30 september 2012

Pappan

I fredags var det 13 år sedan min och Lillebrors fina pappa gick bort. Skrev en rad om det på Facebook och fick jättefin respons. Har så snälla och omtänksamma vänner.

Årsdagen av Pappans död är lite olika för mig olika år. Vissa år blir jag ganska ledsen. Andra tänker jag mer på allt som var roligt och fint och bra. I år ägnade jag mycket kraft åt att försöka att inte tänka på det, jag har det ganska hektiskt nu och ville liksom hålla undan. Detta resulterade i att det vid halv fyra på eftermiddagen bara brast. Jag började snorgråta (som min vän S skulle ha uttryckt det) i skrivarrummet på jobbet. Jag var helt oförberedd. En stackars yngre kollega kom in mitt i alltihop men var proffsig och diskret nog att inte kommentera utan gick bara ut.

Hela helgen har präglats av Pappan. Det har känts jättebra, men lite ovant. Han har varit borta så länge att jag inte längre tänker på honom varje dag. En vän (som aldrig träffat Pappan) berättade igår för mig att han ibland brukar köra ett av Pappans citat som jag tydligen nämnt för honom. Det känns på något sätt bra att Pappans bevingade ord lever vidare.

Plastmamman recenserar

M och jag hade barnvakt ikväll, bästa och trognaste E. Barnen älskar henne (och vi med). Iallafall. M och jag tänkte äta på Koh Pangan, men eftersom det var två timmars väntetid för ett bord för två sladdade vi över gatan till Pet Sounds. Det var ett, som jag minns det, jättefint ställe för några år sedan. Nu har det faktiskt chanserat lite. Det var inte dåligt, inte alls, men faktiskt lite svennigt om man får säga så. Men jag åt en supergod nudelhistoria, så jag vill inte klaga.

Sen gick vi på bio och såg "Hypnotisören". Jag har inte läst boken, kanske blir man besviken då, men den var överraskande bra. Jag var dock inte beredd på att den skulle vara så läskig. Jag blir verkligen rädd när det är mycket svarta kapuschonger och knivar och sprutor inblandade. Dessutom var det ganska hög ont-i-magenfaktor på huvudpersonernas relation. Gah.

Och Lena Ohlin. Vad ska man säga? Hon är en fantastisk skådespelare. Och så snygg!

28 september 2012

omväxling förnöjer

En vanlig vecka rör jag mig sällan på andra ställen än hemma, förskolan och kontoret. En eller annan lunchrestaurang kanske. Ibland möte på något annat kontor än mitt. Occassionally gymmet.
Jämfört med detta kommer de närmaste veckorna att bjuda på enormt mycket omväxling. Nästa vecka ska jag vara side-kick åt S på en extern utbildning i två dagar – jättekul förstås, men nytt för mig och en extra anspänning osv. Senare i veckan ska jag gå på en begravning och ska sedan åka på en sedan länge planerad resa till Berlin med mina fina kursare på kvällen. Veckan efter tror jag blir en vanlig kontorsvecka... Men veckan efter den blir det jobbresa med Bossen och en annan av herrarna (de är båda väldigt trevliga men det blir ändock en utmaning att umgås med dem 24-7 i två dygn). Sista oktoberveckan blir det ett drygt jobbdygn i Sundsvall med en Göteborgskollega som jag knappt känner och som jag absolut inte vill göra bort mig inför. Direkt efter Sundsvallstrippen blir det hem och packa för en fyradagars resa till Paris med Lilla Räkan.
Det ÄR jättekul med omväxling och utmaningar men kanske lite för mycket av det goda. Och fler hotellnätter på en månad än jag vanligen har på ett år.

26 september 2012

Plastmamman musikspanar

Ni vet hur viss musik berör en så mycket att man inte kan förklara det. Rätt låt vid rätt tillfälle, eller fel låt vid fel tillfälle, kan göra mig helt lugn eller få mig helt ur balans.

