30 juni 2008

torka

Jag har bloggtorka. Eller hela jag är en enda torka förresten.

Jag kommer inte på något att prata om, hittar inget jag vill läsa, kan inte tänka ut vilken mat vi ska laga. Ids inte fundera ut vad jag ska köpa i present till alla födelsedagsbarn. Vet inte vad jag skall hitta på när kidsen slaggar. Det finns inget teveprogram jag vill titta på eller någon film jag vill se. Jag är för pigg för att lägga mig, för slö för att motionera, för oengagerad för att städa eller tvätta. Orkar inte planera vår semester.

Jag har tråkigt helt enkelt. Det var länge sedan.

27 juni 2008

Inatt jag drömde

Inatt drömde jag att jag var med i det otäcka programmet "Du är vad du äter". Jag äter väldigt, väldigt mycket smågodis (i princip varje dag) och dricker rätt mycket vin också, i vart fall gjorde jag det innan Pluttskrutten fanns. När jag fritt får bestämma vad jag ska äta blir det ostmackor. Så i drömmen radade Anna Skipper upp lassvis med godis, högar med ostfrallor och tunnor med vin. Jikes.

När jag berättade om min dröm för lilla räkans pappa föreslog han att jag skulle skippa smågodis under ett år från 1 augusti och lägga undan de pengar jag då sparar (100 kr i veckan trodde han; tyvärr är det nog mer än så...). Han passade på att haka på utmaningen och själv inte snusa på ett år. Lyckas vi kan vi nog resa till Bali för pengarna...

Nu sitter jag i den norrländska skogen och är redo att jogga in till närmaste stad (säkert 20 km) och köpa en påse saltlakrits och marshmallows. Turligt nog är det en månad kvar till den 1 augusti.

24 juni 2008

långsamt

Sitter i norrlandssommaren (+10 och ösregn) och försöker surfa på en gammal häck till dator med vidhängande häckmodem. Det går så långsamt så långsamt, det går inte att förstå. På den tiden det tagit att koppla upp mig och hitta till metrobloggen.se har jag hunnit äta upp resterna av lilla räkans lördagsgodis samt ätit halva chipspåsen som vi skulle ha till vår filmtajm imorgon. Urk.

23 juni 2008

underbara vardag

Linda Skugge har bloggat om att hon hatar midsommar, bl.a. här. På något sätt är jag benägen att hålla med, midsommar och nyår är så haussade att jag får lust att precis som Linda Skugge gå på Mc Donald's eller hyra en dassig film och lägga mig klockan 21. Jag klarar mig dock alltid med att ha noll förväntningar. Då blir det mesta faktiskt kul.

Detta fick mig att fundera på helger och semestrar. Såklart jag som alla andra diggar att slippa gå till jobbet, men ofta tycker jag ändå att helger eller långledigheter är lite besvärliga. Man måste hitta på saker hela tiden, bestämma när och vad man skall äta, alla eventuellt närvarande barn ser ingen anledning att gå och lägga sig (det finns heller ingen) och allt måste vara så festligt och/eller mysigt hela tiden. På ett sätt älskar jag vardagen. Inrutat och klart. Man kan vara lite crazy och lägga sig lite senare eller ta ett glas vin. Men jag vet att väckarklockan ringer klockan 7 och att det blir havrefras och fil till frukost och att avdelningsmötet börjar kl 14.

21 juni 2008

leksaker i säkerhetskontrollen

Lilla räkan, lilla räkans pappa, Pluttskrutten står i säkerhetskontrollen.

Lilla räkan har packat sin ryggsäck själv. När den åkt igenom röntgenapparaten (eller vad det nu är) frågar en kontrollant lilla räkan om han får titta i hans ryggsäck. "Ehhh", säger lilla räkan och tittar på sin pappa. "Jo det går bra" säger lilla räkans pappa. "Har du en ficklampa i ryggsäcken?" frågar kontrollanten. "Nä!" säger lilla räkan nästan förnärmat. När kontrollanten öppnar ryggsäcken visar det sig att lilla räkan packat ned alla sina tre lasersvärd i ryggsäcken. Lasersvärd består av en, just det, ficklampa och ett plastsvärd i någon cool färg. Kontrollanten skrattar lite och släpper igenom oss.

Detta var nästan lika kul som när jag köpt handklovar till lilla räkan i julklapp. I säkerhetskontrollen trodde de nog att det var äkta handklovar och frågade mig om det var en julklapp till mig. I rena förskräckelsen svarade jag ja. Då frågade de vad jag jobbade med. När jag sa advokat skrattade de nästan ihjäl sig och sa sedan "ja ha så kul med din julklapp då". Inte förrän långt senare förstod jag att de trodde jag var helkinky. Hehe.

