svindlar.

Peggy, hur blir man styrelseproffs?

Jag - liksom många med mig - funderar ibland på alternativa karrsvägar. Eller downshifting. Ofta tänker jag att sjuksköterska skulle passa mig perfekt. Jag trot verkligen det. Men sen tänker jag att det är lite sent påkommet vid 35års ålder. Men så idag kom jag på det ultimata alternativet till kontorsråttetillvaron. Stryrelseproffs! DET vore något. Frågan är bara hur man gör. Det räcker kanske inte att läsa Dagens Industri en gång i månaden? Får ta och ringa Peggy Bruzelius och fråga.

1 november 2008

räddade skolan mig från kladdet?

Igår diskuterade Lillebror och jag den konservativa skola vi båda gick i när vi var små.

Lillebror berättade att hans tysklärarinna inför hela klassen sagt att man "måste ha handskar på sig när man tar i Lillebrors skrivbok"*, eftersom den var så kladdig. Min klassföreståndare läste alltid upp den bästa och den sämsta uppsatsen, och berättade såklart vilka det var som skrivit båda. Inte jättepedagogiskt kanske. Lillebror berättade också att hans fritidskamrater, som gick i andra skolor, läste läxor i en kvart och han själv i två eller tre timmar. Varje dag. På lågstadiet.

Någon sa att vi kanske har dessa ålderdomliga metoder att tacka för att vi idag är ordentliga skattebetalande medborgare. Jag tror inte det. Det tror jag vi kan tacka våra föräldrar för. Fast Lillebror kladdar förstås inte ned sina skrivböcker längre.

*auf Deutsch: "Man muss Handschuhe anhaben, wenn man Lillebrors Heft anfasst."

31 oktober 2008

It takes a fool to remain sane (igen)

En av mina teser är att man klarar sig bättre här i världen om man är lite knäpp. Jag har nämnt det för Lilla räkan också och sagt att vi nog alla i familjen är smågalna. Han verkar  ha analyserat och funderat mycket kring allas vår galenskap. Häromdagen kom hans utlåtande.

Lilla räkan till mig: Pappa och jag är ganska knasiga. Och Pluttskrutten är nog på gränsen.

Jag: Jaha?

Lilla räkan: Men du är ganska smart.

Jag: Tycker du? Tack.

Oklart om det var en komplimang. It takes a fool to remain sane.

30 oktober 2008

Klaus och Thomas

Läste precis om en tjej som var höggravid när hennes mamma dog. Hon hade värkar med fyra minuters mellanrum på mammans begravning och födde sedan en dotter natten efter begravningen. Började genast böla. Pluttskrutten tittade på mig som om jag blivit helt galen.

Sedan läste jag den här texten om Klaus och hans kusin Thomas som hade Downs syndrom och grät ännu mer. Läs den.

förkylt

Jag är förkyld.

Man får inte säga så här men jag gör det ändå: jag blir som en kille när jag är förkyld. Det är alltså jättesynd om mig. Jag är sjuuuuk. Eftersom jag är/känner mig så väldigt sjuk tog jag tempen imorse. Det var väldigt synd att jag gjorde det, för jag har inte en minsta tillstymmelse till feber. Inte alls. Men jag fortsätter självmedicinera, med kaffe och finchoklad. För säkerhets skull menar jag.

29 oktober 2008

Ken K

Häromdagen avslöjade lilla räkan och jag för varandra vilka vi är kära i. I mitt fall är det inte så kontroversiellt, eftersom det är lilla räkans pappa jag är kär i. Så istället berättade jag för honom att den första killen jag var kär i  hette Ken Kinoya. Så att han har något att reta mig för menar jag.

28 oktober 2008

Sov sött

Måste påbörja projekt "Sova Hela Natten" för Pluttskruttens del, innan jag blir helt galen. Wah!

27 oktober 2008

morgontevestund

Imorse frångick jag en av mina principer: principen att inte titta på teve på morgonen/dagen. Efter att ha lekt med Pluttskrutten från klockan 05:15 till 05:55 knäppte jag således på Gomorron Sverige (i SVT). Kändes jättelyxigt. Först alltså.

