31 oktober 2013

två dygn

Två dygn utan M och barnen. Både skönt och tråkigt. Jag har bokat in sociala aktiviteter varje kväll och har sedan suttit och tittat på Bron halva nätterna så jag är om möjligt ännu tröttare än vanligt. Dessutom blir jag lite mörkrädd när jag är ensam. Ologiskt egentligen, är jag ensam med barnen är jag inte alls mörkrädd, när jag är själv däremot hör jag ljud och tycker jag ser skuggor utanför fönstren. Inte jättesmart att se deckare om psykopater och mördare och poliser som går in i mörka hus utan sina tjänstevapen när man har mörkräddstendenser.

Igår löste jag in min personal shopping-present med Mamman. Otroligt kul! En jätteduktig stylist valde ut kläder exakt i den stil jag försökte förklara. Kul att hänga med Mamman en hel kväll också. Så nu ni, är det slut på disktraseklädseln. Eller ja, iallafall det dagar jag har mina nya smashing kläder på mig.

28 oktober 2013

rivstart

Rivstartade veckan med att försöka förkara för en kollega att arbetsuppgiften jag fått av vederbörande är kass och onödig (fast på ett mycket sofistikerat och trevligt sätt); vederbörande lyssnade förstås inte, eller ville inte höra, så nu sitter jag med skiten iallafall.

Mer uppgiven än arg. Faktiskt är detta en av de saker jag ogillar med mitt jobb. Att man då och då förväntas göra något exceptionellt bra av något som från början är dåligt och sedan får ta smällen för att det inte blir top notch. Brrr.

Finkollegan är borta från jobbet idag, av en tråkig och jobbig och hemsk anledning. Ibland önskar jag att människor kunde dela varandras bördor på riktigt. Att man kunde lyfta bort en del av någon annans motgångar eller sorger och hantera dem själv. Det hade varit läge nu.

27 oktober 2013

Padda i sängen

Lilla Räkan och M reste till solen på Teneriffa imorse. Lite avis är jag allt, men det är deras tur och jag behöver jobba och allt det där.

Pluttskrutten och Skorpan har sovit borta så jag är helt solo hemma några timmar nu. DET händer min själ inte ofta ska ni veta. 

Min nyvunna frihet använder jag till att dricka kaffe och surfa på paddan. I sängen. Mer dekadent än så blir det inte.


25 oktober 2013

Cecilia Uddén

Gissar att ingen har missat Cecilia Uddéns reportage från Mellanöstern senaste året?

Hon är ju helt grym. Av en slump hörde jag inslaget i Ekot där hon faktiskt tappade fattningen. Min beundran för henne blev på något sätt större. Så klart en journalist inte ska visa sina egna känslor när hen rapporterar om svåra och hemska saker, men i det här fallet tycker jag att hon gjorde helt rätt som sände det. Hon berättar själv hur hon tappade greppet för att personen hon intervjuar, en talesman för det egyptiska utrikesministeriet, inte verkar förstå tragedin i flyktingströmmarna från Syrien och alla som drunkar utan bara pratar om säkerhetsrisker. Läs här - där finns en länk till radioreportaget också.

24 oktober 2013

Inte så spännande

Önskar jag kunde delge er något riktigt kul men det kan jag inte. De senaste dagarna har jag jobbat, lunchat, hållit ett föredrag, hängt med barnen, sovit i underkant, härjat med de nyanställda och lyssnat på musik.

Inte så mycket att blogga om. Ska förresten hämta ut min nya vintertonårsjacka nu. Håll tummarna för att den passar.

21 oktober 2013

Klick

Klickade hem den här godingen till vinterjacka idag, vilket gjorde min supersugiga måndag lite bättre. Tyvärr fanns jackan inte min storlek så jag beställde käckt en storlek mindre. Håll tummarna nu så att det inte blir the stoppad-korv-syndrome utan att jag ser sådär elegant och världsvan ut som den 17åriga modellen. Ehum.

