31 december 2012

2012års lista...

Jaha. Såhär i årets sista skälvande timmar kan jag inte låta bli att fylla i en nyårsenkät. Kanske roligare för mig att skriva än för andra att läsa. Men. Här kommer 2012 års lista.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Sprang 15 kilometer vid ett och samma tillfälle. Fick en spricka i benet. Troligen ett starkt samband mellan dessa två händelser.

Dog någon som stod dig nära?
- Inte någon jättenära, men min mammas mans mamma (min bonusfarmor alltså) gick bort i höstas. Jag har känt henne i tjugo år och hon var en mycket klok, mycket snäll person. Hon stod min kusin H väldigt nära,  så jag var ganska ledsen för hennes skull.

Har du några nyårslöften?
- Har lärt mig av Gretchen att nyårslöften (eller föresatser om förändring öht) måste vara väldigt konkreta och gå att göra varje dag. Dvs. löften som "njuta mer av livet", "uppskatta det jag har" osv. måste fyllas med konkret innehåll för att det ska funka.

Så. Här kommer två ganska konkreta löften, som går att göra (nästan) varje dag och som jag tror kan få mig att må bättre (ännu bättre):1) meditera med meditationsappen och 2) inte äta godis på vardagar. (Lycka till, Plastmamman).

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
- Två i tjejgänget jag hängde med när jag var singel. För den ena var det första barnet, så det var så klart extra bra <3

Vilka länder besökte du?
- Tyskland, Spanien, Frankrike.


Vad önskar du att du gjort mindre?
- Ätit mindre godis. Och det vanliga, dvs. obsessat över saker jag inte kan påverka.

Bästa minnet från 2012?
- Parisresan med Lilla Räkan. Berlinhelgen med brudarna. Skrattanfallen med kidsen.
 
Bästa köpet?
- Mycket dåligt shoppingår. Men har lyckats köpa lite underkläder som jag inte känner mig som en idiot i.


Vad spenderade du mest pengar på?
- Räkningarna. Barnen.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
- All tid med Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan. Att flera av mina vänner visat mig att de finns där.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
- Ledsnare. Trodde f*n inte det var möjligt. Men jag har också varit gladare än på mycket länge. Låter lite schizofrent kanske.


Favoritprogram på TV?
- Solsidan och Jakten på det perfekta livet.


Är det något du saknade 2012 som du vill ha år 2013?
- Ekonomiskt oberoende. Kommer inte att hända 2013. Heller.



Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
- Tyvärr är mina minnen ganska blurriga. Dock saknade jag Pappan ovanligt mycket på hans dödsdag (28 september) i år. Tror jag bloggade lite om det. Det är länge sedan han gick bort och jag tänker inte på honom varje dag längre. Men just i år har jag över huvud taget saknat honom mycket.

Vad var din största framgång 2012?
- Personbästa på milen!

Största misstaget?
- Att jag blivit arg för så många småsaker.


Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
- Alltid och alltid, men jag har lyssnat ganska många gånger på Robyns "Indestructible" och The Be Good Tanyas cover på "The House of the Rising Sun".


Vad önskar du att du gjort mer?
- Träffat mina vänner.







Blev du kär i år?
- Ja!

Bästa boken du läste i år?
- Inget stort läsår, tyvärr. P-O Enquists självbiografi grep tag dock. Bedrövligt sorgligt.

Största musikaliska upptäckten?
- Pass. Börjar bli gammal så det sitter långt inne att börja lyssna på nytt. Tyvärr. Lilla Räkan har försökt sälja in Skrillex och Kartellen till mig men jag fattar inte grejen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Familjeorkester och frukost på sängen. Ms linsgryta på kvällen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
- Jag hade en riktig dipp i vintras/våras, utan den hade jag förstås haft ett bättre år. Å andra sidan var det bara en tidsfråga innan den skulle komma och jag tycker att jag fångade upp det hela bra. Dvs. jag mår mycket bättre nu.

Vad fick dig att må bra?
- Vardagarna med barnen.


Vilken kändis var du mest sugen på? 
- Ingen. Fick spelet när jag lyssnade på en intervju med Stig Larsson.

Vem saknade du?
- Alla som inte finns med oss längre.

De bästa nya människorna du träffade?
- Inte så många nya bekantskaper i år. Men några gamla trogna som jag fått en nystart/uppsving med.

Mest stolt över?
- Att vårt vardagsliv faktiskt är hyfsat harmoniskt på det stora hela.


Vad ser du mest framemot med år 2013?
- Att benet ska läka. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot min egen födelsedag. Fyrtio. Ouch.

27 december 2012

Borta jättebra

Tillbaka i hemmet.

Juldagarna har verkligen varit toppen. Jag undrar lite vad det beror på de gånger jag känner att familjetillställningarna blir sådär jättebra? Rimliga förväntningar hos alla, bra förberedelsearbete, mognad hos mig?

Vi var sex vuxna och fem barn, ändå en ansenlig mängd individer, i Norrlandsstugan. Sagolikt vinterväder, kallt och klart, som ett vykort. När vi svängde in från stora vägen, rakt in i skogen tänkte jag att jag inte behövde med julstämning än så. Men det blev ännu bättre. Lite löjligt nöjd med allting. Julmat och godis så även jag är nöjd i ett helt år. Finfina klappar. Härligt släktumgänge och barn som lekte och lekte och lekte. M och jag hann också med en utekväll med Ms kompisgäng i hans hemstad. Lite exotiskt och väldigt roligt. Och så en sväng på rean för mig idag. Sweet.

God fortsättning, dårå.

24 december 2012

Jul

Det verkar som jag lyckats sno åt mig en strimma av grannens bredband.

Norrland bjuder på helt sagolikt julväder, flera meter snö och gnistrande vinter. Julklappseldoradot gick jättebra, nu har lillkusinerna bytt om till julklappspyjamasar och prinsessklänningar och leker affär och de stora läser sina böcker och lyssnar på musik.

Snart julmiddag. Eftersom jag är vego brukar det mest bli potatis och rödkål och knäck för min del men i år har jag räknat till inte mindre än sex vegorätter. Kanske detta är året då även jag blir julmatsfrälst.

God jul


Julfrid

23 december 2012

Dan före dopparedan

Inget av barnen och inte heller M var hemma igår, otroligt länge sedan jag var helt ensam i lägenheten. Både skönt och lite konstigt. Träffade RaraK på kvällen, det var gaaaalet länge sedan. Vi pratade och drack lite vin hemma och var sedan ute en sväng. Firade RaraKs nära förestående finfödelsedag också. Väldigt lite folk ute, men lagom för oss, så vi hann uppdatera varandra på våra respektive liv. Skönt att vara i fas igen :)

Lyckades med konststycket att vakna slightly bakis imorse efter tre glas vin... hur lyckas jag? Men det var inte värre än att det gick att bota med en trippelkaffe och en Ipren. Rev av de sista julklapparna och plockade sen upp Pluttskrutten och Skorpan hos mormor.

Imorgon tidigt (urtidigt) bär det av mot Norrlandsstugan. Är lite skraj för att försova mig. Det vore förödande. Väl framme ska jag dricka glögg och moffa Rocky Road som min svägerska lagat. Där i Norrlandsskogen finns inget bredband och knappt någon täckning, så - vi hörs i mellandagarna.

GOD JUL allihopa!

22 december 2012

hjärtat och hjärnan

Det finns enligt min mening tillfällen då det är bästa att välja med hjärtat och så finns det tillfällen när det är bäst att förlita sig på hjärnan. Att vara känslomässig eller rationell. Ni förstår.

Många säger att man "alltid" måste välja med hjärtat, annars blir det inte bra. Se det tror inte jag. Det är säkert individuellt, men när jag väljer efter känslan blir det ibland ganska tokigt. Kommer inte på annat än triviala exempel, men om jag bara skulle välja det jag känslomässigt vill skulle jag bara äta smågodis och ostmackor och aldrig dricka något annat än kaffe eller möjligen vin. Jag skulle aldrig röra på mig, aldrig ta tag i jobbiga ärenden på jobbet, aldrig städa och aldrig förbereda mig för någonting över huvud taget.

Jag tror att den knasiga debatten om skolavslutningar i kyrkan eller - ännu knäppare - diskussionerna kring beslutet att klippa bort nidbilds-leksakerna ur Disneys tomteverkstadsfilm har med detta att göra. När jag tänker på skolavslutningar tänker jag på mina egna skolavslutningar i Engelbrektskyrkan och Tyska kyrkan, gigantiska kyrkor fyllda till bristningsgränsen av elever, lärare och föräldrar som sjunger "Den blomstertid" eller "Stille Nacht" så taket nästan lyfter. Levande ljus och orgeldån. Såklart mitt hjärta säger att detta är det bästa för det är tradition och vad stämningsfullt det var hörrni och så ska det alltid vara. Men hjärnan... kopplar jag in den för än stund så förstår jag ju. Skolan och kyrkan hör inte ihop och ska vara separerade. Det finns inget bra i att tvinga in elever, lärare och föräldrar i de kristna församlingsrummen bara för att vi är ett gäng som har rosaskimrande barndomsminnen. Att kränka, såra eller bara att få vissa att känna sig obekväma för att hjärtat säger oss att det var så fint i kyrkan när jag var liten håller inte.

Jag tror tankebanorna hos dem som blir upprörda över att pickaninnyn klipps bort i Disneyfilmen är ungefär desamma. Det har alltid varit så, när jag var liten, tradition. Fast i pickaninnyns fall tycker jag ändå att de som vill ha den kvar ska ta ett litet snack med sina spontana känslor. Jag tror att tiden är mogen att rensa bort symboler för rasism, antismitism, sexism, förtryck och kolonialism. Inte bara från julfilmerna.

It's the 2010-talet, baby.

20 december 2012

julförberedelser

Har fortfarande inte köpt en enda julklapp. Men har en lucka imorgon klockan 18-21. Då ska/måste det ske. Tro't den som vill. Men har iallafall hunnit med jullunch med Bossen och traditionsenligt med väninnan J. J är en sådan där väninna som man inte behöver berätta för hur man mår för hon förstår det ändå. En välsignelse att ha sådana vänner. Lyssnar nu lite maniskt igeom julskivorna för att komma i stämning. Årets favorit: Maria durch ein' Dornwald ging. Håll till godo.

