30 november 2008

värre än jag?

Hahaha. Linda Skugges inlägg i den här stilen gör mig otroligt glad. Hon är som jag, fast värre liksom. Underbart.

Längtan

Att jag skulle längta efter Lilla räkan och Pluttskrutten när jag var borta var väl ganska självklart.

Lilla räkan och jag har förstås varit ifrån varandra ganska ofta redan. Jag längtar alltid på samma sätt efter honom: jag skrattar åt våra konstiga internskämt i min ensamhet och blir sedan ledsen för att vi inte kan busa och skämta med varandra precis där och då. Funderar på vad han gör därhemma. Med Pluttskrutten blev det annorlunda. Hon är ju så liten. Jag längtade efter henne så det gjorde ont i bröstet. Det trodde jag inte om mig själv. Nu vet jag.

På natten störtade jag upp ur sängen och letade efter spjälsängen därinne i hotellrummet. Det enda jag hittade var min kollega Myrans säng. Turligt nog vaknade hon inte.

29 november 2008

Sekt auf Eis

Nu har jag svensk mark under fötterna igen. Det känns tryggt. Fast det var ganska tryggt att vara i Hamburg också. Kända marker. Har shoppat otroligt viktiga förnödenheter. Nutella. Gummibärchen. Världens bästa shampoo.

Jag tyckte det var härligt att känna av mitt gamla jag lite grann. Det var fortfarande kul att dricka Sekt auf Eis på Bar Rossi och skutta mellan olika uteställen. Det ger också trygghet. Fast finast ändå att komma hem igen. Pluttskrutten verkade känna igen mig och dängde genast sin present i golvet. Och Lilla räkan verkade faktiskt ha saknat mig lite grann. Hans present blev också lite mer varsamt mottagen.

27 november 2008

Plastmamman på rejse

Snart ska jag fara iväg på min första resa utan Pluttskrutten. Jag har längtat som en galning efter att få sova ut, äta frukost utan grötkladd i håret och att duscha ostört. Men nu vill jag inte åka alls. Pluttskrutten blir mammigare och mammigare för varje timma som går och tittar på mig med sina stora simmiga ögon så att jag får riktigt dåligt samvete. Buhu.

Och så sa jag till Lilla räkan imorse att jag skulle sakna honom när jag är borta. Hans svar var: "Jag kommer inte att sakna dig en enda sekund.". Nähänä.

25 november 2008

slabbgryta?

Jag gillar bönor och linser. Mycket präktigt. Men just kokar jag en böngryta och det luktar APA i hela lägenheten. Urk.

täckbyxa

Förra året bråkade jag jättemycket om täckbyxor med Lilla räkan. Vi bråkade och bråkade.

Nu, efter det stora snöfallet, laddade jag med sextusen argument till varför man ska ha täckbyxor när det är snö ute. Men jag hann inte mer än att säga "täckisar" innan Lilla räkan hoppat in i brallorna och tjoade "åh, de är så sköööna", fast de faktiskt blivit lite för små. Han kom hem helt glädjestrålande från skolan igår och sa att han hoppat i snöhögar med sina täckisar hela rasten.

Vad har hänt? Jag fattar ingenting.

24 november 2008

mössa

Idag är det snöstorm. Mössväder. Jag slarvar med mössan ibland. Visserligen har jag en platt frisyr av naturen, men ändå. På något sätt åker den inte alltid på när den borde.

Vår granne I-B håller lite småkoll på oss. På gott och på ont tycker jag. Idag ringde hon på och skänkte mig en mössa som hon stickat, eftersom hon sett att jag "går utan mössa" och det kan man enligt I-B få migrän av. Kanske I-Bs hemstickade mössa i stickigt vitt garn är lösningen på mina migränbekymmer? Den som lever får se.

23 november 2008

Söndagsfrid

Lunchtajm. Vi beslutar oss att gå till Daisy's, vår lokala provider av snabbslabbmat. Jubel från Lilla räkan.

Lilla räkans och Pluttskruttens pappa till mig: Men har de verkligen något vegetariskt där?

Jag: Det tror jag nog.

Lilla räkan: Jo! Det finns potatismos med grillkrydda.