Lunchade tack och lov med Finkollegan är dag. Hon har en riktigt dj*vla förskräcklig sak som tynger henne nu och ändå sitter hon och peppar mig, förstår ni vilken kvinna hon är? Önskar bara att jag kunde var lite trevligare, inte bara mot henne utan mot hela omgivning. Hoppas på bättre lycka på den fronten imorgon.

Ps. Detta är inlägg nr 1819 i bloggen. Fin siffra. Ska inte glömma bort att fira inlägg nr 2000. 80 inlägg kvar bara...

måndag...

Kom till jobbet lite småsur och har faktiskt bara blivit surare sen dess. Jag är antagligen överkänslig men efter en timme på jobbet har följande hänt:

1) en tönt kände sig tvungen att kommentera min klädsel på ett helt onödigt sätt,
2) två av farbröderna babblade på en massa på vårt arbetsgruppsmöte utan att ha tänkt efter eller förankrat sina tankar och nu får de så klart som de vill för att ingen vill/orkar säga emot (inte jag heller så ska väl egentligen inte säga något),
3) en arbetsuppgift jag sagt nej till är tillbaka på mitt bord.

Det var länge sedan jag blev upprörd över småsaker. Det är egentligen helt onödigt och energikrävande och inget att bry sig om men nu har jag fastnat. Ska ta en stor kopp kaffe och beta av to do-listan. Hoppeligen kan Finkollegan S luncha så kan vi prata om viktiga saker isf den här smörjan som geggat in sig i mitt huvud.

20 oktober 2013

Swedish fika

Har fikat och kollat på teveserier hela helgen. Okej, tvättstugan också. Och socialiserat med Lillebror med fru och Ms musikerkusin med familj (tre småbarn, så fullt ös). Nästan så att jag längtar till kontoret och emissionshandlingarna som ligger och väntar. Nästan.

Började förresten på ett synopsis eller vad det heter till min romanidé. Satt en timme och kom ingenstans. Tror jag sparar författarambitionerna till nästa liv.

18 oktober 2013

roman

Idag kom jag på en romanidé.

Jag tänker inte beskriva den här, jag vet att jag så smarta läsare så någon av er kanske snor den och skriver värsta bestsellern. Inte för att jag tror att jag kommer att komma till skott och skriva någon roman. Jag tror inte heller att jag skulle lyckas skriva en bestseller om jag väl skrev en bok. Men jag tycker idén är jättebra. Tyvärr har jag ingen riktigt bra story till romanen, utan bara en inramning till en historia. Så det skulle kanske bli lite svårt. Det enda jag kan komma på att skriva om är något i stil med en tuff tjej i advokatbranschen (inte helt olik mig själv, hahaha) som är någon slags hjälte och det har ju Åsa Larsson redan gjort. (Kanske ska jag tänka tvärtom, en inte alls tuff tjej i en för mig helt främmande miljö?).

Inte en så bra idé kanske.

17 oktober 2013

Finisarna

Lunchade med finisarna från gamla jobbet igår. Jag tycker så mycket om dem och ändå ses vi bara några gånger om året. Det finns massor av förklaringar och anledningar till det, vi bor och jobbar på så olika ställen och har små barn och bla bla bla, men det är iallafall skräp och skandal att vi ses så sällan.

Iallafall så SÅGS vi ju äntligen igår och det levererades både bra och dåliga nyheter, tårar och skratt. Som vanligt. Gamla jobbet var ett ganska speciellt ställe och vi blev otroligt sammansvetsade av att arbeta där. Jag gissar att det ofta blir så med människor man verkligen blottar sig för. Har man visat sig både från sin bästa och sin sämsta sida för någon och man fortfarande är vänner efter det så förblir det så, tänker jag.

