30 januari 2016

Winter Run med WW

Ska springa Winter Run med WW idag. När vi anmälde oss i november eller liknande kändes det som en jättehärlig idé - ett lopp i gnistrande kyla, klar luft och eldshow längs banan. Men nu är det sex plusgrader, kladdigt och blåsigt ute, WW är jetlaggad och jag snorar lite fortfarande. Ingen av oss har löptränat och jag tror vi båda känner oss vinterplufsiga. Jag gör det iallafall. 

MEN - loppet är ju i grunden en ursäkt för att träffa WW, så vi får väl ta oss runt i geggan och sedan hänga lite. DET ser jag verkligen fram emot, vi har så mycket att prata om. Jag ska göra en lista över allt jag måste delge henne. 

Nu klassisk loppuppladdning - kaffe och lördagsgodis. Sämsta möjliga.

24 januari 2016

Man cold. Idag. Lasagne.

Har åkt på en mansförkylning. Suck. Jag vet inte varför det är så, men ju äldre jag blir desto segare är det att vara förkyld, tycker jag. Förut brydde jag mig sällan så mycket om det. 

Var - faktiskt - riktigt sugen på gymmet idag men istället har jag tidsredovisat förra veckan, tjatat på barnen att de ska gå ut utan att gå ut själv, ätit upp barnens överblivna lördagsgodis och, efter att ha tagit mig i kragen, gjort en lasagne tillsammans med Skorpan.

Nu ska jag slafsa i mig lasagne, titta på The Living Dead och hoppas att barnen lägger sig av sig själva.

21 januari 2016

Osäker

Ibland blir jag osäker på om de verkligen är släkt med mig.


Leveransproblem. Jämställdhet. Svag.

Har i dagarna haft någon slags prestationsångest, eller leveransångest snarare. Sekunden jag ska skicka ett mejl eller svara på en fråga tänker jag att jag säkert har fel. Jag brukar inte vara sån. Jag brukar inte skjuta från höften heller, men normalt är jag ganska balanserad och hanterar risken att jag har fel (som alltid finns) lite bättre. Och antagligen har jag inte fel oftare denna vecka än andra veckor. Jag hoppas det går över.

Imorgon ska jag på jämställdhetskonferens (typ, orkar inte riktigt förklara). Ska bli kul men också lite nervöst. Ni som känner vet att jag är en sann feminist och att jag brinner för jämställdhetsfrågor. Men frågan är svår för att det alltid känns som jag pratar i egen sak.

Träffade PT-Harry idag förresten. Förra veckan persade jag jättesnyggt på både marklyft och chins men idag var det skittungt. PT-Harry frågade lite diskret om jag tränar mellan gångerna vi ses. Inte för att detta är superviktigt men jag tycker det är fascinerande att det är en så stor skillnad mellan olika gånger.

Klart slut.

15 januari 2016

BRA

Jag brukar ofta tänka att med- och motgångar kommer i skov, går det bra så går det bra också på fronter som en inte alls tänkt på. Likadant när det går sämre, då kommer liksom eländet slag i slag. Jag VET att det inte är så, det är förstås jag som fokuserar på det som är bra och respektive dåligt, det är sällan så att allt är frid och fröjd eller att allt är skit. 

MEN idag hade jag en riktigt riktigt bra dag. Totalt ego. Lyckades också fira lite med M innan vi i omgångar somnade i soffan.


8 januari 2016

Häng med gäng

På väg in till stan för häng med tjejerna. 



Mitt trettioårskrisgäng säger M. Både sant och inte, jag hängde som mest med dem under några röriga singelår tidiga 30, men krisade vet jag inte om vi gjorde. Vi festade, shoppade och reste mest. Och dejtade dårar.

Lyssnar förresten på Creedence i lurarna. Bästa förfestmusiken om ni frågar mig, tillsammans med Les Negresses Vertes. Inte för att jag ska på förfest men ni fattar.

7 januari 2016

Klippning. Trassel. Megan. Chloë. Etc.

