30 december 2010

28 december 2010

nails

Nu har jag kommit på mitt nyårslöfte: nagellack! Mer och oftare. Detta är dagens förvärv.

mms_image

27 december 2010

yoga, hurra!

Just som jag trodde att jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna få i mig mer mat dök princesstårtan upp. Ouff. Med sedan messade Smulan den glada nyheten att jag kan henka på ett yogapass imorgon. Hurra.

23 december 2010

skönt

Nu kan ni alla vara lugna! Jag kommer att kunna borsta tänderna imorgon när jag tryckt i mig alla Rocky Road som Smulan gjort.

mms_image

 

tandborste

Strax följer jag efter M och barnen till Norrland för att fira jul. Jag har packat precis allt: simpuffar, träningskläder, julklappar, skjorta till Lilla räkan, Pluttskruttens guldbyxor, Skorpans finskor, böcker att läsa, migränmedicin, glasögon, ja ALLT. Och extra allt. Utom... tandborste. Det fanns en tid när jag alltid hade en tandborste i handväskan, men den tiden är förbi insåg jag nyss.

Jaha. Dagens i-landsproblem.

Dag 27 - Min favoritplats

Här och nu.

22 december 2010

avsked

Avsked. Jag är verkligen kass på det.

Idag har jag försökt säga hejdå till mina kollegor, eftersom jag byter jobb till årsskiftet. Det går dåligt. Jag kramas lite tafatt och mumlar hejdå. Första gången jag slutade på ett jobb grät jag till avskedsfikat. "Du vänjer dig" sa en äldre kollega då. Jag tycks aldrig vänja mig. Vetskapen att det är vissa jag aldrig mer kommer att träffa och att det inte kommer att bli som förut gör mig alltid lite ledsen. Även om det nya också blir bra.

Jag vet att livet är sån’t, att vissa kollegor blir kvar som vänner, att man minns andra i tanken och att det kommer nya. Med det suger iallafall.

21 december 2010

vrål

Varför pratar många butiksbiträden så HÖGT? Är det för att de vill att deras kollegor ska höra, ifall det blir meningsskiljaktigheter/missförstånd? Eller är många kunder hörselskadade?

Såhär lät det när jag var på en (väldigt effektiv) julklappsrunda idag:

Jag (ganska så tyst): Jag vet inte om jag har pengar så det räcker på kontot. Om inte kanske jag kan lägga undan de här grejerna till i morgon?

Butiksbiträdet: JAVISST! JAG TYCKER VI DRAR DITT KORT FÖRST OCH SER OM DET FINNS PENGAR. OKEJ? DÅ FÖRSÖKER JAG DRA ETTUSENTREHUNDRA KRONOR NU DÅ!

Jag (ännu tystare): Eh. Ja. Bra.

Butiksbiträdet: SÅDÄR! DET GICK JU JÄTTEFINT! NU SLIPPER DU KOMMA TILLBAKA IMORGON.

Turligt nog hade jag redan dragit ned mössan över ögonbrynen. Fast det kanske var därför hon gormade så?

Dag 26 - Mina rädslor

Jaha, hörrni. Den här bloggmånadsgrejen är ju rena terapin. Jag tvingas fundera på och formulera allt möjligt.

Rädslor. Det är faktiskt inte så ofta jag är rädd nu för tiden. Inte som när jag var liten iallfall. Barn är rädda hela tiden verkar det som. För hundar, för att tappa bort mamma och pappa, för att främmande människor ska börja prata med dem, för att åka för långt med tunnelbanan, för fladdrande gardiner, Allan Edvall, grannarna, allt.

Men så klart jag också är rädd för en massa saker. Till exempel är jag rädd för råttor, kräksjukan och skräckfilmer. Jag är lite mörkrädd. Jag är rädd för konflikter, rädd för att bli lämnad, rädd för att nära och kära ska bli sjuka, rädd för att inte duga. Och säkert 100 saker till.

19 december 2010

Dag 25 - En första

Hm. Jag undrade vad den som hittade på alla teman för bloggmånaden menade. Något måste ha fallit bort. En första tillbakablick? En första sammanfattning?

Eftersom jag inte har någon aning hur rubriken egentligen ska vara tänkte  jag i stället delge er den första konversation jag hade med en ung (23 kanske?) nyanställd kille på det jobb jag ska börja på efter nyår. Bakgrundsfakta som kan vara bra att känna till är att detta samtal ägde rum i baren efter företagets julmiddag, ca kl. 22:30.

Han: Hur länge har du jobbat?

Jag: Tolv år efter examen.

Han: Oj! När är du född?

Jag: 1973.

