31 december 2013

Slutspurt

Såhär på årets allra sista dag skulle det kanske passa att reflektera lite över det gångna året och fundera på det kommande.

Jag har en del mål och förhoppningar för 2014 och för all del slutsatser för 2013, men jag hinner inte fundera och formulera så mycket idag, för dagen har varit lite hafsig. 

När jag var i badrummet förut försökte jag ta bilder på min egen rygg. Lite stört, jag vet, men har försökt få synliga ryggmuskler i flera år och nu tycker jag det ser ut som att det börjar komma iaf tendenser till muskler på ryggen, eller drömmer jag? (Fint att jag fick på mig den absolut fulaste BH:n...)

Vi hörs på nyåret! GOTT NYTT ÅR!!!



30 december 2013

Hang up

Alltså jag har fått värsta hang upen på Sverigedemokraterna.

Jag har stört mig på dem ända sedan de dök upp på den politiska arenan, men sedan ett tag tillbaka blir jag helt rabiat när jag tänker på dem och omständigheten att så många kan tänka sig att rösta på dem i nästa val. Jag vill inte bo i ett land där ett främlingsfientligt parti är en maktfaktor!

Går och grunnar på en krönika som jag skulle vilja skriva om SD. Inte för att någon tidning skulle publicera den, men jag kan ju posta den här så är det iaf några som läser. Tror faktiskt jag ska göra slag i saken.

27 december 2013

Öron

Så. Efter hårda förhandlingar och lång väntan blev det hål i öronen för Pluttskrutten och Skorpan idag.

De hade nog inte räknat med att det skulle göra lite ont (jag minns inte att det kändes alls, men så är det också 35 år sedan jag fick hål i öronen), men jag kan lova att de inte ångrar sig. Lotta som gjorde hålen på dem var så snäll och omtänksam och tålmodig och hjälpte dem att välja örhängen.

Ikväll kommer Lillebror, hans fru E och Plastmamman d.ä. på middag. Det blir tacomiddag och det känns så grejt efter julorgierna. Ganska komiskt att tacos känns som värsta hälsokosten nu, haha.



26 december 2013

God forts.

En av mina flaws är att jag har ganska risigt tålamod. Jag tyckte verkligen dan före julafton, heeeela långa julafon och julnatten var urmysig, men redan igår förmiddag (juldagen) kände jag mig helt nöjd på julfronten. Alltså jag har förstås inga problem med att vara ledig och äta julgodis på kvällarna och hänga med fam. Men jag är inte riktigt kapabel att gå all in i mer än ett par dygn. Men det kanske man inte måste heller, det kanske är tillåtet att plocka russinen ut kakan? Som igår, M och jag och barnen gjorde marsinpangodis tillsammans, åt rester och sen plöjde M och jag de sista avsnitten av Orange is the new black. Mycket najs.

Idag ska vi till svågern och svägerskan och lilla Ju-Ju. Tror hela storfamiljen kommer att vara där. Får se till att uppbåda lite hunger till dess för man hamnar alltid i mathimlen där.

Inte så dumt med jullov ändå hörrni.

24 december 2013

God Jul

God Jul på er!

Jag måste säga att mina nya vana att delegera allt som har med julmaten att göra har visat sig vara genial. Typ 0 stress.

Efter en stillsam frukost fick barnen sina morgonpaket, Lilla Räkan fick ett dataspel han önskat sig och försvann från jordens yta kan man säga, dvs in i arbetsrummet. Skorpan och Pluttskrutten och jag var i kyrkan en stund på ett julspel, som Pluttskrutten och Skorpan tyckte var roligt. Jag går ungefär aldrig i kyrkan och när jag väl gör det tänker jag att jag tycker om det på något sätt. Det behöver inte vara så komplicerat.

Resten av julaftonen var oerhört mysig och harmonisk. Sådan skillnad när Pluttskrutten och Skorpan är självgående på ett helt annat sätt än när de var pyttisar. Tror alla blev glada över sina julklappar, särskilt de yngre i sällskapet förstås.

En sak gjorde mig lite ledsen, men fick mig också att känna enorm tacksamhet för det liv M och jag skapat oss.

23 december 2013

Dan före dan

Nu har vi julfixat här hemma, riktigt fint har vi det.

Kvällen innan julafton är alltid så mysig tycker jag. Kravlös och avslappnad. Barnen lite lagom uppspelta, de vuxna också faktiskt. M är sällan traditionell, men jul är jul för honom på något sätt. Jag gillar att han axlar den manteln, jag behöver inte propsa på de saker jag vill ha (gran, julost, pepparkakor osv) eftersom M redan fixat det.

Är lite sugen på Midnattsmässan imorgon. Osannolikt att jag får med mig någon, men tänker att det kan vara mysigt att gå själv också. Det visar sig. Nu ska jag smygäta lite godis och sedan gå och lägga mig.

God Jul!

22 december 2013

Kärrtorp

Efter att ha känt mig helt vardagsstressad och trött på olika saker som jag inte kan göra något åt gjorde favvogrannen och jag en så bra grej idag. 

Favvogrannen och jag åkte ut till Kärrtorp och var med i Linje 17:s manifestation mot rasism. Det var så länge sedan jag deltog i något liknande öht, det var så länge sedan jag kände glöd och engagemang för något större mål att jag nästan trodde att jag inte hade det kvar i mig. Men det finns visst kvar under min 40åriga fernissa. Det var jättehärligt att få vara del av något stort och bra och rätt. Så härligt att uppemot 20 000 stockholmare tog sig tid för detta idag.

En sak som gör mig beklämd är dock att de ungdomar som talade och sjöng på scenen idag kämpar för exakt samma sak som jag och mina kompisar gjorde för 25 år sedan. En jämlik värld utan rasism och intolerans. De säger precis samma saker som vi gjorde, det verkar som att väldigt lite har blivit bättre på den fronten.

Men. Tillsammans ÄR vi starkare. Vi som inte vill behandla människor olika på grund av hudfärg, etnicitet, religion, sexualitet eller kön är många fler än dem som vill det.


21 december 2013

Julfix

NU har jag köpt alla julklappar (tror jag). Ackorderade ut barnen och rev av det hela. Nu ligger jag i soffan och förhandlar med mig själv om jag ska gå och styrketräna lite eller öppna paketet med tryfflar som jag fick i julklapp av en snäll kund.

Svåra val men ni fattar nog varthän det barkar. Tryffelpaketet är rosa och innehåller inte bara tryfflar utan rosa macarons också.

M är i sitt esse och står i köket och kladdar med sill och kokar tunga och gör leverpastejsgegga. Jag är inte bara vegetarian utan ockå helt ointresserad av julmat. Därför är detta en extra bra arbetsfördelning.

20 december 2013

Ett vrak idag. Inte för att det var kalas igår, tyvärr, utan av andra skäl. Turligt nog inte så svåra utmaningar idag. 

Först Pluttskruttens och Skorpans julavslutning med adventsspiral och grym fika. Sedan en tur till jobbet med Pluttskrutten och Skorpan. De var på otroligt gott humör och lekte och pysslade i två timmar utan gnäll, tjat och krångel.

Bossen är förresten en riktig klippa. När jag kom till kontoret hade han fixat en generös och omtänksam julklapp. Önskar fler bossar resonerade som han.


19 december 2013

sporadiskt

Önskar att mina sporadiska inlägg här berodde på att jag känner sådan julefrid, alt. förbereder för julefriden MEN så ligger det inte riktigt till. Faktiskt slår logistiken volter för oss, alla barnvakter är bortresta eller julstressade, M måste resa bort över helgen i en familjeangelägenhet, ingen har köpt julklappar och alla har fått fnatt på jobbet. Men. Såklart det blir en bra jul, det fixar vi. Liiite meck innan bara.

Imorgon är det julavslutning i Pluttskruttens och Skorpans lekskola och det brukar en av jultidens bästa saker. Adventsspiral och fika. Andas och sedan kasta sig ut i kommersen igen. Ungefär så.

18 december 2013

Bidragspanik

Undrar om det beror på julen och alla insamlingar att jag de senaste dagarna haft total bidragspanik.

Läste en artikel om syrianska flyktingar i Libanon i helgen och kan inte släppa tankarna på personerna i reportaget, på kylan, hungern, barnen, rädslan, ångesten. En höggravid 16åring som måste föda sitt barn i ett tält utan madrasser att ligga på och utan ved i kaminen. Undernärda småbarn, hålögda, tysta, håglösa. Förtvivlade vuxna som inte kan ta hand om sin familj.

Har skänkt en slant till Röda Korset idag och det var ju bra, men jag kan ändå inte sluta tänka på det. Och att jag borde göra mer.

Lite samma sak med tiggarna jag möter här hemma. Visst har de blivit fler? Jag vet inte vilka pappmuggar jag ska lägga pengar i, eller hur mycket i varje, ska jag se dem i ögonen, ska jag inte det? Sedan några veckor sitter en kvinna utanför ICA där vi bor. Hon ler alltid så vänligt och jag känner mig som en idiot där jag går och lyssnar på musik i min iPhone.

14 december 2013

Update

Har jobbat för mina förhållanden mycket hela veckan. Det blir aldrig så många timmar för mig, eftersom jag lämnar på förskolan och sedan oftast åker hem till middagstid, men det blir väldigt lite ledig tid när mina dagar börjar kl 6 och jag sedan kör förskolan, jobbet, skrivbordslunch, hem till kl 18, middag och häng med barnen och sedan jobb igen från kl 20:30 till midnatt.

Så. Igår gjorde jag en sak som jag väldigt sällan gör. Jag sköt upp några deadlines, delegerade några saker och gick från jobbet vid lunchtid. Hämtade Pluttskrutten och Skorpan efter utflykten och hängde hemma hela eftermiddagen. På kvällen kom Pluttskruttens och Skorpans allra första förskolefröken (som varit bortrest 1,5 år) och två av förskolefamiljerna till oss för Tacomiddag och lekmaraton. Det blev urtrevligt, härligt och bra. Intressanta samtal och skratt.

Efter denna sociala samvaro sov jag åtta timmar. Har nu ätit frukost, läst tidningen och tvättat några tvättar. Känner mig lite löjligt harmonisk. Ibland är det inte så mycket som krävs.

13 december 2013

11 december 2013

9 december 2013

Waldorf

En julfest, en helg och en intensiv arbetsdag senare. Har en massa jag vill skriva om men orkar inte formulera mig riktigt, vi får ta det när det funkar helt enkelt.

Jag får ibland frågan varför vi valt Waldorfförskola åt barnen i stället för "vanligt" dagis. Jag kan aldrig förklara det riktigt, mer än att det är så mycket i Pluttskruttens och Skorpans förskola som är så fint och bra att jag aldrig ångrar eller tvivlar. Men så idag, av en slump, såg jag att vår förskola faktikst har en hemsida (om än ganska rudimentär). Där står det såhär:

Tag emot barnet med vördnad.
Uppfostra det i kärlek.
Lämna det i frihet.

Det sammanfattar allt och är anledning nog att sätta barnen där.

Jag försöker påminna mig själv varje dag vad det är jag håller på med när det gäller barnen. Vördnad och kärlek, för att så småningom släppa dem fria.

6 december 2013

Nikolaus, Mandela

Det blev jättemysigt imorse. Inga konstigheter. Pluttskrutten och Skorpan lite uppspelta av att Nikolaus verkar ha varit inne i lägenheten under natten och lämnat presenter och att Nikolaus häst ätit upp maten vi lagt ut till den men smulat ned lite. Glöggfrukost och pepparkakor och sedan iväg till lekskolan.

Såg som hastigast i tidningen att Nelson Mandela avlidit, tänkte inte så mycket på det mer än att han ju var gammal och att det var väntat osv. Tänkte dock lite på min bekant H, som är från Sydafrika. Men sedan, i tunnelbanan, såg jag vad H skrivit på sin Facebook om Mandela... kanske trillade en liten polett ned hos mig. Det är svårt att greppa men det är tack vare Mandela som H, hela hennes familj och hennes vänner faktiskt blev fria. Mandela var för henne en nyckelperson, tack vare honom får hon leva sitt liv i fred och frihet. Det är lite svårt att förstå.

