29 juli 2009

stabil

Väntar med skräckblandad förtjusning på gråtperiodens riktiga utbrott. För det kommer.

Idag har jag bara gråtit (i) åt en tidningsartikel om ett par vars tvillingar föddes över tre månader för tidigt, (ii) för att barnläkaren som undersökte Skorpan på återbesöket sa att hon var fin och rosig och (iii) när SÖS ordnade en rysktalande sjuksköterska åt ett ryskt par som var på återbesök med sin lilla bebis på BB samtidigt som Skorpan och jag.

Som ni förstår är jag ganska så stabil.

hänga knäveck

När jag var liten älskade jag att "hänga knäveck". Var jag än befann mig hittade jag en stång eller pinne eller något annat jag kunde hänga och dingla i knävecken i. Mamman har berättat att hon aldrig vande sig utan ständigt trodde jag skulle dimpa i asfalten, men att hon till slut bara slutade se på. Jag gav mig ju ändå inte.

Pluttskrutten, som jag tyvärr tror har fått stora delar av mina karaktärsdrag, har börjat uppvisa liknande tendenser. När jag kom in i köket förut stod hon och balanserade på högsta trappsteget på sin TrippTrapp-stol och sjöng. Eftersom ingenting av det jag säger i dessa lägen stoppar henne gick jag bara förbi och sa "hej hej".

Idag är stora Dolly Parton-dagen. Mina tuttar har vuxit till oigenkännlighet under natten. Skorpan är inte alls imponerad.

28 juli 2009

Arga gubben

Hur många gånger om dagen kan ni säga "klappa fint" till någon? Jag tror jag sagt det fjorton gånger i timmen till Pluttskrutten idag och ändå lyckades Pluttskrutten sätta sig på Skorpan i ett obevakat ögonblick.

Men Skorpan verkar inte bry sig nämnvärt mycket. Hon fortsätter att se ut som arga gubben i Loranga, Masarin & Dartanjang.

bebisförvirring

Bebisförrvirringen är total.

Precis som när Pluttskrutten var nyfödd är jag totalspeedad. Skulle någon be mig storhandla till en tolvbarnsfamilj, möblera en villa eller planera ett EU-möte på egen hand skulle jag ta på mig det och tänka att jag fixar det mellan kvällsamningarna. Turligt nog har jag luttrade människor omkring mig som håller i mig så att jag inte blir så mycket mer aktiv än att gå med Pluttskrutten till sandlådan ute på vår gård.

Om ett par-tre dagar sitter jag - som annars är en riktig hårding (hahaha) - troligen och gråter för att Skorpan är så liten/har mig som mamma/har fötts till en hemsk värld osv.

So be warned. Ser ni en storbölande slashas dra runt i Skånegläntan i slutet av veckan så är det jag.

bröd

Ha! Jag visste det. Kolhydrater är inte så dumt som alla GI-människor säger.

Bröd är bäst, ingen protest.

26 juli 2009

Skorpan!

Trodde faktiskt inte om mig själv att jag skulle sms-blogga från BB, men nu gör jag visst det. Lite prettovarning, men förlåt.

Skorpan hörsammade min bön och dök upp i natt som en liten raket. Jag fattar fortfarande ingenting. Men hon är den finaste bebisen som finns.

Eftersom det är brist på personal, sängplatser eller rullstolar, oklart vilket, är vi kvar i förlossningssalen. Skorpan och hennes pappa blundar lite. Jag sitter och tittar ut över Söder i morgonsolen och är just nu världens lyckligaste människa.

Kärlek till alla!

25 juli 2009

Kom nu rå

mms_image

Titta Skorpan, vad fint vi har bäddat åt dig. Kom nu.

soon, very soon

När jag var hos barnmorskan igår hävdade hon att Skorpan kommer "snart, men inte idag". Och det hade hon ju rätt i, dvs. igår kom hon ju inte. Men vad betyder "snart"?

På något sätt borde vi väl vara förberedda om hon kommer nu. Men ska jag vara ärlig känns Skorpans snara ankomst totalt overklig, trots jättemagen, trots att den där väskan alla tjatar om är packad och trots att jag ser SÖS från fönstret.

Klassisk förträngning gissar jag.

23 juli 2009

mammig

Pluttskrutten har länge varit helt pappig och inte brytt sig om mig sådär överdrivet mycket - men de senaste dagarna har hon blivit jättemammig och bokstavligen hängt i mina kläder. Inte mig emot, egentligen. Men idag, när jag lyfte upp grannens lillbebis Raffe, blev hon helt förtvivlad, skrek "mamma" och tittade på mig med en blick som tydde på besvikelse och sorg.

En liten, liten föraning om hur det blir när Skorpan kommer, gissar jag? Ett tips Pluttskrutten, är att bli lite pappig igen.

Himlavalvet

Pluttskrutten och jag träffade min alldeles egna Plastmamma idag. Så najs. Det var jättelänge sedan. Synd att hon bor så långt bort. Vi hängde på Café Himlavalvet. Pluttskrutten var i sitt esse och sprang in i caféets kök, åt grus och kastade spaghetti omkring sig.