Men efter 3 minuters nyheter följde en lååång väderprognos. Väderprognoser suger tycker jag. Bytte därför till Nyhetsmorgon (i TV4). Där pågick ett lååångt sportinslag. Sport i teve suger nästan lika mycket som väderprognosen. Bytte åter till ettan. Nu var det dags för väder där. Suck. Tillbaka till fyran. Matlagning. Matlagningsprogram tycker jag är ännu värre än väder- och sportteve. Tillbaka till ettan således. Fortfarande väder. Åter till fyran. Reklam.

Sammanlagt zappade jag fram och tillbaka mellan ettan och fyran i en halvtimme. Det enda jag lyckades se var sport, väder, reklam och matlagning. För att inte bli alltför bitter ska fortsätta hylla mina princip att inte titta på teve på morgnarna.

25 oktober 2008

Stehaufmännchen

Jag är i en svacka. En mental härdsmälta. Men jag kommer tillbaka. Det gör jag ju alltid. "Du bist ein Stehaufmännchen" skulle de tyska släktingarna säga.

23 oktober 2008

Eskimådisco

Ett tecken på att jag är trött: jag har skrattat lika mycket som Pluttskrutten åt Pingus discolåt. Efter en natt fylld av amning, blöjbyten, näsdroppar och gastande kändes detta som stor humor.

22 oktober 2008

Miss Li

Varför upptäcker jag alltid allt 100 år efter alla andra? Jag är så seg i kolan. Har ägnat hela Pluttskruttens förmiddagssömn åt att lyssna på Miss Li-låtar på youtube. Hon ju asbra. Varför varför varför har jag inte fattat det förut? Men. Bättre sent än aldrig.

21 oktober 2008

föräldraledighet

Idag har Pluttskrutten passats av dels Mamman och hennes man när jag var hos sjukgymnasten, dels Goda Grannen när jag hämtade lilla räkan i skolan. Goda Grannen gav oss dessutom ett lass potatisplättar att äta till middag. Slappaste hemmafrudagen i mannaminne. Det här med föräldraLEDIGHET är inte alls dumt.

jag ska köpa läppglans för pengarna

Jag fick en inbjudan till båtmässan med posten idag. Varför kan man undra? Jag har ingen båt. Jag vill inte ha någon båt. Jag har inga pengar att köpa någon båt för. Hade jag pengar som räckte till en båt skulle jag hellre köpa större lägenhet. Eller en absurd mängd läppglans.

20 oktober 2008

lilla Björn

Pluttskrutten hade en riktig skrikeftermiddag idag. Stackars pyre.

Turligt nog hängde lilla räkans kompis Knickedicken med lilla räkan hem efter skolan. Knickedicken är galet lik Björn Gustafsson och körde också några av sina Björn Gustafsson-imitationer här på eftermiddagen. Svårt att beskriva, men tänk er en mini-Björn som säger "Var får jag allt ifrån?" "Glöggen!" och sedan faller ihop på vardagsrumsgolvet. Stor humor. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det.

17 oktober 2008

High on you, igen

Någon undrade varför jag tycker "High on you" är så bra. Jag ska försöka förklara.

Låten påminner mig om känslan jag har när en förälskelse övergår i kärlek. Alla bekymmer försvinner, all smärta och ångest är borta. Och ändå, någonstans, längst inne i mig, en liten, liten våg av vemod. I en bra relation dyker den där nykärlekskänslan upp ibland också när jag inte är nykär längre. Men den är aldrig sådär intensiv som i början. Det är det jag tänker på när jag lyssnar på "High on you". Och det är därför jag grät en skvätt igår.

kredit, nej tack

De senaste två veckorna har jag fått tre erbjudanden att ta ett "konsumentlån till riktigt bra ränta" från KonsumentKredit.

