30 april 2013

Ett öga rött

Förutom benj*veln och armj*veln har jag nu också fått ett rött öga. En medarbetare upplyste mig om att även blodsprängda ögon är ett åldertecken. "Puke bleed" kallar M det. Jag tror det är straffet för att jag var ute i lördags.


28 april 2013

Dagen efter

Jamen hej. Jag funderar på om någon undrat om jag varit för bakis för att blogga tidigare idag? Antagligen inte. Det har jag inte varit iallafall, jag var så smart/tråkig att jag saktade ned på alkoholen efter middagen och inte drack något efter kl 23. Skönt skönt.

Möhippan var superkul, tjejerna så snälla och jag kände mig inte jättegammal hela tiden. Käraste E som Lillebror ska gifta sig med var så glad och är så snäll och fin. Lillebror och hon kommer att få ett fint liv tillsammans. Hon lyckades förresten få mig att gråta en tår också.

På Le Bon Palais där vi var och dansade träffade jag svägerskans Ms äldsta son A. Lite otippat att just jag skulle träffa någon jag känner ute. A är för övrigt 24 år och jättesnygg så tjejerna blev lite fnissiga när han hängde med oss en stund.

Idag har Pluttskrutten och Skorpan och jag grillat korv i parken, Lilla Räkan har spelat match och nu ska jag laga canelloni. Kram på er.

27 april 2013

Krut

Möhippan går bra so far. Pole dancing var oväntat roligt. Inte för att jag är någon naturtalang, men kul var det :) Nu sminkas E av världens duktigaste makeup-artist.

Jag har dessutom druckit shots med ungdomarna. Än är det krut i gumman.

Hippa

På väg till min blivande svägerskas möhippa. Hon och hennes kompisar är 25 år. Tjugofem. Jag fyller 40 - FYRTIO - om 27 dagar. Over and out.

24 april 2013

öl, Schopenhauer och ogravid

Är i Hamburg med en av mina arbetsgrupper. Jag gillar verkligen Hamburg.

På bilden syns tydligt hur jobbigt vi hade det på lunchen. Det var 18 grader i skuggan och nästan lite svettigt i solen. Men vi jobbade faktiskt, också. Hela dagen och kvällen har gått i ett: flygresa hit imorse, möte 11-12:30, 14-15, 16-17:30, middag med en klient och sedan Champions League-match med Bossen.

Några akward saker hände förresten under dagen:

1) När ett av mötena var slut kom den för övrigt enda kvinna som varit med på alla våra möten idag fram till mig och frågade när det var dags för min bebis att komma. Jag är så ogravid som en människa kan vara, så jag blev ganska förbryllad och svarade bara "nej" och allt blev jättekonstigt. Jag har jobbat med den här kvinnan men aldrig träffat henne förut och gillar verligen henne så det var lite trist att det blev så snurrigt.

2) När varken min kollega M eller jag kom ihåg vad vårt hotell heter och jag inte heller lyckades få täckning på min telefon (vilket Bossen dock fixade) sa Bossen helt uppgivet: "Det är som om jag vore er PAPPA." Stor humor.

3) Jag åkte taxi med en helt fantastisk taxichaufför. Färden var kanske tio minuter och han hann berätta att han är vegetarian och att han älskar Sverige och Finland. Han drog också paralleller mellan Jakob von Uexküll och Arthur Schopenhauer och sina egna teorier om djurs själsliv. Har aldrig varit med om något liknande.



22 april 2013

Hej måndag!

Jamen hej måndag!

Har en massa jag vill dela med mig av, men det är liksom ingen stringens i mitt huvud käner jag. Men. Det blev ett jättebra släktkalas i lördags som M och hans brorsa fixat så fint. Som vanligt food heaven. Vissa spelade sedan poker till klockan fem på morgonen och kom hem i farfars tofflor och halmhatt på morgonkulan, men det var iallafall inte jag. Igår hängde vi mest på gården och käkade bullar med farmor och farfar. Idag rivstartsmåndag. Har ägnat kvällen åt nätshopping (bara shampoo och tvål och te och rengöringsmedel, så dödstråkigt) för en smärre förmögenhet.

Mitt i allt detta tacksam för så många bra saker. Som att min väninna P, som fick beskedet att hon hade bröstcancer för precis två år sedan, är frisk. Jag är så glad att ingen av mina farhågor slog in. Hon fick sitt liv och sin kropp tillbaka, även om hon är stukad så klart. Också tacksam för gamla och nya vänner. Hade fina samtal med nyvännerna finkollegan S och Mammavänninan idag. Mammaväninnan och jag har känt varann i fem år i år. Ändå beter vi oss som om vi vore barndomsvänner.

Lovar att fördjupa mig vid tillfälle. Nu ska jag plocka undan lite och sedan sova.

20 april 2013

High and low

Har haft en riktigt rutten vecka.