Café Himlavalvet är ett supermysigt ställe. Gå dit. När inte Pluttskrutten är där och river ned inredningen är det en mycket skön oas, bara ett litet kliv från Drottninggatan.

uteliggare?

Lilla räkan och jag stötte på en Situation Stockholm-försäljare vid Skanstull.

På omslaget av senaste numret finns en bild av Carl-Johan Vallgren. Efter en stund sa Lilla räkan: Men varför säljer han en tidning med en bild på sig själv på utsidan?

Stor humor.

21 juli 2009

världens tråkigaste jobb

Lilla räkan, Pluttskrutten, deras pappa och jag väntar på pendeltåget. En städare polerar perrongen.

Lilla räkan pekar försiktigt mot städaren och viskar: "Titta, han har nog världens tråkigaste jobb."

Jag: "Vet du, nu ska jag skrämma dig lite. Om man struntar i skolan, eller inte kan eller får gå i skolan, då är det ofta bara städjobb man kan få."

Lilla räkan: "Men resenär då?"

Jag: "Resenär? Vad menar du? Jag tror inte man kan få betalt som resenär."

Lilla räkan: "Jo. Man reser omkring och så skriver man böcker om det man ser och så säljer man böckerna."

Lilla räkans och Pluttskruttens pappa: "Jaså, författare menar du. Det förstås. Om allt annat skiter sig och man inte har någon utbildning eller några pengar eller kontakter, då  kan man antingen bli perrongstädare eller författare."

Lilla räkan: "Ja?"

tillbaka i stan

Nu är vi tillbaka i stan. I cirka tolv timmar har jag tyckt att det varit urskönt. Men nu när jag hunnit duscha, byta kläder, åka tunnelbana och vara i Ringens köpcentrum är jag åter helt redo att slåss med myggen och bada i Årböleån.

Å andra sidan, säger alla, är det bra att vi är i närheten av en förlossningsavdelning just nu. Och så är det förstås.

18 juli 2009

länsar på landet

Vi tar en paus från ledigheten i city på landet hos Mamman och hennes man. Lilla räkan bygger koja av överblivet byggmaterial. Pluttskrutten länsar vinbärsbuskarna. Jag länsar kylen. Vi botaniserar filmförrådet och jagar myggor. Sommar.

Ingen Skorpa i sikte.

14 juli 2009

Kalle Anka satt på en planka

Jag tycker vi är ganska bra på att slappa hemma (eller kvällsmysa som Lilla räkan säger), eller i vart fall Lilla räkan, hans och Pluttskruttens pappa och jag. Igår hade jag en idé om att Lilla räkan, Pluttskrutten och deras pappa skulle parkera sig en stund i soffan framför Pingu så att jag fritt kunde härja med annat i lägenheten.

Pluttskrutten har definitivt inte fattat vitsen med att ta det lungt. Hon tittade på Pingu ungefär fem sekunder, sedan klättrade hon upp på ryggstödet på soffan, sjöng "Kalle Anka satt på en planka" och kastade sig sedan huvudstupa ned på Lilla räkan och pappan som låg i soffan.

So much for kvällsmys. Borde vi kontakta en expert av något slag?

13 juli 2009

kakmuta

Det är lite kluvet att avveckla sig själv på jobbet. Verksamheten kommer att flyta på sig så fint utan mig och mina ärenden kommer säkerligen att tas om hand på ett utmärkt sätt, utan min inblandning. Och det är ju lite trist.

Jag ska muta mina kollegor med tårta imorgon. Då kanske de åtminstone låtsas att de kommer att sakna mig.

12 juli 2009

mad bad mom

Trotsar finvädret med att ha tvättstugan och slösurfa. Samt vakta Pluttskrutten som sover.

Surfade just på några hjärndöda föräldra- och familjesajter. Ett foruminlägg där en mamma undrade om hennes ettåring kan ha blivit förkyld av att ha varit ute i 40 minuter "med sin pappa" utan överdragsbyxor när det bara var 15 grader ute fick mig att börja undra. Jag hoppas det var ett skämt. Ärligt. Vad är det med folk? Förutom att läkarvetenskapen såvitt jag vet redan rett ut att man inte blir förkyld bara av att bli kall så kan jag inte sluta förundras över hur mycket problem folk skapar sig.

Dessutom tycker jag det är så sorgligt att läsa sånt. Troligen är föräldrarna helt arga på varandra nu, eller så är pappan helt knäckt för att han har gjort felfelfel. Utan att det finns något att uppröras över.

Pluttskrutten träffade sin pojkvän Gurra i parken idag. Sedan de ätit av samma Mariekex som legat i sandlådan kan jag välja att antingen oroa ihjäl mig över alla sorters magsjukor Gurra och Pluttskrutten kan få nu eller också gilla läget. Jag väljer det senare, som den mad bad mom jag är.