Lilla räkans och Pluttskruttens pappa: Det låter ju fantstiskt gott.

Lilla räkan: Men hon gillar det.

Lite senare sitter hela familjen inpackad i grillkiosken och beundrar snöfallet utanför. Pluttskrutten sover i sin vagn och vi andra slafsar i oss våra menyer*. Söndagsfrid.

*Daisy's är kloka nog att servera vegoburgare.

rockgris

Lilla räkan skall på maskerad  på temat "djur" i veckan.

Efter vissa funderingar har han bestämt att han ska klä ut sig till "rockgris". Fråga inte vad det är för jag vet inte. Lilla räkan har iallafall förklarat att rockgrisar har nitbälte och nitarmband och gillar hårdrock. Så igår köpta vi nitbälte och nitarmband åt honom på Punkt Shop*.

Väl hemma satte Lilla räkan på sig sina nya fina nitgrejer och sprang runt och ropade "Jag är hårdrockare, yes!". Egentligen borde man kanske bli lite orolig? Lilla räkan är åtta år. Men å andra sidan trodde Lilla räkan fram till förra veckan att Jimmy Jansson spelar hårdrock, så jag tror vi kan sova gott några veckor till.

* Punkt Shop... jag visste inte ens att det fanns kvar. Det var där jag köpte mina Madonnaarmband och handledsbindlar i nät när jag gick i sjuan på stenåldern någon gång och tyckte jag var svincool. Det var jag inte.

Uggla

Jamen, hurra! Magnus Uggla har börja blogga igen. Himmel, så skönt.

21 november 2008

det bidde bara en tumme

Det bidde ingen Lilla Dalom-folkdräkt. Och inte heller någon bebis-Dirndl. Men det bidde en pepparkaksklänning. Måste passa på innan Pluttskrutten är så stor att hon kan påverka sina klädval själv.

20 november 2008

tvångstanke

Som de flesta föräldrar får jag ibland för mig att barnen kanske har slutat andas när de sover.

När min tvångstanke avser Lilla räkan brukar jag rusa in i hans rum. Han sover oftast tyst, tyst, tyst, med halvt slutna ögon. Men om man lutar sig över honom och tittar riktigt noga ser man att hans bröstkorg höjs och sänks. Jag tror ju aldrig att han slutat andas på riktigt, men bli ändå alltid otroligt lättad efter en bröstkorgskoll.

Vad gäller Pluttskrutten behövs ingen visuell kontroll. Hon snarkar, stånkar och frustar så att det hörs ut i hallen. Sådan mor, sådan dotter. Haha.

Där satt den, tror jag

Hur var det nu? Visst har jag sagt att det här inte skall vara en bebisblogg? Men jag är ju en bebismamma ändå.

Hursomhelst, imorse när Pluttskrutten vaknade (kl 05:10, sovmorgon!), tittade hon på mig och sa... "MAMMA". Fast det kan förstås ha varit en slump. Men det struntar jag i just nu. "Mammamammamammamamma". Där satt den. Eller?

19 november 2008

sunkmamma

Jag sprang på en bekant idag. Hon är ca. 10 år äldre än jag. När hon såg mig sa hon: "Vad tjusig du är. På min tid var alla så sunkiga när de var föräldralediga.".

Det var ju väldigt snällt sagt, men jag tror hon måste ha fått ett tillfälligt synbortfall. Jag hade på mig: ett par från början sjyssta jeans men som jag trampat hål så de blivit helt fransiga, en brun jacka som är inne på sin tredje säsong, kängor samt håret i sjalett eftersom jag inte hunnit tvätta håret på tre dagar.

Slutsats: sunkmamma.

18 november 2008

lång dag

Pluttskrutten är ett mycket livligt barn. Släpper man henne lös i vardagsrummet river hon i hyllor, tutar i flöjter* och bankar sin kompis Alfonsdockan i golvet. När hon äter flyger det skedar, kexbitar och strumpor genom hela köket. På babysimmet får vi bada i ena halvan av bassängen själva eftersom Pluttskrutten stänker ner alla andra bebisar och föräldrar och sin babysimfröken.