Det finns en p3-dokumentär om Mandela, lyssna gärna på den. Beskrivningen av hur Mandela, efter 27 år i fängelse, efter att ha missat sina barns uppväxt, efter alla umbäranden går ut ur fängelset och säger att han lämnat bitterheten inne i fängelset, för, säger han, om jag tar med mig bitterheten ut blir jag aldrig fri, är helt enastående. Jag känner sådan beundran för denne man, som betytt så mycket för så många.

http://www.youtube.com/watch?v=fm7p-RLFg2I

5 december 2013

Ok

Ok. Lite mer harmonisk ikväll. Har förberett lite för Nikolausfirandet imorgon, tror det kan bli trevligt. 

Julfest på jobbet imorgon, tänker ha en klänning på mig som är alldeles för kort för kvinnor i min ålder, så stilpolisen får jobba lite.



alltså

Alltså. Det här med att vi har en tonåring i hushållet. Jag hanterar det så otroligt dåligt. Eller jag tycker det iaf.

Igår bråkade Lilla Räkan och jag, jag blev på helt uselt humör av det så då började jag förstås bråka med Pluttskrutten och Skorpan också. Och var helt sur när M kom hem och hela kvällen och natten var bara ett enda irritationsmoment för mig.

Men. har försökt vila upp mig på jobbet och ägnade lunchen åt att köpa det sista till vårt Nikolausfirande imorgon. Jag hoppas det blir mysigt.

3 december 2013

färdigmorrat

Om jag ska vara ärlig, och det ska man kanske vara i sin blogg, har jag både haft bättre och sämre dagar än den här. Ibland blir jag så trött på vissa saker. Det är som att de aldrig kan bli bra, fast jag gör om och försöker göra rätt. Kan lika gärna sluta anstränga mig, det kanske t.o.m. blir bättre då. Men omständigheten att detta inte verkar gå att förändra, eller att jag inte kan det, gör mig uppriktigt sagt uppgiven, ledsen och trött. Det var mot den bakgrunden jag skrev det engelska citatet om lycka imorse. Ibland är det som att den enda man på riktigt kan räkna med är att den är till låns.

Men. I rena förskräckelsen diskade jag av två gamla samveten på jobbet (bara ca 30 dåliga samveten kvar nu) och skickade äntligen in ett par ansökningar till skolor åt Pluttskrutten och Skorpan. Ska på föräldramöte i Pluttskruttens och Skorpans förskola ikväll. Jag älskar deras förskola men har på känn att en av mammorna som väldigt ofta spårar på sådana här möten kommer att göra det ikväll också. Hon har liksom inga hämningar, pratar högt om sitt barns toalettbesök, insinuerar om vad hon tror att jag tjänar (hon har förstås alltid helt fel), ifrågasätter pedagogerna stup i ett (på konstiga saker, som var på gården barnen leker eller hur man ska undvika spridning av löss) eller håller långa föreläsningar om saker hon tror på men som ingen annan verkar tror på. Helt snurrigt, tro mig.

Till saken hör att hon och hennes man för några år sedan betedde sig mot sitt barn på ett sätt som fick mig (för första och enda gången hittills i mitt liv) att fundera på en orosanmälan till socialen. Har hört i efterhand att det var flera som tänkte så. Men ingen anmälde. Kanske var det rätt att inte anmäla men mitt agg sitter i. Men barnet mår bra nu, det är väl det viktigaste.

Klart slut färdigmorrat.

Happiness

We are taught that suffering is a promise that life always keeps. So that when happiness comes, we know it is a gift, and it is ours only for a brief time.

2 december 2013

Kändisspotting m.m.

Kändisspottingen tar aldrig slut verkar det som. Idag såg jag Niklas Strömstedt på lunchen. Det konstiga är att jag aldrig, verkligen aldrig, brukar se en enda kändis och nu dyker de upp stup i ett. Nåväl.

Förutom kändislunchen bjöd dagen inte på så väldans mycket upphetsning. Mina föresatser att sova bra, äta bra, träna och inte hetsa upp mig över småsaker har gått... sådär. Baby steps.

Nu är frågan, Homeland eller jobb, Homeland eller jobb.....

1 december 2013

Helgkrasch

Mitt extensiva leverne de senaste veckorna bestraffade sig med en redig migrän. Eller, jag tror såklart inte på att vi får sjukdomar eller krämpor som straff för våra synder. Men slarv med mat, sömn och träning funkar inte längre för mig. Iaf inte långsiktigt. 

Inser att jag måste gå till en läkare och få någon vettig migränmedicin, min självmedicinering är kanske inte så bra.

Men. Upptakten till detta uschliga var ju hur bra som helst. Har inte sett Jenny Wilson live tidigare men hon levererade verkligen. Otroligt tuff kvinna med lite bråkig stil. Superbra. Ett par glas bubbel med RaraK gjorde inget heller. 

Så. En bra helg. Mycket egentid för min del. Finmiddag, kändisspotting, konsert. Men sugigt med migrän som snodde halva söndagen.

30 november 2013

Socialt

Jamen hallå. Har några med mina mått mätt översociala veckor. Jättekul förstås, jag vill minnas att jag innan barn och ålderdom alltid brukade "göra något" fredag och lördag kväll samt gärna någon vardagkväll också.

"Något" var alltid restaurang, bar, bio, fest. Ganska najs egentligen. Nåväl. Torsdagens jobbmingel var jättetrevligt, jag gick när mina gäster gick, så det blev inte galet sent tack och lov. Igår rep.middag med Bossen och två tyska advokater, de var ganska lättpratade men braggade lite för mycket för min smak. Dessutom var Lars Winnerbäck på samma restaurang så jag tappade fokus lite grann. Hade god lust att tacka Lasse för senast (Hovet), men hoppade det. Skönt för Lasse kanske.

Har varit lite otålig och stirrig idag, men tänker skita i det för nu ska jag strax på konsert. Jenny Wilson på Berns. Med RaraK. Det blir fina grejer det. Kanske hakar jag på en inflyttningsfest sedan, det beror lite på vad Tant orkar.

27 november 2013

Speedy

Jag har - tror jag - en riktigt arbetstopp. Anledningen till att jag inte är säker är att det var så otroligt länge sedan det var så att jag har glömt hur det känns. Och när jag tittar på min tidsredovisning de senaste dagarna/veckorna ser det ju inte så där värst imponerande ut. Därför är jag rädd att det inte är så att jag har särdeles mycket att göra utan misstänker att det är jag som är ineffektiv och har glömt hur det är när saker går slag i slag. Jag är helt ovan att ha två möten efter varandra utan paus och sedan dessutom tvingas leverera någonting på kort varsel. Är detta åldertecken?

Men iallafall. Jag ägnar en ganska stor del av min arbetstid att med att fylla på alternativt möblera om i min att-göra-lista. Idag gick det så långt att jag var tvungen att gömma att-göra-listan för mig själv för att öht komma igång med något.

Hur som helst, det är roligare att vara lite uppvarvad än comatose. Imorgon är det dessutom ett mingel på jobbet som jag både vill och inte vill gå på. Vill för att jag bjudit dit några kompisar som jag verkligen vill träffa. Vill för att jag har en ny klänning som jag gärna inviger. Vill inte för att vi alla är beordrade att stanna tills den sista gästen gått och jag är gammal och trött och borde få slippa tycker jag. Vill inte för att jag också jag också vara hemma och äta pannkakor med barnen. Svåra bekymmer.

En annan sak. Funderar på att byta bloggportal. Igen. Skulle ni orka hänga med en gång till?

26 november 2013

Var dag ny

Har lyckats ta mig ur mitt neggo i söndags. Men har trots detta just nu lite svårt att få ihop viljan att de timmar jag inte är på kontoret (1) vara hemma med familjen, (2) träna/slösurfa/läsa en bok/kolla på teve, (3) delta i jobbrelaterade aktiviteter som jag både vill och till viss del måste göra och (4) träffa en väninna då och då.

Pratade en stund med Finkollegan igår, som sa att hon också slits mellan de här sakerna. Sedan sa hon att veckorna innan jul alltid är extra fulla av nöjen och plikter och viljan till olika saker. Och jag tror hon har rätt i det.

Nu är det som det är med de här sakerna. Ska retirera till min var-dag-ny-strategi och ta en dag i taget.

24 november 2013

Brrrr

Det finns bättre och sämre dagar som ni vet. Denna dag går iallafall inte till historien som min mest harmoniska.

Har lyckats göra M besviken, har lyckats göra en vän besviken. Eller två vänner faktiskt. Åkte till jobbet en sväng, fick inte alls det gjort det jag ville. Resten av familjen var i badhuset så de slapp iaf min dåliga karma.

Min huvud är fullt av logistikproblem jag inte kan lösa. Har en överfull vecka framför mig, eg en massa roliga saker men har inte lust med någonting. Just nu önskar jag mig några helt blanka dagar utan en enda inplanerad aktivitet, utan möten, deadlines, krav eller förväntningar.

Lycka till, Plastmamman.

23 november 2013

Veckan

Igår var jag med Finkollegan på Lars Winnerbäcks konsert på Hovet. Riktigt riktigt bra! Han var verkligen generös, körde över en och en halv timme non stop. Nya skivan är super tycker jag, fast väldigt deppig.

Tror Finkollegan var nöjd också. Eller jag vet.

Detta har varit en riktigt intensiv vecka: radiointervjun, tjänsteresa, föredrag, kvällsjobb. Och så Lars W och hänget  med Finkollegan som belöning.

Nu står jag i lekparken och fryser. 

20 november 2013

Radio-aftermath

Sitter på tåget norrut.

Jag åker så väldigt sällan på tjänsteresa, så det är alltid lite högtidligt när det väl sker. Jag blir lite barnsligt uppspelt av packandet och resandet och att bo på hotell. Men den här gången hade jag i ärlighetens namn hellre stannat hemma. Jag har jordens backlog på jobbet, bl.a. en (för mig) urknepig sak som jag måste prestera till på fredag och som jag inte börjat på. Dessutom bråkade jag lite med både Lilla Räkan och Pluttskrutten igårkväll och det känns inget kul att åka iväg från dem då. Fast Lilla Räkan och jag messade lite imorse, så det verkar som allt är ok.

Men. Slutgnällt. Den delen av tjänsteresor som inefattar service av typen frukost som andra lagat, taxi och fri wifi har jag inget emot. Helt oväntat ingick frukost på tåget. Tack tack.

Har fått jättefina reaktioner på min premiär i etern igår. Jag är glad att jag gjorde det och det verkar som att också andra än jag själv förstår vad jag menar. Har funderat lite på det panelen sa, dels att man bör försöka undvika att skapa konkurrenssituationer och lojalitetskonflikter i bonusfamiljer, dels att olyckskorparnas kraxande som jag försökte beskriva kanske kan bero på egna misslyckanden och avund. Kanske är det så? Jag har aldrig förstått varför många för mig perifera bekanta inte kan sluta betona att Lilla Räkan är mitt bonusbarn (som att jag inte visste det) och hur svårt och krångligt det "är" att vara bonusförälder och att vår relation inte kan vara äkta på samma sätt som "riktiga familjeband". Ska försöka fundera i de banorna, att det kanske är egna dåliga erfarenheter som andra vill ha bekräftelse på. Men håll med om att det är snurrigt?

ps. Till undvikande av missförstånd: Ni som står mig nära, ni vet vilka ni är - ni säger aldrig sånt här. Kram till er! Jag pratade lite med Bästa Grannen om det här i helgen som mental förberedelse för radioprogrammet och hon reagerade helt förvånat, typ "VA?, säger människor så?". Och hon jobbar ändå med krisande familjer och vårdnadsutredningar.