Jag orkar inte ens läsa igenom eländet, allt hamnade direkt i papperskorgen. Men konspirationsteoretikern i mig vaknade såklart genast till liv. Någon måste rapportera till KonsumentKredit att jag lever över mina tillgångar. Inte bra.

allt jag vill ha är ett halsband av korall

Lilla räkan fyller snart åtta år. Igår pratade han med en släkting i telefon, som undrade vad han önskar sig. Hans svar var:

"En lödpenna, en vattenscooter, alltså en äkta vattenscooter, och en fyrhjuling. Alltså en äkta."

Tiderna när man slumpmässigt kunde plocka en kartong från legohyllan inne på BR är tveklöst förbi.

16 oktober 2008

High on you

Lyssnar på "High on you" med Miss Li nu. Åh vad bra den är! Så så bra! Nu grinar jag också. Fan.

15 oktober 2008

It takes a fool to remain sane

Jag uttalar mig ofta katergoriserande om 40-talister. Inte om någon särskild person, utan 40-talister i allmänhet. Det blir lite för mycket ibland, allt är faktiskt inte deras fel.

Helgen tillbringade jag med Mamman (40-talist) och mormor (20-talist). När vi satt och tittade på teve sa Mamman plötsligt "jag gillar verkligen Ola Salo".  Jag var tvungen att tänka efter vem Ola Salo är. Oooopps. Det tog på något sätt udden av allt dravvel jag någonsin hävt ut mig om 40-talister. Skäms på mig.

14 oktober 2008

bortom mammalatten

Sedan lilla räkan och Pluttskrutten gjort entré i mitt liv funderar jag, förstås, en hel del på barnuppfostran (läskigt ord egentligen). Jag försöker läsa relevant litteratur, lyssnar uppmärksamt på allt BVC-damerna berättar för mig och kollar runt på sajter och forum.

När det kommer till bebisar levereras, förutom alla detaljerade råd om smakportioner, blöjexem och pedagogiska leksaker, också en massa åsikter om vad mammor (inte pappor, tydligen) ska göra och inte göra med sina bebisar. 

Lattemammadebatten är så uttjatad, och enligt min mening ganska ointressant. Och ingenstans, varken i barnlitteraturen eller den offentliga debatten hör jag någon prata om det viktiga. Hur man ska få styrkan att leda sina barn rätt, skydda dem från att hamna snett och samtidigt ha mod att släppa dem fria. Please tell me.

13 oktober 2008

Es mamma

Min väninna E ringde mig när jag stod på skolgården och väntade på lilla räkan. Hennes mamma dog inatt. Hon hade också helvetes djävla skitcancer. Precis som lilla räkans mamma, Pappan, Ingrid och Wiveca. Och en massa andra som inte ville något hellre än att leva sina liv.

Samtidigt som E berättade hur det var när hennes mamma drog sina sista andetag dalade det gula löv över skolgården. Genom tårarna såg jag hur lilla räkan och hans klasskamrater sprang omkring på skolgården och Pluttskrutten låg och sov i vagnen. Döden och livet. Jag antar att det är så det ska vara. Det dör en massa människor som vi vill ha kvar, men det kommer också nya. Men det är så sabla orättvist. Es mamma hade nog gärna levat tills hon blivit mormor åtminstone. Djävla idiotcancer! Jag hatar dig.

leksaksbil mot en rostig skruv

Jag har börjat använda mig av sajten Utan Pengar. Man kan (bara) ge bort eller byta grejer där. Inga pengar alltså. Supersmart.

I helgen träffade jag en fembarnsmamma från Finspång på parkeringsplatsen utanför Mc Donald’s i Norrköping och bytte en gammal Baby Björn-sele mot en Ninja Turtles-film och ett gäng riddare i plast. Bytt är bytt, kommer aldrig mer igen. Fast det kändes lite som att sälja knark när vi bytte papperspåsar där på parkeringen.

Fembarnsmamman fick mig att tvivla på om det verkligen är så underbart att ha 3, 4, 5 eller fler barn som jag alltid trott. Hon körde en gigantisk Chevroletbuss och hade två eller tre av sina barn med sig (fattade aldrig hur många de var). Barnen, som var hemma-från-dagis-snoriga, kryllade omkring i och runt bilen, spillde pommes frites och slängde av och på sig ytterkläderna. Jag blev lite matt efter bara fem minuter. Det var mycket skönt att sätta sig i vår (något mindre) bil igen, för stunden innehållades endast ett barn.