17 december 2012

Helgen

Hamnade i någon slags bloggkoma i helgen. Hursomhelst, helgen var både bra och dålig.
Bra för att det var mycket sociala aktiviter med barnen. Barnkalas både lördag och söndag, som båda var jättetrevliga också för mig och de andra föräldrarna. Många saker är onekligen lättare med lite större barn.
Bra för att jag hann till gymmet. Eftersom jag inte kan springa p.g.a. benj*veln måste jag hitta något annat sätt att fysiskt aktivera mig än att springa eller promenera. Även om jag inte tycker att styrketräning är det roligaste som finns.
Dålig för att jag fortfarande inte köpt en enda julklapp. Har inte ens tänkt ut när jag ska göra det. Kommer antagligen att irra runt som en knäppis på varuhusen på söndag.
Dålig för att två personer som står mig nära gjorde mig lite besvikna. Inget dramatiskt, men det svider lite.



14 december 2012

Fredagstankar

Var på en jättetrevlig lunchställning idag tillsammans med S idag som verkligen livade upp oss. Insåg att jag mår bra av att umgås mer med människor som gillar att jobba, som gillar business, som är drivna. Kände mig genast mycket piggare och klokare. Mer sån't.

Men så en privat grej som skaver. Jag vet ju vad jag måste göra. Acceptera. Men det är sannerligen inte lätt alla gånger.

Såg nyss dokumentären "Paradise lost" på svtplay, efter tips från Bossen. Helt matt. Inser också att mina problem är peanuts. Om man jämför. Ibland måste jag jämföra för att inse det.

12 december 2012

Svaj

Konstig dag. Lugn och bra morgon. Inga pre-teen-utbrott, inget tjateldorado, inga korta stubiner. Snudd på harmonisk tunnelbaneresa till city. Blev sedan väldigt irriterad på en kollega som inte kan bete sig, sur på att ett par av herrarna dumpar allt som är tråkigt på andra (bl.a. mig) och sedan jätteglad för att jag upptäckte en för mig ny artist.

Känner mig lite svajig. Ni vet när man har känslan av att något ska hända. Jag hoppas jag har fel.

10 december 2012

Barn som inte sover

Såväl Lilla Räkan som Pluttskrutten påstår att de inte sover på nätterna.
För Lilla Räkans del misstänker jag att anledningen till att han är så trött på dagarna är att mobilen åker fram ganska ofta sent på nätterna och att det messas och kik:as en del. För Pluttskruttens del är jag ganska säker på att det faktiskt händer att hon sover. Särskilt med tanke på den syn jag möttes av imorse.

 

9 december 2012

Magfobi

Läste i Quetzala Blancos blogg att hon har fobi för gravidmagar. Tror att det är ganska vanligt hos unga (tantigt av mig, jag vet). Jag var kanske inte rädd för gravidmagar när jag var 20, men jag tyckte att allt som hade med graviditeter och förlossningar att göra var som fakta från en annan planet. Helt ointressant, ovidkommande och onödigt. Så klart jag ser på det annorlunda nu. Jag kan t.o.m. känna mig avundsjuk på andra som är gravida eller just fött barn. Kanske mest för att det inte över huvud taget är aktuellt för min del. Längre.

Så, jag tror och hoppas att Quetzalas gravidmagefobi går över. Däremot är, tycker jag, exponering av ogravida magar i fel sammanhang snudd på panikartat. Ett exempel: hade ett möte på jobbet i fredags med en mycket märklig man. Han är enligt uppgift rik som ett troll, klär sig som ett barn (billiga jeans och rugbytröja, på affärsmöte) och säger vad han vill när han vill. Och sträckte under mötet upp sina armar i luften helt omotiverat flera gånger, så jag tvingades titta på hans mage, från bältet upp till brösthöjd. Hade inte Bossen varit med hade jag troligen sagt till honom. Urk.

Trevlig andra advent och grattis på namnsdagen alla Annor!

6 december 2012

abstainer

Alltså. Min nya idol, Gretchen. Igår tipsade hon om hur man kan hantera eller inte hantera frestelserna i jultid.

Jag är definitvt en "abstainer". Skulle hellre vara en "moderator", dock. Tror man är en lite mera balanserad människa då. Men det är ju som det är.

4 december 2012

Glöggstund



Glöggstund med Pluttskruttens och Skorpans adventsljus ikväll. Jag är så glad att de går på en förskola där det pysslas eftersom jag är opyssligast i världen.

Klüft, Kallur och Plastmamman

Okej. Lite mindre uppgiven över benj*veln.

 

Har börjat använda kryckan. Känner mig helt obekväm med den, jag KAN ju gå, det är bara det att det är bättre med stöd. Men okej. Får en massa sympatier av mina snälla kollegor. Idrottsadvokaten gav mig t.o.m. lite konkreta råd (som att inte gå i högklackade skor – vaddårå?) och kopierade en artikel ur en idrottstidning som handlar om stressfrakturer hos kvinnliga idrottare. Har alltså något gemensamt med Carolina Klüft och Susanna Kallur. Det trodde jag faktiskt inte.

 

 

 

 

1 december 2012

twist

I anvisningarna till julfesten igår ingick att ha en julig "twist" på sin klädsel. Såhär blev min twist:



Är mycket nöjd hur julfesten blev igår. Jag satt mellan två jätteroliga och snälla personer och lyckades parera knäppisen vid vårt bord. Stoooort plus för att både S och C där, de är väldigt, väldigt snälla och bra kollegor <3

Beklagade mig över benj*vlen för en massa kollegor. Fick mycket sympatier. Bossen upplyste mig dock om att det är dumt att göra "marathonsatsningar" om man inte varit elitidrottare tidare. Fick också tips på snygga käppar och erbjudande om att låna en rollator. Är faktisk lite mindre bitter idag. Lite.

30 november 2012

benj*veln

Doktorn ringde just angående benj*veln. Stressfraktur, precis som jag anade och befarade. Han ordinerade två månaders vila varav en månad med krycka. Läs igen. Två månader. Krycka. Eftersom jag satt i möte med Bossen och Revisorn när doktorn ringde lyckades jag låta bli att gråta. Alltid något. Men min bitterhet vet inga gränser nu.
Julfest på jobbet ikväll. Eftersom jag inte kan dansa kommer jag hänga nonstop i baren. Lyckat. Not.


29 november 2012

Ruby


Alltså. Mitt skenben/muskelfäste eller vad det nu är som spökar. Måste gnälla lite mer. Det känns inte bra. Efter en veckas vila från löpningen gör det ondare. Är omotiverat deppig över detta.
Nysnö i Stockholm idag. Hade så gärna promenera till jobbet men fick ge upp vid Mariatorget och ta tunnelbanan, som var fullpackad med snörvlande och hostande människor som gav min bacillskräck en rejäl skjuts. Men – morgonen räddades av Urban Outfitters som delade ut nagellack i färgen Ruby vid Östermalmstorg.

Tack tack. Detta räddade min morgon.


Vrångstrupen

Föräldramöte på lekskolan igår. Fröken Y är så fantastisk. Tacksam att Pluttskrutten och Skorpan får vara med henne om dagarna.

Tyvärr är inte alla föräldrar lika fantastiska. Det smärtar att skriva detta så krasst men några av de saker som sas igår fick mig faktiskt att sätta kaffet i vrångstrupen.

27 november 2012

Gretchen

Jag har sökt och sökt efter en ny bra spännande blog att läsa. Och så av en slump, via något så otippat som LinkedIn, hittade jag så till Gretchen Rubin. Har precis börjat läsa men hon verkar ha så bra idéer och tankar att jag funderar på att sluta tänka själv. Läs t.ex. hennes tips om hur man hanterar jobbiga släktingar vid familjehögtider. Klockrent. Ska börja missionera hennes tes "Just because something is fun for someone else doesn't mean it's fun for you, and vice versa". Gillade också hennes tankar kring hennes relation till alkohol. Samma sak där: Just because something is fun for someone else doesn't mean it's fun for you, and vice versa.

Hon har skrivit några böcker också, bl.a. en som heter Happier at Home, som verkar helt rätt för mig. Ska tipsa tomten tror jag.

Liiiite irriterande dock att hon är så framgångsrik, så snygg, bor i New York City och dessutom är yngre än jag. Men, okej, mitt nya jag accepterar ju sån't jag inte kan förändra och här har vi ett exempel på det. Lalalala....

hipp hipp hurra

Om Pappan fortfarande levt skulle han ha fyllt 71 år idag. Eftersom han gick bort ett par år innan han fyllde 60 år kan jag inte alls föreställa mig hur han varit om han varit pensionär. Antagligen ännu aktivare än innan.

Men turligt nog har Lilla Räkans, Pluttskruttens och Skorpans kusin lilla i tagit över Pappans födelsedag och fyller sex år idag. Hipp hipp hurra för henne! Vi ska ringa lilla i hela familjen senare idag och skråla i telefonen och höra om Lilla Räkans, Pluttskruttens och Skorpans present hittat hem till henne.

26 november 2012

gnällmamman

Fortfarande ont i muskelfästet eller benhinnan eller vad f*n det nu är. Trodde aldrig att jag skulle bli en person som är sur över att inte få springa. Har alltid tänkt att en skada är den ultimata ursäkten. Det jag mest surar över är att det hårda arbete jag lagt ned för att kunna springa lite fortare än tanttider kommer att förspillas om detta blir långdraget.

24 november 2012

Nelson m.m.

M'eh. Igår när jag sprang till jobbet fick jag skitont på nedre delen av smalbenet. Googlade lite, det är antagligen överansträngning i en muskel jag inte ens visste fanns. Blörk blörk. Hade tänkt springa en lite längre tur i helgen men fick gå till Apoteket istället. Så nu smörjer jag Iprensalva och smygäter ur barnens godispåse.

Nu något lite mindre ytligt - lyssnade på en P3-dokumentär (mitt nya beroende) om Nelson Mandela tidigare idag. Vilken man! Helt enastående. Blev helt tårögd när de återgav hans frisläppande, efter 27 år i fängelse. En av Nelsons medarbetare (glömt namnet) släpptes kort tid före honom. Han berättade att det han minns mest från dagen han släpptes var mötet med släktens barn. Alla hans syskon hade fått barn medan han satt i fängelse för att han kämpat för deras frihet. När han berättade hur han satt med en treåring i knät på sin första fria dag började jag så klart gråta.

Kolla upp dokumentären på sr.se.

23 november 2012

SHM

Faktiskt inte så ofta jag önskar att jag vore 18 igen. Eller 21. Men idag gör jag faktiskt det.

Jag önskar att jag vore 18, 21, 23. Då skulle jag ha skaffat biljett till Swedish House Mafia på Friends Arena ikväll och dansat järnet och känt mig fri som fågeln.