Idag klippte jag mig. Eller inte jag utan Ida på salongen klippte mig. Hon sa att jag inte varit hos henne sedan i mars förra året och att om hon skulle vara ärlig så såg mitt hår ganska så risigt ut. Jag är benägen att hålla med. Ca 10 cm trassel klipptes av och fyra personer har idag frågat mig om jag också har färgat håret (svaret är nej, utan när det grådaskiga, dammiga svintohåret klipptes av fick jag plötsligt min normala hårfärg tillbaka. Alltså hallå.). Dessutom bekräftade Ida min farhåga att mitt hår blivit skadat av att jag haft hästsvans varje dag i sex månader. 

Men. Jag måste säga att jag blev väldigt nöjd. Från Häxan Pomperipossa till något som liknar en frisyr på en timme. Blev så lycklig av allt detta att jag on top på den svindyra klippningen köpte en hårspray ("fast det är så mycket mer än en spray"), en ny form av hårbehandling ("enzymer, molekyler") och en hårpin (Pluttskrutten säger att den ser ut som en stämgaffel) för tillhopa ett tusen kronor.

Här är förresten bilden (på Megan Boone) jag hade med mig för att visa Ida hur jag ville ha håret men så vågade jag förstås inte visa den.


Min snälla vän A sa att frisyren blev precis sådär men det är inte riktgt sanningen. Men jag önskar att jag hade Megans hårfärg (färgar hon tror ni, någon som vet?) och Siberian Husky-blå ögon. Och hennes dekolletage också om ni undrar.

Sist jag klippte mig hade jag med mig en bild på Chloë Sevigny. Min coola kollega säger att jag är lik henne. Otroligt snäll komplimang. Men Chloës frisyr vågade jag inte heller visa upp och det kanske var lika bra? Men jag skulle gärna vilja blondera håret någon gång. Antagligen kommer jag inte att våga så länge jag lever (jag har haft ljusa slingor några gånger, faktiskt skitfult).


Den här bilden har jag också haft med till frisören en gång men inte våga visa. Hur KNÄPP kan man bli?



6 januari 2016

Julen på väg ut

Pluttskrutten och Skorpan är missnöjda med att jag bryskt städat undan julen.

Därför har de nu hängt leksaker, gosedjur och öronmuffar i granen. Får ta detta steg för steg tror jag.




4 januari 2016

Gott nytt år

Jamen gott nytt år!

2015 slutade bra och 2016 har börjat bra. Vi firade in nyåret med bästa grannfamiljen. Tonåringarna ägnade sig mest åt sina mobiler, brottning samt att tycka att de vuxna var pinsamma när de dansade. De lite yngre barnen lekte med tonåringarnas avlagda leksaker och tyckte att de vuxna var roliga att dansa med. En familj nere på Ringvägen hade varit vänlig nog att köpa upp sig på mer fyrverkerier än de skjuter av på Skansen så vi hade ett riktigt praktfyrverkeri mitt framför ögonen.

Insåg när jag gick och la mig på nyårsafton att jag druckit ganska mycket alkohol men absolut inget vatten. Orkade inte göra något åt det men vaknade HELT huvudvärksfri. Hur är det möjligt? Jag kommer aldrig att förstå hur det där funkar, ibland (oftare och oftare) vaknar jag med tokmigrän efter att ha druckit 1,5 glas och andra gånger blir det som på nyårsafton (dvs fyra-fem glas, inget vatten, ingen ordning och vaknar fräsch).

En annan grej som blir sådär olika är yoga tycker jag. Var på ett yogapass igår och blev lite ledsen efteråt, det händer ibland. Ibland är jag i princip oberörd av det eller tycker bara det är skönt. Men igår var det som att saker som jag trängt undan pressade sig ut under och efter yogapasset. Eller är jag flummig deluxe nu? Det kändes så iallafall. Jag började tänka på en massa sorgliga saker och bölade en skvätt till Love me like I'm not made of stone. Fast sedan såg jag tre avsnitt av The Blacklist med M och åt upp sista julchokladen (måste trappa ner på sockret, mina tänder kommer att ramla ut snart) och så var allt som vanligt igen.

Jobbar idag, vilket jag faktiskt tycker är skönt. Pluttskrutten och Skorpan är med Mamman på husdjursmässan (kaninterrorn kommer att öka ca 700 procent) och Lilla Räkan spelar dataspel med grannen.