9 oktober 2008

filmtajm

Förra veckan filmade en av papporna under babysimmet. Ångrade återigen att jag inte skaffat guldbikini.

Imorse var det filmtajm igen. När jag cruisade runt med barnvagnen lite förstrött inne på Hemköp kom det fram en man och viskade "vi har filminspelning härinne, så tänk på ljudnivån." Hade varit kul om Pluttskrutten skrikit sönder inspelningen av nästa Beckfilm, eller vad det nu var, men hon somnade i rena förskräckelsen.

morgonstund...

Pluttskrutten är förstås en fantastiskt bebis. Men det här med att nattvilan är över vid halv fem-tiden på morgonen uppskattar jag inte riktigt.

6 oktober 2008

fint besök

Lilla räkan hade två kompisar med sig hem efter skolan idag, Knickedicken och Filuren. Jag var lite light stressad inför tanken att ordna och äta middag med tre 7-8-åringar samt Pluttskrutten, som har sin sämsta tid på dygnet mellan 17.30 och 19 ungefär.

Efter att ha stekt pannkakor medan stackars Pluttskrutten hängde i mina byxben och killarna hade lasersvärdsfight i hallen satte vi oss till bords. Jag måste ha sett lite lätt uppjagad ut, för precis när vi satte oss ned sa Knickedicken till mig: "Du, det här var de godaste pannkakorna jag någonsin ätit.". "Jag med, jag med." vrålade Filuren. Pluttskrutten kom av sig alldeles och satt tyst och tittade storögt på dem hela middagen.

Vilka mösterkillar. Om jag vore sju år skulle jag bli kär i dem tror jag.

hur länge är länge?

Igår var vi på en tillställning på mitt jobb. När jag med mycket fokuserad blick styrde kosan mot hörnet på buffén där vinpavorna stod blev jag stoppad av en av de högsta hönsen (en man, 60+). Följande konversation utspelade sig:

Han: Hur länge tänker du vara föräldraledig då?

Jag: Till i mars.

Han: Det är ju JÄTTELÄNGE. (Underförstått, för länge.)

Jag (med mycket käck röst): Jag tycker inte det är så länge. Tiden går ju jättefort.

Han: Det beror förstås på hur man ser det.

Lätt för honom att säga. Han har tre barn som hans fru var hemma med tills de flyttade hemifrån, eller något.

Har funderat lite på vad han egentligen menade och vad det kan tänkas innebära. Att jag prioriterar fel? Att jag inte är någon att räkna med? Suck.

5 oktober 2008

kinakrogssnyft

Ibland kan jag helt plötsligt tycka att något ganska alldagligt är jättesorgligt. Jag liksom drabbas av hur sorgligt det är.

Tidigare idag gick jag förbi en urkass kinakrog här i kvarteren. Utanför stod en rollator parkerad. Då tänkte jag att det kanske var en gammal och lite skröplig person som bestämt sig för att unna sig någonting extra såhär på lördagen och gått till restaurangen på hörnan som visade sig vara jättejättedålig. Bilden som kom upp i mitt huvud var bara så sorglig. Det var snudd på att jag började gråta.

Som om världen inte är fylld med nog av sorgligheter som det är. Måste jag hitta på snyfthistorier också?

4 oktober 2008

Shores of California

Alldeles nyss diggade Pluttskrutten till en låt för första gången. Hon svängde med kroppen, log och tittade på mig. Till Dresden Dolls! HAHAHA! Släng er i väggen, Mora träsk.

30, typ

Någon upplyste mig om att jag inte är 30+ längre. Jag är 35 år. Alltså 30++, eller? Eller "in my 30-somethings?

Nej, jag har ingen åldersnoja, vaddårå?

