30 april 2008

jag är här

Det är svårt, tycker jag, att veta vad hur man skall säga till dem i sin omgivning som mår dåligt att man finns där för dem, om de vill. Kanske skall man inte krångla till det och bara säga som det är? Kom närmare, jag är ju här.

28 april 2008

boho vadå?

Läste en analys av vårens trender i Morgontidningen igår. Skribenten var - om jag förstod honom rätt - upprörd över att årets "boho tech"-trend i princip är identisk med 2002 års "boho chic"-trend. Jag har nu lärt mig att boho chic-stil är en blandning mellan bohemisk och hippiestil medan boho tech utmärks av "iögonfallande plagg med färggradienter och etniska inslag blandat med moderna och uppdaterade sportplagg". Eftersom stilarna synes vara i princip likadana kan vi enligt modeexperten lugnt använda våra boho chic-kläder från 2002 utan att det märks att de inte är årets kollektion.

När jag läste artikeln fick jag tyvärr samma känsla som när någon försöker förklara hur man räknar på danska för mig (ni vet "halvtreds", "halvfjerds", "femoghalvfjerds" osv.), dvs. jag förstår inte varför något enkelt måste göras så komplicerat. Eller så fattar jag inte ironin.

26 april 2008

lägg nu alla vapen ned

Lilla räkan, lilla räkans pappa och jag har ofta lite speciella samtalsämnen. Idag diskuterade vi skillnaden mellan vapenfri tjänst och vapenvägran. När lilla räkans pappa sa att man kan bli hämtad med polis om man inte inte dyker upp när man är inkallad sa lilla räkan "men vadå, det är väl bara att säga till poliserna att de är dumma i huvudet och att man inte tänker komma till den där lumpen". När vi sa att det nog är en dum idé eftersom man då riskerar rättsligt efterspel både för vapenvägran och våldsamt motstånd sa lilla räkan "jamen okej, då skulle jag klä ut mig till viking och skrämma poliserna och sedan kasta ner dem i ett hav där det finns hajar".

Där har ni ett tips alla vapenvägrare.

Lätt och lagom

Jag pratar ofta för mycket. Oroar mig för mycket. Tar hand om mig själv för lite. Tar hand om mina nära för lite. Planerar för mycket, planerar för lite. Tidigare har jobbat för mycket, ätit för för lite, ätit för mycket, druckit för mycket. Tränat för mycket eller tränat för lite.

Det är svårt att vara lagom.

24 april 2008

tiga är guld

När jag var yngre trodde jag att jag kunde påverka saker genom att tänka på dem riktigt mycket. Till exempel trodde jag att om jag önskade tillräckligt mycket att någon inte skulle vara arg på mig så var de inte det. Om personen sedan var arg berodde det på att jag inte önskat tillräckligt mycket. Efter åratal av självterapi har jag förstått att jag inte är så mäktig, dvs. jag kan inte påverka mitt liv med min tankekraft.

Men ibland tänker jag fortfarande så. Häromdagen fick jag följande tanketråd: eftersom allt går så smidigt med Pluttskrutten nu när hon är så liten kommer hennes tonårstid att bli jättejobbig (det gäller att ta ut eventuellt elände i förskott) om jag inte tänker jättemycket på det. Jag dristade mig till att fråga en väninna som har småbarn om hon någonsin tänkt så. Hon tittade på mig med en mycket bekymrad min och sa "nej, inte direkt". Tyst min mun så får du socker.

22 april 2008

brysselkål

Jag är inte petig vad gäller mat men det finns ett par-tre grejer jag faktiskt inte gillar. En av dessa är brysselkål.

Av någon anledning äääälskar Mamman och mormor brysselkål. Brysselkålsgenen gick dock inte vidare till mig. Jag tror Mamman har gett upp förhoppningarna att jag skall börja gilla brysselkål, men mormor serverar det fortfarande gärna när jag hälsar på. Mormor säger alltid "Aber Kind, zwei Rosenkohle kannst du schon essen." (fritt översatt: "Men lilla barn, två brysselkålar kan du allt äta."). Jag är 30+++ och borde kunna stå för att jag inte vill äta brysselkål, men tar istället snällt ett par stycken som jag i princip sväljer utan att tugga, för husfridens skull.