Men idag är Pluttskrutten sjuk. Nu sitter hon i mitt knä och tittar på mig med feberglansiga ögon. Pillar lite förstrött på sin toffel. Jag har redan svarat på mejl, druckit kaffe och läst hela DN Kultur "i fred". Hur sjuttsingen jag ska få den här dagen att gå är ett mysterium.

* ja, faktiskt, hon är 8 månader och tutar så högt i sin blockflöjt att lilla räkan måste höja ljudet på teven.

17 november 2008

Staubsauger

Linda Skugge sliter tydligen ut en dammsugare om året. Jag förstår inte. Sliter ut? Hur gör hon? Jag har samma dammsugare som när jag flyttade hemifrån för 15 år sedan. Detta kanske är ett tecken på varför jag alltid har så ostädat hemma.

De enda hushållsapparaterna jag sliter ut är brödrostar. De går åt i skrämmande takt.

chicken race

Ibland känner jag mig krånglig som är vegetarian. Jag ställer liksom till det för omgivningen. Men efter att jag läst artiklarna om kycklingproduktion i gårdagens Svenska Dagbladet känner jag mig mer övertygad än någonsin.

Vill folk verkligen äta djur som slaktas med en maskin som tar kål på 9000 individer i timmen och sedan säljs för 19:90 kronor kilot?

16 november 2008

lösningen?

Knickedickens mamma har stickat en tröja i samma mönster som ett kakel som hon vill ha men inte har råd att köpa.

Detta får bli lösningen på mina ha-begär: 1) lära mig sticka 2) sticka allt jag vill ha. Jag kommer bli den första som stickar mig en lägenhet, ett par joggingskor och nya glasögon.

15 november 2008

vad gör man med en lördagmorgon?

Lilla räkan spelar soundtracket till Alvin & gänget så det dånar. Pluttskrutten leker med en sladdhärva. Lilla räkans och Pluttskruttens pappa sover mitt i alltihopa. Snart skall vi ut och fajtas med alla stadens övriga barnfamiljer på något museeum.

Och så läste jag just fina Smulans fina inlägg om syskonkärlek. Bättre kan en lördagmorgon inte börja.

14 november 2008

material girl

Usch. Jag har hamnat i en materialistisk fas, dvs. jag vill bara HA saker hela tiden. Ansiktskräm, större lägenhet, cykel, ny barnvagn, kappa, asienresa, springskor, snyggare glasögon, platt-TV, Odd Molly-kofta. Så fort jag går utanför dörren vill jag ha något. Blä blä blä.

Jag gillar inte den här sidan av mig själv. Inte alls.

11 november 2008

äggmjölk?

Läste en intervju med en vegan och lchf-ätare i DN igår. Nu är jag ju veggis och kanske bias från början men är inte den där lchf-metoden lite läskig? Och ganska rutten miljömässigt? Call me oldfashioned men jag tycker att latte gjord på äggmjölk (smör, äggulor, vatten) låter lite... äckligt?

Klart tjejen ska ha egen folkdräkt, eller?

Igår nämnde jag för Lilla räkans och Pluttskruttens pappa att jag sett galengulliga mjukisfolkdräkter i Dalastil för bebisar på Emy Little. På Lilla räkans och Pluttskruttens pappas blick såg det ut som om jag sagt andravärldskrigsuniformer för bebisar.

"Lugn", sa jag "jag tänker inte köpa en Lilla Dalom-folkdräkt till Pluttskrutten".

"Bra" sa Lilla räkans och Pluttskruttens pappa. "Hon är ju ingen d..."

"Dalkulla." sa jag

"Eh, docka tänkte jag säga" svarade Lilla räkans och Pluttskruttens pappa.

Han har rätt så klart. Fast det är tur att de inte har designat någon mjukisdirndl, för då hade jag fått lite beslutsvånda.

8 november 2008

årets utmaning

Helg. Skönt. Det är det, trots att jag är föräldraledig och slipper tunnelbanemorgnar. Killarna är ju hemma! Lilla räkan lattjar med sina födelsedagspresenter. Lilla räkans och Pluttskruttens pappa sover. Pluttskrutten sover också. Kors i taket.

