30 mars 2014

Lördagen

Hej hallå.

Igår, på lördagen, var jag helt slut. Inte på grund av sömnbrist utan som en följd av hela veckans anspänningar. Kroppen är inte som när jag var 25 år längre uppenbarligen (inte hjärnan heller, synes det mig). Men OK, det var lite för mycket på ett par fronter under veckan men allt gick bra, det får jag ändå ta med mig.

M såg till att hela familjen tog sig ut i det absurt vackra vårvädret. Efter en småbarnsanpassad promenad och fika vid vattnet i Hellasgården kände jag mig hyfsat normal igen. Väl hemma hakade jag på sportiga Favvogrannen på en lätt (faktiskt) löprunda. Det är så bra med Favvogrannen, vi står varandra nära utan att det är för nära, om ni förstår.

Sedan hängde vi hemma hela familjen. Hade kunnat vara en alldeles perfekt lördag om inte en infekterad och komplicerad konflikt bubblat upp till ytan. Jag har hamnat i en situation jag aldrig varit i förut. Jag har försökt att möta vederbörande, vänt andra kinden till, bett om ursäkt för allt ont jag gjort, det spelar ingen roll. Det är trasigt och förstört och det verkar inte finnas någon återvändo.

Min plan är att låta mig själv älta det här ett tag. Så länge jag behöver. Sedan ska jag resa mig och gå vidare. Den förlösande acceptansen. Jag är inte där ännu, men snart hoppas jag.

28 mars 2014

tbx

Om det är så att ni har saknat mig så är jag tillbaka, på kontoret och i hemmet där jag hör hemma. Föredraget gick jättebra (vi var flera som höll tillsammans); lite trött på mig själv för att jag alltid startar så sent med mina förberedelser men det är som att jag inte kan prestera ordentligt om det inte är lite bråttom. Resan till Hamburg med Bossen och en yngre kollega var också lyckad och bra på alla sätt.

Igår fick vi besked att Pluttskrutten kommit in på den skola vi tror att vi helst vill att hon ska gå i. En stor lättnad förstås men samtidigt - återigen - så svårt att veta om det verkligen blir bra och om vi tänkte rätt.

25 mars 2014

tågtankar

Hej från tåget. Minns att jag förra gången jag åkte tåg på den här sträckan tyckte att det var så vilsamt att åka tåg och att vara på tjänsteresa. Idag känns det inte alls så.

Det har säkerligen en massa orsaker men några av dem är att jag denna gång är mycket sämre förberedd på det jag ska göra (hålla ett föredrag, började skriva manus kl 22:15 igår, jättedumt), att jag har mycket roliga saker jag borde och vill göra hemma och att jag åker till Tyskland imorgon bitti (dvs. en tjänsteresa till).

En helt annan sak som gör mig lite förvånad. Mamman, som hämtar Pluttskrutten och Skorpan på lekskolan, fångar upp Lilla Räkan och lagar mat till oss tre dagar i veckan har den senaste tiden blivit tillfrågad om Ms och mina vardagsvanor och om vårt skolval för Pluttskrutten och Skorpan av flera lekskoleföräldrar. Är inte det lite konstigt?

Jag berättar gärna om våra tankar kring skolvalet, men då kan de väl ta det med mig direkt? Mamman svarar att hon inte vet, fast hon vet, eftersom hon inte vill vara någon slags mellanhand. Men frågorna om vår vardag är väl ännu snurrigare? Varför frågar de min mamma om när jag kommer hem på kvällarna eller hur ofta M lämnar på förskolan? Om det är viktigt att veta hur vårt veckoschema ser ut får de också gärna fråga mig direkt. Men varför är det intressant för dem att veta? (Jag misstänker att de är sura för att vi inte hämtar barnen själva mer än ett par dagar i veckan. Eller så är det avundsjuka/missunsamma/förundrade för att vi har en sån bra och engagerad mormor som vill lägga så mycket tid på sina barnbarn, men jag vet ärligt talat inte säkert).

Nu ska jag foka på föredraget en stund. Hej då.