21 november 2012

finlunch, OPI

Lunchade med två finisar idag.

Vi var kollegor för några år sedan och hängde verkligen ihop då. Vi jobbade väldigt mycket tillsammans. Umgicks en massa på fritiden också. Fester, resor, bröllop. Helgpromenader. Yoga. Gick igenom två gemensamma bekantas dödsfall. Även om vi inte ses regelbundet nu så känner vi varandra.

Nu var det länge sedan vi sågs alla tre men snacka om uppdatering: på 55 minuter lyckades vi prata jobb, hälsa, familj och OPI:s fina nagellack! Bäst.

ps Har helt snöat in på OPI-nagellacken nu. Jag vill ha hela Germany- och Skyfallserierna. (Och nej, de sponsrar inte mig. Men om ni ser detta - kära Opi - får ni gärna skicka ett smakprov...)

19 november 2012

Beundrar

Till listan över kvinnor jag beundrar vill jag lägga till Unni Drougge och Hanna Hellquist.

Läs intervjun med Unni i gårdagens DN om ni har den kvar och se något program i SVT:s "Jakten på det perfekta livet" med Hanna så förstår ni. Jag är ganska olik båda dessa kvinnor och de är också helt olika sinsemellan men jag känner ändå igen mig väldigt mycket i det de säger.

18 november 2012

Roman

M'eh. Vet ni vad jag har tänkt på hela helgen? Att jag vill skriva en roman. Jag har t.o.m. tänkt ut en (ganska trivial) handling. Men jag saknar följande: tid, tålamod och talang. Knepigt läge.

17 november 2012

Hjärta och hjärna

Kanske bra att jag lät mig själv grubbla lite igår. Berodde nog på ett förtroligt samtal jag hade med en vän i torsdags. Hur som helst känner jag mig lite befriad nu faktiskt. Inte så att jag nu har lösningen på varför vi lever eller vad meningen med olika prövningar är. Men jag har inget behov att grubbla på det nu.

Idag har jag lyssnat på en dokumentär om folkomröstningen i Sjöbo 1988 på P3 Dokumentär. Lite knäckande att det kunde gå så långt. Sen slog jag längdrekord när jag sprang en runda. Halvmara i september är kanske inte omöjligt. Och så fikade vi med våra allra bästa snällgrannar. Lite för hjärnan, lite för hjärtat och lite social samvaro. Super.

16 november 2012

Så mycket bättre

Ibland skulle jag faktiskt vilja veta hur min hjärna funkar.

Efter en helt vanlig morgon hemma bestämde jag mig för att promenera till jobbet. Men av någon anledning fastnade jag i en massa existentiella grubblerier och lyssnade på de där låtarna ni vet som man absolut inte ska lyssna på när man är svag. Säkert bra att kontemplera över sitt liv då och då men tajmingen var ju usel. När jag kom till jobbet fångade min snällkollega C upp mig utan att veta om det. Hon ville dricka kaffe och prata om Neil Youngs senaste skiva. Dessutom snodde vi smörgåsar från frukostarrangemanget.

Nu blev starten på den här dagen plötsligt mycket bättre.

14 november 2012

Hemmajobb

Jobbade hemma idag av olika skäl och Jesus, vad effektivt det är. Lämnade Pluttskrutten och Skorpan på dagis och var igång vid datorn kl. 07:50.

Och - väldigt crazy för att vara jag - så gick jag på en skönhetsbehandling mitt på dagen. Funderar på att låta det bli en vana. Var 6e vecka eller något. Varför inte? Jag var på Skönhetsvård på Hornsgatan. Jättemysigt ställe. Eftersom jag bor nära salongen var jag tillbaka vid datorn bara en timma och en kvart efter att jag lämnat den. Effektivt så det förslår.

Skulle verkligen inte vilja jobba hemma jämt men då och då är det en höjdare. Känns lite som att ha varit ledig fast jag så snällt jobbade på.

13 november 2012

plats

Ytterligare ett exempel på hur blödig jag har blivit sedan jag fick barn:

Pluttskruttens och Skorpans förskollärare fröken Y – en helt grym kvinna som förtjänar ett eget inlägg – sa till mig imorse att Skorpan börjar ta plats, att hon pratar vid samlingarna och håller kvar sin tanketråd om hon blir avbruten. Samma i leken. Tidigare har hon oftast låtit andra bestämma men nu markerar hon vad hon vill och inte vill. Jag svarade något i stil med att det var roligt att höra, att vi märkt samma hemma och att jag hoppas att Skorpan inte tar för mycket plats. Fröken Ys svar på det var: ”Nej, hon tar bra plats. Sin plats och sitt utrymme, som hon värnar om och förtjänar.” Det svaret gjorde mig tårögd. Dessutom börjar jag nästan gråta nu när jag skriver det.

Det är det jag alltid säger. Man blir sig aldrig lik igen.

formbesked

Nu när det faktiskt är EXAKT tio månader till Stockholmsloppet vill jag ge er ett formbesked. Igår sprang jag fem kilometer på knappt 30 minuter. Om min tanke/idé/dröm att springa en halvmara under två timmar ska bli verklighet måste jag nog ligga i lite.

Jag har också registrerat mig på en löparsajt, vilket i sig inte förbättrar min kondition, men som är ytterligare ett avsteg från min rock-n-roll lifestyle.

11 november 2012

Hoppsan



Inledde morgonen med att anmäla mig till Stockholmsloppet 2013.

Jag får blodsmak i munnen när jag tänker på det. Men här och nu, där jag sitter i mitt kök med en kaffe, känns det ju jättebra....

10 november 2012

konvention

Det här med att göra saker rätt och som man ska enligt någon slags konvention. Tänk att det är så viktigt för så många, och lite upprörande för så många när någon inte gör så.

Man kan inte dra alla över en kam, men när jag träffade M så var det väääldigt många som hade synpunkter på mitt styvmödraskap och också visste hur det skulle gå (skulle kunna skriva spaltmeter om detta, men det ska jag inte göra nu. Men det var mycket prat om vilken slags kärlek "man" känner till barn som inte är ens biologiska, och vad som skulle hända om jag fick "egna" barn. Alla dessa besserwissrar hade för övrigt fel.). Sedan flyttade vi från bostadsrätt till hyresrätt, fick två barn utan att vara gifta och sedan gifte vi oss. Fel ordning och jättekonstigt (tyckte många).

En bekant har just gift sig och köpt hus. Vart hon än vänder sig frågar alla när barnen kommer. Vad är det med folk? De kanske inte vill, kanske inte kan, kanske vill vänta. Ta det lungt. Jag tror vi kommer att märka om de får barn.

Jaha. Jag vet inte varför detta dök upp i mitt huvud nu? Hursomhelst skall jag nu foka på Lilla Räkans födelsedagsfika som strax börjar. Hej.

9 november 2012

räddad

Okej.

Min kloka snälla fina kollega S berättade just att hennes svärmor jobbar med missbrukare och att hon säger att människor med långvarigt missbruk tenderar att stanna i utvecklingen i det stadium de var i när de började missbruka.

Hade ingen aning om det, men nu kan jag kanske sluta älta Stig Larssons dumma uttalanden om att känsliga människor måste få droga ned sig.

Tack S. Tror du räddade min fredagkväll nu.

Stig

Om ni har några minuter över föreslår jag att ni lyssnar på intervjun i Sveriges Radio med Stig Larsson om hans nya roman "När det känns att det håller på att ta slut".

Jag blir faktiskt lite provocerad. Nu raljerar jag lite men i korthet så har Stig tydligen tagit amfetamin i hela sitt vuxna liv för att kunna skriva och koncentrera sig bättre. För en tid sedan kombinerade han lunginflammation med amfetamin och höll på att stryka med, så då slutade han. Då (först då?) insåg han att han genom åren skadat en massa människor och sig själv genom att knarka. Så då skrev han en bok om det. Men eftersom han är så känslig har han sedan han slutade knarka druckit för mycket alkohol istället.

Jag kanske är helt oempatisk nu men varför skulle känsliga människor ha rätt att knarka och supa och behandla sin omgivning illa? Lösningen kan väl inte vara att bedöva sig och skjuta ut sig från verkligheten? Jag vet att många tar till droger för att döva sin ångest, det är faktiskt inte det som gjorde mig upprörd här, utan att Stig verkar tycka att den som är känslig, som han, måste få göra det.

Stig: Det är ingen bra lösning. För när du dövar dina egna känslor resulterar det i att andra far illa. Jag är glad att du slutat knarka, och du verkar också tycka nu, efter alla år, att knark är dåligt. Men att dricka sprit istället kommer inte att göra ditt liv lättare.

6 november 2012

Katrin Z

Kan förstås inte låta bli att kommentera Katrin Zytomierskas påhopp på träningskedjan SATS och en av SATS medlemmar. Det som stör mig är förstås att Katrin skriver precis som hon gör för att folk ska bli provocerade och så går jag rakt i fällan och blir det...

Men, jag har hittills läst hennes blogg med skräckblandad förtjusning, för att hon är så skrupellös. Jag är själv full av skrupler och väljer därför att inte ta upp vad som helst i bloggen, men Katrin Z skriver gärna t.ex. att hon är antifeminist, hänger ut folk i sin omgiving, bjuder på sig själv och är ganska så vass. Ofta ganska underhållande. Men nu gick hon faktiskt för långt. Jag hade redan börjat tröttna på hennes tjat om sin egen och andras vikt och den i mina ögon äckliga LCHF-dieten, men när hon nu pekar ut en specifik person och dessutom sprider helt osunda ideal (som att alla kvinnor måste väga 55 kg, annars är de tjocka/fula/lata) så tröttnade jag faktiskt.

Tänker inte länka till inlägget (som om Katrin brydde sig). Ni som är intresserade kan googla hennes namn så hittar ni hennes blogg snabbt som ögat.

5 november 2012

12 år 2012

Lilla Räkan fyller 12 år idag!

Stora Lilla Räkan. När jag lärde känna honom var han fem år. Snart fyller Pluttskrutten fem och tiden går så snabbt och kommer aldrig mer igen. Hips vips kommer Lilla Räkan att fylla 18 år och ta studenten och dricka öl och jag kommer inte att fatta någonting. Fattar ingenting nu heller. Men han är så fin och stor och snäll vår Räka.

Förutom firande och presenter och fattiga riddare har dagen bjudit mig på hela två moraliska dilemman. Men jag varken orkar eller behöver ta tag i dem idag.

3 november 2012

Tillbaka




Hurra! Ordentliga rediga braiga Hotell Knaust har hittat och skickat min necessär. Yeah!