Iallafall. Nu har alla mina kompisar från gamla jobbet lämnat advokatyrket. Jag vet att de alla är nöjda med det och att de gillar sina nya jobb väldigt mycket, kanske bättre än det gamla, men jag tycker ändå det är tråkigt. Så många av dem var så duktiga advokater. Ibland undrar jag om jag är konstig/knäpp/seg/feg som hänger mig kvar på byrå år ut och år in. Som att alla andra har fattat att det är arbeten ute i verkligenheten som gäller. Jag orkar inte gräva ner mig i detta nu, men jag tror ni fattar hur jag tänker.

Hursomhelst ska jag på ett möte nu där Bossen lovat att spela "hard ball". DET är iallafall något jag skulle gå miste om och sakna om jag skulle byta jobb.

15 oktober 2013

Tvivel

Jag vet att jag tjatar en massa om Lars Winnerbäck men jag har som sagt återupptäckt honom. Trodde jag hade tröttnat och blir därför nästan euforisk när jag märker hur vissa av hans låtar är sådär mitt i prick. Och så blir jag lite paranoid för att låtarna verkar handla om mig.

Här en länk till "Tvivel". Lyssna på texten. Om någon av er inte känner igen sig får ni gärna höra av er och berätta hur ni gör.

http://www.youtube.com/watch?v=PRKEv6dSbiU&feature=player_detailpage

14 oktober 2013

Film

Här är en film ni måste titta på. Favvogrannen är med (Pernilla heter hon). Hon är så tapper öht och så strongt av henne att vara med. Bra blev det också.

http://www.youtube.com/watch?v=SuAZajPRgbQ&feature=share

Alltså

Ledsen för stiltje här på bloggen.

Saken är den, att det visst har hänt roliga och bloggvärda saker de senaste dagarna. Jag har också varit en för mina förhållanden mycket aktiv människa under helgen. Men. Jag är trött och tråkig. Det låter helt futtigt, jag vet, men det är liksom ingen gnista i mig eller i saker jag gör. M säger att jag i vanliga fall är en ganska så rastlös och intensiv människa och att detta är mer av ett normalläge. Kanske är jag rentav trevligare att umgås med nu än vanligt. Men jag gillar inte när jag är sådär anpassningsbar och flexibel. Jag får liksom lust att göra revolution mot mig själv men det är lite svårt.

Hottade iallfall till det med att ta på mig en ny kofta idag som Mamman stickat, helt enligt min senaste plan att gå från grådaskig disktrasa till lite mer färg. Invigde dessutom mina nya glasögon idag, som ingen i familjen gillar men som ungdomarna på jobbet tyckte var coola. Alltid något. Man ser förresten underdelen av brillorna på bilden.

Hejdå.

9 oktober 2013

En annan dag

Turligt nog blev det som jag trodde. En bättre dag.

Efter att ha pratat en god stund med Finkollegan idag (hon tar sig verkligen alltid tid, alltid alltid, och är så omtänksam. Vorbildhaft.) inser jag att jag har en jobbsvacka. Det är lite förvirrande, faktiskt. Jag tycker verkligen om mitt jobb, just nu tycker jag att jag har lite flow, arbetet är kul, Bossen och jag funkar bra ihop, Finkollegan och jag är så bra vänner och stöttar varandra, mina andra kollegor är jättetrevliga, you name it. Men jag har fastnat i tankekedjan "det finns inget nästa realistiskt steg i min karriär - det är en tidsfråga innan drömmen spricker, lika bra att hoppa innan" - "finns inget annat jag kan". Meningslöst och tråkigt. Men när man börjar tvivla är det så lätt att börja slira.

Gaskade upp mig idag. Gjorde mitt jobb, gick hem. Inget överanalyserande. Tänker på kusin Js mantra: Better than yesterday, worse than tomorrow.

Slutet gott

Den här dagen började bra och slutade bra. Där emellan var den bitvis riktigt kackig.

Lyckades med ett riktigt lågvattenmärke idag. Ingen skada skedd, ingen drabbad. Men jag skäms typ för mig själv. 

Men. Slutet gott allting gott. Imorgon ska jag ta mig an vardagen igen.

7 oktober 2013

helgen

Måndag efter en händelsrik helg.