23 mars 2014

Uff

Orkar inte med den kommande veckan. Trist att känna så på söndagen redan. Men lyssna:

Skithetsig dag imorgon, ska lämna på förskolan och lösa av Mamman på kvällen, har ett möte kl 11 SAMTIDIGT som jag ska vara på ett annat ställe, ska leverera två rätt stora avtal på torsdag men åker till Sundsvall över dagen på tisdag för att hålla ett föredrag som ännu är oförberett och till Hamburg onsdag-torsdag för att träffa branschkollegor. Wining and dining och jättetrevligt men jag skulle hellre stanna hemma ärligt talat. 

Pluttskrutten och Skorpan placeras hos Mamman onsdag eftermiddag till fredag morgon och M reder ut resten av logistiken så det ska nog lösa sig men jag orkar ändå inte riktigt. Power through. 

22 mars 2014

Hanne K

http://www.dn.se/ledare/signerat/i-de-politiska-myternas-varld/

Läsvärt av Hanne Kjöller i DN.

Kalasdagar

Igår hade M och jag barnvakt och firade Ms födelsedag. Världens bästa E var barnvakt och gjorde varma mackor och myste med barnen. M och jag var på en restaurang jag varit supersugen att testa och den var verkligen jättebra. Urbra mat, kul detaljer, sjysst och uppmärksam service som inte höjde på ögonbrynen när M bad om en extra laddning mat och när han tömde brödkorgen. Flera intressanta veggoalternativ (inte en risotto så långt ögat nådde). 

Sedan var vi och tog en drink och till sist gick vi på ytterligare ett ställe och drack thé (moget av oss och väldigt smart). Det var länge sedan vi hängde så länge tillsammans, och liksom pratade och pratade och pratade. Urhärligt.

Idag har Pluttskrutten haft sitt sexårskalas, tolv barn plus våra egna och en laddning föräldrar. Vi gjorde genidraget att inleda med korvgrillning utomhus så alla rasade av sig lite. Lilla Räkan hjälpte till med grillningen och fiskdammen och lekte med några av barnen. Hur bra som helst. Nu har vi städat undan och jag dragit mig tillbaka med kaffe och en tårtbit som barnen behagade lämna. 

Pluttskrutten är supernöjd och hennes gäster också tror jag. Nu leker hon och Skorpan med några av presenterna.


 

20 mars 2014

Tips och tempo

Lite tillrättalagt men väldigt fint. Fick tips från Finkollegan.

http://www.upworthy.com/what-if-you-stick-a-gay-person-and-an-anti-gay-straight-person-in-a-room-and-ask-them-to-hug?c=hpstream

(Och väldigt snygga personer som är med i filmen, måste jag säga).

Har massor att göra, både jobbrelaterat och privat, att det känns som att huvudet ska börja brinna. Men på något sätt gillar jag det, iaf ett tag. Men jag ser slutet, två veckors hårt tempo kvar. Bara power through, som kloka Finkollegan säger.

16 mars 2014

trött

God afton,

Igårkväll var vi hos Ms morbror och moster, de är verkligen grymma! Jag tycker verkligen om dem, skulle kunna skriva massor om dem, men iallafall, de är kanon. Svågern och Svägerskan och lilla Ju-Ju var också där och kusinerna har så kul ihop och det var så bra på alla sätt.

Dristade mig till att inte sitta och spotta i glaset vid middagen som jag ofta gör numera, utan faktiskt dricka det jag kände för. Och det var ju härligt, inga excesser öht. Men.

Jag blir lite TRÖTT på mig själv för att jag har ju helt tacklat av! Jag drack två och ett halvt eller kanske tre glas vin under hela kvällen och det är tydligen tillräckligt numera för att jag inte ska vara 100 procent dagen efter. Inte för att jag varit bakis eller mått dåligt eller så idag, men ni vet, det har varit det där lilla skavet, sömnbristen, oron, vad det nu är, som gör att man blir lite mindre tålmodig och lite... ja, vad är det, vemodig/blödig/överkänslig?

Det stör mig. Det har absolut inte varit några utbrott från min sida, men jag har t.ex. blivit lite irriterad på Pluttskrutten för att hon frågar om siffror och bokstäver hela tiden (som man ju ska vara GLAD för) och så har jag blivit sådär konstigt blödig när jag suttit och planerat hennes barnkalas (nästa lördag), och tänker att det vore så sorgligt om hon inte blev nöjd med det.