3 oktober 2008

Intresseklubben

Många av mina vänner, bekanta och släktingar har fritidsintressen. Knickedickens mamma stickar och har en stickblogg, Lilla räkans pappa hejar på West Bromwich Albion och engagerar sig i engelsk och italiensk ligafotboll. Lilla räkan bygger robotar. Mamman renoverar fönster och tapetserar möbler. Jag känner folk som spelar i band, är med i fotbollslag, är aktiva i bokcirklar, håller på med engelsk rosodling, sjunger i kör, scrap-bookar, tävlingscyklar och dansar flamenco.

Det är orättvist. Jag har inget intresse. Det är inte det att jag inte har tid, jag har bara inget intresse. På min egentid surfar jag på meningslösheter på nätet, fikar, äter smågodis/drömmer om att äta smågodis, gör små listor över saker jag ska göra. Då och då läser jag en bok. Det är inga riktiga intressen. Hur gör man för att hitta ett Riktigt Intresse?

2 oktober 2008

Jennys minne

Min väninnas väninna Jenny gick bort i bröstcancer i april efter en lång och tuff kamp. Jag kände henne inte, men likväl reser sig håren på armarna och jag får en klump i halsen när jag tänker på henne. Hon var 35 år.

Hennes föräldrar har startat en insamling till cancerforskningen till hennes minne. Skänk gärna en slant.

dagens lunch

- ett lass middagsrester (bulgur med linser och apelsin)

- knäckebröd

- en burk maränger

Blä.

1 oktober 2008

the gain rain

Vinstregnet fortsätter. Nu har jag vunnit en "stolshöjare", en till synes ganska meningslös produkt. Visste inte ens att jag deltagit i utlottningen. Så kan det gå.

30 september 2008

Blocketlogik

Vi säljer just nu lilla räkans gamla tygblöjor på Blocket. Alldeles nyss ringde en presumtiv köpare. Vi hade följande snurriga samtal:

Jag: Blöjorna finns på Södermalm, var bor du?

Presumtiv kund: I Mariefred. Jag kan inte åka till Stockholm och hämta dem, jag har ju en bebis. Dessutom skulle en resa till Stockholm kosta 150 kr för mig. Men du kanske kan tänka dig en utflykt hit?

Jag: Jag är inte intresserad av att åka till Mariefred med tygblöjor. Dessutom har jag också en bebis.

Presumtiv kund: Vill du inte ha tygblöjorna till din bebis?

Jag: Nej. Det är därför vi säljer dem. Men du, vi kanske kan skicka blöjorna till dig?

Presumtiv kund: Jag har kollat, det skulle kosta 200 kr att skicka dem.

Jag: Är du fortfarande intresserad då?

Presumtiv kund: Betalar inte du frakten?

Jag: Nej.

Presumtiv kund: Nähä. Nej, då blir det ju lite dyrt. Fast jag har släktingar i Stockholm, men jag vet inte om de vill åka och hämta blöjor och åka hit med dem.

Jag: Nähä.

Tystnad.

Jag: Jag vill inte lägga ord i mun på dig, men om du inte kan åka hit och inte vill betala för frakten kanske du inte ska köpa våra tygblöjor.

Presumtiv kund: Nej.

Så, blöjorna finns kvar. Skynda fynda.

Fina S

Fick just reda på att väninnan S varit jättesjuk. JÄTTE. Sjukhus och operationer. Urläbbigt. Allt medan jag gått i mitt eget lilla lull och gnällt över att jag inte får sova och är pank. Dassigt och egotrippat.

Manga

Vore jag lite yngre (cirka 30 år yngre) skulle jag hoppa på manga-grejen tror jag. Nyligen läste jag lite om Hayao Miyazaki och hans karaktärer Satsuki och Mei, bl.a. i filmen "Min granne Totoro".

Det är nästan så att jag vill köpa "Min granne Totoro" åt Pluttskrutten. Hon är ett halvår gammal, så hon kanske kan se den om fyra eller fem år. Under tiden kan ju jag titta på den. I hemlighet.

29 september 2008

stöta knäckebröd i mortel

Vår granne I-A är ganska underbar. Hon tvekar sällan att lämna goda råd angående bebisar och deras skötsel (hon födde faktiskt ett barn 1945). Hon skulle nog svimma om hon visste att Pluttskrutten just nu leker med en limtving.