19 november 2013

Jahapp

Jahapp, det var min radiodebut.

Jag var ganska nervös, men tror inte det märktes så mycket. Har lyssnat på det en gång nu, tänk att ens röst är så väsensskild från hur man själv uppfattar den (eller är det bara jag?). Iaf, jag tyckte jag gjorde okej ifrån mig. Väldigt snälla kommentarer från terapeuterna i panelen också.

Här är en länk om ni vill lyssna. Jag hörs ca 7 minuter in i programmet. Ni som inte känner mig får nu höra både mitt förnamn och hur jag låter :-)

18 november 2013

Plastmamman snart i din radio

Ehum. Nu är vi där igen. Jag tänker att jag ska göra något nytt och okänt och läskigt för att det är viktigt och att jag kanske rentav lär mig något på kuppen och sedan precis innan det ska ske vill jag inte riktigt.

Men. Imorgon smäller det. Jag ska vara med i radioprogrammet "Kropp och själ" i P1, som ska handla om bonusföräldraskap. Direktsänt telefonväkteri, med en barnpsykolog och en familjeterapeut i studion. Jag hade en massa bra anledningar till att jag tackade ja till att vara med (t.ex. att ämnet ligger mig så otroligt nära och att jag har en önskan att föra ut några av mina erfarenheter), men nu känns det lite läskigt faktiskt.

Men okej. Ni som vill höra mig darra på rösten i direktsändning kan ratta in P1 imorgon klockan 10:00. Ni som vill höra mig darra på rösten i repris kan göra det natten mot torsdag klockan 00:02 och på lördag klockan 15:03 (också i P1). Eller i poddradion eller i SR-appen och överallt.

Har en massa bra saker jag skulle vilja säga imorgon. Men kan hända att jag får jag hjärnsläpp och glömmer alltihopa. Gaaaah.

17 november 2013

Tjejhelg

Lilla Räkan och M är bortresta den här helgen. Jag gillar egentligen att dela upp familjen ibland, men tycker att detta var lite när inpå höstlovet, då vi också delade upp oss.

Men, Pluttskrutten och Skorpan och jag har haft det jätteroligt så långt. Lilla Räkan och M också, utgår jag ifrån. Igår var vi i badhuset (riktigt roligt, de fastnade verkligen för vattenrutschkanan, som jag också älskar) och lunchade sedan på stamfiket (bryggkaffe, café au lait-koppar från 80talet, inga kreditkort, inga konstigheter). Senare på eftermiddagen var grannbarnen så snälla och lekte med Pluttskrutten och Skorpan så att jag och Bästa Grannen kunde ta en joggingtur. Bästa Grannen bjöd på fika efteråt, så vi blev kvar hos dem i flera timmar. Så härligt med grannumgänge.

När Pluttskrutten och Skorpan somnat plöjde jag 2,5 avsnitt av Homeland (somnade tyvärr mitt i det tredje) samtidigt som jag vek tre Ikeakassar tvätt och tryckte i mig vårt godisförråd.

Kände mig bakfull när jag vaknade imorse. Helt märkligt, eftersom jag inte drack en droppe igår. Men, men. Snart drar vi till dansskolan.

15 november 2013

Motigt och bra

Finkollegan fyller år idag. Hon har och har haft en riktigt tuff höst och fick en tuff start också på sin födelsedag. Jag vet att det ordnat sig, att kvällen blir bra och att hon blir ordentligt firad precis som hon förtjänar och behöver. Hon kan verkligen behöva en paus från det motiga och besvärliga i sitt liv. Lite nöjd är jag att jag köpt en riktigt bra present till henne. Dessutom är det en present till mig också för vi ska gå Lars Winnerbäcks konsert på Hovet, hurra hurra hurra.

Som jag redan klagat på här har den här veckan varit urjobbig sett till arbetsbelastning och förskolelogistik jämfört med tillgängliga timmar och planeringsförmåga. Nästa vecka blir bättre eftersom Mamman och B är tilbaka från sina resor så det blir lite ordning på logistiken men också stökig för jag ska till Sundsvall två dagar.

Har dessutom tyckt att det varit lite motigt på jobbet, både rent prestationsmässigt och socialt. Men idag kunde jag faktiskt fira två små framgångar, dels var en av herrarna med ganska svajigt temperament glad och nöjd med en sak jag gjorde, dels styrde jag en sak i hamn som varit jätteseg och frustrerande. Både motparten och vår klient är ganska jobbiga, klienten är en sådan som ringer åtta gånger och mejlar på tio minuter om man inte svarar. Klienten har inte tyckt att min strategi varit så bra men vet ni vad? Jag fick rätt! Ha.

M och Lilla Räkan reser bort i helgen, så det blir simhallen, dansskolan, Dunderklumpen och lördagsgodis för hela slanten. Ska se om grannbarnen kan passa Pluttskrutten och Skorpan en stund så jag kan jogga en sväng och kanske handla rentutav. Och så ska jag ladda för utmaningen på tisdag. Jag lovar att outa den snart.

13 november 2013

Boy You Owe Me

Jag ligger som bekant lite efter med väldigt många saker. Musik t.ex.. Igår hittade jag en skiva som Ebba Forsberg, en av mina favvosångerskor, spelade in 2006.

Är redan typ förälskad i hennes Cohenskiva och blev så glad när jag hittade en ny låtskatt. Har nu bölat till "Boy You Owe Me" i stället för att skriva på det avtal jag trodde jag hade en vecka på mig att skriva men som visst ska vara klart fredag lunch (innan dess ska jag också skriva ett jättememorandum och skriva klart en rapport, gå på Pluttskruttens och Skorpans utvecklingssamtal och kanske sova iallafall några timmar). Ok, omständigheten att min jobb- och barnlogistik nu är så kass som den bara kan bli kan ha bidragit till bölandet. Men lyssna på låten. Den är ju så bra.

Strax ska jag jobba lite. Strax.

12 november 2013

utmaning

Igår hämtade jag Skorpan och Pluttskrutten och deras kompis Fifi på förskolan kl 15. Fick pyttelite gjort på kontoret innan hämtningen och pyttelite gjort på kvällen efter att småttingarna lagt sig.

Därför har jag idag open end, dvs. jag kan vara kvar på kontoret så länge jag vill. Jag har varit här i drygt nio timmar och har hittills gjort mindre än vad jag gjorde på fyra + två timmar igår. Ibland blir jag så trött på mig själv.

Lunchade med Finkollegan idag. Jag har känslan av att vi båda tappat lite av vår vanliga schwung. Man kan inte vara topp jämt, jag förstår det, men det är roligare när det är full fart, medge det.

Antog idag en utmaning som heter duga. Lyckas jag bra är det jättekul, lyckas jag inte blir det aspinsamt. Plastmamman goes public kan man säga. Jag lovar att berätta mer när det närmar sig.

10 november 2013

släkt

Igår firade vi Lilla Räkans 13årsdag med släktkalas. Eftersom det är tre släkter inblandade och både Ms och Lilla Räkans släkter är ganska stora resulterade en kaffebjudning för de allra närmaste i att vi var 20 personer.

I grunden är det jättehärligt att vi har en så stort skyddsnät eller var man ska säga. Så många människor som står oss nära och är snälla och generösa. Jag tycker också att det på många sätt är enklare att umgås i släktsammanhang om man är många än om man är tre, fyra, fem. Det blir lite enklare med stora grupper, man kan glida in och ur konversationer, orkar man inte prata om en viss sak är det ganska enkelt att styra om samtalet. Men det är som att jag inte riktigt kan vänja mig vid hur många vi är. Jag är uppvuxen med en pytteliten släkt, ränderna går aldrig ur. Jag blir förvånad varje gång. Och helt slut kan jag berätta.

Men en sak ska ni veta, jag är så innerligt glad att jag brutit kedjan av ettbarnspolitik som rådit tre generationer före mig*.



*Det låter kanske lite drastiskt, jag vet att mina släktingar i tidigare led ville ha syskon till sina barn. Som bekant kan man inte planera allt här i livet. Vi bestämmer oss inte för barnlöshet, ofrivilligt singelskap, skilsmässor, dödsfall eller annan skit vi drabbas av. Men jag är iallafall glad att jag välsignades med tre barn i familjen.

6 november 2013

blev inget

Blev ingen mer uppdatering igår, jag hamnade i matkoma efter bearnaise-middagen (toppad med Tax-Free-M&Ms från Ms och Lilla Räkans Teneriffaresa). Dessutom vet jag inte riktigt hur jag ska förklara mina tankar kring tiden med Lilla Räkan. Jag blir sådär varje gång någon av barnen fyller år - nostaligsk, tänker på första mötet osv. men har sen svårt att förklara vad jag menar.

Men strunt detsamma, Lilla Räkan verkade ha det jättebra igår, han fick fina presenter och önskemiddag. På lördag firar vi med släkten ("bara de närmaste" = 18 personer).

Idag har jag irriterat mig på minst tre medarbetare. Förmodligen är det fel på mig eller iallafall på mina förväntningar och inte på dem, de flesta gör ju så gott de kan (<- fast ibland undrar jag om det verkligen är så). Dessutom fick jag ställa in middagen med några universitetskompisar till förmån för en rapport som måste levereras ikväll/inatt. Turligt nog skriver jag den tillsammans med kollegan J (som inte är en av dem jag stört mig på idag).

Imorgon är det lyktfest i lekskolan. Det blir jättehärligt.

5 november 2013

Tonårsräka

Lilla Räkan fyller 13 år idag. Så många tankar om vår tid tillsammans i mitt huvud. Lovar uppdatera sen.

Tror han hade en bra morgon, kanelbullar och sång och presenter och teckningar. På väg hem till födelsedagsmiddagen nu. Det blir entrecote/falafel, klyftpotatis, bea. Och sedan chokladpudding.

Helt enligt tonåringens önskemål.

Regnet

Säga vad man vill men jag fick ändå fatt i ett snyggt paraply idag.


3 november 2013

Söndagssummering

Tycker jag lyckats rätt bra med logistiken den här helgen. Eller, det är snarare snällisarna i släkten som ordnar så att allt blir smidigt och behagligt.

I fredags var vi ju hos farbror J och svägerskan M, fick galengod middag, Pluttskrutten sov över. Igår hängde jag med Skorpan tills Pluttskrutten fick skjuts hem (Skorpan var så glad att hon hoppade upp och ner och rusade ut på gården för att möta Pluttskrutten). Sedan åkte vi direkt till min (ingifta) kusin H och hennes familj där vi fick fika, gosa med deras tvåmånaders lilla söta supergosiga bebis C (som ser ut som sin pappa fast i miniformat). Pluttskrutten och Skorpan lekte och lekte och lekte med storebröderna ända tills vi fick frågan om vi ville stanna på middag. Ibland lyckas man. Så, ett lass hemlagad pizza senare fick vi skjuts hem. Efter att Pluttskrutten och Skorpan somnat åt jag upp allt godis vi köpt till "bus eller godis"-besökarna som vi missat och såg tre avsnitt av "Homeland".

OMG. En superhelg. Enda nackdelen är att jag ätit alldeles för mycket i förhållande till min aktivitetsnivå (som varit noll). Men det är ju självförvållat som bekant.

Ha en fin söndag på er.

2 november 2013

Skorpan och jag hänger

Det är så ovant att inte hela familjen är samlad. Lite skönt men väldigt tomt och ensamt också. Igår hämtade jag Pluttskrutten och Skorpan hos Mamman, vi åkte direkt hem till farbror J och svägerskan M och lilla Ju-Ju.

Jag har nog aldrig träffat farbror J och svägerskan M utan M, det var iaf jättetrevligt. Som alltid hamnar man i food heaven där. Var tvungen att knäppa upp byxorna och åla i soffan lite. Efter att svägerskan M fixat mina naglar (och ondgjort sig över att jag sköter min naglar så illa, ehum) beslutade sig Pluttskrutten för att sova över hos Ju-Ju, vilket hon fick. Stackars lilla Skorpan blev helt förstörd av denna orättvisa (hade inte räknat alls med det, där ser man hur snabbt barn utvecklas utan att man hänger med). Skorpan blev på gott humör först när jag mutat henne med att få sova i min säng och få pannkakor till frukost och Ju-Ju lånat ut sin favoritponny Glittra till Skorpan.