19 juni 2008

ensam (vuxen) hemma

Har idag varit ensam vuxen hemma tillsammans med lilla räkan och Pluttskrutten. Två barn i helt olika åldrar. Pluttskrutten har kommit på att hon kan vända sig från rygg- till magläge. När hon hamnat på magen tycker hon det är aptrist att ligga så och börja gasta, varpå jag vänder henne tillbaka till ryggläge. Så har hon hållit på hela dagen. Jag har mutat lilla räkan med glass och fotbollsspel (med Pluttskrutten i sele). Nu sover Pluttskrutten och lilla räkan leker på sitt rum. Borde passa på att duscha, plocka undan, fixa middag och tömma tvättmaskinen men är redo att gå och lägga mig.

Imorgon far vi till Norrlandssläkten. Utan internet i en vecka. Var skall jag då avreagera mig? Jag får gå ut i skogen och skrika. Eller börja jogga. Jag klurar vidare på listan över lyxproblem. Kom på ett nytt idag: mitt liv.

18 juni 2008

but why?

Coola Hanna Fridén bloggade om knastampongerna "Gynotex Soft-Tampons" (www.softtampons.net) för ett tag sedan. Tillverkaren skryter med att man kan ha sex när man har dem insatta (till vilken nytta kan man undra). Emellertid visar det sig att även till synes "normala" tamponger kan vara helt galna.

Min väninna Zäta har just varit utomlands och visade upp en tampong av märket Tampax som hon köpt där. Tydligen anser Tampaxtillverkaren dels att ju fler förpackningar och förpackningsmaterial desto bättre, dels att det mest otäcka en kvinna kan råka ut för att råka nudda sitt kön. Tampongerna är först förpackade en och en i papper och sedan i ett plastfodral som ser ut som ett Lypsyl ungefär. Instruktionerna för att placera tampongen - man skall tydligen dra plasthylsan fram och tillbaka och hit och dit för att sedan på något sätt skjuta tampongen på plats - är dessutom totalt obegripliga. Enda vitsen med plasthylsan verkar vara att man absolut inte skall råka nudda sin snippa. Gud förbjude. Som kronan på verket är tampongerna helt luddiga och ser de ut att vara gjorda av ihoppressad bomull.

Summan av kardemumman blir att de är miljöovänliga, användarovänliga och odugliga. Turligt nog finns Tampax (ännu?) inte i Sverige. Call me oldfashioned och bakåtsträvande men jag fortsätter gärna med Apotekets tamponger i storpack ett tag till.

16 juni 2008

hopeless case

Jag är f-n den mest hopplösa plastmamman.

Igår fastnade lilla räkan och jag i ett evigt tjafsande om onödiga saker. Vi höll på från morgon till kväll, tills till och med vår tålmodiga omgivning här i Roslagsidyllen verkade besvärad. När lilla räkan la sig kom vi överens om att inte köra samma race idag. Efter att ha drömt mardrömmar om att lilla räkan vände mig ryggen för att jag skällt på honom för att han inte vek strumporna ordentligt (obs! riktigt på den nivån befinner vi oss inte IRL...) bröt jag överenskommelsen redan i morse. Jag vaknade kl 06.30 av att lilla räkan och hans två tjejkusiner slet upp min sovrumsdörr och skrek "Här kommer kommando F". Jag rusade ut efter dem på altanen. Just som jag skulle påbörja dagens första uppsträckning sa lilla räkan "Men Elly, ditt nattlinne har halkat ner, man ser ju halva din tutte". Jag sneglade nedåt och konstaterade att han hade helt rätt och kom av mig alldeles.

Lilla räkan och hans kusiner är väl märkta för livet nu. De har stuckit i väg till grannen för att hoppa studsmatta. Hoppeligen slipper de gormande galna halvnakna plastmammor där.

14 juni 2008

fotbollsvader

Träffade just IB på gården. Hon har tidigare gett mig lite stenålderstips om barnuppfostran. Det har visat sig att hon är lite orolig för Pluttskrutten. Jag nämnde att vi brukar skämta om att hon har fått sin tjocka fina Michelinlår efter mig (och sina vackra ögon efter sin pappa). IB skakade på huvudet och sa: "Nej, nej, inte dina lår. Däremot har ju du riktigt kraftiga fotbollsvader, Elly. Låt oss hoppas att hon inte ärvt dem."