9 juli 2009

utflykter

Medan Lilla räkans och Pluttskruttens pappa haft en välförtjänt 36timmarspaus från hemmapappalivet och varit på "konferens" (dvs. tolvtimmarsparty) med sitt jobb kvarterade Lilla räkan, Pluttskrutten och jag in oss hos Mamman och Pappan. Otroligt skönt.

Igår hann vi med en tur till 4H-gården i Akalla by. Pluttskrutten lyste som en sol och var helt överlycklig medan Lilla räkan var sur och arg som ett bi. Idag var vi på Naturhistoriska riksmuseet, där Lilla räkan var i det närmaste euforisk, medan Pluttskrutten var övertrött och förbaskad.

You win some, you lose some.

7 juli 2009

rain, rain, go away

Och så hittade jag Terence Trent D'Arbys "Rain" på youtube. Den kom 1987, när jag var 14 år, och just börjat lyssna på annat än Boney M.

När jag hörde den nu lyfte liksom tillvaron lite. Det här börjar arta sig.

Rent, part II

Jag måste förresten tillägga att "Rent" är ännu bättre i Marit Bergmans cover-version.

Klickar ni på länken kommer ni till en fin livespelning på Rival hösten 2004. Den viktigaste informationen i sammanhanget är att jag var där. Marit är så bra live.

Rent

Stockholm är gråmulet. En och annan regndroppe i luften. Ändå är jag på galet gott humör. Jag brukar säga att jag blir glad för små saker. Det har inte alltid varit så den senaste tiden. Men nu är det som att småsakernas glädje är tillbaka. Det är en fantastisk känsla.

Som imorse. Jag köpte hämtkaffe på Espresso House. Där jobbade två jätteunga och jättesöta killar som fick mig att uppgradera min kaffe med extra allt bara för att de log så fint.

Dessutom spelade de Pet Shop Boys "Rent". En sjukt bra låt, fortfarande. Fast om jag förstått innebörden i texten rätt är den nog ganska sorglig. Men just idag kan inget få mig att börja böla för ingenting. Love is in the air.

5 juli 2009

deltidare

Det blev t/o/r Norrtälje skärgård för mig i helgen. Som vanligt lämnade jag kvar alla raringar på landet. Nu sitter jag och svettas i lägenheten och längtar efter Lilla räkan och Pluttskrutten och deras pappa.

I fredags när det regnade ritade Lilla räkan och hans kusiner tatueringar på varandra. När jag kom fick jag också en. En ros som der står "cool" under, på axeln. Den är superfin, minst lika tuff som mina riktiga tatueringar. Tyvärr försvann den nästan när jag duschade. När jag sa till Lilla räkan att han borde överväga sitt yrkesval (vetenskapsman) och bli tatuerare istället sa han att han redan tänkt det. "Fast", sa han sen, "jag tänker jobba deltid som vetenskapsman".

Lilla räkan är faktiskt helt underbar.

3 juli 2009

Kronprinsessbröllopet

Nu ska jag tjata lite om Kronprinsessans och Daniel Westlings bröllop. Eller snarare om mitt totala ointresse för det. Jag är så ointresserad så jag nästan tippar över och blir intresserad, fattar ni?

Ett exempel: av någon outgrundlig anledning hamnade jag på Tidningen Queens bröllopsblogg för ett par dagar sedan. Nu måste jag kolla den då och då, bara för att kunna sitta och sucka åt eländet. Fast snart deltar jag väl i omröstningarna om vilken tårta Victoria & Daniel ska ha eller vart de borde åka på bröllopsresa.

Vad gäller Kronprinsessans bröllopskläder - som upptar omkring halva bröllopsbloggen - tycker jag att Vickan borde ha samma outfit som Angelina Jolie hade när hon gifte sig med Billy Bob Thornton: skinnbrallor och en flaska av makens blod i en ampull om halsen. That’s löööve. Jag tror på riktigt att Kronprinsessan skulle vara skitsnygg i skinnbrallor.

Förstår ni vad jag menar nu? Helt plötsligt har jag skrivit en babblig harang om Kronprinsessbröllopet fast enligt egen utsago är så ointresserad. Gaaah.

2 juli 2009

tyst och snäll

Göteborgsutflykten gick bra. Skorpan är kvar i magen tack och lov. Hoppeligen stannar hon där ett par-tre veckor till. Men om hon är det minsta lik sin storasyster så gör hon som hon vill. Precis som jag tycker att hon ska göra, egentligen.

Jag har tänkt mycket på det där. Pluttskrutten är ännu så liten att hon inte vet hur omvärlden tycker att flickor ska vara. Hon spiller och tjoar och showar och protesterar och lever om. Jag har alltid undrat vad det är som får flickor att plötsligt tystna och vem som blir glad för det. Varför vill vi ha tysta och snälla flickor, varför tycker vi att pojkar ska ta för sig och synas och höras?

Jag hoppas alla barn jag har ynnesten att få leva med fortsätter att ta för sig så länge de lever.