Han: Oj.

jämställdhetssnack i pulkabacken

På toppen av pulkabacken började Lilla räkan och jag prata om att kungars makor blir drottningar (som Kungen och Drottningen) men att drottningars gemåler inte blir kungar (som Kronprinsessan, om/när hon blir drottning, och Prins Daniel).

Lilla räkan: Varför kan inte Prins Daniel bli kung?

Jag: Öh. Vet inte. Gammal tradition antar jag.

Lilla räkan: Men jag vet! För tjejer är det ju ofta lite sämre. Men här tänkte de att det får bli tvärtom.

Lilla räkan har ju fattat precis. Det finns verkligen hopp för den kommande generationen.

18 december 2010

Dag 24 - Det här får mig att gråta

Vissa dagar gråter jag för allting: inbillade och verkliga motgångar, mina egna tillkortakommanden, andras olycka, allt som har med våra barn och med barn över huvud taget att göra, åt djur som far illa, barndomsminnen, teveprogram som Spårlöst, Disneyfilmer, filmer med lyckligt slut. Osv osv.

Andra dagar kan jag inte riktigt förstå varför jag suttit åt bölat åt hundvalpar dagen innan. Och tur är väl det.

17 december 2010

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

Just nu har jag inte något enormt behov av att må bättre. För jag mår bra. Det gör man som bekant inte alla perioder i livet. Tro mig, jag har också haft mina svackor. Klistrat på smajlet på morgonen och härdat ut. Nu behöver jag inte det. För jag har det bra. Mår bra.

Men så klart jag har dippar. Alla dagar är inte ens bästa. Ofta brukar det hjälpa mig att fokusera på allt jag har att vara tacksam för. Ibland behövs ett förtroligt samtal med någon som står mig nära. Ni vet vilka i är ♥

Mina fina kusin J har också lärt mig ett mantra, som jag faktiskt brukar använda när jag är lite låg: Better than yesterday, worse than tomorrow. På något sätt får det mig alltid på bättre humör att tänka så.

16 december 2010

Dag 22 - Det här upprör mig

Listan över saker som upprör mig är ganska lång. För jag blir ofta upprörd över små saker. Stillastående rulltrappor, smält glass, buffliga och otrevliga människor, förseningar i kollektivtrafiken, havererade matlagningsprojekt, småsnålhet, alla brister jag hela tiden hittar hos mig sjäv. Jag skulle hålla på länge.

Men det finns också viktiga, riktiga frågor som upprör mig. Bristen på solidaritet och samarbetsvilja i världen. När den egna lyckan blir andras olycka. Om vi skulle ha förmågan att hjälpa varandra skulle svält och krig inte finnas. Det upprör mig att mänskligheten tycks bli sämre och sämre på det.

15 december 2010

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Som sagt. Det där med att ta vara på ögonblick är inte min starkaste gren. Men det finns så klart en massa ögonblick i mitt liv jag inte vill glömma och ganska många jag gärna skulle vilja glömma.

Ibland när jag för en gångs skull försöker leva i nuet och ta vara på ett ögonblick fastnar jag gärna i tankar på vad som händer på andra ställen i världen samtidigt. Samtidigt som jag till exempel sitter i soffan och lyssnar på musik pågår förstås en massa saker i alla andra människors liv. Barn föds, älskade människor dör. Svält, krig och elände pågår samtidigt som också glädje och hopp spirar.

I ett annat ögonblick, någon annanstans. Trivialt men ganska fint i sin enkelhet tycker jag.

14 december 2010

Komplimang

Det är ganska svårt att ta till sig komplimanger. De flesta komplimanger jag får är också inlindade i en massa annat, så att jag ibland inte vet om det faktiskt är en komplimang eller inte.

Som när Bossen säger att det inte passar mig att vara vegetarian eftersom jag är intelligent. Är det verkligen en komplimang?

Dag 20 - Den här månaden

December. I år har Stockholm haft ett fint snötäcke nästan hela månaden. Några minusgrader. Mitt favoritväder. M har fixat julstämningen hemma. Ganska fridfullt.

Jag har varit lite svajig senaste månaden tycker jag. Omotiverat trött. Omotiverat otrevlig. Men jag har gaskat upp mig lite. Jag hoppas det märks.

12 december 2010

Dag 19 - Det här ångrar jag

Då och då träffar jag människor som säger att de aldrig ångrar någonting. En del av dem hittar på, tror jag. Jag vågar också påstå att vissa som säger sig sakna ånger har bristande självinsikt. Min erfarenhet säger mig att de flesta vuxna människor inte är stolta över allt de gjort.

Jag ångrar en massa saker. Hela tiden. Det finns enormt många tillfällen där jag hade kunnat göra bättre val. I stort och i smått. Det mesta har bara drabbat mig själv, vilket kanske är illa nog. Då och då har jag också sårat andra. Det ångrar jag.