Bra slut på en i övrigt splittrad och inte i alla delar lyckad dag. Ska förklara vid tillfälle.

1 november 2012

smink

Efter inlägget om ätstörningar måste jag skriva lite om smink och ytligheter för att väga upp.

Nu ska ni höra. Jag har nyligen köpt en parfym som jag gillar jättemycket, fast min vanliga parfym inte är på långa vägar slut. Och nu har jag fått upp ögonen (eller näsan kanske?) för ytterligare en, Boss "Nuit". Ingen vettig människa använder mer än parfym åt gången och med tanke på alla Eurosar jag just spenderat i Paris ska jag definitivt inte köpa fler parfymer. Men ändå.

Dessutom har jag fått för mig att The Body Shops all in one BB cream vore något för mig. Fast jag har dagkräm och foundation och puder och jag vet inte allt och egentligen tycker det är galet hur mycket pengar jag lägger ned på makeup fast jag inte är intresserad egentligen.

Som grädde på moset har jag som ni vet också sumpat min favvonecessär med bl.a. bästa ögonskuggan i. Så nu går jag runt med fulögonskugga på mig.

Suck. Alla dessa PROBLEM.

Hanna Fridén

Hon är så klok i det hon skriver, Hanna Fridén, här om ätstörningar.

Blir mörkrädd när jag läser. Jag har tre barn, någon får gärna berätta för mig hur jag ska rädda dem från att få ätstörningar när de blir tonåringar. Jag vet att det man kan göra är att förmedla bra kostvanor och en sund inställning till sin egen kropp. Så klart vi försöker göra det. Men M och jag är inte barnens enda referensram.

Det är inte så att jag ligger sömnlös över detta men det smärtar mig att jag inte kan skydda dem från kroppsfixering och bantningshets i hela deras liv.

30 oktober 2012

temposightseeing

Alltså. Borde kanske skriva en guidebok om hur man turistar med en tolvåring i Paris, för detta går ju strålande. OK, vi har så klart haft ett par dippar men jag är faktiskt lite förvånad över hur mysigt vi har det (med sorg och förskräckelse inser jag att tiden när Lilla räkan vill hålla mig i handen när det är rörigt i tunnelbanan eller ens vill dela hotellrum med mig snart snart snart snart är förbi. Men jag passar på, tro mig.).

Iallafall, vi har fortsatt i vårt ganska intensvia tempo. Efter ett väldigt intensivt sightseeingpass avslutade vi gårdagen på La Coupole där Lilla Räkan åt sniglar och Chateaubriand så det stänkte vitlökssås och bea över halva krogen. Idag har vi shoppat i den mån man nu kan göra det med en tolvåring, dvs. vi rev av Printemps och GAP för att sedan åka Bateaux-Mouches på Seine (jag somnade nästan, hrm).

Sista kvällen idag. Lite sorgligt.

Cordelia

På hotellrummet läser jag att Cordelia Edvardson har avlidit. En kvinna jag verkligen beundrade. Yrkesmässigt var hon helt enastående tycker jag. Med henne försvinner också ett av de sista vittnena från koncentrationslägrena.

Läs hennes bok "Bränt barn" om ni vill veta mer om henne, eller se filmen om henne. "Flickan från Auschwitz" heter den.

29 oktober 2012

Bonjour

Vi är i Paris Lilla Räkan och jag. Vi har det bra på alla sätt. Det bästa är nästan hur mycket vi hinner prata. Om dödstraffet, Sverigedemokraterna, livet. Vi pratar en del om småsystrarna också, att vi saknar dem men att det är ganska skönt att bara vara två ibland.

Igår promenerade vi till Montmartre och gick omkring och insöp atmosfären. Det var soligt och kallt. På eftermiddagen träffade vi min väninna Cathy och hennes familj. Tio år sedan jag träffade henne sist men kändes som igår. Började planera en sommarsemester i Bretagne. Det vore ju underbart.

Nu ska vi trycka i oss det sista av chokladfrukosten och sen sticka ut och besiktiga stan. À bientôt!

26 oktober 2012

Två dagar Medelpad

Hemma igen efter två dagar i Sundsvall med två kollegor från ett annat kontor. Det var både jobbigt och kul att åka dit. Ägnade delar av tågresan hem åt att uppdatera mig på nyhetsfronten.

Otroligt vad jag missat:
- Tihi-diskussionen. Jag blir helt matt. Fick mig inte att bli mer royalistisk. Blev också väldigt trött av tanken på att många kvinnor alltid ska hålla på och behaga och vara till lags och vara så gulliga. Gah!

- Nyheten att Armstrongs Tour de France-segrar nu annullerats. Inte en dag för tidigt. Hela cykelsporten verkar korrupt. Trist verkligen.

- Berlusconi har fått ett fängelsestraff, som dock kortats ned av någon för mig outgrundlig anledning. Dessutom förstår jag det som att han troligen aldrig kommer att behöva avtjäna straffet för att han är så gammal eller för att brott kan preskriberas under överklagandetiden i Italien. Galet.

Är det såhär spännande nyheter varje vecka?

Förresten gick det rätt så bra i Sundsvall. Höll ett helt ok föredrag ("ingen som kastade ruttna tomater" som Bossen brukar säga när något gått bra). En av dem som var med på resan är en chefsperson, som jag inte hade ett i alla delar toppenintryck av innan. Men hon impade verkligen på mig och visade helt andra sidor live. Hon gav också beröm på ett ärligt sätt som fick mig att må jättebra.

Och så träffade vi en företagsledare som var som JR Ewing. Han hade guldtapeter på sitt kontor och en skylt på dörren som det stod "Captain's Office" på. Han satt bredbent i sin skrivbordsstol och jag och en kvinnlig kollega lite lägre i en soffa som två skolflickor. Han pratade om ditten och datten, men började sedan babbla om att det inte FINNS bra kvinnliga ingenjörer, att flickor och pojkar leker med olika saker för att de har olika gener, att män slår kvinnor för att de har testosteron och att alla politiker är otrevliga. Till slut kunde jag inte vara tyst längre utan drog likhetsfeministsnacket och sa att jag inte tror att mina döttrar har dockgener och att jag känner EUministern och att hon är en av de trevligaste personerna jag vet.

JR blev jätteglad och gav oss genast tre uppdrag. Helt otroligt. Från och med nu ska jag prata om feminism och politik på alla kundmöten.

Men. Var så stressad när jag skulle checka ut från rummet imorse att jag glömde min necessär på hotellet. Det har aldrig hänt mig förut. Och vet ni vad? Det är skitjobbigt. Dels gillade jag själva necessären, dels har det tagit ÅR att bygga upp den. Jag tror ni fattar. Den för mig perfekta resenecessären. Och imorgon drar Lilla Räkan och jag till Paris och jag har inte mitt resesmink och min favvokräm, buuuu! Lyxproblem. Men så störigt just nu.

25 oktober 2012

Tillbaka

Efter att ha segnat ned i feber igår och inatt vaknade jag feberfri imorse. Mycket märkligt men är förstås tacksam för det.

Har hoppat på mitt schema igen och sitter nu och självmedicinerar mot åksjuka på X2000 mot norr.

24 oktober 2012

Dimma

Mina planer för resten av veckan: hämta Pluttskrutten och Skorpan på lekskolan i eftermiddag, förbereda min Sundsvallstrip, åka till Sundsvall imorgon bitti, företagsbesök, hålla föredrag, åka hem på fredag eftermiddag. Tvätta, packa och åka till Paris med Lilla Räkan på lördag.

Men nu sitter jag i någon slags feberdimma på tunnelbanan. Inte så lyckat.

23 oktober 2012

Plastmamman agiterar

Hörrni. Jag har så mycket tankar om jämställdhet på arbetsplatser. Om varför och på vilka sätt kvinnor inte tar sig fram fast de har potential till det. Jag ser det hela tiden. Kvinnliga kollegor som är så driftiga, duktiga, kunniga. Män som glider med och förbi. Jag vet, jag vet, jag VET att alla män inte är så, jag VET att alla kvinnor inte är duktigare än alla män, men man måste generalisera för att kunna prata generellt.

Ibland tänker jag att det skulle gått bättre för mig om jag varit en man. Nu vill jag inte alls vara en man, jag tror det finns en massa krav och förväntningar på män också som inte alltid är så kul att ha över sig, men just karriärmässigt tror jag det i mitt yrke är bättre att vara man.

Nåja. Det jag ville komma till var att det inte bara är gubbar som sitter i vägen för såväl yngre kvinnors som yngre mäns karriärer. Tyvärr finns det många kvinnor som beter sig likadant. Jag tror inte på att kvinnor alltid skall svetsa sig samman som en front mot alla män, eller att kvinnor har en allmän plikt att hjälpa just andra kvinnor. Men det jag stör ihjäl mig på är när kvinnor tar över dåliga maktstrukturer från sina egna manliga chefer och kollegor. Jag har så många exempel på det att jag skulle skriva en bok om det.

Jag blir alltid lite förvånad när det händer. En manlig chef som gubbar sig blir jag inte lika upprörd över, det är kanske fördomsfullt, men jag hoppas liksom alltid lite mer på kvinnorna i mansdominerade branscher.

Kanske är det kört för min generation. Jag lovar och försäkrar att jag skall försöka uppfostra mina barn till feminister och jämställdhetsivrare. Med Lilla Räkan går det rätt så bra. Han är just nu så upprörd över att kvinnor och män inte får samma lön för samma arbete i Sverige så han blir röd i ansiktet när temat kommer upp.

21 oktober 2012

Alltså

Alltså. Den här söndagen blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Har med mig ökenmycket helgjobb hem, och har hitintills inte ens öppnat datorn. Måste göra iallafall en av tre grejer jag tagit med mig sen när glinen somnat, annars blir det hela havet stormar imorgon. Ibland är det så värt det att jobba lite på helgen. Men det gäller att göra det också. (Kanske borde döpa om min blogg till Gnällmamman?)

Nu något ognälligt. Pluttskrutten, Skorpan och jag hade en dejt med Mammaväninnan och lilla Gurra i lekparken idag, vi hade inte träffat dem evigheter. Har verkligen saknat Mammaväninnan. Vi hann uppdatera ganska så bra på femtio minuter i parken och 15 på ICA. Hon är verkligen en riktig pärla.

Den lilla stunden jag tänkte arbeta på eftermiddagen idag satt jag och planerade en ny tatuering, tror jag vet nu hur jag vill ha den. Blir nog tufft ska ni se.