I fredags hade jag dejt med Lilla Räkan, det var länge sedan. Han är tonåring nu och villkoren för umgänget har ändrats ganska radikalt. Han vill fortfarande umgås med mig ibland (tror jag), men det blir på ett mer vuxet sätt nu. Fast han fortfarande är ett barn. Förstår ni? Han ifrågasätter mer, har starkare åsikter, provocerar och provoceras själv. Det var iallafall jättehärligt att ses bara vi två. Lilla Räkan var med på jobbets fredagspub en stund (han fick läsk så no worries) och sedan fick han välja restaurang för middagen (det blev kebabstället i Kungshallen). Och i lördags morse tog vi en joggingtur Lilla Räkan och jag. Jag är så glad och lite förundrad att han tycker det är roligt att springa med mig. Jag hade nog aldrig kommit på tanken att springa med någon vuxen öht i hans ålder. Jag är jätteglad så länge det varar.

I lördags kväll var jag med tjejgänget på inspelningen av Alla tiders hits. Svägerskan M jobbar med produktionen så vi fick bra platser. Blev så starstruck av att se artisterna live och på så nära håll att jag glömde ta bilder. Men det var urkul såklart. Och rätt låt och rätt artist gick vidare om ni frågar mig. Inspelningen slutade ganska tidigt så vi hann med ett barbesök också. Vi har känt varandra länge (21 år i år) så vi kan varandra utan och innan och det är så lätt att fortsätta samtalet där vi slutade sist, även om det var flera månader sedan.

Alla barn bestämde sig för att sova borta, så M och jag fick dels slutet av lördagkvällen tillsammans, dels förmiddagen igår. DET var välbehövligt kan jag meddela. Vi hann med att dega hemma, bruncha, läsa och diskutera andra frågor än vinteroveraller, förskolehämntningar och middagsmat. T.ex. pratade vi om dödsstraff och klasskillnader. Nu tänker vi väldigt lika så det blev kanske inte så mycket av en diskussion, men ni förtår nog vad jag menar.

5 oktober 2013

Läkare utan gränser

Är på en liten shoppingtur.

Efter att ha våndats över diverse ytliga beslut gick jag in i Läkare utan gränsers tält i Gallerian där de visar en film från ett flyktingläger. Tog inte många sekunder för mig att börja gråta. Mest åt alla barn, ungdomar och mammor som tvingas leva med så svåra umbäranden. Men också åt att sjuksköterskorna, barnmorskorna och läkarna var så snälla, duktiga och omtänksamma. 

Ska genast bli månadsgivare till Läkare utan gränser. 


2 oktober 2013

disktrasa m.m.

Höll ett externt föredrag tillsammans med Finkollegan och Mary igår. Jag tyckte det gick jättebra, så troligen gjorde vi iallafall inte bort oss skulle jag säga. Alltid en anspänning innan och så skönt efteråt. Hade dock svårt att få något vettigt gjort efter det.

En helt annan sak som slog mig häromdagen: jag har ägnat tre-fyra år åt att se till att köpa svarta, gråa eller möjligen bruna kläder varje gång jag behöver nytt. Har fått för mig att svart och grått är sobert och bra och elegant osv. Därför har jag i princip bara svarta, grå och bruna kläder. Något enstaka rosa. Men när jag ser i spegeln hur jag ser ut på dagarna blir jag alldeles trött. Särskilt nu när min pyttelilla solbränna från i somras är borta ser jag ut som en gammal disktrasa. Gah.

Turligt nog fick jag en slant att handla kläder för i födelsedagspresent som jag snart ska utnyttja. Min nya plan är - håll i er nu - att köra grå och svarta kjolar, byxor och kavajer och till det toppar, sjalar och assessoarer i crazy färger som cerise, turkos, grönt och orange. Se upp!

En sak till förresten. Finkollegans mamma opererades för livmodercancer igår och som det verkar har allt gått bra och inget har spridit sig. Så enormt glädjande. Det finns cancerhistorier med lyckliga slut också.