Mycket går att ställa till rätta. Annat inte. Jag försöker förlåta mig själv. Vilket inte alltid är så lätt. Tvärtom, det är ofta skitsvårt.

10 december 2010

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Jag skulle säga att de bästa födelsedagar jag varit med om är Pluttskruttens och Skorpans. Dagarna de föddes alltså.

Svårt att matcha med mina egna 30-somethings-födelsedagar. Fast det är roligt att fylla år, tycker jag. Det är mer den ständigt stigande siffran på min ålder jag stör mig på.

9 december 2010

snart fest

Skrammelörhängena är på. Strax julfest.

mms_image

Survivor

Lyssnade lite på "Survivor" idag. En för d-a bra låt.

Jag kan inte lyssna på den utan att tänka på Väninnan S. Som är en riktigt survivor.

Dag 17 - Mitt favoritminne

Mitt favoritminne är när jag fick antagningsbeskedet till juristlinjen. Inte. Obs! det var ett skämt. Naturligtvis är det inte mitt favoritminne.

Jag är så gammal vid det här laget att det är omöjligt att skilja ut en enda händelse och säga att den är den bästa i mitt liv. Av alla positiva minnen jag har kvalar första dejten med M och mitt första möte med Lilla räkan, Pluttskrutten och Skorpan förstås alla in på första plats. Men det är ju fyra separata minnen, som inte och gradera inbördes.

Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är bra för mig att påminna mig själv om det då och då.

8 december 2010

Dag 16 - Min första kyss

Jag känner en kille som fick sin första kyss av Pernilla Wahlgren. DET hade varit något att blogga om.

Tyvärr är historien om min första kyss inte så väldans spektakulär. Jag fick den av en kille som hade samma namn som Exet (fast det var inte Exet, ja, ni fattar) på ett seglarläger. I en segelbåt. Jag var 13 år. Sedan pussades vi när vi kom åt i två dagar till. Sedan var lägret slut.

Jag såg honom faktiskt på tunnelbanan en gång många år senare, när jag var 17 kanske. Men jag vågade inte ge mig till känna. Kanske lika bra.

7 december 2010

klackarna i taket

Nu har klacken på en av favvostövlarna brakat. Jag har redan klackat om dem två gånger och bytt båda blixtlåsen. De har dessutom blivit helt nötta på tårna.

Jag tror att stövlarna och jag måste ta farväl nu.

mms_image

Dag 15 - Mina drömmar

Mina drömmar. Det beror på hur man ser det. Egoistiskt eller altruistiskt. Kort- eller långsiktigt.

Mina altruistiska drömmar är att förmågan till hat och rädsla för det som är främmande raderas hos alla människor. Då skulle vi slippa krig, det är min fasta övertygelse. Sedan drömmer jag om en värld där pengarna räcker till alla, där alla får äta sig mätta, där vartenda barn som föds får leva tills det blir vuxet, alla får gifta sig med vem de vill och där ingen diskrimineras på grund av kön, sexualitet, etnicitet eller religion. Jag drömmer om en värld utan klimathot och utan gift i maten. Ja ni hajar.

Egoistiskt är min långsiktiga dröm att Lilla räkan, Pluttskrutten och Skorpan får växa upp till fria, självständiga och starka individer.

Kortsiktigt drömmer jag om att få sova en hel natt utan avbrott. Dream on, säger jag.

6 december 2010

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?

Vad hade jag på mig idag? Det undrar jag också. Fläck som inte går bort i tvätten på tröjan och hål i strumpbyxorna. Lite trashigt faktiskt.

Nikolaus

Nikolaus var och hälsade på oss inatt och lämnade också presenter till barnen (inget björkris alltså).

Jag blev så uppspelt av hela Nikolausspektaklet imorse att jag glömde ta kort. Fast jag har ny kamera. Men nästa år kanske.

5 december 2010

Dag 13 - Den här veckan

"Den här veckan." Passar ju fint en söndagkväll.

Ärligt talat har det inte varit min bästa vecka. Inte min sämsta heller kanske, men ändå. Det har varit mediokra insatser på de flesta områden och ett riktigt bottennapp. Jag orkar inte ens redogöra för det.

I morgon blir det nya friska tag. Kan jag ju inbilla mig.

3 december 2010

Dag 11 - Mina syskon

Länge hade jag inga syskon. Jag var jätteavis på mina kompisar som alla hade syskon verkade det som.

Men när jag var 11 år kom Lillebror. Första gången jag höll honom i famnen var han kortare än en huvudkudde. Senare blev han två meter lång. Tyvärr har Lillebror och jag aldrig bott i samma familj. Men jag vill hävda att Lillebror och jag är de levande bevisen för att blod är tjockare än vatten. Jag har alltid känt något speciellt för Lillebror. Trots den stora åldersskillnaden.