Kändes verkligen urmärkligt att åka hem med bara Skorpan. Tror aldrig jag varit ensam med henne såhär förut. Efter att hon fått sova i min säng och fått sin pannkaksfrukost som jag lovat lyssnar vi nu på Pippi och pratar lite. Det visar sig att Skorpan har lärt sig hela alfabetet utan att jag märkt det. Nu sitter hon och skriver ask och apa och apelsin för glatta livet. Älskade Skorpan, det är så härligt men också lite läskigt hur snabbt du växer.

31 oktober 2013

två dygn

Två dygn utan M och barnen. Både skönt och tråkigt. Jag har bokat in sociala aktiviteter varje kväll och har sedan suttit och tittat på Bron halva nätterna så jag är om möjligt ännu tröttare än vanligt. Dessutom blir jag lite mörkrädd när jag är ensam. Ologiskt egentligen, är jag ensam med barnen är jag inte alls mörkrädd, när jag är själv däremot hör jag ljud och tycker jag ser skuggor utanför fönstren. Inte jättesmart att se deckare om psykopater och mördare och poliser som går in i mörka hus utan sina tjänstevapen när man har mörkräddstendenser.

Igår löste jag in min personal shopping-present med Mamman. Otroligt kul! En jätteduktig stylist valde ut kläder exakt i den stil jag försökte förklara. Kul att hänga med Mamman en hel kväll också. Så nu ni, är det slut på disktraseklädseln. Eller ja, iallafall det dagar jag har mina nya smashing kläder på mig.

28 oktober 2013

rivstart

Rivstartade veckan med att försöka förkara för en kollega att arbetsuppgiften jag fått av vederbörande är kass och onödig (fast på ett mycket sofistikerat och trevligt sätt); vederbörande lyssnade förstås inte, eller ville inte höra, så nu sitter jag med skiten iallafall.

Mer uppgiven än arg. Faktiskt är detta en av de saker jag ogillar med mitt jobb. Att man då och då förväntas göra något exceptionellt bra av något som från början är dåligt och sedan får ta smällen för att det inte blir top notch. Brrr.

Finkollegan är borta från jobbet idag, av en tråkig och jobbig och hemsk anledning. Ibland önskar jag att människor kunde dela varandras bördor på riktigt. Att man kunde lyfta bort en del av någon annans motgångar eller sorger och hantera dem själv. Det hade varit läge nu.

27 oktober 2013

Padda i sängen

Lilla Räkan och M reste till solen på Teneriffa imorse. Lite avis är jag allt, men det är deras tur och jag behöver jobba och allt det där.

Pluttskrutten och Skorpan har sovit borta så jag är helt solo hemma några timmar nu. DET händer min själ inte ofta ska ni veta. 

Min nyvunna frihet använder jag till att dricka kaffe och surfa på paddan. I sängen. Mer dekadent än så blir det inte.


25 oktober 2013

Cecilia Uddén

Gissar att ingen har missat Cecilia Uddéns reportage från Mellanöstern senaste året?

Hon är ju helt grym. Av en slump hörde jag inslaget i Ekot där hon faktiskt tappade fattningen. Min beundran för henne blev på något sätt större. Så klart en journalist inte ska visa sina egna känslor när hen rapporterar om svåra och hemska saker, men i det här fallet tycker jag att hon gjorde helt rätt som sände det. Hon berättar själv hur hon tappade greppet för att personen hon intervjuar, en talesman för det egyptiska utrikesministeriet, inte verkar förstå tragedin i flyktingströmmarna från Syrien och alla som drunkar utan bara pratar om säkerhetsrisker. Läs här - där finns en länk till radioreportaget också.

24 oktober 2013

Inte så spännande

Önskar jag kunde delge er något riktigt kul men det kan jag inte. De senaste dagarna har jag jobbat, lunchat, hållit ett föredrag, hängt med barnen, sovit i underkant, härjat med de nyanställda och lyssnat på musik.

Inte så mycket att blogga om. Ska förresten hämta ut min nya vintertonårsjacka nu. Håll tummarna för att den passar.

21 oktober 2013

Klick

Klickade hem den här godingen till vinterjacka idag, vilket gjorde min supersugiga måndag lite bättre. Tyvärr fanns jackan inte min storlek så jag beställde käckt en storlek mindre. Håll tummarna nu så att det inte blir the stoppad-korv-syndrome utan att jag ser sådär elegant och världsvan ut som den 17åriga modellen. Ehum.

Lunchade tack och lov med Finkollegan är dag. Hon har en riktigt dj*vla förskräcklig sak som tynger henne nu och ändå sitter hon och peppar mig, förstår ni vilken kvinna hon är? Önskar bara att jag kunde var lite trevligare, inte bara mot henne utan mot hela omgivning. Hoppas på bättre lycka på den fronten imorgon.

Ps. Detta är inlägg nr 1819 i bloggen. Fin siffra. Ska inte glömma bort att fira inlägg nr 2000. 80 inlägg kvar bara...

måndag...

Kom till jobbet lite småsur och har faktiskt bara blivit surare sen dess. Jag är antagligen överkänslig men efter en timme på jobbet har följande hänt:

1) en tönt kände sig tvungen att kommentera min klädsel på ett helt onödigt sätt,
2) två av farbröderna babblade på en massa på vårt arbetsgruppsmöte utan att ha tänkt efter eller förankrat sina tankar och nu får de så klart som de vill för att ingen vill/orkar säga emot (inte jag heller så ska väl egentligen inte säga något),
3) en arbetsuppgift jag sagt nej till är tillbaka på mitt bord.

Det var länge sedan jag blev upprörd över småsaker. Det är egentligen helt onödigt och energikrävande och inget att bry sig om men nu har jag fastnat. Ska ta en stor kopp kaffe och beta av to do-listan. Hoppeligen kan Finkollegan S luncha så kan vi prata om viktiga saker isf den här smörjan som geggat in sig i mitt huvud.

20 oktober 2013

Swedish fika

Har fikat och kollat på teveserier hela helgen. Okej, tvättstugan också. Och socialiserat med Lillebror med fru och Ms musikerkusin med familj (tre småbarn, så fullt ös). Nästan så att jag längtar till kontoret och emissionshandlingarna som ligger och väntar. Nästan.

Började förresten på ett synopsis eller vad det heter till min romanidé. Satt en timme och kom ingenstans. Tror jag sparar författarambitionerna till nästa liv.

18 oktober 2013

roman

Idag kom jag på en romanidé.

Jag tänker inte beskriva den här, jag vet att jag så smarta läsare så någon av er kanske snor den och skriver värsta bestsellern. Inte för att jag tror att jag kommer att komma till skott och skriva någon roman. Jag tror inte heller att jag skulle lyckas skriva en bestseller om jag väl skrev en bok. Men jag tycker idén är jättebra. Tyvärr har jag ingen riktigt bra story till romanen, utan bara en inramning till en historia. Så det skulle kanske bli lite svårt. Det enda jag kan komma på att skriva om är något i stil med en tuff tjej i advokatbranschen (inte helt olik mig själv, hahaha) som är någon slags hjälte och det har ju Åsa Larsson redan gjort. (Kanske ska jag tänka tvärtom, en inte alls tuff tjej i en för mig helt främmande miljö?).

Inte en så bra idé kanske.

17 oktober 2013

Finisarna

Lunchade med finisarna från gamla jobbet igår. Jag tycker så mycket om dem och ändå ses vi bara några gånger om året. Det finns massor av förklaringar och anledningar till det, vi bor och jobbar på så olika ställen och har små barn och bla bla bla, men det är iallafall skräp och skandal att vi ses så sällan.

Iallafall så SÅGS vi ju äntligen igår och det levererades både bra och dåliga nyheter, tårar och skratt. Som vanligt. Gamla jobbet var ett ganska speciellt ställe och vi blev otroligt sammansvetsade av att arbeta där. Jag gissar att det ofta blir så med människor man verkligen blottar sig för. Har man visat sig både från sin bästa och sin sämsta sida för någon och man fortfarande är vänner efter det så förblir det så, tänker jag.

Iallafall. Nu har alla mina kompisar från gamla jobbet lämnat advokatyrket. Jag vet att de alla är nöjda med det och att de gillar sina nya jobb väldigt mycket, kanske bättre än det gamla, men jag tycker ändå det är tråkigt. Så många av dem var så duktiga advokater. Ibland undrar jag om jag är konstig/knäpp/seg/feg som hänger mig kvar på byrå år ut och år in. Som att alla andra har fattat att det är arbeten ute i verkligenheten som gäller. Jag orkar inte gräva ner mig i detta nu, men jag tror ni fattar hur jag tänker.

Hursomhelst ska jag på ett möte nu där Bossen lovat att spela "hard ball". DET är iallafall något jag skulle gå miste om och sakna om jag skulle byta jobb.

15 oktober 2013

Tvivel

Jag vet att jag tjatar en massa om Lars Winnerbäck men jag har som sagt återupptäckt honom. Trodde jag hade tröttnat och blir därför nästan euforisk när jag märker hur vissa av hans låtar är sådär mitt i prick. Och så blir jag lite paranoid för att låtarna verkar handla om mig.

Här en länk till "Tvivel". Lyssna på texten. Om någon av er inte känner igen sig får ni gärna höra av er och berätta hur ni gör.

http://www.youtube.com/watch?v=PRKEv6dSbiU&feature=player_detailpage

14 oktober 2013

Film

Här är en film ni måste titta på. Favvogrannen är med (Pernilla heter hon). Hon är så tapper öht och så strongt av henne att vara med. Bra blev det också.

http://www.youtube.com/watch?v=SuAZajPRgbQ&feature=share

Alltså

Ledsen för stiltje här på bloggen.

Saken är den, att det visst har hänt roliga och bloggvärda saker de senaste dagarna. Jag har också varit en för mina förhållanden mycket aktiv människa under helgen. Men. Jag är trött och tråkig. Det låter helt futtigt, jag vet, men det är liksom ingen gnista i mig eller i saker jag gör. M säger att jag i vanliga fall är en ganska så rastlös och intensiv människa och att detta är mer av ett normalläge. Kanske är jag rentav trevligare att umgås med nu än vanligt. Men jag gillar inte när jag är sådär anpassningsbar och flexibel. Jag får liksom lust att göra revolution mot mig själv men det är lite svårt.

Hottade iallfall till det med att ta på mig en ny kofta idag som Mamman stickat, helt enligt min senaste plan att gå från grådaskig disktrasa till lite mer färg. Invigde dessutom mina nya glasögon idag, som ingen i familjen gillar men som ungdomarna på jobbet tyckte var coola. Alltid något. Man ser förresten underdelen av brillorna på bilden.

Hejdå.

9 oktober 2013

En annan dag

Turligt nog blev det som jag trodde. En bättre dag.

Efter att ha pratat en god stund med Finkollegan idag (hon tar sig verkligen alltid tid, alltid alltid, och är så omtänksam. Vorbildhaft.) inser jag att jag har en jobbsvacka. Det är lite förvirrande, faktiskt. Jag tycker verkligen om mitt jobb, just nu tycker jag att jag har lite flow, arbetet är kul, Bossen och jag funkar bra ihop, Finkollegan och jag är så bra vänner och stöttar varandra, mina andra kollegor är jättetrevliga, you name it. Men jag har fastnat i tankekedjan "det finns inget nästa realistiskt steg i min karriär - det är en tidsfråga innan drömmen spricker, lika bra att hoppa innan" - "finns inget annat jag kan". Meningslöst och tråkigt. Men när man börjar tvivla är det så lätt att börja slira.