Imorgon väntar årets utmaning: Lilla räkans barnkalas. Tretton 7-8åringar som vi under två timmar skall få att äta hamburgare, leka utan att riva hela huset samt gå på skattjakt. Gah. Alla konstiga utmaningar människor utsätter sig för på teve känns som en västanfläkt i jämförelse.

7 november 2008

Mia is back!

Ordningen återställd. Min huvudvärk har lagt sig. Och så såg jag att Mia Skäringer börjat blogga igen. Pris ske Gud.

Sex and the city

Lilla räkans frågor blir mer och mer komplicerade. Frågor som "Hur fungerar en magnet?" och "Varför räknar man inte med googolplex i skolan?" parerar jag oftast lite opedagogiskt med "Vi frågar pappa sen" eller så.

Igår fick jag dock en fråga om "Sex and the city". Jag tänkte att den skulle vara lätt som en plätt att hantera. Men det var den inte...

Lilla räkan: Gillar du "Sex and the city"?

Jag: Ja.

Lilla räkan: Det gör inte pappa.

Jag: Nej, jag vet. Men jag tycker den är bra.

Lilla räkan: Vad betyder "Sex and the city"?

Jag: Det betyder "Sex och staden", ungefär. Serien handlar om fyra tjejer i New York. En av dem, som heter Carrie, skriver en spalt som heter så i en tidning.

Lilla räkan: Jaha. Men vad menas med sex?

Kort paus.

Jag: Det betyder att man ligger med varandra.

Lilla räkan: Va? Handlar serien om det?

Jag: NEJ! Eller jo, lite. Serien handlar om tjejernas liv, deras jobb och killar de träffar och så. Men den handlar inte bara om att de ligger med killarna.

Lilla räkan: Jag fattar ingenting.

Snälla hjälp mig, någon.

4 november 2008

fördomar, nej tack

Såg just ett avsnitt av Oprah. Jag grät inte, för en gångs skull. Oprah gästades av Thomas och Nancy. Thomas är väldens första gravida man. Hela Thomas historia är vansinnigt spännande och intressant, tycker jag.

Under intervjun sa Thomas en sak, som egentligen är trivial, men så väldigt sann och något som alla borde tänka på. "Vi föds inte intoleranta."

Vi föds inte med fördomar. Vi föds inte med inställningen att vissa människor förtjänar sämre behandling än andra. Vi föds inte med åsikter om att kön, etnicitet och sexualitet spelar roll. Våra fördomar får vi av vår omgivning. Det är det vi säger till våra kids som formar dem. Tanken svindlar.

Peggy, hur blir man styrelseproffs?

Jag - liksom många med mig - funderar ibland på alternativa karrsvägar. Eller downshifting. Ofta tänker jag att sjuksköterska skulle passa mig perfekt. Jag trot verkligen det. Men sen tänker jag att det är lite sent påkommet vid 35års ålder. Men så idag kom jag på det ultimata alternativet till kontorsråttetillvaron. Stryrelseproffs! DET vore något. Frågan är bara hur man gör. Det räcker kanske inte att läsa Dagens Industri en gång i månaden? Får ta och ringa Peggy Bruzelius och fråga.

1 november 2008

räddade skolan mig från kladdet?

Igår diskuterade Lillebror och jag den konservativa skola vi båda gick i när vi var små.

Lillebror berättade att hans tysklärarinna inför hela klassen sagt att man "måste ha handskar på sig när man tar i Lillebrors skrivbok"*, eftersom den var så kladdig. Min klassföreståndare läste alltid upp den bästa och den sämsta uppsatsen, och berättade såklart vilka det var som skrivit båda. Inte jättepedagogiskt kanske. Lillebror berättade också att hans fritidskamrater, som gick i andra skolor, läste läxor i en kvart och han själv i två eller tre timmar. Varje dag. På lågstadiet.

Någon sa att vi kanske har dessa ålderdomliga metoder att tacka för att vi idag är ordentliga skattebetalande medborgare. Jag tror inte det. Det tror jag vi kan tacka våra föräldrar för. Fast Lillebror kladdar förstås inte ned sina skrivböcker längre.

*auf Deutsch: "Man muss Handschuhe anhaben, wenn man Lillebrors Heft anfasst."