Dessutom har jag lyssnat på John Legend nu på kvällen; har inte lyssnat på honom sedan jag dejtade Mr. Potato, som visade sig var rasist och HELA TIDEN anmärkte att John Legend är svart och så blev jag sur NU för att jag dejtade en sån knäppskalle DÅ. Jag förstår att jag framstår som helt bäng nu men så här har det varit.

Här kommer iaf länkar till två bra John Legend-låtar.
Made to love
All of me

God natt.

15 mars 2014

På väg

Har haft en jättebra vecka, succépremiär med PT-Harry bl.a., ska berätta om det.

Nu är vi på väg till ett släktkalas. Under alla vinterkläder döljer sig en dansklänning, nya örhängen och festfrisyr.


11 mars 2014

Svåra val

Nu ikväll har jag varit på en informationsträff i en skola som Pluttskrutten och Skorpan står i kö till. Skolan är jättefin, fantastisk miljö, rektorn otroligt karismatisk och intelligent (blev nästan lite förälskad i henne). De andra föräldrarna som var där verkade överlag vettiga.

Jag älskar att möjligheten finns att välja skola men jag tycker också att det är svårt. Och som alltid finns det för- och nackdelar med alla val. Svårast är det nog för att det inte handlar om mig och min framtid utan om Pluttskruttens och Skorpans. Det går ju heller inte att veta vad man väljer, egentligen, eftersom vi inte vet vilka lärare barnen får, hur barnen utvecklas, vilka klasskamrater de får osv. Vi valde ingen särskild skola för Lilla Räkan utan han går i den kommunala skolan som ligger närmast, och det är också bra på det stora hela. Så. Omöjligt att veta vad som är bäst.

När jag har svårt att välja brukar jag tänka att jag bara kan utgå från den information jag har, och att det är meningslöst att i efterhand gräma sig över saker man inte visste. Lättare sagt än gjort faktiskt.

10 mars 2014

Pluttskrutten sex år!

Idag fyller Pluttskrutten sex år. Alltid lite märkligt när ett av barnen fyller år, tycker jag, men den här gången tycker jag det var extra svårt att ta till sig. En sexåring är ju per definition inget småbarn längre. Sex år är också lång tid tycker jag. När jag tänker på mitt hittillsvarande liv har alla sexårsperioder alltid innefattat stora förändringar på många fronter. Även den senaste, för allt del. Men jag känner mig extra gammal när jag tänker på det.

Jag tror Pluttskrutten har haft en toppendag. Som den sociala varelse hon är har hon fått massor av uppvaktning och grattis. Till middag valde hon burgare och Rote Grütze, som mormor lagade. Klockrent verkligen.


8 mars 2014

Bubbelbra

Idag var jag på en brunch med tjejgänget, en i gänget firade sin födelsedag. Tre timmar av prat, skratt, grym (!!!) mat, bubbel, kakbuffé, you name it. Helt underbar paus från allt.

Hade sedan en shoppingdejt med Lilla Räkan, eftersom han ville köpa födelsedagspresenter till Pluttskrutten. Han köpte en jättegullig munkjacka till henne för egna pengar och ett par örhängen med bidrag från mig. Ena expediten undrade om presenten var till Lilla Räkans flickvän, vi skrattade lite åt det.

Tror - på riktigt - mitt goda humör smittade av sig på alla, för hela kvällen har allt varit supermysigt och harmoniskt här hemma. Inte ett enda tonårstjafs, inget småbarnsgnäll, bara trevligt. Kanske har det att göra med att jag drack två glas bubbel på brunchen men det gör ju inget i så fall.

7 mars 2014

Spikrak

Skorpan är lite förkyld och småhängig. Därför fick hon välja en liten film innan läggdags och valde Teletubbies. Nog ett år sedan hon tittade.

Pluttskrutten tycker faktiskt också det är lite kul. Tror det är skönt att kunna skylla på lillasyster.

En sak jag undrar - när slutar barn sitta sådär spikraka i ryggen? Lilla Räkan har inte suttit så på länge. Mig ska vi inte tala om. Två kollegor har sagt till mig idag för att jag tydligen satt med ryggen som en ostbåge. 


6 mars 2014

couch potato

Igår ringde han, min PT-vän.

