29 april 2014

Begravning

Begravning idag. Jag vänjer mig aldrig vid det (och tur är väl det), men det är en sån anspänning varje gång. Dagens begravning extra svår men allt gick bra. Det var en borgerlig begravning, vilket jag ofta har svårt att orientera mig i, men det passade idag. Officianten utmärkt. Det var också en estnisk hedersvakt på plats, jag tycker att det är så fantastiskt att sån't finns. Att vi tillsammans kan hjälpas åt att göra ett avsked så bra som möjligt. 

Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan var med, vilket kändes som ett genidrag såhär i efterhand. Barn - även Lilla Räkan, fast han är ganska stor nu - reagerar naturligt i så många situationer när vi vuxna inte riktigt vet hur vi ska bete oss. Lilla Räkan allvarlig, men ändå fri i sinnet på något sätt och så Pluttskrutten och Skorpan som fladdrade som två fjärilar över alltihopa, grät, skrattade, sjöng. Fint. 

Farbror J och svägerskan M var också där, jag är så glad att vi har dem (och de är så snygga tillsammans, otroligt nästan). En f.d. granne jag inte träffat på 20 år, en Tyska Skolan-representant som ständigt växer i mina ögon, Konstnärinnan som jag tycker så mycket om men sällan hör av mig till. Snälla människor som kommenterar hur vackra barn jag har. Och vilken snygg man jag har. En person dristade sig också till att säga att M är mycket snyggare än Exet (vet jag väl). 

Återigen känner jag så stor tacksamhet över släkten och vänkretsen vi har. Min egen familj är så liten så att mycket blir så skört.



27 april 2014

Paus

Rensar vinterkläder. Men tar nu en liten, liten paus. "Svensken i världen" på radio.

Lämnade Pluttskrutten och Skorpan på ett födelsedagskalas nyss. Familjen som har det är väldigt speciell. Eller föräldrarna snarare, barnet är väldigt rart. Mamman sa rent ut att jag var osocial som inte stannade kvar på kalaset och beklagade sig för att jag "alltid är så upptagen" och försökte komma med olika argument till varför jag borde stanna. 

Normalt sett brukar jag bara skaka hennes olika påhopp av mig, men nu blev jag lite stött. Kanske har det att göra med att jag är lite, lite bakis (drack hela två glas vin igår) och därför känsligare. Men jag ville nästan börja böla åt mammans förväntningar som jag inte ville uppfylla.

Men. Lilla Ds pappa, som inte heller tänkte stanna, garvade bara och skjutsade hem mig. 


26 april 2014

Sidfläta

Såg på en bild att coola Katniss i the Hunger Games har sidfläta eller vad det heter. På bilden var de skitsnyggt men jag vet inte om det blev så bra på en trött 40+ glasögonorm. 

Dessutom verkar jag ha missat att det blivit sommar. I lekparken solas det i bikini medan jag har tjockjackan på mig. Ja, ja.


25 april 2014

tankar och rock-n-roll-löperskan

Våren synes ha kommit för att stanna - vi har ännu inte lyckats få upp vår- och sommarprylarna ur källaren så våra stackars barn går i vinterjackor ena dagen och helt utan jacka andra dagen.

Tycker det är lite svårt att skingra tankarna, jag vet inte hur människor gör med sånt i allmänhet? Jag tror inte att jag har ett exceptionellt komplicerat liv (eller jag vet att det inte är så) men just nu är det ett par större förändringar som pågår och uppenbarligen har jag svårt att sluta tänka på dem. Men desto skönare när jag väl lyckas tänka på ingenting.

Som imorse när jag tog mig samman och sprang till jobbet (länge sedan), det var urskönt att bara tänka på var jag satte fötterna, glittret i vattnet och musiken i lurarna. Sweet.

Mötte för övrigt Tove/rock-n-roll-löperskan imorse - j*vlar vad vältränad hon är. Jag får spader. Ett år yngre än jag och har Sveriges åttonde bästa marathontid. Hon började med löpning för bara några år sedan. Fast när jag läser hennes träningsdagbok så förstår jag inte hur hon pallar. Men är full av beundran.

22 april 2014

Trötter

Men hörrni. Nu har jag vilat och tagit det lugnt hela påsken. Sovit på nätterna, ätit och varit utomhus på dagarna, gosat med barnen, promenerat, sovit middag (och sett sex avsnitt av Homeland). Inte jobbat alls.

Men ändå är jag jättetrött. Är inte det konstigt? Eller är det det att jag inte brukar känna efter? Är det våren?

Ytterligare en teori jag har är att jag är trött för att jag hela tiden går och tänker på några saker som jag oroar mig lite för. Fast det har ju hänt förr att jag haft anspänningar framför mig utan att jag för den skull blivit helt slut i rutan av trötthet.