20 oktober 2012

dioxinfisk


Lyssnade på P3:s dokumentär om dioxinfisken i Östersjön idag. Det borde alla göra.

Är helt arg nu. Sverige har bidragit till att förgifta Östersjön men har nu förhandlat sig till förlängt tillstånd för att få sälja lax och strömming från Östersjön med förhöjda dioxinhalter i Sverige för att "det är tradition" att äta surströmming och ha lokala fiskerier ute på skärgårdsöarna. Det är förbjudet att sälja östersjölax och -strömming i resten av EU och i Sverige rekommenderas vi att äta den högst två gånger om året för att den är så giftig. Det är så klart hemskt att fiskerinäringen i Sverige skulle gå under utan undantaget men det kan inte vara så att 200 jobb i fiskerinäringen går före folkhälsan.

Sen frågar jag mig hur vi ska göra för att få ordning på Östersjön? Vi har förgiftat ett helt hav och löser det genom att ändra kostråden.

Här en länk till dokumentären om ni vill lyssna: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/104416?programid=2519

19 oktober 2012

Stuttgart

Var i Stuttgart i Tyskland igår.

Där var det 20 grader varmt och strålande sol. Alla löv kvar på träden, lätt gula i topparna. Stuttgart är väldigt kulligt med vinodlingar och korsvirkeshus. Strasbourg ligger närmare än Frankfurt. Man kan åka till Österrike över helgen för skidåkning. Ekonomin i delstaten är stabil, arbetslösheten låg.

Jag bodde där några år som barn och just idag denna regniga oktobermorgon när jag är darrig av sömnbrist skulle jag gärna, gärna slå ned mina bopålar där igen. Nämnde det för M imorse och han är all in säger han.

Vem vet, kanske blir det Plastmamman goes Stuttgart snart?

15 oktober 2012

Monday morning

Seg måndag.

Slog nyss upp en akt och hittade ett litet medskick från Skorpan. Nu känns det bättre.



14 oktober 2012

Bara jag kan

Läste just lite i en bekants bekants blogg, verkar vara en mycket klok person. Hon skriver något i stil med att "bara du själv kan ge dig det du behöver". Det gäller oavsett om du är i en relation eller inte. Har man en partner är det så lätt att projicera för mycket av sina behov på den andre.

Bara jag kan ge mig det jag behöver. Tror jag ska tatuera in det.

Helg

När jag tänker efter var detta inte alls någon bra helg. Eller gårdagen var ok, men av olika skäl var jag ganska ledsen igår kväll och arg och ledsen en stor del av dagen idag.

Lyckades - dessutom - med konststycket att bli av med plånboken på ICA idag. Den kom till rätta faktiskt, men innan dess hade jag spärrat alla kort, polisanmält det hela, spärrat mitt id-kort och skadeanmält till försäkringsbolaget. Så nu har jag inga fungerande kort och ingen legitimation och ska åka på tjänsteresa till Tyskland på onsdag (utan leg och bankkort dårå). Gah. Det var inte så att jag behövde ett projekt till.

Förutom plånboksdebaclet har jag idag nästan bara gjort tråkiga praktiska saker. Sorterat ca femhundra vantar, tvättat tvätt och vikt tvätt, inventerat förrådet av vinterjackor i tio olika barnstorlekar. Blörk. Ska sno resterna av barnens lördagsgodis när de har lagt sig. Måhända piggar det upp.

13 oktober 2012

Höstslö

Det är helt strålande väder ute. Vi borde verkligen göra en utflykt tillsammans hela familjen. Men efter simskola och tvätteldorado fastnade jag i soffan. Så kan det gå. Ska försöka att inte ha dåligt samvete för att barnen inte får lufsa i skogen idag.

12 oktober 2012

Gubbs

Ytterligare en arbetsvecka är till ända. Har hållit två föredrag denna vecka, med braiga duktiga S. Är väldigt nöjd men har varit heeelt slut och inte fått mycket annat gjort. Svårt det där. Men igår skulle ni ha sett och hört mig! Jag var helt galen på en massa saker, bl.a. alla gubbar som alltid är i vägen för allting. Sprang runt som en Duracellkanin, helt bäng. Jag sa t.o.m. till en av gubbsen på jobbet att jag är trött på alla gubbar. Tyvärr förändrar det ingenting, men skit detsamma. Nu fredagsmys. Fast jag är så trött att jag kommer att däcka i soffan tio minuter in i filmen, eller vad det nu blir.

9 oktober 2012

Snark

Vad trött jag är. Inte konstigt kanske. Höstrusk i efterdyningarna av en kall sommar, anspänningar på jobbet, en privat grej som tar energi. Men jag är inte van. Nu planerar jag en massa saker och sen orkar jag inte. Så brukar jag inte vara. Idag kom jag liksom aldrig igång. Min första tanke imorse var att det ska bli skönt att lägga sig igen. Lite boring.

121212

Jag var och klippte mig idag (min nya hobby, brukar annars klippa mig max. två gånger per år). Nu ser jag ut som Hillary Clinton fast med mörkt hår, oklart om det är snyggt. Men det bästa av allt är att jag fick en ny klipptid den 12.12.12 klockan 12.

8 oktober 2012

First we take Manhattan, then we take Berlin

Hemma igen efter tre späckade dagar i Berlin med kursargänget. Vi firade att vi känt varandra i tjugo (!!!) år. Det är härligt med människor som känt varandra länge. Vi delar förtroenden, glädje och sorg och vet att det stannar inom gruppen.

Och jag gillar verkligen Berlin. Tror jag lyckades förmedla en bra bild av stan till de andra också.

Nu är jag i tbanan på väg till jobbet. Har inte riktigt tagit mig an dagens utmaningar. Det ordnar sig nog.

3 oktober 2012

tom i bollen

Efter att ha sidekickat åt finkollegan S på en tvådagars utbildning (dvs. vi höll en utbildning för personalen hos en klient, eller S höll den snarare, och jag biträdde) är jag helt tom i bollen. Slut i rutan. Finns förstås massor jag kunde gjort bättre, men jag är nöjd med mig själv. S är en riktigt rockstar i de här sammanhangen, så säker på sin sak. Beundransvärt. Tror klienten är nöjd också.

Hela oktober är för min del en ända strid ström av utmaningar och resor och händelser utöver det vanliga. Har stressat upp mig lite över det men nu när jag är igång känns det ganska bra. Imorgon väntar en familjetillställning som jag har lite blandade känslor inför. Jag vill gärna gå, men en uppslitande och långvarig konflikt mellan mig och en familjemedlem (som jag verkligen, verkligen försökt men inte lyckats lösa) gör alla familjesammankomster mycket ansträngda för min del.

Senare på kvällen åker jag med mitt fina kursargäng till Europas bästa stad. BERLIN. Yay.

30 september 2012

Pappan

I fredags var det 13 år sedan min och Lillebrors fina pappa gick bort. Skrev en rad om det på Facebook och fick jättefin respons. Har så snälla och omtänksamma vänner.

Årsdagen av Pappans död är lite olika för mig olika år. Vissa år blir jag ganska ledsen. Andra tänker jag mer på allt som var roligt och fint och bra. I år ägnade jag mycket kraft åt att försöka att inte tänka på det, jag har det ganska hektiskt nu och ville liksom hålla undan. Detta resulterade i att det vid halv fyra på eftermiddagen bara brast. Jag började snorgråta (som min vän S skulle ha uttryckt det) i skrivarrummet på jobbet. Jag var helt oförberedd. En stackars yngre kollega kom in mitt i alltihop men var proffsig och diskret nog att inte kommentera utan gick bara ut.

Hela helgen har präglats av Pappan. Det har känts jättebra, men lite ovant. Han har varit borta så länge att jag inte längre tänker på honom varje dag. En vän (som aldrig träffat Pappan) berättade igår för mig att han ibland brukar köra ett av Pappans citat som jag tydligen nämnt för honom. Det känns på något sätt bra att Pappans bevingade ord lever vidare.

Plastmamman recenserar

M och jag hade barnvakt ikväll, bästa och trognaste E. Barnen älskar henne (och vi med). Iallafall. M och jag tänkte äta på Koh Pangan, men eftersom det var två timmars väntetid för ett bord för två sladdade vi över gatan till Pet Sounds. Det var ett, som jag minns det, jättefint ställe för några år sedan. Nu har det faktiskt chanserat lite. Det var inte dåligt, inte alls, men faktiskt lite svennigt om man får säga så. Men jag åt en supergod nudelhistoria, så jag vill inte klaga.

Sen gick vi på bio och såg "Hypnotisören". Jag har inte läst boken, kanske blir man besviken då, men den var överraskande bra. Jag var dock inte beredd på att den skulle vara så läskig. Jag blir verkligen rädd när det är mycket svarta kapuschonger och knivar och sprutor inblandade. Dessutom var det ganska hög ont-i-magenfaktor på huvudpersonernas relation. Gah.

Och Lena Ohlin. Vad ska man säga? Hon är en fantastisk skådespelare. Och så snygg!

28 september 2012

omväxling förnöjer

En vanlig vecka rör jag mig sällan på andra ställen än hemma, förskolan och kontoret. En eller annan lunchrestaurang kanske. Ibland möte på något annat kontor än mitt. Occassionally gymmet.
Jämfört med detta kommer de närmaste veckorna att bjuda på enormt mycket omväxling. Nästa vecka ska jag vara side-kick åt S på en extern utbildning i två dagar – jättekul förstås, men nytt för mig och en extra anspänning osv. Senare i veckan ska jag gå på en begravning och ska sedan åka på en sedan länge planerad resa till Berlin med mina fina kursare på kvällen. Veckan efter tror jag blir en vanlig kontorsvecka... Men veckan efter den blir det jobbresa med Bossen och en annan av herrarna (de är båda väldigt trevliga men det blir ändock en utmaning att umgås med dem 24-7 i två dygn). Sista oktoberveckan blir det ett drygt jobbdygn i Sundsvall med en Göteborgskollega som jag knappt känner och som jag absolut inte vill göra bort mig inför. Direkt efter Sundsvallstrippen blir det hem och packa för en fyradagars resa till Paris med Lilla Räkan.
Det ÄR jättekul med omväxling och utmaningar men kanske lite för mycket av det goda. Och fler hotellnätter på en månad än jag vanligen har på ett år.

26 september 2012

Plastmamman musikspanar

Ni vet hur viss musik berör en så mycket att man inte kan förklara det. Rätt låt vid rätt tillfälle, eller fel låt vid fel tillfälle, kan göra mig helt lugn eller få mig helt ur balans.

