29 september 2013

Glaskupan

Kaffepaus medan Pluttskrutten och Skorpan är på Ju-Jus kalas.

Har efter många år äntligen kommit mig för att läsa Glaskupan. Väldigt bra förstås, men ohyggligt deprimerande. På något sätt påminner den mig om min egen tonårstid (fast jag inte var lovande skribent eller deprimerad eller fick elchocker som Esther). Och så tänker jag att det är lite skräckartat att vi har tre barn som måste ta sig genom tonåren.


Trötter

Tror jag vunnit trötthetstävlingen senaste 1,5 dygnen. I fredags höll jag mig vaken till kl elva eftersom Grannpojken sov över hos Lilla Räkan och jag inte ville läggs mig före dem. Sov sen åtta timmar utan avbrott men vaknade helt dödstrött. 

Var yr av trötthet igår. Lilla Räkan sov hos en kompis och M träffade sin syster på kvällen så när Pluttskrutten och Skorpan somnat kollade jag på en tysk komedi på dvd och somnade sen tvärt.

Underbara vila. Kan hända är jag redo för någon slags normalvecka nu.

27 september 2013

Människor

Ok. Är väldigt trött idag. Blev inte mycket sömn inatt, kom hem 01:30 från smokingkalaset och kom i säng runt två och steg upp kl sex, ja ni fattar.

Jag var ju inte helt laddad för kalaset men det blev så klart trevligt. Dock speciellt med en så flott fest i jobbsammanhang. Jag och kollegan Mary var där i marknadsföringssyfte, de flesta andra mer för att jobbmingla.

Det är verkligen spännande att prata med och möta människor. Men jag upphör aldrig att förvånas. De flesta var förstås trevliga, pratade länge med en kock och en ung kille som verkligen lever sin dröm. De var personliga utan kladd, om ni förstår vad jag menar. Bytte också några ord med en kvinna också som tillverkar smycken, sjalar och väskor som är så snygga så man svimmar. Ska önska mig hela sortimentet i julklapp.

Men några riktiga knäppskallar stötte jag också på - en som sa att advokat var det värsta yrket han kunde tänka sig, en annan sa att mitt jobb verkade "jättetråkigt" men att hon förstod att någon måste gör det. Ytterligare en förstod inte vad vi gjorde där. Jag hajar inte riktigt varför vissa måste säga det de tänker så ofta som de gör. Mary berättade om liknande upplevelser, en person vid hennes bord frågade efter halva middagen om hon just satt sig vid bordet, en annan sa emot henne hela tiden. Priset tog ändå en kvinna vid mitt bord som var otroligt närgången, tog mig på armen stup i ett, sa mitt namn hela tiden och till slut klappade mig på håret och ryggen. Hallå! Jag borde ha puttat bort henne men det gjorde jag förstås inte. Jag antar att hon är en person som gärna är fysik eller vad kan säga, och några glas vin gjorde kanske inte saken bättre. Men en ganska konstig situation. Jag är mer van vid att folk är trevliga än att de inte är det.

Har tagit mig genom dagen i slow motion, men det har gått ok tror jag. Jag har flitiga medarbetare som styr upp, hehe. Ska ta det lugnt i helgen. Jujus femårskalas och tvättstugan. Danskurs och kanske en tur till gymmet. Nu soffan.

26 september 2013

Covers

Som ni vet älskar jag covers. Eller iallafall bra covers.

I söndags lyssnade jag av en slump på Musikguiden i P3. Klicka runt lite där så hittar Coverlistan by p3 Sveriges Radio (finns på Spotify också). Ett helt gäng jättefina och bra covers på bra låtar.

Snart har jag lyssnad sönder "You've got the love" (Florence + the Machines cover av Candi Statons låt) och José Gonzales version av the Knifes "Hearbeat" (som jag verkligen älskar i originalet också).

Så nu vet ni det. Ikväll ska jag på en smokinggala med en kollega och jag är faktiskt helt osugen. har aldrig varit på smokingfest och gillar ju kalas, men det är ett jobbsammanhang (så jag kan inte bete mig hur som helst, haha) och jag är inte riktigt mingelsugen.

Men som så ofta. Det ordnar sig.