Som Springsteens "Waitin' on a sunny day". För mig är den av olika skäl intimt förknippad med en tidigare kollega och vän som dog i tsunamin 2005, tillsammans med sin fru. Den spelas inte så ofta, men ett par gånger har jag hört den i affärer och varit tvungen att gå ut. Eller "Autumn leaves". Den spelade Pappan för mig när jag var kanske 16 år och började intressera mig för annat än topplistemusiken. Jag reste mig faktiskt ur soffan hemma hos några bekanta en gång och stängde av stereon när den spelades för att jag inte mäktade med den just då. Fast Eva Cassidys tolkning är väldigt fin. (Hon dog i cancer när hon var 33 år, Pappan dog ju också i cancer och de här två sakerna tillsammans kan liksom bli för mycket.)

Sedan finns det låtar som av någon anledning bara träffar rakt i hjärtat. Konstigt det där. I morse lyssnade jag på "Må din vilja ske" (Cohens "If it be your will" i Björn Afzelius fina översättning och Ebba Forsbergs tolkning) på väg till jobbet och började böla på tunnelbanan. Faktiskt lite pinsamt. Men lite skönt också. Den är otroligt sorglig, men ibland hjälper det att gräva ned sig lite i det som tynger en tycker jag. Det gäller bara att inte fastna.

Och här är den, "Må din vilja ske": http://www.youtube.com/watch?v=asA6_tJAffk

25 september 2012

shoppinglogik

Idag hämtade jag upp mina nya skor hos skomakaren där de varit för sulning och omklackning. Blev superirriterad på att behöva pynta ytterligare 350 kronor på ett par oanvända skor. Har svårt att förstå varför skotillverkarna inte kan sätta på en sula och en klack som inte lossnar efter fem minuter på skorna de tillverkar. Antagligen någon slags konspiration. Skomaffian.

 

Hur som helst, min irritation över detta fick mig att köpa en ny parfym helt oplanerat. Hets- och irritationsshopping när den är som bäst. Men nu luktar jag väldigt gott i alla fall.

24 september 2012

maxat

Jag växte upp i ett tvåpersonershushåll. Mamman och jag. Ganska ofta var mormor och morfar hos oss, men i grunden var det alltid Mamman och jag.

Utöver Mamman, mormor (91) och Lillebror (som jag aldrig bott tillsammans med) har jag inga släktingar egentligen, inga morbröder och mostrar, farbröder eller fastrar, inga kusiner. Jag har själv utsett några personer till släktingar (kusinerna J och H och Plastmamman d.ä. till exempel, men vi har inga blodsband*). Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om för- och nackdelar med att vara ensambarn och att växa upp med en förälder och det kanske jag gör någon gång. Detta var ett litet stickspår. Det som slog mig i helgen och det jag egentligen ville komma till är att oddsen borde ha varit ganska små för att jag skulle få tre barn - och en så snygg man, mind you - och en ingift släkt av gigantiska mått. När jag stod i tvättstugan igår och vek påslakan efter påslakan och sorterade 45 par strumpor kom det på något sätt över mig hur fantastiskt detta är. Jag trodde nog inte att jag skulle gå från en tillvaro där ett filpaket räckte till fyra frukostar till en där man inte hinner blinka så är kylskåpet tömt.

Underbart.

*Många tycker förresten att kusin H och jag är så ”väldigt lika” och att det ”syns att vi är släkt”. Någon har till och med trott att vi är systrar. Detta skulle jag också kunna skriva ett inlägg om. Jösses vad många uppslag jag fick nu.

23 september 2012

Memory lane


Mamman och hennes man är i Tyskland. Ett par dagar är de i Mammans och min gamla hemstad. Vi bodde där tills jag var sju-åtta år, så har bara bra och bara ett barns minnen. Jag hittar till leksaksaffären Spielwaren-Kurtz och till min lekskola men skulle aldrig kunna tipsa om en restaurang eller något konstgalleri.