Som Springsteens "Waitin' on a sunny day". För mig är den av olika skäl intimt förknippad med en tidigare kollega och vän som dog i tsunamin 2005, tillsammans med sin fru. Den spelas inte så ofta, men ett par gånger har jag hört den i affärer och varit tvungen att gå ut. Eller "Autumn leaves". Den spelade Pappan för mig när jag var kanske 16 år och började intressera mig för annat än topplistemusiken. Jag reste mig faktiskt ur soffan hemma hos några bekanta en gång och stängde av stereon när den spelades för att jag inte mäktade med den just då. Fast Eva Cassidys tolkning är väldigt fin. (Hon dog i cancer när hon var 33 år, Pappan dog ju också i cancer och de här två sakerna tillsammans kan liksom bli för mycket.)

Sedan finns det låtar som av någon anledning bara träffar rakt i hjärtat. Konstigt det där. I morse lyssnade jag på "Må din vilja ske" (Cohens "If it be your will" i Björn Afzelius fina översättning och Ebba Forsbergs tolkning) på väg till jobbet och började böla på tunnelbanan. Faktiskt lite pinsamt. Men lite skönt också. Den är otroligt sorglig, men ibland hjälper det att gräva ned sig lite i det som tynger en tycker jag. Det gäller bara att inte fastna.

Och här är den, "Må din vilja ske": http://www.youtube.com/watch?v=asA6_tJAffk

25 september 2012

shoppinglogik

Idag hämtade jag upp mina nya skor hos skomakaren där de varit för sulning och omklackning. Blev superirriterad på att behöva pynta ytterligare 350 kronor på ett par oanvända skor. Har svårt att förstå varför skotillverkarna inte kan sätta på en sula och en klack som inte lossnar efter fem minuter på skorna de tillverkar. Antagligen någon slags konspiration. Skomaffian.

 

Hur som helst, min irritation över detta fick mig att köpa en ny parfym helt oplanerat. Hets- och irritationsshopping när den är som bäst. Men nu luktar jag väldigt gott i alla fall.

24 september 2012

maxat

Jag växte upp i ett tvåpersonershushåll. Mamman och jag. Ganska ofta var mormor och morfar hos oss, men i grunden var det alltid Mamman och jag.

Utöver Mamman, mormor (91) och Lillebror (som jag aldrig bott tillsammans med) har jag inga släktingar egentligen, inga morbröder och mostrar, farbröder eller fastrar, inga kusiner. Jag har själv utsett några personer till släktingar (kusinerna J och H och Plastmamman d.ä. till exempel, men vi har inga blodsband*). Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om för- och nackdelar med att vara ensambarn och att växa upp med en förälder och det kanske jag gör någon gång. Detta var ett litet stickspår. Det som slog mig i helgen och det jag egentligen ville komma till är att oddsen borde ha varit ganska små för att jag skulle få tre barn - och en så snygg man, mind you - och en ingift släkt av gigantiska mått. När jag stod i tvättstugan igår och vek påslakan efter påslakan och sorterade 45 par strumpor kom det på något sätt över mig hur fantastiskt detta är. Jag trodde nog inte att jag skulle gå från en tillvaro där ett filpaket räckte till fyra frukostar till en där man inte hinner blinka så är kylskåpet tömt.

Underbart.

*Många tycker förresten att kusin H och jag är så ”väldigt lika” och att det ”syns att vi är släkt”. Någon har till och med trott att vi är systrar. Detta skulle jag också kunna skriva ett inlägg om. Jösses vad många uppslag jag fick nu.

23 september 2012

Memory lane


Mamman och hennes man är i Tyskland. Ett par dagar är de i Mammans och min gamla hemstad. Vi bodde där tills jag var sju-åtta år, så har bara bra och bara ett barns minnen. Jag hittar till leksaksaffären Spielwaren-Kurtz och till min lekskola men skulle aldrig kunna tipsa om en restaurang eller något konstgalleri.

Här en bild på den första skola jag gick i. Jag hälsade på i den skolan för tio år sedan, med Exet. Jag kom ihåg ganska mycket från när jag gick där, men allt som hade verkat så gigantiskt när jag var liten - aulan, toaletterna, gården - visade sig vara helt mini. Lustigt det där.

Här hemma tuffar helgen på. M har ryggskott så våra planer på barnvakt och gemensam träning gick om intet.

22 september 2012

Egna inlägg

Har ägnat lite tid åt att läsa mina egna inlägg från de senaste veckorna och jag måste säga att det är en oerhörd litterär kvalité, eller nej, jag skojar bara, det jag reagerade på är det är samma lite smådeppiga touch på ganska många inlägg.

Nu vet ju ni precis som jag att jag inte skriver ned varenda liten tanke jag har. På en dag hinner jag ofta med att vara strålande glad, tacksam, glad, kaxig, ynklig, arg, irriterad, trött, euforisk och sur. Och de lyckliga stunderna har jag sällan behov att blogga om. Men det skulle göra bloggen lite mer avvägd, tänker jag. Fast det är inte för att ge en rättvisande bild av mig själv som jag bloggar.

Så, ja. Inte vet jag vart jag ville komma. Blev lite brydd av att läsa bara.

21 september 2012

Let's do lunch

Det var såklart väldigt trevligt igår. Många bekanta från förr. Lite som en klassåterträff. Tror jag sa "vi borde luncha" till 15 olika personer under kvällen. Och så spelade Orup. Det var inte heller igår jag hörde honom.

 http://www.youtube.com/watch?v=KUd-EWJ3Vrc

20 september 2012

sorti

Efter en riktigt lågvattenmärke igårkväll har jag samlat ihop mig något så när. Men det känns som jag åkt genom en mangel.

Ikväll är tanken att jag ska gå på ett alumnimingel. Det kommer att vara en massa snällisar där som jag verkligen vill träffa. Och antagligen en eller annan person jag inte vill träffa. Nu gäller det förstås att satsa på att hänga med de förstnämnda personerna. Annars får det bli en snabb sorti.

19 september 2012

borta

Hon gick bort tidigt imorse. Pratade just en stund med H som står henne väldigt nära. Sorgligt förstås.


Day is done. (kan inte lägga in klippet nu, så klicka på länken)

18 september 2012

Inte 100

Idag var en sådan dag som jag borde låtit bli att stiga upp och istället stannat i sängen. Eller kanske inte egentligen. Men det var så mycket som inte blev riktigt 100. Tvingades ta två möten oförberedd. Framstod antagligen inte som råkorkad men inte heller som särskilt clever. Och så betedde sig en av höjdarna på jobbet ganska så illa. Inte mot mig men mot en vän. Ibland är människor så besvärliga.

Hälsade spontant på en mycket sjuk och gammal släkting. Hon har nog inte långt kvar. Timmar eller kanske dagar. Det kändes bra att vara där, det var fridfullt och värdigt. I mig väcktes så klart en massa tankar om livets förgänglighet och den tunna linjen mellan liv och död. Mina tankar går till henne och hennes närmaste.

17 september 2012

shoe shopping therapy


Är lite frustrerad över en sak. Eller inte lite, jättemycket faktiskt. Resultatet blev frustrationsshopping på lunchen. Hjälpte faktiskt i stunden.


16 september 2012

höst

Fick en sista sommarfläkt i helgen. Bastu och havsbad och kräftis på landet. Solade lite på bryggan idag. Det var underbart såklart men jag tycker alltid hösten är lite vemodig.

Nu är vi tillbaka i stan till söndagssysslorna och vardagsrealismen. Både skönt och inte skönt. Ja ni vet.

13 september 2012

Ruhr

OK. Den här dagen kändes iallafall inte som DDR 1981. Men möjligen som Ruhrområdet 1990. Inte jämngrått men inte dökul heller. Jag är faktiskt uttråkad fast jag har häcken full både på jobbet och privat. Barnlogistiken gick åt pipan idag och jag har jobbat kväll. Tråk tråk tråk.

Hade jag inte varit en sån mes hade jag tagit en cigg nu.

12 september 2012

better than yesterday

Igår vet jag verkligen inte vad som hände. Min sinnestämning var ungefär som jag föreställer mig en novemberdag i DDR i november 1981. Krångliga kollegor, krångliga kunder, krånglig jag. Småsaker som var emot mig hela tiden. Idag har jag inte riktigt analyserat situationen, men är försiktigt positiv. Hade en helt harmonisk morgon med alla tre barn och skall på en middag ikväll.

Var dag ny.

9 september 2012

enkätdags

Jag vet att det är roligare att svara på enkäter än att läsa dem men nu är det dags.

1. Känner du dig spirande lycklig och glad nu när hösten är här? 
Nej. Det har nog aldrig hänt, heller.

2. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?
Ett par svarta stövlar som jag köpte förra året och som är still going strong, en trenchcoatliknande  jacka och en klänning med hästbetslar och grejer på som jag köpt i en riktig tantaffär.

3. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan – hur såg ditt liv ut?
Ungefär samma som nu. Samma jobb, samma bekymmer, samma fina lilla familj. Fast alla barn var ett år yngre, det är en enorm skillnad när de vuxit till sig lite. Hjärtskärande att bebisåren är förbi, men skönt att logistiken är enklare och sömnen bättre.

4. Vad gör du om dagarna egentligen?
Lämnar på dagis, går eller åker till jobbet, sitter med axlarna uppdragna vid öronen framför datorn och försöker hålla alla deadlines, går på ett eller annat möte, åker hem, hänger med familjen, nattar barn. Ungefär så.

5. Vad ska du ha för frisyr?
Ska ha? Jag har försökt få till en frisyr i många år, men det blir alltid halvlångt hår i hästsvans och en lugg jag försöker låta växa. Numera också några grå hårstrån. Panic on Titanic.

6. Vad lyssnar du på för musik? 
Det varierar, men just nu Hästpojken, First Aid Kit och pinsamt nog lite hårdrocksklassiker. Men återupptäckte Chopins pianokonserter idag. Helt underbar vacker musik om man är lite deppig eller småsvajig och behöver samla sig.

7. Vad läser du? 
Har läst trefjärdedelar av "Fifty shades of Grey", men funderar på att skita i att läsa ut den. Fångar mig inte alls. Varken erotisk eller spännande, fast "alla" säger att den är det. Har beställt PO Enquists memoarer som jag verkligen vill läsa.

8. Ditt bästa skönhetstips inför hösten? 
Haha, jag har inga skönhetstips. Finns det särskilda inför hösten? Jag har nyligen köpt en nattkräm och en ögonkräm och är så sjukt nöjd. Men det vete fåglarna om jag blir snyggare av det.