Och sedan Pappan dog har Lillebror kommit mig än närmre. Lillebror är min länk till Pappan. Dessutom är Lillebror väldigt lik Pappan till utseendet. Lång och ståtlig. Jag blev en halv meter kortare än Lillebror. Och så fick jag klantighetsgenen. Tack för det.

pressveck

Varför envisas alla kemtvättar med att göra pressveck på brallorna? På mina inte så långa ben ser det bara muppigt ut.

På bilden ser man förresten också vilka enormt vältränade lårmuskler jag har.

mms_image

tishor

Alla visste visst inte vad en tisha är. En tisha är en t-shirt. Tydligen stockholmska, jag trodde det var vedertaget. Sorry.

På temat tishor. Det finns två t-shirt-inköp jag ångrar att jag inte gjorde. Den första var en som såldes på Gul&Blå sent 80-tal. En svart t-shirt med en vit Mercedesstjärna och så texten "Germans have more fun". Ascool. Men jag bangade den och köpte en töntig Joe-Banana-tröja istället.

Andra gången jag bommade ett fantastiskt t-shirt köp när jag var på Pridefestivalen med en vän. Där i ett stånd hängde den. En t-shirt med texten "dip me in honey and throw me to the lesbians". Jag har aldrig sett en t-shirt med bättre text, varken innan eller efter.

Så om någon av er, eller någon ni känner, äger någon av ovanstående dyrgripar får ni gärna hälsa vederbörande att jag gärna betalar en slant för att få överta dem.

2 december 2010

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Det här var ju en sann utmaning. Bloggar med dagens-outfit-tema har aldrig lockat mig. De är helt ointressanta för mig. Och så har jag inte fattat om man ska beskriva ALLA kläder man har haft på sig under dagen, från pyjamas till pyjamas, eller om man ska fokusera på huvudoutfiten. Och ska man ta med underkläder? Ytterkläder? Skor? Inte lätt det där.

Nåväl. Det kanske räcker med att konstatera att jag har underkläder på mig. (Borde jag skriva vilket märke det är? Ni ser, jag kan inte modeblogga.). Och strumpor. Nylonstrumpor. H&M. De har redan pajat. Och förut hade jag långkalsonger, men dem tog jag av mig när jag kom till jobbet. Långkallingarna är väldigt randiga och väldigt sköna och väldigt osexiga.

Jaha. Och så har jag på mig en långärmad vit tisha från American Apparel. Jag gillar verkligen deras tishor. Fast de kör med vedervärdig sexistisk reklam, så jag borde egentligen sluta handla där. Hm. En ganska sliten kostym. Från Mexx. Vilket påminner mig om att jag borde skaffa en kostym till. Vill ha en från Tiger. Men klädbudgeten är sprängd.

Hursomhelst, jag har också på mig en småblommig blus (okänt märke) ovanpå tishan. Men under kavajen. Ja, ni fattar. Skor har jag också. På väg till jobbet hade jag stövlar, mina fina UGGs som är så sköna men opraktiska i Stockholmsklimat. Inne har jag ett par högklackade. Åtta cm klack, inte illa för att vara jag. Brukar springa runt i ballerinor annars.

Det var väl alla kläder tror jag. Förutom kappa och mössa och vantar och halsduk. Men nu orkar jag inte mer. Snark.

1 december 2010

Dag 09 - Min tro

Igår var jag en sväng förbi en skönhetssalong på lunchen. Tyvärr blev det ingen större skillnad i mitt utseende.

Hursomhelst, jag pratade lite med hudterapeuten som försökte få ordning på mina ögonbryn (sant). Hon berättade att hon och hennes man är troende kristna. Jag blev faktiskt lite avundsjuk, inte på att hon är troende kristen utan för att hon kunde säga det med sådan självklarhet. Jag hade varit lika avundsjuk om hon hade sagt att hon var ateist. Eller buddhist eller jude eller muslim eller asatroende eller new agare eller what ever. Jag skulle också vilja ha en sådan övertygelse, åt ena eller andra hållet.

Jag är övertygad om att alla människor har ett sprituellt behov. Sedan kan förstås uppfylla det på massor av sätt, men jag tror faktiskt inte man kommer undan. Och jag tror faktiskt. Men jag tvivlar också. En teolog sa till mig en gång att "tvivla är att tro". Fast jag tror inte det är riktigt så enkelt. Jag har en övertygelse fast jag är inte alltid helt övertygad. Men ibland är jag det.

Det är ju jättemesigt. Troende light, kan man vara det?