Sorry för gnället. Imorgon ska jag iallafall träffa PT-Harry. Det är helt omöjligt för mig att tänka på något annat än skivstängerna och vad ont allting gör när han driver på mig inne i gymmet. Så det ska bli härligt, bara av den anledningen.

20 april 2014

Både och

Här påskas det. Efter matorgie hos farbror J och svägerskan M tuffade vi till nästa mateldorado. Jag - som är ganska tålig - känner mig helt stinn nu.

Absurt fint väder. Fågelkvitter och vårblommor. Kusinhäng. Storbarnen är så snälla som låter de små vara med. 

Den här underliga mixen av känslor jag har släpper inte riktigt taget. Jag känner frid och tacksamhet samtidigt som jag är sorgsen och lite orolig. Jag är oftast antingen glad eller ledsen men tror att det är såhär livet är. 

Ska ta en promenad tror jag innan jag blir ännu mer schizzad.

18 april 2014

Karfreitag

Jag har aldrig lyckats få till några påsktraditioner. Det gör inget, det enda är att jag aldrig vet vad vi ska göra eller ta fram eller äta. En tradition vi faktiskt har är att träffa farbror Joakim och svägerskan M och Lilla Räkans morföräldrar. Så även i år. Nytt för i år är att Mamman är med, av en tråkig anledning men det blir en bra sak för familjen.

Så nu är vi på väg till farbror Joakim och svägerskan M och Ju-Ju. Och jag har klädpanik. Det brukar jag aldrig ha. Helt knäppt också, eftersom jag ska träffa släktingar och inte behöver bevisa någonting. Iallafall. Såhär valde jag. Ska sminka mig också, vill jag tillägga.


17 april 2014

Halvdag

Halvdag idag, lyckades jobba halvdag också, brukar aldrig funka annars.

Alla barn är bortackorderade, det är praktiskt och lite skönt men tomt och tyst hemma och lite för mycket tid för grubblerier. Men M och jag har kvällsdejtat två kvällar i rad och det har förstås varit härligt.

Tycker livet är så mycket både och just nu. Jag är tacksam och glad för så mycket, några svåra bitar har fallit på plats, samtidigt som några saker verkligen tynger mig. Allt i livet är förgängligt och både de bra och de svåra sakerna kommer att förändras. Men ibland är det svårt att hålla balansen. (Det här låter inte klokt, men ni är kloka och förstår vad jag menar.)

Efter att ha lyssnat på Chocolate Jesus-covern 150 gånger har jag nu hittat en ny låt att lyssna sönder. Lykke Lis Love me like I'm not made of stone: http://m.youtube.com/watch?v=D7iLERCEznI

Score!

En sak mindre att oroa sig för:


Berg- och dalbana

Idag har varit en enda berg- och dalbana för mig. Bra: en dejt med PT-Harry (faktiskt håller jag kanske på att bli starkare) och en kvällsdejt med M på indiern. Länge sedan.

Dåligt: döden döden döden, ett par försvunna nycklar och en jobbrelaterad historia som är raktigenom trist och eländig. Och nu kan jag inte sova.


15 april 2014

Kryssning

Mitt i allt åkte vi iväg på en kryssning med Mamman. Tanken var att fira Mammans födelsedag, vilket vi också gjorde, men med tanke på omständigheterna blev det också en paus från allt, för alla.

Det var jättehärligt. SPA och shopping, mat och godis, bubbel och hytthäng. Alla tre barn glada och uppspelta. Idag är vi alla lite trötta. 

13 april 2014

Landet t/o/r

Tillbaka i stan efter en sväng till Mammans landställe.

Har inte varit där på snart fyra år, av väldigt tråkiga orsaker, så det var lite speciellt/konstigt/vemodigt att vara tillbaka. Det var länge sedan jag var där och länge sedan jag var glad där, så det är som att vi måste starta om, landstället och jag. M och barnen var dock eld och lågor och tog sig an olika projekt, och rusade upp och ner i och genom husen, medan jag kände mig mer eller mindre handlingsförlamad. Vi ska snart tillbaka, då ska jag piska mig själv till att göra något vettigt (städa/rensa/kratta osv.).

Mamman är inte alls i form, men verkade glad att vi var där med henne. Det är svårt att stötta någon i kris, jag tror det enda man kan göra är att låta person vara svag och ledsen osv, men att själv försöka bete sig som vanligt. (Vilket inte är så lätt, för jag är inte heller riktigt som vanligt. Men ni fattar vad jag menar.)

Är nu på Pluttskrutten och Skorpans dansskola och ska göra en massa tråkiga saker sedan (tvätta, packa upp, packa om, laga mat, m.m., m.m.). Imorgon ska vi på ett dygns verklighetsflykt med Mamman, egentligen skulle vi ha firat hennes födelsedag men nu tror och hoppas jag att det blir mer av en mysig samvaro.