Här en bild på den första skola jag gick i. Jag hälsade på i den skolan för tio år sedan, med Exet. Jag kom ihåg ganska mycket från när jag gick där, men allt som hade verkat så gigantiskt när jag var liten - aulan, toaletterna, gården - visade sig vara helt mini. Lustigt det där.

Här hemma tuffar helgen på. M har ryggskott så våra planer på barnvakt och gemensam träning gick om intet.

22 september 2012

Egna inlägg

Har ägnat lite tid åt att läsa mina egna inlägg från de senaste veckorna och jag måste säga att det är en oerhörd litterär kvalité, eller nej, jag skojar bara, det jag reagerade på är det är samma lite smådeppiga touch på ganska många inlägg.

Nu vet ju ni precis som jag att jag inte skriver ned varenda liten tanke jag har. På en dag hinner jag ofta med att vara strålande glad, tacksam, glad, kaxig, ynklig, arg, irriterad, trött, euforisk och sur. Och de lyckliga stunderna har jag sällan behov att blogga om. Men det skulle göra bloggen lite mer avvägd, tänker jag. Fast det är inte för att ge en rättvisande bild av mig själv som jag bloggar.

Så, ja. Inte vet jag vart jag ville komma. Blev lite brydd av att läsa bara.

21 september 2012

Let's do lunch

Det var såklart väldigt trevligt igår. Många bekanta från förr. Lite som en klassåterträff. Tror jag sa "vi borde luncha" till 15 olika personer under kvällen. Och så spelade Orup. Det var inte heller igår jag hörde honom.

 http://www.youtube.com/watch?v=KUd-EWJ3Vrc

20 september 2012

sorti

Efter en riktigt lågvattenmärke igårkväll har jag samlat ihop mig något så när. Men det känns som jag åkt genom en mangel.

Ikväll är tanken att jag ska gå på ett alumnimingel. Det kommer att vara en massa snällisar där som jag verkligen vill träffa. Och antagligen en eller annan person jag inte vill träffa. Nu gäller det förstås att satsa på att hänga med de förstnämnda personerna. Annars får det bli en snabb sorti.

19 september 2012

borta

Hon gick bort tidigt imorse. Pratade just en stund med H som står henne väldigt nära. Sorgligt förstås.


Day is done. (kan inte lägga in klippet nu, så klicka på länken)

18 september 2012

Inte 100

Idag var en sådan dag som jag borde låtit bli att stiga upp och istället stannat i sängen. Eller kanske inte egentligen. Men det var så mycket som inte blev riktigt 100. Tvingades ta två möten oförberedd. Framstod antagligen inte som råkorkad men inte heller som särskilt clever. Och så betedde sig en av höjdarna på jobbet ganska så illa. Inte mot mig men mot en vän. Ibland är människor så besvärliga.

Hälsade spontant på en mycket sjuk och gammal släkting. Hon har nog inte långt kvar. Timmar eller kanske dagar. Det kändes bra att vara där, det var fridfullt och värdigt. I mig väcktes så klart en massa tankar om livets förgänglighet och den tunna linjen mellan liv och död. Mina tankar går till henne och hennes närmaste.

17 september 2012

shoe shopping therapy


Är lite frustrerad över en sak. Eller inte lite, jättemycket faktiskt. Resultatet blev frustrationsshopping på lunchen. Hjälpte faktiskt i stunden.


16 september 2012

höst

Fick en sista sommarfläkt i helgen. Bastu och havsbad och kräftis på landet. Solade lite på bryggan idag. Det var underbart såklart men jag tycker alltid hösten är lite vemodig.

Nu är vi tillbaka i stan till söndagssysslorna och vardagsrealismen. Både skönt och inte skönt. Ja ni vet.

13 september 2012

Ruhr

OK. Den här dagen kändes iallafall inte som DDR 1981. Men möjligen som Ruhrområdet 1990. Inte jämngrått men inte dökul heller. Jag är faktiskt uttråkad fast jag har häcken full både på jobbet och privat. Barnlogistiken gick åt pipan idag och jag har jobbat kväll. Tråk tråk tråk.