24 september 2013

Osminkat

Smet från plikterna ett par timmar idag. Eller jag gick helt enkelt från jobbet en timme tidigare. Känns lite som att skolka, men grejen med den här typen av skolk är ju att jobbet finns kvar.

Min lediga timme på stan resulterade i att jag köpte smink för 600 kronor. Var lite sugen på att ge dricks till expediten för att hon sa att jag har fin hy och inte tyckte att jag behövde någon foundation (fingrade på en ganska dyr historia dessutom). Så jag köpte ingen.

Lite roligt i sammanhanget: jag har haft foundation på mig varje vardag i tio års tid. Så bli inte skrämda nu när jag börjar dyka upp au naturelle så att säga.

23 september 2013

måndag...

Fick verkligen vila i helgen, jätteskönt. Tyvärr var det en sak som höll mig vaken till klockan 1, så nu känner jag mig matt och fredagstrött fast det är måndag.

Detta är en vecka då jag måste spotta i nävarna och köra som det ryker. Det dumma är att jag inte alls är på hugget. Jag vill ta en långpromenad i höstsolen och tänka på ingenting.

ps Återigen, Lars Ws nya skiva. Alltså. Inte bra att lyssna på när man känner sig svag. Eller så är det bra att lyssna just precis då.
http://open.spotify.com/track/5BNRetACwSfVhwWDcfxWSJ

22 september 2013

Helgblandning

En lugn kravlös helg lider mot sitt slut.

Så välbehövligt, var verkligen en fullspäckad vecka. Har hängt med barnen, tvättat, småstädat lite, varit i lekparken. Just nu pågår Pluttskruttens och Skorpans danslektion. Jag är nästan lite förälskad i deras dansfröken. Kunnig och proffsig ut i fingerspetsarna.

Igår kväll åkte jag hem till finkollegan S som var utan sin man och sina barn igår. Vi drack lite vin och hängde i hennes soffa. Vi ses och pratar på jobbet nästan varje dag, men det är verkligen sällan vi hinner prata klart om ett enda ämne känns det som. Igår hann vi med att prata om jobbet/kollegorna, träning (jorå), våra och andras relationer. Super, verkligen.

I fredags såg jag "I skuggan av värmen". Se den om ni behöver en reality check, eller om ni känner er det minsta drogliberala och vill ändra på det. Jag hade hjärtklappning och var alldeles kallsvettig stora delar filmen. Grymma skådespelare och omvälvande story.

Så. Familjetid och egentid i en lagom blandning. Heja.

20 september 2013

Update

Två intensiva dagar på jobbet och jag är vid vansinnets rand. OK, jag överdriver lite (ganska mycket), men det irriterar mig att mina marginaler är så små. Bara för att jag behöver jacka upp tempot på jobbet några dagar borde jag inte ha känslan av att ha noll koll på mitt övriga liv, men så är det.

En tröst är att J som jobbar i samma projekt också verkar svaja lite. Idag frågade han till exempel om jag trodde att han höll på att bli psykopat. (Jag svarade för övrigt "ja".).

Läste på Fotbollsfruns blogg att hon stött på Lars Winnerbäck fyra gånger på samma hotellvistelse. Mycket orättvist. Sedan läste jag också att hon har köpt en kofta på HMs herravdelning och att hon får mycket beröm för den. Jag vill bara flika in att jag gjort så jättelänge, dvs. köpt herrplagg då och då. Bara så ni vet.

19 september 2013

Barbro

Har ni inte sett "Min sanning" med Barbro Westerholm rekommenderar jag er att leta upp programmet på SvTplay.

En enastående politiker, önskar ibland att jag haft samma mod som hon. 

18 september 2013

Lars W

Trodde jag tröttnat på Lars Winnerbäcks musik men nu när jag lyssnar på nya skivan får jag gåshud och en klump i halsen.

"Vi åkte aldrig ut till havet" är så sorglig och vemodig, om allt som inte blev av. Vill bara säga förlåt till alla som jag svikit och för alla löften jag brutit.

17 september 2013

Mysko

Igår fick jag en inbjudan till tyske ambassadörens 3-oktober-firande. Jag antog (förstås) att detta beror på att Bossen, Schmitten och jag hamnat på ambassadens lista över tyskspråkiga advokater i Sverige. Men så visade sig att varken Bossen eller Schmitten är bjudna. Schmitten är bjuden på valvakan på ambassaden på söndag (ingen av oss andra är det) och Bossen synes inte vara bjuden på något ambassadevent.