Troligen är brysselkål det nyttigaste som finns. Därför har jag nog momor och hennes brysselkål att tacka för min goda hälsa.

19 april 2008

tantmaffian

Under de veckor jag varit föräldraledig har jag kommit i kontakt med kvarterets tantmaffia. Jag visste inte ens om deras existens innan. De utgörs av fem-sex kvinnor 75+, som halva dagarna, come rain come shine, sitter på en bänk utanför vårt hus. Jag måste gå förbi där varje gång jag går ut.

När jag går förbi hälsar de alltid lite förstrött och RÅSTIRRAR sedan först på mig och så på Pluttskrutten i vagnen. Jag önskar att jag kunde höra vad de säger när jag är utom hörhåll. Eller inte. Förmodligen säger de saker som "på 40-talet klädde vi minsann på barnen ordentligt innan vi gick ut" eller "folk med sådana där knarkarkläder borde inte få ha barn". Eller så diskuterar de det teokratiska problemet, budgetunderskottet eller något annat jag inte orkar fördjupa mig i.

17 april 2008

solsken och begravning

De säger att man blir på gott humör av solsken och vackert väder. Kanske är det så men jag gick och tänkte på begravningar hela dagen igår när solen strålade. Jag tänkte på de begravningar jag varit på (ganska många vid det här laget tyvärr). Funderade på hur lilla räkans mammas begravning kan ha varit. Gick också och fantiserade om vänners, familjemedlemmars och min egen begravning. Jag t.o.m. formulerade ett tal jag skulle kunna hålla på Väninnans begravning.

Idag, när solen fortfarande skiner, dånar Eva Dahlgrens "Ung & Stolt" inne i mitt huvud (inte "Döden" som kanske hade passat bättre till min morbida sinnesstämning). Jag är varken ung eller stolt längre och har inte lyssnat på låten på flera år. Ibland undrar jag vad som pågår i min lilla hjärna.

jag är marken
under dina skor
jag är dammet
och smutsen
ängar om våren
jag är upproret
där friheten bor
jag är syret
ni andas
jag är ljuset
ni drömmer
allt lever
i mej

16 april 2008

Lågprisflopp, del 2

Igår var det dags för ett nytt försök att hushålla med familjens pengar, så jag gick till Lidl.

Jag har sedan tidigare besök spanat in lite tyska grejer på Lidl som gör mig barndomsnostalgisk, så ned i korgen åkte tysk chokladpudding, tyskt rågbröd, Nutella, müsli och nötblandning. Inget av detta stod på min shoppinglista. Däremot stod potatis och lök på min lista. På Lidl finns potatis endast i tiokilossäckar och lök i tvåkilosnät. Inte att tänka på med Pluttskrutten i bärsele. Däremot hade de blöjor på extrapris. Hemma visade det sig att jag tagit helt fel storlek, hon kan kanske ha dem i oktober eller så.

Summa summarum hade jag slösat en och en halv timme på att promenera till Lidl och runt inne på Lidl, kånkat runt på kassar och Pluttskrutten samt lagt ut 300 spänn på grejer ingen hemma bett om. Men chokladpuddingen är väldigt god.

15 april 2008

Germans have more fun

Jag har turen att det i min bekanskapskrets finns personer från lite olika delar av världen. Själv är jag någon slags europeisk blandning.

Det går som bekant inte att uttala sig om vad alla tyskar/ spanjorer/ ryssar/ amerikaner osv. generellt tycker eller gör men jag skall nu ÄNDÅ drista mig till att dra alla över en kam. Jag har gjort en helt ovetenskaplig undersökning om mattider. Jag finner detta mycket intressant. Generellt sett får svenskar spelet om de inte får lunch senast klockan 12 (helst skall den serveras kl 11) eller middag senast 17.30. Min spanska kompis blir irriterad om hon måste äta middag, eller äta överhuvudtaget, före klockan 22 eller 23. Tyskar (som jag har ganska många av i bekantskapskretsen eftersom jag själv är åtminstone halvtysk) kan äta närsomhelst.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Germans have more fun.