Gaskade upp mig idag. Gjorde mitt jobb, gick hem. Inget överanalyserande. Tänker på kusin Js mantra: Better than yesterday, worse than tomorrow.

Slutet gott

Den här dagen började bra och slutade bra. Där emellan var den bitvis riktigt kackig.

Lyckades med ett riktigt lågvattenmärke idag. Ingen skada skedd, ingen drabbad. Men jag skäms typ för mig själv. 

Men. Slutet gott allting gott. Imorgon ska jag ta mig an vardagen igen.

7 oktober 2013

helgen

Måndag efter en händelsrik helg.

I fredags hade jag dejt med Lilla Räkan, det var länge sedan. Han är tonåring nu och villkoren för umgänget har ändrats ganska radikalt. Han vill fortfarande umgås med mig ibland (tror jag), men det blir på ett mer vuxet sätt nu. Fast han fortfarande är ett barn. Förstår ni? Han ifrågasätter mer, har starkare åsikter, provocerar och provoceras själv. Det var iallafall jättehärligt att ses bara vi två. Lilla Räkan var med på jobbets fredagspub en stund (han fick läsk så no worries) och sedan fick han välja restaurang för middagen (det blev kebabstället i Kungshallen). Och i lördags morse tog vi en joggingtur Lilla Räkan och jag. Jag är så glad och lite förundrad att han tycker det är roligt att springa med mig. Jag hade nog aldrig kommit på tanken att springa med någon vuxen öht i hans ålder. Jag är jätteglad så länge det varar.

I lördags kväll var jag med tjejgänget på inspelningen av Alla tiders hits. Svägerskan M jobbar med produktionen så vi fick bra platser. Blev så starstruck av att se artisterna live och på så nära håll att jag glömde ta bilder. Men det var urkul såklart. Och rätt låt och rätt artist gick vidare om ni frågar mig. Inspelningen slutade ganska tidigt så vi hann med ett barbesök också. Vi har känt varandra länge (21 år i år) så vi kan varandra utan och innan och det är så lätt att fortsätta samtalet där vi slutade sist, även om det var flera månader sedan.

Alla barn bestämde sig för att sova borta, så M och jag fick dels slutet av lördagkvällen tillsammans, dels förmiddagen igår. DET var välbehövligt kan jag meddela. Vi hann med att dega hemma, bruncha, läsa och diskutera andra frågor än vinteroveraller, förskolehämntningar och middagsmat. T.ex. pratade vi om dödsstraff och klasskillnader. Nu tänker vi väldigt lika så det blev kanske inte så mycket av en diskussion, men ni förtår nog vad jag menar.

5 oktober 2013

Läkare utan gränser

Är på en liten shoppingtur.

Efter att ha våndats över diverse ytliga beslut gick jag in i Läkare utan gränsers tält i Gallerian där de visar en film från ett flyktingläger. Tog inte många sekunder för mig att börja gråta. Mest åt alla barn, ungdomar och mammor som tvingas leva med så svåra umbäranden. Men också åt att sjuksköterskorna, barnmorskorna och läkarna var så snälla, duktiga och omtänksamma. 

Ska genast bli månadsgivare till Läkare utan gränser. 


2 oktober 2013

disktrasa m.m.

Höll ett externt föredrag tillsammans med Finkollegan och Mary igår. Jag tyckte det gick jättebra, så troligen gjorde vi iallafall inte bort oss skulle jag säga. Alltid en anspänning innan och så skönt efteråt. Hade dock svårt att få något vettigt gjort efter det.

En helt annan sak som slog mig häromdagen: jag har ägnat tre-fyra år åt att se till att köpa svarta, gråa eller möjligen bruna kläder varje gång jag behöver nytt. Har fått för mig att svart och grått är sobert och bra och elegant osv. Därför har jag i princip bara svarta, grå och bruna kläder. Något enstaka rosa. Men när jag ser i spegeln hur jag ser ut på dagarna blir jag alldeles trött. Särskilt nu när min pyttelilla solbränna från i somras är borta ser jag ut som en gammal disktrasa. Gah.

Turligt nog fick jag en slant att handla kläder för i födelsedagspresent som jag snart ska utnyttja. Min nya plan är - håll i er nu - att köra grå och svarta kjolar, byxor och kavajer och till det toppar, sjalar och assessoarer i crazy färger som cerise, turkos, grönt och orange. Se upp!

En sak till förresten. Finkollegans mamma opererades för livmodercancer igår och som det verkar har allt gått bra och inget har spridit sig. Så enormt glädjande. Det finns cancerhistorier med lyckliga slut också.

29 september 2013

Glaskupan

Kaffepaus medan Pluttskrutten och Skorpan är på Ju-Jus kalas.

Har efter många år äntligen kommit mig för att läsa Glaskupan. Väldigt bra förstås, men ohyggligt deprimerande. På något sätt påminner den mig om min egen tonårstid (fast jag inte var lovande skribent eller deprimerad eller fick elchocker som Esther). Och så tänker jag att det är lite skräckartat att vi har tre barn som måste ta sig genom tonåren.


Trötter

Tror jag vunnit trötthetstävlingen senaste 1,5 dygnen. I fredags höll jag mig vaken till kl elva eftersom Grannpojken sov över hos Lilla Räkan och jag inte ville läggs mig före dem. Sov sen åtta timmar utan avbrott men vaknade helt dödstrött. 

Var yr av trötthet igår. Lilla Räkan sov hos en kompis och M träffade sin syster på kvällen så när Pluttskrutten och Skorpan somnat kollade jag på en tysk komedi på dvd och somnade sen tvärt.

Underbara vila. Kan hända är jag redo för någon slags normalvecka nu.

27 september 2013

Människor

Ok. Är väldigt trött idag. Blev inte mycket sömn inatt, kom hem 01:30 från smokingkalaset och kom i säng runt två och steg upp kl sex, ja ni fattar.

Jag var ju inte helt laddad för kalaset men det blev så klart trevligt. Dock speciellt med en så flott fest i jobbsammanhang. Jag och kollegan Mary var där i marknadsföringssyfte, de flesta andra mer för att jobbmingla.

Det är verkligen spännande att prata med och möta människor. Men jag upphör aldrig att förvånas. De flesta var förstås trevliga, pratade länge med en kock och en ung kille som verkligen lever sin dröm. De var personliga utan kladd, om ni förstår vad jag menar. Bytte också några ord med en kvinna också som tillverkar smycken, sjalar och väskor som är så snygga så man svimmar. Ska önska mig hela sortimentet i julklapp.

Men några riktiga knäppskallar stötte jag också på - en som sa att advokat var det värsta yrket han kunde tänka sig, en annan sa att mitt jobb verkade "jättetråkigt" men att hon förstod att någon måste gör det. Ytterligare en förstod inte vad vi gjorde där. Jag hajar inte riktigt varför vissa måste säga det de tänker så ofta som de gör. Mary berättade om liknande upplevelser, en person vid hennes bord frågade efter halva middagen om hon just satt sig vid bordet, en annan sa emot henne hela tiden. Priset tog ändå en kvinna vid mitt bord som var otroligt närgången, tog mig på armen stup i ett, sa mitt namn hela tiden och till slut klappade mig på håret och ryggen. Hallå! Jag borde ha puttat bort henne men det gjorde jag förstås inte. Jag antar att hon är en person som gärna är fysik eller vad kan säga, och några glas vin gjorde kanske inte saken bättre. Men en ganska konstig situation. Jag är mer van vid att folk är trevliga än att de inte är det.

Har tagit mig genom dagen i slow motion, men det har gått ok tror jag. Jag har flitiga medarbetare som styr upp, hehe. Ska ta det lugnt i helgen. Jujus femårskalas och tvättstugan. Danskurs och kanske en tur till gymmet. Nu soffan.

26 september 2013

Covers

Som ni vet älskar jag covers. Eller iallafall bra covers.

I söndags lyssnade jag av en slump på Musikguiden i P3. Klicka runt lite där så hittar Coverlistan by p3 Sveriges Radio (finns på Spotify också). Ett helt gäng jättefina och bra covers på bra låtar.

Snart har jag lyssnad sönder "You've got the love" (Florence + the Machines cover av Candi Statons låt) och José Gonzales version av the Knifes "Hearbeat" (som jag verkligen älskar i originalet också).

Så nu vet ni det. Ikväll ska jag på en smokinggala med en kollega och jag är faktiskt helt osugen. har aldrig varit på smokingfest och gillar ju kalas, men det är ett jobbsammanhang (så jag kan inte bete mig hur som helst, haha) och jag är inte riktigt mingelsugen.

Men som så ofta. Det ordnar sig.

24 september 2013

Osminkat

Smet från plikterna ett par timmar idag. Eller jag gick helt enkelt från jobbet en timme tidigare. Känns lite som att skolka, men grejen med den här typen av skolk är ju att jobbet finns kvar.

Min lediga timme på stan resulterade i att jag köpte smink för 600 kronor. Var lite sugen på att ge dricks till expediten för att hon sa att jag har fin hy och inte tyckte att jag behövde någon foundation (fingrade på en ganska dyr historia dessutom). Så jag köpte ingen.

Lite roligt i sammanhanget: jag har haft foundation på mig varje vardag i tio års tid. Så bli inte skrämda nu när jag börjar dyka upp au naturelle så att säga.

23 september 2013

måndag...

Fick verkligen vila i helgen, jätteskönt. Tyvärr var det en sak som höll mig vaken till klockan 1, så nu känner jag mig matt och fredagstrött fast det är måndag.

Detta är en vecka då jag måste spotta i nävarna och köra som det ryker. Det dumma är att jag inte alls är på hugget. Jag vill ta en långpromenad i höstsolen och tänka på ingenting.

ps Återigen, Lars Ws nya skiva. Alltså. Inte bra att lyssna på när man känner sig svag. Eller så är det bra att lyssna just precis då.
http://open.spotify.com/track/5BNRetACwSfVhwWDcfxWSJ

22 september 2013

Helgblandning

En lugn kravlös helg lider mot sitt slut.

Så välbehövligt, var verkligen en fullspäckad vecka. Har hängt med barnen, tvättat, småstädat lite, varit i lekparken. Just nu pågår Pluttskruttens och Skorpans danslektion. Jag är nästan lite förälskad i deras dansfröken. Kunnig och proffsig ut i fingerspetsarna.

Igår kväll åkte jag hem till finkollegan S som var utan sin man och sina barn igår. Vi drack lite vin och hängde i hennes soffa. Vi ses och pratar på jobbet nästan varje dag, men det är verkligen sällan vi hinner prata klart om ett enda ämne känns det som. Igår hann vi med att prata om jobbet/kollegorna, träning (jorå), våra och andras relationer. Super, verkligen.

I fredags såg jag "I skuggan av värmen". Se den om ni behöver en reality check, eller om ni känner er det minsta drogliberala och vill ändra på det. Jag hade hjärtklappning och var alldeles kallsvettig stora delar filmen. Grymma skådespelare och omvälvande story.

Så. Familjetid och egentid i en lagom blandning. Heja.

20 september 2013

Update

Två intensiva dagar på jobbet och jag är vid vansinnets rand. OK, jag överdriver lite (ganska mycket), men det irriterar mig att mina marginaler är så små. Bara för att jag behöver jacka upp tempot på jobbet några dagar borde jag inte ha känslan av att ha noll koll på mitt övriga liv, men så är det.

En tröst är att J som jobbar i samma projekt också verkar svaja lite. Idag frågade han till exempel om jag trodde att han höll på att bli psykopat. (Jag svarade för övrigt "ja".).

Läste på Fotbollsfruns blogg att hon stött på Lars Winnerbäck fyra gånger på samma hotellvistelse. Mycket orättvist. Sedan läste jag också att hon har köpt en kofta på HMs herravdelning och att hon får mycket beröm för den. Jag vill bara flika in att jag gjort så jättelänge, dvs. köpt herrplagg då och då. Bara så ni vet.

19 september 2013

Barbro

Har ni inte sett "Min sanning" med Barbro Westerholm rekommenderar jag er att leta upp programmet på SvTplay.