9. Vem är din stilikon just nu? 
Ikon är väl att ta i men min kollega K klär sig ofta väldigt sjysst. Stylish men utan att balla ur.

10. Är du kär? 
Så klart.
 

11. hur många har du bokat i år? 
Bokat vad?  Jag har bokat en helg i Berlin med kursargänget om några veckor, längtar längtar längtar. Funderar på att boka en kort tripp till Paris med Lilla Räkan. Annars har jag inget bokat. Eller jag fattar inte frågan.

12. senast inkomna sms?
"Framme" (från Mamman som skjutsade hem Pluttskrutten), "OK, kollar och återkommer" (från Bossen angående ett mejl jag skickat), "Kommer inte hinna ut i e.m. Rudan på lördag?" (från Mammaväninnan).

13. Ångrar du något i år?
Ja, att jag inte tog tag i en sak tidigare. Men jag hade inte kraften. Har nog förlåtit mig själv ändå.
 

14. vad var bäst med sommaren? 
Utöveckan.

15. vad var sämst med sommaren? 
Vädret och att jag badade för lite.

16. blev det som du tänkt dig? 
Vad, livet? Mitt liv har blivit bättre än jag någonsin vågat hoppas men har också innehållit svåra prövningar som jag inte kunnat förutse.

17. vad önskar du dig? 
Att en som är nära mig  och har det svårt får det lättare. Att barnen växer upp till starka individer. Att jag inte fladdar omkring utan förankrar mig bättre i mig själv.

18. senast sedda film? 
M och jag såg om "Pulp Fiction" för 27e gången förra helgen. Mycket risigt på filmfronten annars. Vill gå på bio.

19. senast köpta plagg? 
En Pumatröja på rea. Fin faktiskt.

20. Hur ser du på framtiden?
Ljust. Annars kan man ju lägga ned direkt.

8 september 2012

heja, heja

Kistaloppet blev en succé.

Lilla Räkan är helt enormt duktig. Snabb och modig. Så kul att se. För egen del var det som vanligt, höll jag på att säga (har sprungit hela fyra lopp i mitt liv). Förutom det vanliga nojandet inför starten ("varför", "aldrig mer" osv) och svackan vid sju km ("tur att det är sista gången jag springer motionslopp") var det jättehärligt. Perfekt springväder, mycket folk, fin bana. Blev nästan rörd på den delen av loppet som gick genom Kista Galleria, hundratals människor klappade händerna i takt och hejade på. Sedan visade det sig att banan gick förbi huset Pappan bodde i några år på åttiotalet. När jag såg att den indiska mataffären fanns kvar på hörnan där han bodde började jag faktiskt gråta på riktigt.
Och så slog jag personbästa också. Heja, Plastmamman!

Kista




På väg till Kistaloppet. Lilla Räkan kom på plats 9 i sin åldersklass i Lilla Kistaloppet tidigare idag. Jag är på en lite annan nivå. Hej på er!

6 september 2012

plötsligt händer det

Tidigare ikväll var jag på ett jobbrelaterat föredrag med några kollegor. Bra på många sätt. Mycket intressant föredrag av en mycket kompetent person också. Jag jobbade lite med henne en gång i forntiden, ett år i slutet av nittiotalet när jag var nyexad och ganska förvirrad. Sedan dess har hon gjort en grym och intressant och spännande karriär. Jag har följt henne lite i pressen.

Och så blev jag så glad och förvånad av det som hände efter föredraget. Hon gick rakt fram till mig, sa "nämen hej" och mitt förnamn. Jag var inte alls säker på att hon skulle komma ihåg mig. Ett snurrigt litet juristyngel. Och nästan lika glad blev jag för det hon sa sedan: "Jag har bott utomlands i tio år och tycker att alla mina bekanta har blivit så gamla. Men du är dig jättelik."

Hell yeah. Måste bjuda henne på lunch tror jag.

på hyllan

Nu ska jag berätta för er att jag tror att jag har hamnat i ett vänta och se-läge i mina grubblerier. Skönt skönt skönt. Att inte komma vidare utan fastna i grubblerierna tär verkligen. Nu ska jag försöka lägga ältandet på hyllan och acceptera det jag inte kan förändra. Försöka. För det är f*n inte lätt.

cheezy

Ibland älskar jag hårdrocksballader. Idag till exempel. Extra bra med en cheezy åttiotalsvideo.


4 september 2012

stiltje

Hörrni här händer det inte mycket. Det beror på att jag har ett så rikt inre liv. Nej, så är det förstås inte men jag är lite speedad av jobbet plus att jag har lite grejer att tänka på. Jag vet att det låter mystiskt men allt lämpar sig inte för bloggen, som bekant.

Och så har jag sovit lite illa, vilket innebär att mitt redan pyttelilla tålamod blir ännu mindre. Jamen, ni hajar. Därför borde jag förstås gå och lägga mig nu, men efter att ha nattat barn och jobbat är jag nu grymt sugen på att trycka i mig de sista Digestivekexen, så så får det bli.

God natt.

31 augusti 2012

upp och ned, fram och tillbaka

Vilken vecka. Har fått både oförtjänt skit och oförtjänt beröm på jobbet. Sanningen om min duglighet ligger väl någonstans där emellan. Har varit helt sprudlande glad och ganska ledsen. Även här är väl sanningen någonstans där emellan, dvs. mitt liv är nog varken fantastiskt eller bedrövligt.

Men ni förstår. Upp och ned. Hoppas på en ospännande raksträcka till helg.

29 augusti 2012

På kurs med Kurt


Är på en vidareutbildning idag.

Alltid lika spännande. En branschkollega talar ut om sina problem med hörseln, en annan dricker medhavd nyponsoppa direkt ur paketet och en tredje berättar om självmord bland advokater. Spare me.

Dessutom har ytterligare en av mina favvokollegor sagt upp sig. Jag har snart inga jobbkompisar kvar. Om S får för sig att sluta tänker jag tvinga henne att ta mig med.

28 augusti 2012

F*ck you

Igår hände det. Jag blev helt fullkomigt rasande. Det blir jag inte så ofta.

Föremålet för mitt raseri var en branschkollega. Vilken idiot. Idag har jag lugnat mig lite men är fortfarande arg. När jag skulle berätta om det för en kollega tidigare idag kände jag att jag blev helt röd i ansiktet. Oj. Låten "Fuck you" som jag pratade med Bossen om härom dagen kommer nu väl till pass.

26 augusti 2012

Uppdatering

Det verkar vara tekniskt krångel på blogspot. Eller jag kan iaf bara mejla in inlägg och det är inte alls lika smidigt. Det är så klart helt ointressant för er, men det har gjort att ni gått miste om en massa högintressanta spontaninlägg, moahaha.

Eftersom jag inte är kapabel att backtracka de senaste dagarna av mitt inre liv kan jag bara kort och gott ge er lite fakta.

- Jag grubblar fortfarande för mycket. Jag brukar vara så enormt bra att slå undan bryderierna, men nu smyger de sig liksom på. Måste komma till en ståndpunkt.

- Igår var vi på middag hos en dagiskompis till Pluttskrutten och Skorpan. M och jag träffades som bekant ganska sent i livet, så vi har inte oändligt många gemensamma bekanta. Men den här familjen känner vi lika bra/dåligt, vilket jag tycker är skönt. Inget "dina-mina vänner". Föräldrarna är toppen, ärliga, öppna och ställer frågor spot-on. Berättar gärna om sig själva och är intresserade av att höra om andra. De är också väldigt snygga, båda två. Sådär snygga så man vänder sig om efter dem på gatan.

- Jag upptäckte bandet "Hästpojken" i veckan. Riktigt bra. Har dock tyvärr redan lyssnat sönder låten "Ett bättre djur". Den passade min sinnesstämning i veckan helt perfekt. När tekniken funkar igen ska jag länka till den.

- I fredags tipsade jag Bossen om låten "Fuck you". Oj då.

23 augusti 2012

Lysande, Sickan!

Men vad är det med Ulf Brunnberg? Efter att ha yrat om att lagen mot sjöfylleri förstör poängen med att ha båt har han nu också kommit ut som sexist. Kvinnor passar inte som poliser, kriminalvårdare eller brandmän. De har inte "de genetiska förutsättningarna", orkar inte bära brandslangen och inger ingen respekt. Dessutom vill kvinnor alltid ha en stark man med sig. Som grädden på moset påstår han att det är feminismens fel att en kvinnlig kriminalvårdare blev ihjälslagen i höstas.

Hans kocko-uttalanden skulle vara begripliga om Brunnberg höll på att bli senil. Även om det så klart vore sorgligt. Men, om han vid sina sinnens fulla bruk faktiskt tycker så här undrar jag:
1) Kan han se sin tonårsdotter i ögonen och säga samma saker?
2) Vem skulle ni helst vilja bli räddade av om det brann - U.B. eller den här kvinnan?

22 augusti 2012

Plastmamman fixar

Inspirerad av min jobbvän S, som är en fena på att ta tag i saker, har jag börjat satsa lite på mig själv, på ett lite mera ytligt plan eller vad man ska säga.

Helt i strid med mitt vanliga jag har jag de senaste dagarna fixat en massa grejer som jag tänkt på i flera år (!!!) att jag ska göra. Jag har:
- beställt en prenumeration på en tidskrift till mig själv (Arena),
- köpt en nattkräm (en bekant säger att kvinnor bör använda nattkräm från 25 års ålder. Jag fyller snart 40. Hög tid mao);
- köpt en ögonkräm (hoppas på mirakel); OCH
- tecknat avtal med en städfirma (detta är jag skrattretande nöjd med).

Återstår att åka till IKEA och handla skrivbord och hyllor osv så att jag kan bygga mig en egen arbetshörna här hemma. Längtar! Fast det är sista ursäkten för att inte börja skriva en roman, så jag tänker dra ut på det liiiiiiite till.

21 augusti 2012

Grubbel

Grubbel grubbel grubbel. Saker går verkligen runt i mitt huvud just nu. Mest saker som jag borde acceptera eftersom jag inte kan förändra dem. Det låter så himla enkelt. Men i vissa lägen är acceptans lite som att ge upp. Tycker jag. Ska be någon mindfullnessmänniska reda ut det där åt mig någon gång.

Iallafall. Mitt huvud är fullt av grejer jag inte styr över och som därför bara tar energi. Idag fick jag också reda på att en kollega jag tycker mycket om ska flytta till en annan stad. Eftersom vi inte umgås utanför jobbet är det ganska sannolikt att vi kommer att förlora kontakten. Jag blev så ställd och ledsen när jag hörde det att jag ens inte kunde gå in till henne och gratulera. Eller säga att jag kommer att sakna henne. Dessutom ska min favvokollega S, som är otroligt klok och bra och snäll och ärlig och som är och varit ett stort stöd för mig i en massa saker senaste tiden resa bort i två veckor. Får smsbomba henne, hehe.