14 april 2008

en värld att inte vakna till

Det hade varit ett mirakel om lilla Engla fortfarande varit i livet och mått bra. Trots att vi alla kanske anade så ville vi inte riktigt tro det.

Efter att ha läst artiklarna om Engla i tidningen imorse har min hjärna börjat producera bilder på hur gärningsmannen kan ha gått till väga. Såg han henne på cykeln och tänkte "henne tar jag", satte gasen i botten och slet in henne i sin bil? Jag tappar känseln i armarna, huvudet, överallt när jag tänker på hennes föräldrar och när de fick beskedet. Paniken Engla måste ha känt. Jag blir mitt primitivaste jag, helt ursinnig och vill hämnas. Som om det hjälpte.

Jag får samma känsla när jag tänker på lilla räkans mamma, min pappa och alla andra som inte fick leva klart sina liv. Faktiskt lite som efter den 11 september. Detta är en värld att inte vakna till.

13 april 2008

wife potential

Nu när jag inte jobbat några veckor har jag analyserat min hemmafrupotential. Den är ganska usel. Jag älskar att vara hemma med Pluttskrutten, det är urmysigt och härligt att pyssla om och vara med henne. Men allt annat med hemmafrulivet passar inte mig alls.

Jag lägger ingen prestige i att logistiken hemma funkar. Dessutom stör det mig att saker jag annars bara gör i en handvändning (gå till kemtvätten eller skomakaren, tvätta en tvätt, bädda, tömma och fylla diskmaskinen osv.) tar hela dagen. Dessutom är jag så otroligt ostrukturerad; jag går och handlar varje dag och synes inte ha kapaciteten att tänka mer än en måltid framåt (dvs. det kommer som en överraskning varje dag att vi skall äta middag) så jag tillbringar alldeles för mycket tid i mataffären. Det är heller inte direkt så att det blir genomtänkta kostcirkelmiddagar varje kväll. Tack för halvfabrikaten säger jag.

Låt oss konstatera att min wife potential är rätt kass.

9 april 2008

vi äro ej förståndiga som de, fallera

Många säger att vi borde lyssna mer på våra äldre släktingar och bekanta. Äldre människor har förstås en enorm livserfarenhet och har oftast gått igenom liknande problem som dem vi själva har. Jag tycker dock inte man skall svälja råd och tips från äldre generationer med hull och hår.

Ett exempel: under de fyra veckor Pluttskrutten funnits har jag fått följande tips från I-A (80+).

1) Har barnet magknip blir det bättre om det matas med ljummet vatten med lite socker i. Detta funkade på I-As son 1944 när han matats med tomatpuré och skrek som en galning. Mina kommentarer: a) Pluttskrutten äter ännu inget annat än bröstmjölk (läskigt ord, förlåt) b) vem ger sin spädis tomatpuré? c) socker? d) om jag någon gång träffar I-As son kommer jag bara att kunna tänkta på the tomatpuré incident.

2) Te med mjölk får bröstmjölken (förlåt igen) att rinna till. Det var enligt uppgift allmänt känt redan för världskriget (oklart vilket). Kommentarer år 2008: a) nu har jag inte fördjupat mig i chemins värld sedan gymnasiet men jag fattar inte samspelet mellan te med mjölk i och mina tuttar b) hur mycket mjölk ift till teet? hur ofta ska man dricka sitt mjölkte? Jag behöver exakta anvisningar annars blir jag förvirrad.

3) Man skall inte alltid plocka upp spädbarn när de skriker. Kommentar från hönsmamman: a) varför inte? b) om det är skadligt så är det nog kört för Pluttskrutten; hon behöver inte gasta många sekunder innan någon är framme och lyfter upp henne.

Kom nu inte och säg att något av ovanstående funkar.

8 april 2008

blondes have more fun

Läste i en damtidning (heter det damtidning? vad gammal jag känner mig nu) att det är "hopplöst ute" med t-shirts med tryckta budskap på. Allas vår Britney och Paris H sprang så sent som förra året runt med provocerande och kaxiga budskap på tröjorna. Men nu får man inte ens ha Anya Hindmarsch’s trendinga "I’m not a plastic bag"-tygkasse eller andra tygkassar med tryck (undrar var på trendskalan min gamla tygkasse från Goethe-Institutet hamnar?).