En enastående politiker, önskar ibland att jag haft samma mod som hon. 

18 september 2013

Lars W

Trodde jag tröttnat på Lars Winnerbäcks musik men nu när jag lyssnar på nya skivan får jag gåshud och en klump i halsen.

"Vi åkte aldrig ut till havet" är så sorglig och vemodig, om allt som inte blev av. Vill bara säga förlåt till alla som jag svikit och för alla löften jag brutit.

17 september 2013

Mysko

Igår fick jag en inbjudan till tyske ambassadörens 3-oktober-firande. Jag antog (förstås) att detta beror på att Bossen, Schmitten och jag hamnat på ambassadens lista över tyskspråkiga advokater i Sverige. Men så visade sig att varken Bossen eller Schmitten är bjudna. Schmitten är bjuden på valvakan på ambassaden på söndag (ingen av oss andra är det) och Bossen synes inte vara bjuden på något ambassadevent.

Nu har jag också noterat att mottagningen inte är på ambassaden utan i ambassadörens residens. Allt detta finner jag mycket mystiskt. Nu måste jag reda ut vad man har på sig på en residens-mottagning (dagtid). Och vem ska jag prata med när jag är där? Ska jag utgå från att alla (eller ingen) pratar tyska? Hur länge kan eller bör man stanna? Måste fråga min vän Diplomaten.

16 september 2013

Handstil

Vi har väldigt lika handstilar, Mamman och jag. Ibland kan jag inte riktigt se vad hon skrivit. Precis som med min egen handstil.


Wrong

Den här dagen tar sig ju inte alls. Tvärtom, jag blir surare och surare för varje timme. Jag har troligen ingen som helst anledning till det, allt är säkert fint och underbart och bra, fast jag har ingen som helst förmåga att se det.

Försöker påminna mig om det en klok person sa till mig en gång, nämligen att när man går runt och tycker att alla runt omkring en är knäppskallar, så är det antagligen fel på en själv.

Wrong, helt enkelt.
http://www.youtube.com/watch?v=LH2UB2uD-tA

Måndag morgon på alla sätt

Om någon av er haft en dålig morgon kan jag lugna er med att min var sämre. 

Ösregnet är mitt minsta problem, trust me.

14 september 2013

Hell yeah!

Jaha, jag förstår att ni suttit klistrade vid datorn och väntat på en uppdatering från min halvmaradebut. Ok, håll i er - jag är så GRYMT nöjd med mig själv. Det gick riktigt bra och jag fixade mitt inofficiella mål. De första tolv kilometrarna tyckte jag att jag sprang exemplariskt, sedan blev det mycket tyngre.

Min allra bästa Lillebror och hans lika bästa fru E sa att de kanske skulle kolla vid kilometer fem, sen dök de upp inte bara där (lite efter Odenplan), utan också vid kilometer 11 (Stadshuset) OCH vid målet! De skrek och hejade och tjoade mitt namn och jag blev så himla glad. Finisar! Och ytterligare en underbar hejaklack stod vid kilometer 17, i backj*veln, när jag hade god lust att skita i alltihopa - nämligen M, Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan. Snacka om uppbackning. Tack vare dem behövde jag inte gå i backen, yey.

Organisationen var också riktigt bra. Det enda jag har att klaga på är många löpares långsamhet vid toabesöket före loppet. Jag kom till toan en kvart före min start, det var ca 15 pers. före mig i kön och ingen klarade sitt besök i bajamajan på under en minut. Hallå, hur svårt kan det vara? Det slutade med att jag och två tjejer till ur min startgrupp fick lämna toakön fem min innan vår start, kasta oss in på en toa precis vid starten och sen smita under snöret precis innan nästa startgrupp släpptes fram. Halvstressig start alltså.

Men, är så glad att jag startade, att det gick bra, att min träning lönat sig. Har messat Mamman, Bossen och alla möjliga och fiskat efter komplimanger. Ibland får man.

En liten del av mig vill genast anmäla mig till Götegorgsvarvet, en annan del av mig tänker att jag peakat nu och borde dra mig tillbaka. Den som lever får se.

Plastmamman laddar... typ

Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för saker som jag egentligen är lite rädd för. Svaret är förstås att vi slutar utvecklas om vi aldrig lämnar vår comfort zone, men ibland tänker jag att det är ganska skönt att gå i sitt vanliga lilla lull och inte utmana sig själv hela tiden.

Det är förstås dagens halvmarathon jag tänker på. Hämtade mitt startkit igår och ägnade kvällen åt att lusläsa om olika taktiker man kan ha under loppet på hemsidan (borde kanske ha tänkt på det tidigare, det verkar inte så smart att bara tuta och köra som jag tänkte), äta kolhydrater (salta pinnar och geléhallon - inte så bra val va? Drack en massa läsk också. Puckomamman.) och att se en instruktionsfilm över backen som är mellan kilometer 17 och 18 (vem har dragit banan så? vem?).

Har varit täppt i näsan hela veckan. Har t.o.m. googlat om risker med att träna med snuva i olika former och det verkar helt riskfritt att springa med täppt näsa om man inte är febrig osv. Inbillar mig att jag har ont i halsen men så är det nog inte. Jag har verkligen en släng av hypokondri. Har inga som helst giltiga ursäkter att inte springa idag alltså.

Tyvärr har jag berättat för hela världen (grannar, kollegor och vänner) att jag ska springa. Får gaska upp mig nu och inte fundera så mycket. Tänka att jag är jätteduktig bara jag klarar loppet. Men som min kollega Chrille sa "Du har ju en inofficiell målsättning, eller hur?". Sant sant sant. Men den inofficiella målsättningen kan få vara inofficiell ett tag till.

Lovar att uppdatera alldeles oavsett.

11 september 2013

Action

Nu har vårt stora ärende dragit igång på jobbet. Jag både älskar och hatar när jag blir sådär uppvarvad av jobbet. Egentligen är det härligt att jag fortfarande tycker att det är så kul när det liksom bränner till, men jag blir ibland lite forcerad och otålig av att ha mycket att göra. Never mind. Kul med lite action.

Annars tycker jag att vi har bra flow i vardagen. Eller tyckte till för några minuter sedan när en granne ringde på och berättade att hon sett och hört en av småkillarna i huset övertala Pluttskrutten att visa snippan för honom ute på gården och att han dragit fram sin snopp. När jag tog upp det med Pluttskrutten sa hon att det var pojken som bestämde att hon skulle göra det och att han gjort det fyra eller fem gånger tidigare. Eftersom Pluttskrutten inte riktigt har koll kan det lika gärna vara två eller fyrtio gånger. Jag försökte prata med henne utan att verka för dramatisk. Till slut frågade jag henne vad hon tänker säga om pojken kräver att hon visar snippan för honom en gång till. "Jag tänker svara nej tack", svarade hon då. (Lite komiskt svar, nästan. Men något av mina försök till uppfostran verkar ha fastnat på min lilla Pluttskrutt.)

Inser att jag måste prata med pojkens föräldrar. De visar sig aldrig på gården, verkar vara borta mycket. De har fyra barn och jag har fått intrycket av att de är ensamma hemma väldigt ofta. Ni förstår. Suck.

Föräldraskap innebär onekligen fler prövningar än jag någonsin kunde ana.

8 september 2013

Irriterande och positivt

Irriterande #1: Har skjutit upp en arbetsuppgift som borde varit klar i fredags. Tänkte att jag skulle göra det i helgen men eftersom jag varit sjuksköterska åt M och haft så många sociala events och tvättat kläder och städat lekskolan har jag inte hunnit. Om jag tar mig samman kan jag kanske göra det åtminstone halvfärdigt nu. Måste bara gnälla av mig här först. (Och tömma torktumlaren.)

Irriterande #2: Blev just irriterad på en yngre kollega, som jag mejlledes bett om hjälp med en grej (hens expertområde). Hen svarade just att hen inte har tid att hjälpa mig förrän tidigast tisdag eftermiddag, bl.a. för att hen ska skola in sin hund på dagis. Istället tyckte hen att jag kunde vända mig till en av våra praktikanter. När jag svarat hen att ärendet inte lämpar sig för en praktikant (men att praktikanten förstås kunde göra resarch) svarde hen att hen aldrig hanterat något liknande ärende och hänvisade till en kollega på ett annat kontor.

Jamen ursäkta mig. Jag vet att jag är gammal och konservativ och krävande och gnällig och otålig men jag tycker inte det är såhär det går till. Jag beter mig aldrig såhär, varken mot yngre eller äldre kollegor. Istället för att mejla om de här sakerna fram och tillbaka hade jag lika gärna kunnat göra det själv. (Efter att jag gjort det där jag skjutit på förstås...) Och så kan jag inte låta bli att tänka att hen hade svarat annorlunda om jag varit en av de manliga delägarna och inte en av de kvinnliga icke-delägarna. Men det är ju ren spekulation från min sida.

Men. På den positiva sidan:

Positivt #1: Pluttskrutten och Skorpan var på sin första danslektion idag. Det var så bra, så bra. Pluttskrutten och Skorpan var så strålande glada under tiden och efter. Självklart började jag böla för att alla barn (inte bara Pluttskrutten och Skorpan) verkade må så bra och bli så glada av att dansa och för att dans ÄR SÅ FINT. Dans slår verkligen an något hos mig. Varje gång jag ser en balettföreställning börjar jag gråta. Föräldrar får bara vara med första lektionen och tur är väl det.

Positivt #2: Helt wild and crazy tvättade jag min kemtvättsblus i handtvättsprogrammet. Och den blev så rent och fin och snygg på alla sätt. Förr i världen höll jag på med simhopp och off-piståkning. Nu rockar jag loss i tvättstugan.

Over and out.

Lekskolan

Vår städhelg i lekskolan. Jag älskar verkligen Pluttskruttens och Skorpans lekskola. Det är så fint, pedagogerna är så duktiga, allt är så genomtänkt.

Nästan varje morgon när jag lämnar Pluttskrutten och Skorpan på lekskolan tänker jag att det vore mysigare att stanna kvar där än att gå till kontoret.


7 september 2013

Aktiva Plastmamman

Här kommer en liten uppdatering mitt i en helg fylld av aktiviteter. Gillar inte riktigt när vi har för mycket inplanerat, men nu blev det så. Sociala events fredag, lördag och söndag, dagisstädning, premiär på dansskolan. Adda en trött tonåring, två virvelvindssmåbarn och en man med superförkylning (alltså inte en mansförkylning utan en riktigt hard core).

Träffade min väninna RaraK igår. Som alltid härligt och bra, jag är verkligen helt ärlig med henne och det är så skönt. Jag har förstås fler vänner jag är helt ärlig med, men K och jag går ju också way back, det är verkligen något extra med barndomsvänner.

Sprang en runda i förmiddags, men fick avbryta för jag fick ont i smalbenet. Orkar inte googla på det. Faktiskt tänker jag ignorera det till på lördag, när det det blir Plastmammepremiär på halvmaran om allt vill sig väl. Sen får vi se.

Snart kräftskiva. Fast kronärtskockeskiva för min del. Det blir najs.

4 september 2013

Spänd förväntan

Hela stan är i spänd förväntan över Barack Obamas besök i Stockholm idag. Blev stoppad av en polis och en journalist på vägen till jobbet. Jag är på ett lite löjligt sätt glad för att Obama ska komma till Sverige. Jag vet att anledningen att han kommer är att han ställde in sitt Rysslandsbesök och att de flesta amerikaner inte har en aning om var Sverige ligger. Men det gör inget. En sådan här dag känns det väldigt bra att leva i en demokrati med fredliga intentioner.

Spänd förväntan på jobbet också. Flera stora transaktioner lurar i vassen och alla slåss om de bästa medarbetarna. Jag är förstås signad i Bossens transaktion, men blev just av med en medarbetare i projektet som jag verkligen gillar att jobba med. Risken är att jag åker på hans arbete också. Är lite kluven faktiskt. Jag är sugen på att ta i lite, samtidigt som jag inte är jätteroad av tanken på långpass på jobbet och helgarbete.