Såklart det finns bra saker att foka på också. Jag är t.ex. löjligt glad över att jag fixade Midnattsloppet på en för mig så bra tid. Träningen har faktiskt lönat sig. Och idag fixade Bossen och jag en bråttomgrej i ett för oss lite prestigefyllt ärende på ett - tror jag - bra sätt. Bossen var på gott humör och satt och citerade Arnold Schwarzenegger. Man måste känna honom för att förstå komiken i detta. Och så har Lilla Räkans preteen-humör lugnat sig. Jag får bl.a. kramas och säga "älskling" till honom igen. Väldigt najs.

Det som stör mig är bara att jag gräver ned mig i det tråkiga och jobbiga. Jag brukar inte vara sån.

19 augusti 2012

Midnight run

Kom hem från Midnattsloppet för en stund sedan. Har fortfarande lite runner's high och kommer inte kunna sova på en stund.

Tänk att det alltid är samma sak. Innan loppet svor jag att aldrig göra om det och fattade inte varför jag utsätter mig för sån't här. Och nu  är jag orolig för att jag ska glömma att anmäla mig till nästa års lopp.

Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan har också sprungit Midnattsloppet i sina respektive ålderskategorier. Lilla Räkan är en riktig löpartalang. Det anade jag förstås redan, men det här var hans första tävling och han fick verkligen blodad tand. Han snittade otroliga 3:45 per km. Inte riktigt mitt tempo, faktiskt.


16 augusti 2012

Wild horses

Jobbade hemma igår. Det är super att kunna göra det ibland, det är korta tider för Pluttskrutten och Skorpan på förskolan just nu och man sparar förstås en massa tid på att inte åka in till city t/o/r. osv.

Men. Jag skulle vara en absolut dålig kandidat för att alltid jobba hemma. Jag tycker det är svårt att få struktur på dagen när jag fortfarande sitter i pyjamas kl 10. Dessutom har jag otroligt lätt för att fastna i grubblerier som inte alls är konstruktiva, särskilt när jag inte har jättemycket att göra. Så blev det igår. Några timmars arbete, några timmars grubbel.

Lite för lite sömn på det gör mig inte så stabil idag. Började gråta till Wild horses. Ni fattar.



15 augusti 2012

Igår

Träffade min vän E igår som nyligen adopterat två barn, jämngamla med Pluttskrutten och Skorpan.

Jag kan bara konstatera - ingen blir sig någonsin lik igen efter att ha fått barn. E och jag sågs för att vi tänkte att det kunde vara skönt med egentid osv. Allt vi gjorde var att kulspruteprata om våra barn, visa mobilbilder på barnen för varandra och fantisera om hur barnen kommer att vara när de är större.

Es barn har varit i Sverige i tre månader. Det är ju ingen tid alls egentligen. Hade svårt att hålla tårarna tillbaka när E berättade om storkillens längtan efter sina gamla lekkamrater och hans samtidiga förträngning av barnhemstiden, att lillkillens matallergier försvunnit* och att killarna vill ha dörrarna öppna på nätterna för så var det på barnhemmet.

E och hans fru J har verkligen slitit och väntat och hoppats. Så fantastiskt att deras barn kommit till dem nu.

* Det är tydligen vanligt att barnhemsbarn har psykosomatiska matallergier som försvinner när de kommer till adoptivföräldrar. Lillkillen fick eksem och klåda av citrusfrukter för tre månader sedan och nu dricker han färskpressad apelsinjuice. Svårt att begripa vilken välsignelse det är, på alla sätt, för barn att få en trygg familjesituation.

14 augusti 2012

Tick tock, Clarice. Tick tock.

I mars förra året lämnade jag in min favvoklocka, en riktig finklocka av schweiziskt märke som jag ärvt av min morfar, till en av stans fina svindyra urmakare för service eftersom den sackade. Det tog urmakaren nio månader att öppna klockan, konstatera att han inte kunde laga den, skicka den till Schweiz, få reda på att hans schweiziska kompisurmakare inte hade reservdelar till den schweiziska klockan, vänta på reservdelar och sedan få den "lagad" i Schweiz. Nio månader senare, i december, fick tillbaka jag min klocka, blankpolerad och med de utbytta delarna i en liten påse. Mot att jag betalade 7 000 kronor. Sju. Tusen. Kronor.

Men, trots allt, ett kärt återseende. Ett par månader senare bestämde jag mig för att börja använda klockan till vardags igen. Och konstaterade att den inte fungerade. Alls. Dvs sämre än innan sjutusenkronorsreparationen. Jag gick förstås tillbaka till urmakaren och skällde. Urmakaren sa att han inte kan veta vad schweizaren har gjort med klockan men att det är "konstigt" att klockan inte funkar. Han lovade att han skulle skicka tillbaka klockan till Schweiz men att det kunde ta tid. Detta var två månader sedan.

I nästa liv skall jag bli urmakare. Verkar soft.

13 augusti 2012

boxbollsterapi?

Ibland funderar jag på att byta till en bloggdomän där man kan ha skyddade inlägg (dvs om man vill läsa de skyddade inläggen måste man ha lösenordet).

Idag hade det behövs. Jag är jättesur för ett par grejer, bara lyxproblem men jag är jättesur iallafall. Eftersom jag inte längre har reda på vilka som läser bloggen eller inte vore det skitdumt att skriva om det här. När jag inte kunde skriva av mig här testade jag några andra metoder. Först åt jag upp resterna av barnens lördagsgodis fast jag lovat mig själv att sluta äta godis på vardagarna. Hjälpte inte. Sedan diskade jag en gjutjärnspanna med diskmedel. Hjälpte inte heller. Sedan messade jag en vän. Hjälpte lite.

Funderar dock på om att skaffa en boxboll som jag kan ha att avreagera mig på. Kanske skulle fixa en till jobbet också. Inte alls stört.

Midnight blue

Med skräckblandad förtjusning hämtade jag ut min tröja Midnattsloppet idag. Detta skall bli både kul och inte kul.

 

Lördagskvällen blir mycket intressant, Pluttskrutten och Skorpan skall springa MiniMil 17:00, Lilla Räkan springer Lilla Midnattsloppet 19:45 och sedan är det min tur, något senare. Har en massa dilemman – skall jag springa med musik eller inte, med Runkeeper eller inte, all in eller inte, osv. Vid målgången på Premiärmilen i våras bestämde jag mig för att aldrig mera springa ett motionslopp. Och se hur det blev nu.

 

 

12 augusti 2012

Lördagsgodis

Igår var Birgitta och Lennart på ungdomsfilm. Äsch, jag skoja bara, men M och jag såg nya Batman-filmen igår. Riktigt bra! Och jag är inte alls något superhjältefreak.

Vi var en sväng på Kvarnen också, och där satt vi och gav hälsolöften inför hösten. Av någon anledning sa jag att jag ska börja med lördagsgodis istället för måndags-, tisdags-, onsdags-, torsdags-, fredags-, lördags- och söndagsgodis. Redan idag höll jag på och vackla när jag var och handlade. Men jag stod emot. Nu har jag inte ätit godis på fjorton timmar. Yeez.

11 augusti 2012

Birgitta och Lennart

Kidsen är borta så vi passar på. Vi har käkat ute hela veckan. Känns lyxigt att nästan tröttna på att gå på restaurang (nästan).

Igår var vi på Marie Laveaux och hängde sedan i baren. Men jag vet inte. Jag kände mig som Birgitta och Lennart-typerna man ibland stötte på på krogen i tjugoårsåldern. Ni vet paret i fyrtioårsåldern som hade barnvakt och drack lite för mycket och tyckte de var balla som hängde på krogen med ungdomarna. Inte för att vi var fulla igår men ni fattar vad jag menar. Baren fylld av coola kids och så vi.

Idag sovmorgon och caféhäng. Kanske kanske en joggingtur sedan. Kanske.

9 augusti 2012

Hönset

Lilla Räkan åker just nu tåg till Mamman och hennes man alldeles på egen hand. Som man ser på bilden var Lilla Räkan helt ointresserad av att vinka när tåget gick och verkade vara lugnet självt. Men jag blev helt hönsig och funderade på allt möjligt konstigt som skulle kunna hända under tågfärden.

 

Om sju minuter kommer tåget fram. Då kanske jag kan foka på arbetet igen.

Podd

Har blivit helt besatt av poddradio.

Det finns så mycket jag missat: P1-dokumentärer, P3-dokumentärer, sommarpratare, hur mycket som helst. Urspännande. Gripande. Allt.

Måste dock välja tider när jag lyssnar på omskakande program bättre. Imorse lyssnade jag på en halv dokumentär (hann inte mer) om Palmemordet och satt och bölade på pendeltåget.

Och igårkväll kunde jag inte somna efter att ha lyssnat på en dokumentär om tsunamikatastrofen 2004. Dokumentären handlar till stor del om regeringskansliets/UD:s misslyckade krishantering men innehåller också berättelser från personer som överlevde tsunamin, bland annat en kille som var 12 år när det hände (alltså 20 nu). Han förlorade båda sina föräldrar och båda sina syskon.

När han var lika gammal som Lilla räkan. Hjärtat snörps ihop när jag tänker på det.

8 augusti 2012

Hår

Klippning och frisyrer har aldrig varit min avdelning. Jag har alltid klippt mig hos bra frisörer, men har aldrig blivit vän med några hårprodukter eller hårfönar eller plattänger eller papiljotter. Och jag har verkligen testat de flesta sprayerna, mousserna, krämerna och produkterna för lockigt hår. Men det slutar alltid med att grejerna samlar damm i hyllan och att jag låter håret självtorka och sedan sätter upp det i en hästsvans. Det är ju hemskt oglammigt och mycket tråkigt.

 

Så. Därför blir nu mitt höstterminslöfte att ta hand om mitt hår. Jag klippte mig för övrigt idag. En bra start för löftet, tänkte jag. Frisören trodde jag skämtade när jag sa att jag inte klippt mig sedan i februari. Köpte också hårprodukter för en summa motsvarande min klädbudget för 2012. Typ. Dessutom, vilket ALDRIG hänt förut, bokade jag in en ny klipptid. Den 2 oktober.

 

Därför - notes to self: Kamma håret varje dag. Använd inpackning. Använd nya hårkrämen.