Hade jag inte varit en sån mes hade jag tagit en cigg nu.

12 september 2012

better than yesterday

Igår vet jag verkligen inte vad som hände. Min sinnestämning var ungefär som jag föreställer mig en novemberdag i DDR i november 1981. Krångliga kollegor, krångliga kunder, krånglig jag. Småsaker som var emot mig hela tiden. Idag har jag inte riktigt analyserat situationen, men är försiktigt positiv. Hade en helt harmonisk morgon med alla tre barn och skall på en middag ikväll.

Var dag ny.

9 september 2012

enkätdags

Jag vet att det är roligare att svara på enkäter än att läsa dem men nu är det dags.

1. Känner du dig spirande lycklig och glad nu när hösten är här? 
Nej. Det har nog aldrig hänt, heller.

2. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?
Ett par svarta stövlar som jag köpte förra året och som är still going strong, en trenchcoatliknande  jacka och en klänning med hästbetslar och grejer på som jag köpt i en riktig tantaffär.

3. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan – hur såg ditt liv ut?
Ungefär samma som nu. Samma jobb, samma bekymmer, samma fina lilla familj. Fast alla barn var ett år yngre, det är en enorm skillnad när de vuxit till sig lite. Hjärtskärande att bebisåren är förbi, men skönt att logistiken är enklare och sömnen bättre.

4. Vad gör du om dagarna egentligen?
Lämnar på dagis, går eller åker till jobbet, sitter med axlarna uppdragna vid öronen framför datorn och försöker hålla alla deadlines, går på ett eller annat möte, åker hem, hänger med familjen, nattar barn. Ungefär så.

5. Vad ska du ha för frisyr?
Ska ha? Jag har försökt få till en frisyr i många år, men det blir alltid halvlångt hår i hästsvans och en lugg jag försöker låta växa. Numera också några grå hårstrån. Panic on Titanic.

6. Vad lyssnar du på för musik? 
Det varierar, men just nu Hästpojken, First Aid Kit och pinsamt nog lite hårdrocksklassiker. Men återupptäckte Chopins pianokonserter idag. Helt underbar vacker musik om man är lite deppig eller småsvajig och behöver samla sig.

7. Vad läser du? 
Har läst trefjärdedelar av "Fifty shades of Grey", men funderar på att skita i att läsa ut den. Fångar mig inte alls. Varken erotisk eller spännande, fast "alla" säger att den är det. Har beställt PO Enquists memoarer som jag verkligen vill läsa.

8. Ditt bästa skönhetstips inför hösten? 
Haha, jag har inga skönhetstips. Finns det särskilda inför hösten? Jag har nyligen köpt en nattkräm och en ögonkräm och är så sjukt nöjd. Men det vete fåglarna om jag blir snyggare av det.

9. Vem är din stilikon just nu? 
Ikon är väl att ta i men min kollega K klär sig ofta väldigt sjysst. Stylish men utan att balla ur.

10. Är du kär? 
Så klart.
 

11. hur många har du bokat i år? 
Bokat vad?  Jag har bokat en helg i Berlin med kursargänget om några veckor, längtar längtar längtar. Funderar på att boka en kort tripp till Paris med Lilla Räkan. Annars har jag inget bokat. Eller jag fattar inte frågan.

12. senast inkomna sms?
"Framme" (från Mamman som skjutsade hem Pluttskrutten), "OK, kollar och återkommer" (från Bossen angående ett mejl jag skickat), "Kommer inte hinna ut i e.m. Rudan på lördag?" (från Mammaväninnan).

13. Ångrar du något i år?
Ja, att jag inte tog tag i en sak tidigare. Men jag hade inte kraften. Har nog förlåtit mig själv ändå.
 

14. vad var bäst med sommaren? 
Utöveckan.

15. vad var sämst med sommaren? 
Vädret och att jag badade för lite.