I-A berättar också gärna anektoter om sin sons småbarnstid. Idag slog hon till och berättade om hur det var när hon slutade amma sin son och hur ont det gjorde när han bet henne i bröstvårtorna. Jag fick även tips på en bra bebislek: stöta knäckebröd i mortel.

Kanske värt att testa? Men om jag förstått Pluttskruttens kynne rätt skulle hon troligen dänga morteln i skallen på mig om hon fick chansen.

måndag eftermiddag

Jag borde:

- dammsuga;

- tömma & fylla diskmaskinen;

- gå ut med återvinningssoporna;

- sortera barnkläder; 

- förbereda middagen.

Just nu ägnar jag mig åt att:

- surfa;

- dricka kaffe;

- äta bulle;

- ge olika köksredskap att leka med till Pluttskrutten.

Det här med föräldraledighet har sina poänger.

28 september 2008

Precis som jag

Linda Skugge är precis som jag. Precis som jag. Åh, vad glad jag blir!!

Fast till skillnad från Linda tycker jag att det är ett tecken på att man bryr sig om barn när man försöker lära dem basala regler. Men så är jag också en ganska konservativ mamma.

26 september 2008

kompispappor?

ps till mitt inlägg om kompismorsor: jag har ingen aning om var mina kompisars pappor höll hus när jag var hemma hos dem. På sina jobb antagligen.

nu är den här

Alla väntar barn. Nu är den releasad. Köp* den. 20 kr går till Röda korset. Fina grejer. Läs den. Jag döljer mig bakom signaturen Clarran.

Ni som känner mig och inte vill ha en vänta barn-bok - vilket jag faktiskt kan förstå - får gärna läsa min.

*på www.vulkan.se eller www.libero.se

kompismorsa

När jag var liten, för 800 år sedan känns det som, tyckte jag att mammorna var ett nödvändigt ont när jag hängde med kompisar hem. De fixade visserligen alltid middag och då och då också en sjysst efterrätt. Men vi var alltid tvungen att fråga mammorna om lov om en massa saker. Eller så fick vi försöka göra saker i smyg, men det gick sällan för alla mammorna kände sån’t på sig och dök alltid upp just när vi skulle låna smink, äta godis eller smyga in i något storasyskons rum.

Nu inser jag, med skräckblandad förtjusning, att jag är en kompismorsa. Fast lilla räkan och hans kompisar är fortfarande så små att de gör åtminstone ungefär som man säger. Eller så är det min barska styvmorsestil som skrämmer dem. Hemska tanke.

25 september 2008

Karma

Lyssnade på Karmakontot idag. Vad bra den är! Timbuktu är genialisk.

Idealkvinnan

Fick ett nummer av Magasinet Existera i min hand. Riktigt bra. Senaste numret handlar om Idealkvinnan, ett iofs knepigt ämne.

I tidningen finns en massa artiklar i ämnet; bl.a. har man låtit mer eller mindre kända män svara på frågan "Hur är din idealkvinna?". Många svarar faktiskt väldigt bra, andra svarar något lite väl PC eller romantiskt så att ingen ska bli förbannad. Finast svarar nog ändå Johan Staël von Holstein, som säger att hans fru Jessica är hans idealkvinna. Det blir för långt att skriva hela hans svar här, men slutklämmen är:

"En livskamrat är någon som kompletterar en, så att ett plus ett blir tre. Att hitta en sådan människa är få förunnat."

Jag tyckte verkligen det var jättefint. Skall be någon idealkvinna brodera det på en bonad åt mig (jag är inte ironisk nu).

24 september 2008

Akta dig för eld och djupa vatten

Sparkling har skrivit ett inlägg om Jojje Wadenius. Egentligen håller jag med henne om att Jojjes låtar är lite jobbiga och av det klämkäckaste laget.