Hörde just att Skorpans danslärare spelade en av mina favoritlåtar i en grym cover. Som så ofta tycker jag att bra låtar blir ännu bättre när de tolkas om av duktiga sångerskor. Här kommer den - Tom Waits Chocolate Jesus i Beth Harts version. Love it.

11 april 2014

vilken vecka

Vilken vecka. Anspänningar på många olika plan. Jag är å ena sidan så trött så jag skulle kunna somna ståendes samtidigt som jag känner mig helt speedad och stirrig och pratar hela tiden.

Pratade ut med Finkollegan igår, så skönt att hon står ut med att höra mina inte alltid så snygga tankar. Hon får för all del höra en och annan bra tanke från mig också, men jag tror ni förstår vad jag menar. Man ska verkligen inte alltid säga allt man tänker, men ibland behöver man ventilera lite.

Tog paus från alltihopa igår kväll och gick på en alumniträff på en gammal arbetsplats. Jag har varit på såna träffar där tidigare och har alltid tyckt att det har varit trevligt, men lite jobbigt också. Men faktiskt kändes det bara roligt igår. Lite som "här har du ditt liv" med en massa människor från förr. Några av mina gamla vapendragare var också där; har man jobbat hårt tillsammans i många år känner man ju varandra rätt bra. Så skönt.

Om allt går som det ska åker vi till landet med Mamman ikväll. Jag hoppas på lagom bra väder så vi kan ta en promenad i skogen. Sedan hoppas jag barnen vill cykla och klättra i träd och leka på vinden. Det jag mest längtar efter är att sitta i köket och stirra rakt ut genom fönstret.

9 april 2014

trött på mig själv

Blörk säger jag bara. Det här var inte min bästa dag. Lyckades återigen såra viktiga människor. Är lite trött på mig själv ärligt talat.

Fast, när jag tänker efter, hade den riktigt bra inslag, alla tre barnen är väldigt lugna och kärleksfulla just nu (de märker oftast mer än man tror) och är helt fantastiska att umgås med. Dessutom hade jag en dejt med PT-Harry idag, som hävdade att jag var stark (jag förstår att han säger det till alla men det gör ju inget.)

7 april 2014

Helgen

Vilken helg. Jag känner mig nästan som jag blivit vänd ut och in. Ett dödsfall i familjen som var väntat, men ändå kom plötsligt.

Det är helt omöjligt för mig att förklara och beskriva helgens förlopp och alla känslor hos alla inblandade men jag är tacksam och lycklig över att vi har starka band också i min släkt, som består av ganska få individer.

Vi människor konfronteras så sällan med döden, eller jag gör inte det iallafall. Jag tänker ganska mycket på döden och är egentligen inte så rädd, men den fysiska delen av döden, en döende och död människa, är så smärtsam.

Det är som att jag blivit pressad till randen av vad jag kan hantera. Men det gick. Jag höll ihop.

Pluttskrutten och Skorpan och jag har läst "Adjö, Herr Muffin" flera gånger senaste veckan. Pluttskrutten är helt övertygad om att döden - precis som det står i Herr Muffin-boken - antingen är en evig vila, och därför inget att vara rädd för, eller också innebär att man kommer till en bättre plats, och då är den något att längta efter. Jag tror också att döden är någon av dessa alternativ, och därför fridfull och lugn för den som lämnar sitt liv. Men en enda människa berör så väldigt många andra människor. Det är något fint i det men också något smärtsamt tycker jag. Svallvågor av sorg och förlust och deltagande.

All kraft och tid vi lägger på våra relationer och så tar det bara slut en dag. Har tänkt mycket på det.


5 april 2014

Terapi

Sprang en lite längre runda än jag brukar i förmiddags. Tror mina nya gula springskor blev en halv storlek för små, för jag tappade känslan i tårna efter ett tag. Men. Jag sprang bort en begynnande huvudvärk och fick en paus från några saker som snurrar runt i huvudet annars. Härligt när löpningen blir terapeutisk.

Ok. Nu är jag redo. För en anspänning. 

4 april 2014

this too, will pass

Känner mig fortfarande lite på gränsen, eller vad man ska säga.

Men. "This too, will pass."

Här en fin låt.

2 april 2014

komplicerat

Flera saker i mitt liv är komplicerade just nu. Jag kan inte skriva om det här för att jag inte vill lämna ut personer som står mig nära (det handlar inte om M och mig, vi har det jättebra, eller om barnen, där är allt som det ska).

Men. Några saker i min tillvaro är just nu väldigt svåra och väldigt komplicerade. Jag tror att jag gör det rätta. Försöker bete mig respektfullt och värdigt.

Min älskade kusin J skrev nedanstående när han befann sig i en svår situation och det är så sant.

We are taught that suffering is one promise that life always keeps. So that when happiness comes, we know it is a gift, and it is ours only for a brief time.