16. blev det som du tänkt dig? 
Vad, livet? Mitt liv har blivit bättre än jag någonsin vågat hoppas men har också innehållit svåra prövningar som jag inte kunnat förutse.

17. vad önskar du dig? 
Att en som är nära mig  och har det svårt får det lättare. Att barnen växer upp till starka individer. Att jag inte fladdar omkring utan förankrar mig bättre i mig själv.

18. senast sedda film? 
M och jag såg om "Pulp Fiction" för 27e gången förra helgen. Mycket risigt på filmfronten annars. Vill gå på bio.

19. senast köpta plagg? 
En Pumatröja på rea. Fin faktiskt.

20. Hur ser du på framtiden?
Ljust. Annars kan man ju lägga ned direkt.

8 september 2012

heja, heja

Kistaloppet blev en succé.

Lilla Räkan är helt enormt duktig. Snabb och modig. Så kul att se. För egen del var det som vanligt, höll jag på att säga (har sprungit hela fyra lopp i mitt liv). Förutom det vanliga nojandet inför starten ("varför", "aldrig mer" osv) och svackan vid sju km ("tur att det är sista gången jag springer motionslopp") var det jättehärligt. Perfekt springväder, mycket folk, fin bana. Blev nästan rörd på den delen av loppet som gick genom Kista Galleria, hundratals människor klappade händerna i takt och hejade på. Sedan visade det sig att banan gick förbi huset Pappan bodde i några år på åttiotalet. När jag såg att den indiska mataffären fanns kvar på hörnan där han bodde började jag faktiskt gråta på riktigt.
Och så slog jag personbästa också. Heja, Plastmamman!

Kista




På väg till Kistaloppet. Lilla Räkan kom på plats 9 i sin åldersklass i Lilla Kistaloppet tidigare idag. Jag är på en lite annan nivå. Hej på er!

6 september 2012

plötsligt händer det

Tidigare ikväll var jag på ett jobbrelaterat föredrag med några kollegor. Bra på många sätt. Mycket intressant föredrag av en mycket kompetent person också. Jag jobbade lite med henne en gång i forntiden, ett år i slutet av nittiotalet när jag var nyexad och ganska förvirrad. Sedan dess har hon gjort en grym och intressant och spännande karriär. Jag har följt henne lite i pressen.

Och så blev jag så glad och förvånad av det som hände efter föredraget. Hon gick rakt fram till mig, sa "nämen hej" och mitt förnamn. Jag var inte alls säker på att hon skulle komma ihåg mig. Ett snurrigt litet juristyngel. Och nästan lika glad blev jag för det hon sa sedan: "Jag har bott utomlands i tio år och tycker att alla mina bekanta har blivit så gamla. Men du är dig jättelik."

Hell yeah. Måste bjuda henne på lunch tror jag.

på hyllan

Nu ska jag berätta för er att jag tror att jag har hamnat i ett vänta och se-läge i mina grubblerier. Skönt skönt skönt. Att inte komma vidare utan fastna i grubblerierna tär verkligen. Nu ska jag försöka lägga ältandet på hyllan och acceptera det jag inte kan förändra. Försöka. För det är f*n inte lätt.

cheezy

Ibland älskar jag hårdrocksballader. Idag till exempel. Extra bra med en cheezy åttiotalsvideo.


4 september 2012

stiltje

Hörrni här händer det inte mycket. Det beror på att jag har ett så rikt inre liv. Nej, så är det förstås inte men jag är lite speedad av jobbet plus att jag har lite grejer att tänka på. Jag vet att det låter mystiskt men allt lämpar sig inte för bloggen, som bekant.

Och så har jag sovit lite illa, vilket innebär att mitt redan pyttelilla tålamod blir ännu mindre. Jamen, ni hajar. Därför borde jag förstås gå och lägga mig nu, men efter att ha nattat barn och jobbat är jag nu grymt sugen på att trycka i mig de sista Digestivekexen, så så får det bli.

God natt.