Eftersom jag är en kvinna med stil (ha ha ha) som inte behöver följa modetrender (läs tidigare inlägg i frågan) har jag låtit trycka upp t-shirt med budskapet "blondes have more fun" på www.spreadshirt.se (nu fick de gratis reklam också, morr). Eftersom jag är så långt ifrån blond man kan komma tycker jag det är stor humor. Tyvärr verkar ingen dela min uppfattning om detta. Den enda kommentaren jag fått är "men varför har du en t-shirt med text om blondiner, du är ju brunett?". Det var just det. 

5 april 2008

vuxen, moi?

Det är tungt att vara vuxen ibland.

Igår hade lilla räkan och jag en urjobbig diskussion. Han reagerade adekvat för en sjuåring, skrek, grät så han skakade, slog knytnävarna i soffan, väggen, mig, sig själv och sa saker han nog egentligen inte menade. Jag var såklart tvungen att reagera vuxet, sakligt, nyktert, "såhär är det lilla räkan", när jag egentligen ville skrika tillbaka och kasta saker omkring mig för att jag var så frustrerad. Men det "gick bra", dvs. jag blev inte arg, skrek inte, utan var en vuxen person. Borde kanske vara självklart men jag är lite, lite stolt över det. När allt var utrett och lilla räkan satt i badet och lekte star wars grät jag så det skvalade. Över att det är så svårt att vara en mamma, en vuxen, en som reder ut och ordnar upp.

Oftast tror jag att jag iallafall är en okej plast-/bonus-/styv-/"riktig" mamma men då och då undrar jag hur jag av alla människor skall kunna klara av det.

4 april 2008

Justin

Fast jag lovat mig själv att inte kolla mer på fördummande day time-TV och dessutom fått tips att hyra film istället av härliga Härlig (www.metrobloggen.se/ganska) slog jag på Oprah häromdagen. Oooops I did it again liksom.

Hursomhelst så var Justin Timberlake på besök hos Oprah. Jag har tidigare inte haft någon åsikt alls om Justin utan bara tänkt att han är en popstjärna för tonåringar som jag inte behöver bry mig om. Jag skäms lite men jag tror jag blev lite kär i JT nu. Förutom att han är snygg så gör han ju jättebra låtar... Dessutom verkar han trevlig. Rena svärmorsdrömmen. Synd bara att jag är nästan dubbelt så gammal som han (hur gammal är han egentligen?).

Har nu youtubat mig igenom en stor del av hans låtar. Jag får gåshud av Cry me a river såhär fem år eller nå’t efter att den släpptes. Och av My love. I Marit Bergmans version är My love dessutom så bra att jag tror att jag måste skriva ett mejl till Marit och berätta hur bra den är, ifall hon missat det själv. http://www.youtube.com/watch?v=sw-4caox9-U

2 april 2008

suicide blonde

Jättehärliga HÄRLIG har bloggat om att hon inte syns i köer, barer, på trottoarer osv.

Detta bekymmer (som jag och många med mig känner igen - vilka är det som inte måste vika undan hela tiden undrar jag stilla) fick mig att tänka på den bardiskriminering jag tycker mig vara utsatt för. Innan jag fördjupar mig i ämnet vill jag betona att detta är en form av lyxproblem, med diskriminering i ordets rätta bemärkelse har det noll och intet att göra.

Såhär kan bardiskriminering gå till: Blonda Väninnan och jag är på krogen. Vi står i baren och håller på att torka ut och bestämmer oss för att skaffa något att dricka. Jag ställer mig i mitten av bardisken, en halvmeter från bartendern, håller upp min välfyllda plånbok (alternativt viftar med platinakortet). Inget inget inget händer. Då ser jag i ögonvrån hur Blonda Väninnan seglar, ja nästan svävar, fram mot mig med ett glas champagne i varje hand som hon fått gratis av barpersonalen. Jag ser ingen annan förklaring till detta än hårfärgen. 

You want to make her suicide blonde.