Nu har jag också noterat att mottagningen inte är på ambassaden utan i ambassadörens residens. Allt detta finner jag mycket mystiskt. Nu måste jag reda ut vad man har på sig på en residens-mottagning (dagtid). Och vem ska jag prata med när jag är där? Ska jag utgå från att alla (eller ingen) pratar tyska? Hur länge kan eller bör man stanna? Måste fråga min vän Diplomaten.

16 september 2013

Handstil

Vi har väldigt lika handstilar, Mamman och jag. Ibland kan jag inte riktigt se vad hon skrivit. Precis som med min egen handstil.


Wrong

Den här dagen tar sig ju inte alls. Tvärtom, jag blir surare och surare för varje timme. Jag har troligen ingen som helst anledning till det, allt är säkert fint och underbart och bra, fast jag har ingen som helst förmåga att se det.

Försöker påminna mig om det en klok person sa till mig en gång, nämligen att när man går runt och tycker att alla runt omkring en är knäppskallar, så är det antagligen fel på en själv.

Wrong, helt enkelt.
http://www.youtube.com/watch?v=LH2UB2uD-tA

Måndag morgon på alla sätt

Om någon av er haft en dålig morgon kan jag lugna er med att min var sämre. 

Ösregnet är mitt minsta problem, trust me.

14 september 2013

Hell yeah!

Jaha, jag förstår att ni suttit klistrade vid datorn och väntat på en uppdatering från min halvmaradebut. Ok, håll i er - jag är så GRYMT nöjd med mig själv. Det gick riktigt bra och jag fixade mitt inofficiella mål. De första tolv kilometrarna tyckte jag att jag sprang exemplariskt, sedan blev det mycket tyngre.

Min allra bästa Lillebror och hans lika bästa fru E sa att de kanske skulle kolla vid kilometer fem, sen dök de upp inte bara där (lite efter Odenplan), utan också vid kilometer 11 (Stadshuset) OCH vid målet! De skrek och hejade och tjoade mitt namn och jag blev så himla glad. Finisar! Och ytterligare en underbar hejaklack stod vid kilometer 17, i backj*veln, när jag hade god lust att skita i alltihopa - nämligen M, Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan. Snacka om uppbackning. Tack vare dem behövde jag inte gå i backen, yey.

Organisationen var också riktigt bra. Det enda jag har att klaga på är många löpares långsamhet vid toabesöket före loppet. Jag kom till toan en kvart före min start, det var ca 15 pers. före mig i kön och ingen klarade sitt besök i bajamajan på under en minut. Hallå, hur svårt kan det vara? Det slutade med att jag och två tjejer till ur min startgrupp fick lämna toakön fem min innan vår start, kasta oss in på en toa precis vid starten och sen smita under snöret precis innan nästa startgrupp släpptes fram. Halvstressig start alltså.

Men, är så glad att jag startade, att det gick bra, att min träning lönat sig. Har messat Mamman, Bossen och alla möjliga och fiskat efter komplimanger. Ibland får man.

En liten del av mig vill genast anmäla mig till Götegorgsvarvet, en annan del av mig tänker att jag peakat nu och borde dra mig tillbaka. Den som lever får se.

Plastmamman laddar... typ

Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för saker som jag egentligen är lite rädd för. Svaret är förstås att vi slutar utvecklas om vi aldrig lämnar vår comfort zone, men ibland tänker jag att det är ganska skönt att gå i sitt vanliga lilla lull och inte utmana sig själv hela tiden.

Det är förstås dagens halvmarathon jag tänker på. Hämtade mitt startkit igår och ägnade kvällen åt att lusläsa om olika taktiker man kan ha under loppet på hemsidan (borde kanske ha tänkt på det tidigare, det verkar inte så smart att bara tuta och köra som jag tänkte), äta kolhydrater (salta pinnar och geléhallon - inte så bra val va? Drack en massa läsk också. Puckomamman.) och att se en instruktionsfilm över backen som är mellan kilometer 17 och 18 (vem har dragit banan så? vem?).