Men så hände något märkligt. Idag spelades Jojjes låt "Mitt lilla barn" på radion. Och vad hände? Jag började gråta. Låten fick mig att tänka på den gränslösa kärleken mellan lilla räkan och hans pappa, på Pluttskrutten och hur jag (precis som han sjunger i låten) vill skydda henne från eld och djupa vatten. Jag passade också på att gråta en skvätt över hur länge jag fick vänta på Pluttskrutten och över att hon äntligen är här. När jag ändå höll på, menar jag. Sedan kändes det genast bättre.

23 september 2008

smakar kofta

Länken till koftan (koftlänken?) funkade visst inte så bra. Så här ser den ut. Fast ljusblå. Och så har den en kulspetspennefläck på armbågen. Men på ett ungefär.

garderobsglädje

Efter att först ha gått i mammakläder och sedan gått och slafsat i jeans och munkjacka en tid har jag nu börjat återupptäcka plaggen i min (inte så gigantiska) garderob.

Igår hittade jag min Anna Holtblad-kofta. Mitt materialistiska jag blev nästan överdrivet glad. Tror dock inte den funkar så bra vid blöjbyten och grötmatning. Typiskt kontorsplagg. Det är nästan så att jag längtar tillbaka till jobbet.

22 september 2008

libertad muy temporales

I somras lärde sig lilla räkan att simma. Nu simmar han riktigt bra. När vi var i badhuset igår slogs jag av hur skönt det är att inte behöva bära/släpa runt honom i äventyrsbadet längre och att han kan hoppa i från kanten utan att man behöver vara beredd att fiska upp honom i en arm eller så. Superskönt.

Sedan slog det mig att det snart är det dags att börja dra runt med Pluttskrutten i offentliga simhallar. Troligen är det sju eller åtta år kvar tills hon kan simma. Min badhusfrihet blev mycket temporär.

20 september 2008

Nämen!

Nämen! Två små berättelser jag skrivit om hur det var att vänta Pluttskrutten har valts ut till boken "Alla väntar barn". Det trodde jag faktiskt inte.

Omständigheten att mina (mycket korta) alster kommer att publiceras i boken är inte den främsta anledningen till att köpa den. Anledningen till att alla borde köpa ett exemplar är att den som köper boken också stödjer Röda korsets kampanj "Rädda mammorna".

framåt, marsch

Pluttskrutten har förstått hur hon ska ta sig framåt. Nyss haffade jag henne med fingrarna inne i VHS:en. Just nu är hon farligt nära sladdhärvan bakom stereon. Det är slut på friden.

19 september 2008

Jag kan mingla, jag är inte rädd!

Lilla räkans pappa var på ett efter jobbet-event igår. När han kom hem hade vi följande konversation.

Jag: Var det trevligt?

Lilla räkans pappa: Jorå.

Jag: Hur var det? Vad gjorde ni?

Lilla räkans pappa: Det var det vanliga. Mat, dricka, mingel.

Jag: Jamen det låter ju JÄTTETREVLIGT.

Lilla räkans pappa: SÅ fantastiskt var det inte. Jag åt lite och tog ett glas vin och pratade lite med några. Helt OK.

Jag: Jag tycker det låter JÄTTETREVLIGT.

Lilla räkans pappa: OK, visst.

Jag är svältfödd på sociala begivenheter utan bebisar eller barn i släptåg. Någon som vill mingla med mig?

18 september 2008

rödögda lövgrodan

Idag var tanken att Pluttskrutten och jag skulle gå till öppna förskolan. Men tio minuter innan vi skulle gå somnade hon. Kanske lika bra. Jag har sovit med kontaklinserna i och ser ut som rödögda lövgrodan. Skulle förmodligen ha skrämt slag på alla stackars bebbar.

Istället för att sjunga "Mors lilla Olle" och dricka kaffe har jag lagat en hel tunna korv stroganoff och käkat upp lilla räkans Tom & Jerry-kex. Också ett sätt att fördriva en förmiddag.

17 september 2008

Hybris

Jag har vunnit biobiljetter med den här berättelsen om lilla räkan.

Nu fick jag hybris. Min gamla tysklärare skulle säga något om "Fallhöhe".