Orkar inte gå in på det i detalj men jag har känt mig helt låg, har presterat dåligt, surat hemma och gråtit för minsta lilla. Såg dessutom säsongsavslutningen av "Girls" igårkväll, ett riktigt ontimagen-avsnitt. Känslan av allt det där tråkiga och dystra satt kvar hela förmiddagen. Till slut sa M åt mig att ta en löptur. Var absurt otaggad, men när jag väl kom ut var det jättehärligt. Sol och vår och massa folk.

Ibland finner jag det mycket glädjande att jag verkar funka som de flesta andra människor, dvs endorfiner och solsken kan göra underverk.

Snart ska vi klä oss fina och åka till Ms bror och hans familj för att fira svärfars 75årsdag. Lite skumpa på det här så blir det nog ordning på mig också.

18 april 2013

abstinens?

Fjärde dygnet utan godis.

Obs! att jag har en mycket snäv definition på godis, dvs. mörk choklad, halstabletter och efterrätter ingår inte. Ändå känns det som att vansinnet är nära. Funderar på om det är svårare eller lättare eller ungefär samma för dem som försöker sluta röka?

16 april 2013

Dagens svåra lyxproblem

Imorgon ska jag få ta ny bild foto till jobbets hemsida. Det är förstås jättebra, för den befintliga bilden är skräp.

Men:
- kostymen jag tänkte ha på mig PASSAR INTE;
- jag har en finne på hakan (ni vet en sådan som gör att människor säger "du jag tror du har något på hakan");
- jag har sår på handen efter min vurpa;
- jag har inte klippt håret sedan oktober.

Det är förstås mitt eget fel att jag inte kan ha mina kläder och att jag har trollhår. Men det är ändå TRÅKIGT.

Over and out.

15 april 2013

googlat

Jag är så glad för alla som hittar hit till bloggen. Lite extra glad blir jag också för er som googlar på roliga ord och fraser och hamnar här.

Nedan senaste veckans googlingar. Kul att "drickheroin" är still going strong. "Vladislav Savic" är en bubblare ser jag.

Puss och kram och god natt

Post
Sidvyer
plastmamma
5
plastmammans.blogspot.com
4
blogg vladislav savic
2
plastmamman
2
curly pixie cut
1
drickheroin
1
erfarenhet av antilice
1
fotbollsvader
1
idealkvinna för medelålders män
1
insändare plastmamma
1

möte


Hade möte med en person tidigare idag som förlorade sin pappa och sin syster i tsunamin 2005. Hans mamma och han och en bror överlevde. Han var 22 år då. Jag känner till detta för att hans pappa var en halvkänd person, inte för att vi pratat om det. Jag har träffat den här personen tio gånger kanske och vi har aldrig pratat om detta. Det är egentligen lite märkligt, jag känner honom egentligen inte alls men vet ändå om en så viktig del av hans livshistoria.
Idag är en dag när det är mindre lämpligt att tänka på saker som denna, jag har mycket jag borde göra och andra saker jag borde ägna tid och kraft åt. Och så kan jag inte släppa det.

14 april 2013

Dagens

Dagens skryt: sprang min egenpåhittade långa runda i förmiddags för första gången på fem månader. Kändes under omständigheterna ok, dvs. ingen näradöden-känsla. Dock är rundan ca. nio kilometer kortare än halvmaran jag tänkte klara i september.

Dagens föresats: sluta äta godis dagarna i ända. Kommer att bli mycket svårt för mig.

Dagens längtan: Efter Lilla räkan som är på fotbollsläger. Kommer hem om två timmar. Det blir fint ser ni.

11 april 2013

bacillskräck

För er som känner mig är det förstås ingen nyhet att jag har en latent bacillskräck som jag ibland måste stävja. (Svägerskan M påstår att jag har OCD och brukar ge mig en egen flaska handsprit när jag hälsar på hos dem.)

Men. Iallafall. Mot denna bakgrund blev jag ganska förvånad idag när en av herrarna på jobbet kom in i mitt rum och berättade om en troligen påtänd snubbe som han och en kollega stött på under lunchrasten. Denna snubbe hade kaskadkräkts utanför vår arbetsplats och sedan gått till bankomaten precis bredvid vår port och tagit ut pengar. Både han och kollegan blivit helt förskräckta och skyndat sig in till kontoret och toktvättat och spritat händerna ("utan att ta i en enda dörr", som han sa). Så jag är inte ensam med min kräkfobi. Skönt.

Å andra sidan kommer jag inte kunna använda bankomaten på flera veckor nu. (Kanske ska fråga hyresvärden om det finns någon högtryckstvätt jag kan låna?)

10 april 2013

In my clutch

Hittade en fin och lite vemodig låt av min nya favorit Nina Kinert som som jag ännu inte riktigt analyserat. Är därför lite osäker på vad låten handlar om men stämningen den förmedlar passar fint för mig idag.