Har varit täppt i näsan hela veckan. Har t.o.m. googlat om risker med att träna med snuva i olika former och det verkar helt riskfritt att springa med täppt näsa om man inte är febrig osv. Inbillar mig att jag har ont i halsen men så är det nog inte. Jag har verkligen en släng av hypokondri. Har inga som helst giltiga ursäkter att inte springa idag alltså.

Tyvärr har jag berättat för hela världen (grannar, kollegor och vänner) att jag ska springa. Får gaska upp mig nu och inte fundera så mycket. Tänka att jag är jätteduktig bara jag klarar loppet. Men som min kollega Chrille sa "Du har ju en inofficiell målsättning, eller hur?". Sant sant sant. Men den inofficiella målsättningen kan få vara inofficiell ett tag till.

Lovar att uppdatera alldeles oavsett.

11 september 2013

Action

Nu har vårt stora ärende dragit igång på jobbet. Jag både älskar och hatar när jag blir sådär uppvarvad av jobbet. Egentligen är det härligt att jag fortfarande tycker att det är så kul när det liksom bränner till, men jag blir ibland lite forcerad och otålig av att ha mycket att göra. Never mind. Kul med lite action.

Annars tycker jag att vi har bra flow i vardagen. Eller tyckte till för några minuter sedan när en granne ringde på och berättade att hon sett och hört en av småkillarna i huset övertala Pluttskrutten att visa snippan för honom ute på gården och att han dragit fram sin snopp. När jag tog upp det med Pluttskrutten sa hon att det var pojken som bestämde att hon skulle göra det och att han gjort det fyra eller fem gånger tidigare. Eftersom Pluttskrutten inte riktigt har koll kan det lika gärna vara två eller fyrtio gånger. Jag försökte prata med henne utan att verka för dramatisk. Till slut frågade jag henne vad hon tänker säga om pojken kräver att hon visar snippan för honom en gång till. "Jag tänker svara nej tack", svarade hon då. (Lite komiskt svar, nästan. Men något av mina försök till uppfostran verkar ha fastnat på min lilla Pluttskrutt.)

Inser att jag måste prata med pojkens föräldrar. De visar sig aldrig på gården, verkar vara borta mycket. De har fyra barn och jag har fått intrycket av att de är ensamma hemma väldigt ofta. Ni förstår. Suck.

Föräldraskap innebär onekligen fler prövningar än jag någonsin kunde ana.

8 september 2013

Irriterande och positivt

Irriterande #1: Har skjutit upp en arbetsuppgift som borde varit klar i fredags. Tänkte att jag skulle göra det i helgen men eftersom jag varit sjuksköterska åt M och haft så många sociala events och tvättat kläder och städat lekskolan har jag inte hunnit. Om jag tar mig samman kan jag kanske göra det åtminstone halvfärdigt nu. Måste bara gnälla av mig här först. (Och tömma torktumlaren.)

Irriterande #2: Blev just irriterad på en yngre kollega, som jag mejlledes bett om hjälp med en grej (hens expertområde). Hen svarade just att hen inte har tid att hjälpa mig förrän tidigast tisdag eftermiddag, bl.a. för att hen ska skola in sin hund på dagis. Istället tyckte hen att jag kunde vända mig till en av våra praktikanter. När jag svarat hen att ärendet inte lämpar sig för en praktikant (men att praktikanten förstås kunde göra resarch) svarde hen att hen aldrig hanterat något liknande ärende och hänvisade till en kollega på ett annat kontor.

Jamen ursäkta mig. Jag vet att jag är gammal och konservativ och krävande och gnällig och otålig men jag tycker inte det är såhär det går till. Jag beter mig aldrig såhär, varken mot yngre eller äldre kollegor. Istället för att mejla om de här sakerna fram och tillbaka hade jag lika gärna kunnat göra det själv. (Efter att jag gjort det där jag skjutit på förstås...) Och så kan jag inte låta bli att tänka att hen hade svarat annorlunda om jag varit en av de manliga delägarna och inte en av de kvinnliga icke-delägarna. Men det är ju ren spekulation från min sida.