Nej, låt oss verkligen hoppas det. Se så illa det gått för mig. Allt är vadernas fel.

barn på golvet

Läste i Linda Skugges blogg att hon låter ett av sina barn somna på golvet. Men vad bra tycker jag, då är vi två... Pluttskrutten sover just nu på golvet i arbetsrummet, med mjölkdregel i mungipan. På kvällarna somnar hon ofta UTAN PYJAMAS i tevesoffan, helst till Star Wars eller någon fotbollsmatch. Hur ska detta sluta?

bölmaja

Ibland liksom drabbas jag på ett svårförklarat sätt av ett konstigt vemod och tycker att vardagliga eller roliga saker är sorgliga. Jag blir gråtfärdig till synes helt utan anledning. Idag var en sån dag. När jag lunchade med Rara Väninnan kom jag att tänka på att Pluttskrutten snart kommer att äta riktig mat. Jag försökte visualisera hur glad hon kommer att bli när hon får sin älsklingsrätt, hur hon kommer att låta eller se ut när hon är hungrig eller när hon blir ledsen för att hon får något hon inte tycker om. Allt detta är mycket vardagliga ting som världens föräldrar är med om dagligen. Men för mig framstår det som supersorgligt.

Jag hoppas det beror på att jag ligger efter med sömnen och att jag är mitt vanliga cyniska jag igen imorgon.

13 juni 2008

Lyxproblem

Har länge tänkt göra en lista över lyxproblem, dvs. problem som bara finns i i-länderna. Mitt liv vimlar av dem (som dålig mobiltäckning, vara bakis och behöva gå till tvättstugan, stressa av att ha två fikadejter samma dag, ha svårt att välja glass osv). Skulle dock behöva lite input för att göra listan lite mera allsidig. Så vill, kan, orkar du - ge mig ditt största lyxproblem så skall jag skapa en topplista som heter duga.

Det kommer att bli som i Expressen: "Lyxproblem? Plastmamman har hela listan."

12 juni 2008

andras bloggar

Måste erkänna. Jag blir lite avundsjuk på bloggarna på Metrobloggens topp-20-lista och andra bloggar som har ziljoner läsare. Nu anstränger jag mig inte över huvud taget för att marknadsföra min blogg; dessutom är jag en Svensson och skriver om svenssonsaker så det är ju inte så konstigt att det inte är så många som hittar hit.

Men ändå. Blir faktiskt lite avis när jag såg att Linda Rosing fått nästan 100 kommentarer på ett inlägg i sin blogg där hon skriver att hon skall power walka och dricka kaffe. Surt, sa räven. Men så har jag inget deltagande i Big Brother i bagaget, har inte plasttuttar och är inte besatt av träning eller att få bort mina love handles. Jag säger som I-or: "I’m not complaining, but there it is."

11 juni 2008

I love you, ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovich!

Sverige har mig att tacka för segern igår. Såhär gick det till:

Jag låg och sov i soffan genom hela första halvlek och vaknade av att lilla räkans pappa frustrerat slamrade med diskmaskinsluckan i pausen. Lagom till andra halvlek satte jag på mig min urvuxna Sverigetröja och skrek "Var är Zlatan?" så Pluttskrutten vred sig i sin lilla sovkorg. Och vad händer? Zlatan gör mål!

Det kallar jag effektivt tevetittande. De där sportjournalisterna vet inte vad det snackar om.

köttfritt kött och läppglans som aldrig tar slut

Lilla räkan och jag pratar yrkesval.

Lilla räkan: Hur blir man jurist?

Jag: Man läser juridik på universitetet.

Lilla räkan: Men då vill inte jag bli jurist.

Jag: Nej, det måste du inte.

Lilla räkan: Jag ska ju bli vetenskapsman, vad ska jag läsa på universitet då, vetenskap eller?

Jag: Jag tror man måste läsa fysik om man vill bli vetenskapsman. Och matematik kanske.

Lilla räkan: Förutom vetenskapsman skall jag bli fotbollsspelare också, i AIK.

Jag: Men då måste du nog börja i fotbollsskola.

Lilla räkan: Va? Måste jag? Nej, då vill jag inte bli fotbollsspelare. Vetenskapsman får räcka i så fall. Då ska jag forska fram köttfritt kött och läppglans som aldrig tar slut till dig.

Fattar inte att ingen tänkt på det förut. Köttfritt kött och läppglans som aldrig tar slut är ju precis vad mänskligheten behöver.

10 juni 2008

Mia T

Ni som inte hört självkänslegurun Mia Törnblom (www.miatornblom.se) hålla föredrag borde gå och lyssna på henne. Hon är fantastisk!

Hon intervjuades i söndagens morgontidning. Intervjun innehöll en sådan där liten faktaruta (vad kallas sådana egentligen? auf Deutsch heter de "Steckbrief", ett utmärkt ord f.ö.). På frågan "Förebilder?" hade Mia svarat "Modiga människor som inte väljer den enkla vägen". Hennes svar fick mig att tänka lite. Nu var det nog inte såna som lilla räkans pappa och mig som Mia T avsåg men jag valde ändå att ta åt mig på något sätt.