Låt oss kalla honom Harry. Harry är inte alls australiensare, utan en väldiskt brittisk britt, så jag förstod tyvärr inte riktigt allt han sa. Men det löser sig när vi ses tänker jag. När jag berättade om min styrketräningshistoria sa han "oh, dear" och när jag sa att mitt mål med det hela är att känna mig stark och att jag inte känner mig stark alls just nu sa "that's too bad".

Harry och jag har en dejt nästa vecka, det blir spännande.

ps Nu har jag kollat upp lite engelska glosor - hantel heter "dumbbell" på engelska (och soffpotatis heter "couch potato", antar jag.)

5 mars 2014

my journey

I min hybris för ett par veckor sedan slogs jag ju av tanken att testa att träna med PT. Eftersom jag inte är sugen på att bara testa vilken PT som helst utan gärna vill veta vem det är och att personen är bra bad jag M kolla med sin PT (som fått M att gå från att ligga i soffan och käka Digestivekex till att ta 155 kg i ryck) om han har tid för ytterligare en klient.

Igår messade nu denne PT och sa att han ringer mig i veckan för att diskutera mina mål, vad jag förväntar mig av honom och vilka idrottsskador han ska ta hänsyn till. Det var ju jättebra att han förvarnade för så har jag inte riktigt tänkt ännu. (Spontant skulle jag säga att mitt mål är att bli stark och snygg och min förväntan på honom är att han fixar det, haha.)

Dessutom avslutande han med "looking forward to starting you on your journey". Killen är från australien så det hela blir på engelska, dessutom. Detta kan bli hur kul som helst. Jag kan diskutera aktieägaravtal på engelska men vet inte vad hantlar heter på engelska. Eller soffpotatis.

Om jag vågar ta mig an att träna med PT lovar jag att delge er min journey här.

4 mars 2014

Varning, skryt!

Inser att jag är som alla (eller iaf de flesta) föräldrar. När något av mina barn åstadkommer något nytt tycker jag det är helt fantastiskt, även om det i ett lite större sammanhang inte är så speciellt. Jag brukar försöka avhålla mig från offentligt skryt om barnen, men nu kan jag inte låta bli.

Skorpan och Pluttskrutten har börjat skriva lite på egen hand. M och jag har inte övat med dem i någon större utsträckning utan bara svarat på frågor om bokstäver och visat hur de ser ut. Fascinerande att de ändå lyckats lista ut hur bokstäverna och ljuden hänger ihop. (Jag vill minnas att jag tyckte det var svårt att lära mig bokstäverna och att läsa osv. Men det är ju jag det. Ofta tänker jag att det är tur att barnen har en så intelligent pappa.)

Skorpan skrev och ritade "lakrits" igår och idag gjorde hon en teckning till sin vän Lioness.



Medan Pluttskrutten freebasar med "fjäril", "äta", "keps" m.m. Hon har f.ö. också beslutat att hennes förnamn ska stavas och uttalas på ett annat sätt än M och jag valt. Vad ska man säga?


Färdigskrutet.

2 mars 2014

Verkligheten

Tillbaka i den så kallade verkligheten.

Förutom bilresan hem (gick hur smidigt som helst, tomt på vägarna, glada barn) är det uppackning, tvätt, handling och laddning inför veckan som gäller. Dötråkigt. Min att göra-lista till jobbet är så lång att jag skulle kunna börja grina. 

Nu är det slut på skidåkning, varm choklad och smågodis. Slut på långkalsongshäng, pjäxdans och okammat hår. Tanken på nylonstrumpor och åtsittande byxor och kontorssittande gör mig jättetrött. 

Pluttskrutten avslutade sin skidvecka med att åka en svart backe. Så var det klart liksom. 

Funderar fortfarande på den där halvmaran. Att detta har blivit sån beslutsångest helt plötsligt?

1 mars 2014

WHHM

Har från min egen Plastmamma och ett annat håll fått tips om Women's Health Half Marathon (www.whhm.com). Funderar på att anmäla mig. Men det finns förstås en massa dåliga ursäkter att inte göra det.

- jag inte alls är särskilt bra tränad och det är bara två månader dit,
- jag behöver nya skor,
- jag blir sur om det går sämre än på Stockholmsloppet i höstas (då jag hade tränat bra).

Ni förstår.