Men. På den positiva sidan:

Positivt #1: Pluttskrutten och Skorpan var på sin första danslektion idag. Det var så bra, så bra. Pluttskrutten och Skorpan var så strålande glada under tiden och efter. Självklart började jag böla för att alla barn (inte bara Pluttskrutten och Skorpan) verkade må så bra och bli så glada av att dansa och för att dans ÄR SÅ FINT. Dans slår verkligen an något hos mig. Varje gång jag ser en balettföreställning börjar jag gråta. Föräldrar får bara vara med första lektionen och tur är väl det.

Positivt #2: Helt wild and crazy tvättade jag min kemtvättsblus i handtvättsprogrammet. Och den blev så rent och fin och snygg på alla sätt. Förr i världen höll jag på med simhopp och off-piståkning. Nu rockar jag loss i tvättstugan.

Over and out.

Lekskolan

Vår städhelg i lekskolan. Jag älskar verkligen Pluttskruttens och Skorpans lekskola. Det är så fint, pedagogerna är så duktiga, allt är så genomtänkt.

Nästan varje morgon när jag lämnar Pluttskrutten och Skorpan på lekskolan tänker jag att det vore mysigare att stanna kvar där än att gå till kontoret.


7 september 2013

Aktiva Plastmamman

Här kommer en liten uppdatering mitt i en helg fylld av aktiviteter. Gillar inte riktigt när vi har för mycket inplanerat, men nu blev det så. Sociala events fredag, lördag och söndag, dagisstädning, premiär på dansskolan. Adda en trött tonåring, två virvelvindssmåbarn och en man med superförkylning (alltså inte en mansförkylning utan en riktigt hard core).

Träffade min väninna RaraK igår. Som alltid härligt och bra, jag är verkligen helt ärlig med henne och det är så skönt. Jag har förstås fler vänner jag är helt ärlig med, men K och jag går ju också way back, det är verkligen något extra med barndomsvänner.

Sprang en runda i förmiddags, men fick avbryta för jag fick ont i smalbenet. Orkar inte googla på det. Faktiskt tänker jag ignorera det till på lördag, när det det blir Plastmammepremiär på halvmaran om allt vill sig väl. Sen får vi se.

Snart kräftskiva. Fast kronärtskockeskiva för min del. Det blir najs.

4 september 2013

Spänd förväntan

Hela stan är i spänd förväntan över Barack Obamas besök i Stockholm idag. Blev stoppad av en polis och en journalist på vägen till jobbet. Jag är på ett lite löjligt sätt glad för att Obama ska komma till Sverige. Jag vet att anledningen att han kommer är att han ställde in sitt Rysslandsbesök och att de flesta amerikaner inte har en aning om var Sverige ligger. Men det gör inget. En sådan här dag känns det väldigt bra att leva i en demokrati med fredliga intentioner.

Spänd förväntan på jobbet också. Flera stora transaktioner lurar i vassen och alla slåss om de bästa medarbetarna. Jag är förstås signad i Bossens transaktion, men blev just av med en medarbetare i projektet som jag verkligen gillar att jobba med. Risken är att jag åker på hans arbete också. Är lite kluven faktiskt. Jag är sugen på att ta i lite, samtidigt som jag inte är jätteroad av tanken på långpass på jobbet och helgarbete.

2 september 2013

Att heta Göring

Tittade just på dokumentären "Att heta Göring". Se den.

http://urplay.se/Produkter/173844-Att-heta-Goring

back in business

Kollade in på bloggen igårkväll och såg mitt inlägg från igår morse klockan 05:30 - jag har absolut inget minne av att jag skrev det. Enorm tur att jag inte skrev något konstigt. Kanske förstår ni hur trött jag var.

Hemresan gick iallafall strålande bra. Jag har ibland svårt att sova på flygplan men igår sov jag som en avsvimmad större delen av resan (minus 20 minuter när jag tryckte i mig allt som fanns på matbrickan).

Nu gäller det att alla lever upp till de fina och bra föresatserna vi har med oss hem. Just idag blir det kanske en utmaning för jag är ganska trött. I ren förvirring tackade jag t.ex. just ja till en löprunda med Bossen i veckan. Sån't händer inte när jag är på min vakt.

1 september 2013

Ekvation

Nu är konferensen slut. Tre härliga dagar med mycket jobb och mycket skoj med arbetskamraterna.

Klockan är 05:30 här, bussen till flygplatsen går om 30 min. Det var galafest igår kväll. Bara så ni förstår ekvationen.