9 april 2013

2013. Blodets år.

Morr. 2013 har fortfarande inte imponerat på mig alls. Såklart det inte bara är sorg och bedrövelse och elände men jag hade (har fortfarande) en del förhoppningar för året.  Men hittills... jag vet inte.

Några privata och för mig viktiga saker (som jag inte riktigt kan påverka själv) som jag trodde skulle bli bättre har snarare blivit sämre. Och saker jag kan och försöker påverka svappar lite fram och tillbaka. Men, också viktigt: yrkesmässigt har det gått försiktigt uppåt till det bättre. Det måste jag ändå ge dig och tacka dig för, 2013.

6 april 2013

Sweet

Idag hände förresten en sak som händer mig väldigt sällan. Jag har idag lyssnat på en låt som definitivt platsar på min all-time tio-i-topp-lista. Ni vet, listan över de bästa låtarna någonsin i hela livet. Ni fattar. 

Men, nå, den här fantastiska låten. En person som står mig väldigt nära tipsade om den. Låten är förstås speciell för den personen också, vet inte riktigt skälet men jag tror jag anar. Nu tänker jag att jag a) måste berätta för personen i fråga hur glad och tacksam jag är att h*n tipsade om låten och b) måste se till att jag inte lyssnar sönder den (vilket jag ofta gör med låtar jag gillar tyvärr). Idag när jag lyssnade på den började jag förstås gråta. En ny vana hos mig att gråta till musik. Men varför inte, det är ganska befriande när det händer. 

Nedan en video med låten. Jag vet ännu mycket lite om sångaren, Ryan Adams. Ska plugga på och lyssna lite. Men iallafall. En bit in i låten faller fantastiska Emmylou Harris in i sången. Helt f*cking underbart om ni ursäktar uttrycket.


Halkmamman

Update: M skjutsade Pluttskrutten, Skorpan och mig till det jag trodde var ett barnkalas. Det visade sig vara en barn-, kompis- och släktkalas. Med lunch- och tårtbuffé uppdukat utomhus. Otroligt ambitiöst och väldigt trevligt.

Pluttskrutten, Skorpan och jag promenerade hem (Skorpan i lånad vagn). Pluttskrutten har blivit så stor, hon knatade glatt de fem kilometrarna (<-- heter det så? kilometrarna?) hem i jättebackig och bitvis isig terräng. Jag var inte lika snajsig som Pluttskrutten utan halkade omkull i världens isigaste (och längsta) uppförsbacke nere i Årstaviken och skrapade sönder några knogar. Funderar på att lägga upp en bild på eländet men är rädd att ni slutar läsa bloggen för att det ser så grisigt ut.


Kortvecka

Det har varit påsklov i veckan och alla barnen har varit utackorderade. Jätteskönt på sitt sätt, men inget att blogga om som ni märkte. Jag har haft mycket på jobbet, men känner mig väldigt ineffektiv. Delvis beror det på att det är lite turbulent på jobbet, vilket tar energi. Och sedan har jag inte riktigt haft fokus och har inte kunnat tvinga mig till det. Men - M och jag har haft kvällarna lediga, härligt och ovant.

Igår kom alla raringarna hem igen. M och Lilla Räkan var på bio igår så Pluttskrutten och Skorpan och jag åt tortellini med Pappans hemliga sås och byggde Briotåg. När de små lagt sig bölade jag till Skavlan när Vladislav Savic talade ut om sitt spelmissbruk. Också ett fredagsnöje.

Idag en alldeles vanlig lördag. Simskola, barnkalas. Har vi flyt packar vi ned påskpyntet också.

1 april 2013

Bulletproof

M, Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan åkte till landet igår; jag stannar i stan för att jobba. Bra beslut för jag hade antagligen havererat av stress annars. Fick iväg en av tre påskleveranser igår kväll, two to go nu.

Men så konstigt det är att vara här hemma utan de andra. Någon timme eller så var det lite skönt (lite), men sedan började jag längta efter barnen. (Efter M också så klart :-)  ) Svårt att förstå hur det skulle vara att leva utan sina barn. Jag antar att de som har det så vänjer sig vid det, för att de måste. Men tanken på att barnen skulle växa, leka, äta, sova, sjunga, bråka, skratta och gråta utan att jag är med är skrämmande och märklig.

Sprang förresten min första riktiga runda igår sedan i november. Asjobbigt och aslångsamt. Men det finns hopp. Hittade en ny låt som det gick bra att springa till också (otroligt infam text: "This time baby, I'll be bulletproof", men okej). Lyssnade på en del av p1-dokumentärs serie Narkotikalandet medan jag sprang också. Lyssna (ni hittar alla tre delar på www.sr.se/p1), hur bra och hur deppigt som helst. 

Nu skall jag plocka upp mitt avtal igen.