2 september 2013

Att heta Göring

Tittade just på dokumentären "Att heta Göring". Se den.

http://urplay.se/Produkter/173844-Att-heta-Goring

back in business

Kollade in på bloggen igårkväll och såg mitt inlägg från igår morse klockan 05:30 - jag har absolut inget minne av att jag skrev det. Enorm tur att jag inte skrev något konstigt. Kanske förstår ni hur trött jag var.

Hemresan gick iallafall strålande bra. Jag har ibland svårt att sova på flygplan men igår sov jag som en avsvimmad större delen av resan (minus 20 minuter när jag tryckte i mig allt som fanns på matbrickan).

Nu gäller det att alla lever upp till de fina och bra föresatserna vi har med oss hem. Just idag blir det kanske en utmaning för jag är ganska trött. I ren förvirring tackade jag t.ex. just ja till en löprunda med Bossen i veckan. Sån't händer inte när jag är på min vakt.

1 september 2013

Ekvation

Nu är konferensen slut. Tre härliga dagar med mycket jobb och mycket skoj med arbetskamraterna.

Klockan är 05:30 här, bussen till flygplatsen går om 30 min. Det var galafest igår kväll. Bara så ni förstår ekvationen.

31 augusti 2013

Konferensuppdatering

Två av tre konferensdygn ligger bakom oss. Det är ett fint ställe jag jobbar på hörrni. För det första är det väldigt generöst att skicka iväg oss alla till Portugal, för det andra är det (okej, på det stora hela) supertrevliga människor jag jobbar med.

Som jag ältat om här var jag delaktig i en programpunkt där jag stod på scen inför alla (120 pers ca). Vi hade repat ganska ordentligt, och det gick jättebra. Hurra för oss.

Nu är det officiella programmet slut, S och jag ska vila lite innan det blir ett dopp i Atlanten. Sedan väntar galamiddag ikväll med ytterst speciell klädkod. Kanske levererar jag en bild sedan. 

28 augusti 2013

Gammal och bara axlar

Imorgon åker jag på jobbkonferens. Har stora delar av dagen pratat packning och klädkod med flera kollegor. Mest med käraste S förstås men vi är visst ganska många som har lite packningsproblem.

Anvisningarna är "casual" klädsel på dagarna och "smart casual" på kvällarna utom på galamiddagen. Vi ska till Portugal så det är gissningsvis 25-30 grader varmt. Blev lite ställd idag när en yngre kollega sa att hon vägrar ha kläder som täcker axlarna på resan och att hon inte kommer att ha annat än korta shorts och topp på middagarna. Jag känner mig urgammal men jag tänker att detta ändå är ett jobbsammanhang och att helt bart på axlarna och shorts som nätt och jämnt täcker rumpan kanske inte är de bästa klädvalen när man umgås med sina kollegor som delvis är trettio år äldre? Så klart det är ett fritt land vi lever i och alla får ha på sig vad de vill, men - tyvärr - tror jag det är så att man ibland blir behandlad sämre om man skiter i hur man förväntas se ut eller bete sig i olika sammanhang.

Men ännu knasigare blev det när jag sa något i stil med "jag förstår, men jag vill inte ha så korta och små kläder" och hon svarade: "Nej, jag är ju lite yngre än du. Och så trivs jag med min kropp."

Snacka om att jag blev paff! Jag ÄR förvisso äldre än hon, men var inte "jag trivs med min kropp" en riktig känga? Jag är rätt säker på att jag har mindre komplex än hon för hur jag ser ut, men låt oss säga att hon faktiskt kommit längre. Är det verkligen så att den som trivs med sin kropp inte behöver beakta klädkoder? Jag tror inte det, men så är jag ju gammal och trist.

Nu har jag strax packat klart. Väskan är fylld med axeltäckande och långa kläder för gamla tanter som inte trivs med sig själva, eller hur var det nu?

27 augusti 2013

Begränsning

Lyssnade på Jenny Strömstedts sommarprat härom dagen (poddradion är en av de bästa påfunden). Hon sa bl.a. en massa bra saker om feminism och föräldraskap.

En sak hon sa har verkligen fastnat. Hon sa något i stil med att kvinnor inte kommer att kunna förändra världen så länge de funderar på om de är tjocka eller inte minst tio gånger om dagen. Lite drastiskt kanske men det ligger en del i det, tycker jag.

Jag kan förstås bara tala för mig själv och i viss mån kvinnor i min närhet, men det är så sorgligt att jag och många kvinnor med mig begränsar våra liv och allt vi skulle kunna uträtta genom att älta frågan om vår vikt och vårt utseende.

26 augusti 2013

Helg m.m.

Helgen var väldigt najs, glömde alldeles bort att dela med mig. M och jag träffade kusin J och hans kille i fredags (barnvakt hemma, superlyxigt). De bor i Asien annars så vi ses inte så ofta. Vi hade jättebra samtal, både allvarliga och tramsiga, om destruktiva relationer, homosexuellas rättigheter, bastubad, offentlig nakenhet, barndomsminnen, framtidshopp.

Grillade hos svåger och svägerska i lördags. Alltid så härligt att träffa dem. Svägerskan hade dessutom köpt ett nagelvårdskit eller vad man ska kalla det, med en liten värmeapparat, som vi alla testade så nu har jag naglar som är snygga som sjutton.

Sprang en runda igår, fikade hos favvogrannarna. Otroligt praktiskt med våra grannar: de bakar och vi äter upp allt.

En bra, social helg. Fått umgås med M ensam och med hela familjen. I slutet av veckan åker jag på jobbkonferens. Är delaktig i en del av den och hoppas verkligen att det blir bra. Är onödigt nervös. Vet att det hör till men nervositeten blockerar mig lite. Borde tänka lite på det jag ska säga och göra och inte på hur nervös jag kommer att vara när det är dags.

24 augusti 2013

Flyt och oflyt

Funderar en del på det där med flyt eller oflyt i livet. Min erfarenhet är att det, när det går bra i livet, nästan går oförskämt bra. Jag får ofta känslan av att inte hänga med och att inte riktigt förtjäna det. 

Sedan är det ofta likadant fast tvärtom när det går dåligt. En olycka kommer sällan ensam. Allt hamnar i en negativ spiral och alla dåligheter och tråkigheter kommer slag i slag.

Jag är inte dummare än att jag förstår att man är mycket mer mottaglig för tråkiga saker när man mår dåligt, men det är så dumt att det är så.

En vän till mig är verkligen inne i ett motflyt just nu. Det ena efter det andra tråkiga. Trist, jobbigt och orättvist. För egen del känns det som en uppåtgående spiral just nu, vilket är härligt och underbart efter en lång tid av just motflyt. Men jag har svårt att bara hänga med, dels för att min vän har det knepigt, dels för att jag undrar om jag verkligen är värd allt och är rädd för att det ska ta slut.

Varför är vi så dåliga på att leva i nuet och rikta vår kraft på rätt saker?

23 augusti 2013

Livet

Livet är så underligt. Imorse stod jag inne på S tjänsterum och pratade om vår packning inför konferensen och hennes lägenhetsförsäljning. 

Någon timme senare kom en kollega förbi mig och frågade om jag visste vad det var med S för att hon var så ledsen, uppriven och söndergråten.

Det visade sig att S mamma har fått cancer. På någon minut föll allt liksom sönder. Känns helt idiotiskt att ens ha funderat på ombyten till jobbmiddagar.

S och jag pratade förstås en stund. Så svårt för henne nu. Mina erfarenheter av cancer är mest dåliga. Vill kunna säga att allt ordnar sig men det vet jag ju inte. 

22 augusti 2013

Spatt

Det har varit en lite märklig dag, kan inte riktigt förklara men det är som att jag betraktat mig själv utifrån hela dagen.

Stora delar av arbetsdagen har jag varit med och förberett en sak inför den konferens vi ska åka på hela företaget. Är inte van vid den sortens exponering (den är inte obehaglig eller dålig, bara ovan), men är samtidigt glad över att ha blivit tillfrågad. Sedan är ingen av kollegorna jag annars jobbar eller umgås med på jobbet med i den här gruppen. Tror det är därför jag varit lite spattig. Lite överdrivet, men man känner ju det man känner.

Bossen och jag var också med på en telefonkonferens där en av deltagarna (advokat förstås) körde bil och läste i ett avtal samtidigt som han förhandlade med oss (på engelska) i telefon. Jag satt bara och väntade på att skulle krocka, det gjorde han inte som tur var, men jag tycker det var ganska överdrivet. Jag skulle inte vilja företrädas av en advokat som gjorde så. Hur fokuserad var han på avtalet och förhandlingen till exempel? Och man måste inte alltid vara tillgänglig. Vet inte varför jag hakade upp mig så på det, men jag blev lite provocerad.

Hann med en shoppinglunch med S också, Fast vi shoppade inget, vi försökte hitta assessoarer och kläder till konferensen nästa vecka. Ena kvällen har en lite komplicerad klädkod. Vi ska dela rum på konferensen så det finns en massa att obsessa om.

21 augusti 2013

20 augusti 2013

Jubileum

Bloggen fyller sex år i september! Helt otroligt att jag lyckats hålla den vid liv så länge.

När jag tänker tillbaka är det också enormt mycket som hänt i mitt liv de senaste sex åren.
Har gått från ett till tre barn. Helt obegripligt egentligen. Jag! M och jag har gift oss. Hade någon sagt att M och jag skulle bli ett par när våra vägar korsades första gången hade jag antagligen tyckt att vederbörande var galen. Familjen har flyttat. Jag både älskar och hatar att flytta. Hoppas det dröjer länge till nästa flyttlass går. Jag har bytt jobb. Det blev också jättebra. Inbillar mig att jag utvecklats jobbmässigt också, men det får andra avgöra. Har fått några nya nära vänner, on top of finisarna jag redan har. En ynnest i vuxen ålder.

På tråksidan de senaste åren finns att några som stått mig nära inte lever längre. Såna som alltid funnits men som ryckts bort. En infekterad familjekonflikt som jag helt ofrivillligt står i centrum av. Håller den ifrån mig men då och då svider den till ändå. Några nära som är sjuka. Mina egna svagheter och tillkortakommanden. En period som varit tuff på många sätt.

Igår hände en sak som fick mig att inse att jag kommit ganska långt med ett par saker som tyngt mig. Jag vet att ni hatar när jag uttrycker mig så oklart men ibland måste jag. Jag tänkte iallafall att jag borde ge mig själv en liten klapp på axeln för att jag lyckats hantera det där.

Nåväl. Egentligen borde jag fira bloggens sexårsjubileum. Lite svårt att ha party med sig själv bara.

18 augusti 2013

Post-Midnattsloppet

Så var Midnattsloppsdygnet avklarat. Det var verkligen jättekul och intensivt.

Barnen tyckte det var jättekul, Lilla Räkan var som vanligt grymt imponerande. Jag slog mitt eget Midnattsloppetrekord och blev jätteglad förstås. Det är verkligen ett härligt lopp, lite karnevalstämning tycker jag. Och lite galet att springa tillsammans med 35 000 andra i likadana tröjor.

Bästa grannen, som också sprang, och jag gick till en bar på Hornsgatan och firade våra framgångar med en öl - supertrevligt! Hon är en så otroligt bra person som jag verkligen skulle vilja umgås mera med. Vi bestämde oss för att klara av ett gemensamt barbesök till före jul.

Tyvärr glömde jag bort att dricka ordentligt med vatten i villervallan och vaknade därför med jordens migrän imorse. Dessutom var min medicin slut, jag brukar alltid ha den, så otroligt klantigt. Länge sedan jag hade migrän av den här kalibern. Det är verkligen vedervärdigt.

Efter att Apoteket öppnade tog sig den här dagen också. Lite träningsvärk, födelsedagskalas hos grannen, en sväng till tvättstugan och brödbak.
Fridens liljor.