8 juni 2008

kryddblandning

På mitt jobb får vi en present vid varje vårkonferens. Jag har inte jobbat där så länge, så före årets konferens har jag endast hunnit få en kragpin med företagets logga och en scarf med företagets logga (killarna fick slipsar...). Välkända företagsklassiker. Årets present tror jag dock tar priset - paketet "Svensk grillsommar" från www.swedishtraditions.se innehållande havssalt, grillkrydda för fisk och grillkrydda för kött MED FÖRETAGETS LOGGA på. Samt en fullkomligt galen broschyr med beskrivningar av svenska traditioner på fem språk (mer om den snart). Jag vill veta vem som kom på affärsidén ("nu har jag det, vi blandar aromat och citronpeppar och sätter på en klisterlapp och säljer det för 50 kr per burk"). Först tänkte jag råka glömma mitt paket på hotellet. Men sedan la jag förstås ned det i packningen ändå.

Det smärtar att erkänna men kryddbladdningarna smakar gott och att vi redan använt dem flera gånger. Vi ställde till och med fram saltet (med praktisk inbyggd kvarn) på Pluttskruttens dopmiddag idag och jag är nästan lite sur över att det håller på att ta slut. Riktigt pinsamt. Snart kommer jag väl att mejla företagsledningen och tacka för presenten.

7 juni 2008

spara inte

Tog mig en titt i flyttkartongen med gamla foton igår. Tycker det är svinjobbigt att behöva sortera dem och sätta in dem i album. Mindes plötsligt att en av Mammans väninnor gav mig rådet att inte spara en massa saker "som minne" när jag separerade från Exet. Då fattade jag inte vad hon snackade om. Nu börjar jag tycka att hon har rätt. Ärligt, lassvis med foton från mina och Exets semestrar, vad gör jag med dem?

Flyttkartongen har stått i vägen i flera år nu. Har god lust att slänga den.

4 juni 2008

Go, Lennart!

Träffade Pluttskruttens doppräst idag. Församlingstanten hade bara sagt att han hette Lennart och fördomsfull som jag är trodde jag förstås att det skulle vara en farbror. Men icke. Lennart visade sig vara en rätt så snajsig snubbe i 45-årsåldern med rakad skalle som kom i skräddad svart kostym (utan prästkrage) och sa ”tjenare, Elly”, bedyrade att Pluttskrutten var söt och att det skulle bli KUL att döpa henne. ”För”, som han sa, ”det är ju dop och vigslar och begravningar som är det roliga med prästyrket”.

Heja Lennart! Om jag får bestämma får du både viga och begrava mig.

3 juni 2008

biljettsläpp

Avslutningen i lilla räkans skolan nalkas. Jag har alltid varit en sucker för skolavslutningar. På förra julavslutningen i aulan i lilla räkans skola grät jag så mycket att lilla räkan sa "man får ju skämmas för dig". När det sedan var dags att säga hejdå till fröknarna i klassrummet var jag tvungen att gömma mig bakom en gardin för att inte skämma ut familjen ännu mer.

I år ser det ut som att det inte blir något gråtande från min sida. Det krävs nämligen biljetter för att kunna gå på avslutningen och dessutom är det så hårt tryck på dem att det liknar biljettsläppet till Stones enda spelning i Sverige. Instruktionerna för att komma åt biljetterna - enligt "en biljett per barn-principen" - är enligt mitt tycke också mycket komplicerade. Men det är nog bara jag som tycker så. (Det finns många skäl till varför jag inte valde logistikchef som yrke.)

Trots detta lyckades jag idag hämta ut en biljett fast jag inte är lilla räkans vårdnadshavare. Hahaha! Och på torsdag när överblivna biljetter släpps tänker jag stå först i kön och vråla som alla screaming bitches vid lanseringen av en ny H&M-kollektion.

2 juni 2008

ny människa

I fredags funderade jag verkligen på vart familjeidyllen tagit vägen.

Vårt hem var bara varmt, rörigt och stökigt, lilla räkans pappa var febrig och förkyld, jag kände mig fortfarande lite skakis efter att ha haft migrän. Ingen orkade styra upp någonting men efter en trist middag bestämde vi oss ändå för att åka till landet. Under bilfärden, innefattande helt onödigt tjafsande från min sida och kaskadspyor från lilla räkan som blev åksjuk, var jag beredd att vända hem igen. Lilla räkans pappa styrde dock kosan till landet. Väl framme tog Mamman över organisationen, gav oss thé och mackor, hjälpte lilla räkan i säng och insisterade på att helgen skulle bli skön och att livet är härligt.

Efter en helg med strålande sol och Mammans hemlagade mat känner jag mig som en ny människa. Huvudvärken är som bortblåst. Jag skrattar åt dammråttorna och inser hur lyckligt lottad jag är.