17 augusti 2013

Rastlös

Det här med att inte ha saker inplanerade är så ovant för mig. Midnattsloppseldoradot börjar vid 16tiden. Har hittills läst tidningen, målat naglarna på Pluttskrutten, Skorpan och mig (regnbågsfärger, förstås), handlat mjölk, duschat, surfat, byggt tågbana. Och är helt rastlös.

Men snart smäller det. Det är bra löparväder men dåligt åskådarväder.

16 augusti 2013

Dokumentär

God fredagkväll på er!

Sista sommarlovsveckan går mot sitt slut. Imorgon kommer Lilla Räkan hem igen, skönt att samla alla inför terminstarten. Helt obegripligt för mig att Lilla Räkan börjar sjuan på tisdag, och då menar jag helt obegripligt.

När Pluttskrutten och Skorpan tittade på Bamse förut roade jag mig med att titta på dokumentären "Prostitution bakom slöjan" av Nahid Persson. Eller roade är helt fel ord. Det är det värsta och mest deprimerande jag sett på mycket länge. Det var så bedrövligt. Det finns mycket elände i Sverige och Europa också, och dokumentären handlar om en sida av Iran, men det spelar ingen roll. Förtryck är vad det är.

Här är länken till programmet. http://www.svtplay.se/video/1384775/prostitution-bakom-slojan

15 augusti 2013

gnäll och krönika

Lilla Räkan tillbringar sin sista sommarlovsvecka hos sina morföräldrar. Pluttskrutten och Skorpan går på sommarlekis. Mamman som hjälper oss så mycket med hämtning och matlagning är bortrest, så denna vecka måste M och jag hämta Pluttskrutten och Skorpan OCH laga mat själva. Visst är det upprörande?

Nä, men skämt åsido, jag är verkligen glad att vi har så mycket hjälp annars. Denna vecka har vi turats om med att åka till jobbet klockan sju på morgonen och sedan hämta respektive lämna Pluttskrutten och Skorpan på förskolan och sedan jobba sent. Detta schema har vi haft i fyra dagar och jag är redan helt trött.

Nåja, gnäll gnäll. På ett helt annat tema, jag funderar på att skriva en krönika (<-- sant) om styvföräldraskap. Eller snarare om de föreställningar många männsikor har om relationen mellan bonusbarn och bonusföräldrar och vilka kommentarer man som bonusförälder kan få från människor som inte känner till situationen alls och särskilt från människor som inte är styvföräldrar själva eller ens känner någon som är det.

Jag blev så sur för några saker jag fick höra för ett tag sedan att jag allvarligt funderar på att skicka en krönika till någon tidning eller ett debattforum. Fast jag kanske ska börja med att skriva den? Och frågan är förstås om någon vill läsa en sådan krönika?

13 augusti 2013

Midnight run

Hämtade ut min neongröna tröja till Midnattsloppet igår.

Precis som tidigare år undrar jag varför jag ger mig in i detta SPEKTAKEL och precis som tidigare år kommer jag att tycka att det är jättekul att springa runt Södermalm med 40 000 andra, lyssna på alla orchestrar och ta en öl med favvogrannen efteråt.

Dessutom ska Lilla Räkan, Pluttskrutten och Skorpan springa barnloppen så vi kommer att dyka upp här och där på Södermalm hela dagen på lördag.

12 augusti 2013

I follow rivers

Ibland undrar jag vad det är som gör att vissa låtar eller viss sorts musik påverkar en så mycket. Förvånansvårt hur olika det kan vara också. Av någon anledning är covers ofta något som funkar för mig. En bra låt i en ny version. Måste fundera på det.

I går hörde jag en cover på Lykke Lis "I follow rivers" - en låt som i originalet är fantastisk, tycker jag. Videon är ju grym också! Iallafall, Triggerfinger har gjort en tolkning som är super. Nästan så att det blev en annan låt. Den har över 4 miljoner visningar på youtube så antagligen är detta old news för alla utom mig, men här kommer en youtubelänk:

http://www.youtube.com/watch?v=hgHtIPv4L4s

Lyssnade på den på vägen till jobbet och blev jätteglad. Den summerar den känslan jag har efter helgen faktiskt. Kan inte förklara, men det gör säkert inget.

11 augusti 2013

Ny Plastmammarecension

Jamen hallå. Med bilderna var det kanske inte så svårt att lista ut var M och jag tillbringade ett knappt dygn?

Men iallafall. En riktigt härlig idé av M att bo på hotell så nära hemmet. Hotellet - Clarion Hotel Stockholm alltså - var verkligen bra. Här är min snabbrecension:
Rummet 10/ 10 (det var en juniorsvit, har aldrig bott i det förut. Fanns absolut inget att klaga på. Cool inredning utan att vara übercool. Sovrumsdel, soffgrupp, skrivbord, badrum med dusch och badkar. Och gott bubbel, hehe.)
SPA:t 10/10 (med ett extra plus för poolen som sticker ut från fassaden så man kan simma ut över backen ned till Eriksdalsbadet och ångbastun med iskar utanför. Dessutom väldigt trevliga medbadare igår. Tror också vi fångade sommarens sista solstrålar på solterassen, för nu ösregnar och åskar det om vartannat.)
Middagen: 7/10 (satt i baren vid entrén, härligt myller av folk från hela världen, urgullig servitör, maten höll inte världsklass men verkligen värd sitt pris.)
Frukosten: 8/10 (älskar hotellfrukostar. Älskar. Extrapoäng för alla vegan- och låglaktosalternativ. Enda minusen var att vi kom lite fel tid så det var helt smockfullt och att de placerat pannkakorna så undanskymt att jag redan var proppmätt när jag hittade dem).

M stack till jobbet på eftermiddagen så jag hade några timmar för mig själv innan Lilla Räkan kom hem, hade varit perfekt tid att springa eller börja skriva på en URSVÅR jobbgrej men se det gjorde jag inte utan jag åt taxfreegodis och läste deckare. Jahaja.

Tog en promenad med Lilla Räkan när han kom hem (otroligt att han går med på sån't fortfarande).

Det var en fin helg det här hörrni. Imorgon väntar mitt förhoppningsvis sista besök hos naprapaten och nya jobbutmaningar. Och så kommer S äntligen tillbaka från sin semester.

Yey.

Ledtråd

Hint om var vi är:



10 augusti 2013

Date night no 2

Det här med att M och jag skulle arrangera varsin date night var ju en vansinnigt bra idé.

M tog det hela en nivå högre än jag. Förstås. Vi är på hemlig ort (lovar avslöja imorgon men det känns oerhört spännande att ingen i hela världen utom vi vet var vi är). Hemliga stället har hittills bjudit på det finaste hotellrummet i mannaminne, en sväng på  SPA med bastu med isavkylning, pool med coolaste utsikten och solterass. Bubbel på rummet och middag. Ja ni fattar. Jag är så omhändertagen att jag har svårt att tänka ut när det hände sist.

À bientôt.

Resumé

Förstår om ni undrat men Ms och min date night blev strålande bra. Såhär blev det: 

Bubbel på flott bar, middag på koreansk resto. Väldigt gott, inte ett dugg flott. Jag är besatt av kimchi nu. Måste fixa ett recept så jag kan göra det själv. Avslutade med filmen om Hannah Arendt på Zita. Om ni är det minsta intresserade av efterkrigstiden, ondskans makt och mänsklighetens mörka sidor tycker jag ni ska gå och se den. Dessutom underbart att alla pratar tyska :)

Efter en välförtjänt (?) sovmorgon laddar M och jag med frukost på mitt absoluta favoritcafé. Det är så low key så man blir lycklig.


9 augusti 2013

att vilja vilja

Jag är ganska ofta sen med saker och ting. Nu, när min semester är slut, har jag börjat lyssna på årets sommarpratare. Lyssnade på Theodor Kallifatides program på vägen till jobbet. Ett fantastiskt program - han verkar vara en intressant och klok människa på många sätt. Blev lite tårögd några gånger. Har laddat ned ett helt gäng sommarprat till, ska beta av dem nu, det ser jag fram emot.

På temat sommarprat - för några år sedan kom jag fram till att det finns tre saker jag skulle behöva göra för att känna att jag verkligen kommit någon vart (hoppas ni förstår att det här är helt ytligt, detta är förstås i det stora hela helt oviktigt), nämligen:
- hoppa fallskärm
- skriva en roman
- sommarprata.

Tyvärr är jag ganska säker på att jag inte kommer att göra de där sakerna, i vart fall inte roman och sommarprat. Och då är det kanske mer på nivån att jag skulle vilja att jag ville göra det, om ni förstår vad jag menar. Det är ungefär som med att springa ett marathonlopp, dvs. jag vill inte egentligen men skulle gärna se mig själv göra det. Jag vill vilja det. Min grundinställning är ändå att om man verkligen vill göra något så går det oftast att genomföra.

Nu skulle jag vilja vilja ha en effektiv dag på jobbet. Hej.

8 augusti 2013

Höst eller vad?

En riktigt höstoväder har dånat in. Urk. Det är verkligen synd att sommaren ofta är så kort i Sverige. Några juni- och juliveckor som går hips vips. Utnyttjade dock den här höstkvällen till att besöka gymmet för första gången på åtta veckor tror jag. Ehhh. Otroligt jobbigt. Det är verkligen hemskt när man kommer ur sina vanor.

Och så har jag planerat Ms och min date night imorgon. M har lovat styra upp vår lördagkväll, så det blir varsin överraskningskväll. Bra idé av oss tycker jag. Men iallafall, ett av inslagen jag planerat imorgon är lite osäkert, jag är inte helt 100 på vad M kommer att tycka om det. Jag rapporterar.

7 augusti 2013

Konstaterar

Har snart rivit av min tredje arbetsdag efter semestern och kan konstatera följande:

- Jag är HELT slut. Oklart hur jag ska pallla vecka efter vecka efter vecka till nästa sammanhängande ledighet. Hoppeligen är detta bara någon slags igångssättningschock. Jag har haft förhållandevis lite och ganska roliga saker att göra, så det hela är lite mystiskt.
- Varken S eller C är på kontoret så jag har ingen att prata eller luncha med. Eller nu överdriver jag, men ingen av dem som är här litar jag fullständigt på. Fast jag har haft ett längre samtal med en ganska ny kollega. Vi snuddade lite försiktigt vid knepiga saker, tror hen har potential.
- Jag har bokat en synundersökning för jag tror min syn har försämrats. Eller så måste jag ha terminalglasögon. (Jag hatar det ordet. Det låter som terminalvård. Terminalglasögon och sedan döden.)
- Jag behöver en ny teveserie inför hösten. Funderar på House of Cards.

På fredag och lördag har vi förresten barnfritt. Jag tänkte att M och jag skulle hitta på något kul som inte innefattar alkohol eller dyra restaurangbesök. Har konstaterat att det knappt finns någonting att göra då. Bio funkar ju, men det är strålande sommarväder så det känns lite trist att sitta i en biosalong. Funderar på om vi ska gå till utomhusgymmet vid Eriksdalsbadet (sant). Eller gå och bada. Eller så skulle jag helt enkelt kunna träna inför motionsloppen som närmar sig med STORMSTEG.

5 augusti 2013

back in business

Första jobbdagen på kontoret efter ledigheten. Har varit här i sex timmar och är helt slut. Rivstartade med en (iaf för mig) svår uppgift. Har hört att det är precis så man inte ska göra om man vill att energin man samlat på sig under semestern ska räcka längre.

Lilla Räkan har kommit hem från sitt kollo. Vill skynda mig hem och krama honom. Fast han skulle gå till en kompis strax messade han. Ni förstår hur populär jag är.

OK. Nununu ska jag försöka jobba undan och sedan sticka hem och koka ravioli. Tvära kast, för några dagar sedan satt jag på Grekön och moffade fetaost och dolmades och badade i Medelhavet. Åh.