30 april 2009

rot, rot, rot sind alle meine Kleider

Min outfit idag består av svart klänning, bruna tajts (skitfult, jag vet, men jag hittade inga svarta imorse) samt knallröd jacka och lika röda gympaskor*. När en av Herrarna på min arbetsplats mötte mig i hissen sa han:

- Åh! Rött! Det skall man ju ha såhär till första maj.

En annan av Herrarna på jobbet berättade häromsistens att han blivit "nervös" när han fru köpt en röd diskpropp. "En röd!" sa han, "det kan man ju inte ha. Jag gick genast och köpte en svart."

Då och då måste jag påminna mig själv om varför jag envisas med att jobba i juristtäta organisationer. Herrarnas upprördhet kring röd klädsel och röda diskproppar fick mig åter att inse hur lyckligt lottad jag är.

*Jag kan lugna alla stilfascister med att jag satte på mig sober kavaj och finskor när jag kom till kontoret.

 

kling-klong

Imorse frågade jag Lilla räkan om en av tjejerna i hans klass är sjysst, varpå vi hade följande konversation:

Lilla räkan: Jorå, hon är som alla andra tjejer. Fast hon jagar mig ibland, det är lite jobbigt.

Jag: Jaha, när jagar hon dig då?

Lilla räkan: När jag drar henne i tofsarna och ropar "kling-klong". Hon har faktiskt bäst tofsar av alla tjejer att dra i.

Plötsligt mindes jag hur det var att gå i skolan. Jag hade också kling-klong-tofsar. Sålänge jag hade det fick jag faktiskt uppmärksamhet av killarna. Jag kanske skulle börja med det igen? 

27 april 2009

Hoppsansa

Nu är hjulet till Pluttskruttens vagn lappat och lagat. Hade laddat som en galning för att skälla ut personalen i barnvagnsbutiken för deras dåliga service, hutlösa priser osv. Däckbytet visade sig ta 10 minuter och kosta 169 kronor. Hoppla. Nästan så jag får skämmas.

alternativ karriärväg

Måndag. Helsegt på mitt jobb. Jag funderar på alternativa karriärvägar.

En idé jag har är att bli barnvagnstillverkare. Jag tänker utveckla en snygg och svindyr vagn som alla stockholmsföräldrar bara måste ha. Sedan gör man kassa hjul som det blir punka på hela tiden. Det är viktigt att se till att det är en specialmodell på hjulen så att inga andra slangar eller däck passar på dem. Det måste också vara så krångligt att byta däck att man måste boka tid i en specialbutik för att få hjälp med det.

Problemet är bara att den här vagnen redan finns och Pluttskrutten har en sån. Skall således ägna min lunchrast åt att fixa den femtielfte punkteringen på Pluttskruttens vagn. Önska mig lycka till så att jag inte börjar skrika åt butikspersonalen.

26 april 2009

sovmorgon

Pluttskrutten var inte hemma igårkväll utan sov hos sina morföräldrar.

Precis som förra gången såg jag verkligen fram emot att få en sovmorgon. Men vad hände? Jag vaknade klockan 05.40. Slumrade visserligen till igen, men den där lilla extrasömnen var ingenting mot Pluttskruttens vanliga morgonrutin: att slunga Alfonsdockan och napparna ur sängen och sedan välta ut innehållet i min handväska över mig.

Turligt nog är både Pluttskrutten och Alfons hemma igen. Sovmorgonar är inte min grej helt enkelt.

23 april 2009

Appenzellerdröm

Igår dristade jag mig till att bläddra lite i en faktabok om graviditet och förlossningar. I boken förklaras att det är mycket vanligt att man drömmer symboliska och mytiska drömmar under graviditeten.

Jag är väl, som vanligt, undantaget som bekräftar regeln. De senaste nätterna har jag drömt att jag jagar Lilla räkan runt skolgården för att han inte har plockat upp sitt Lego. Inatt drömde jag att jag käkade en Appenzeller som var out of this world. Inte mycket till bebissymbolik.

21 april 2009

Godisdiskussion

Jag djupdyker ned i Lilla räkans påskägg och letar rätt på fem braiga godisar.

När jag stoppat den första i munnen säger Lilla räkans och Pluttskruttens pappa: Just nu ser du ut precis som Pluttskrutten när hon okynnesäter majskrokar.

Jag: Men jag måste göra såhär. Det är därför jag inte kan koncentrera mig på jobbet när jag köpt godis. Först måste jag bestämma i vilken ordning jag skall äta de olika bitarna.

Lilla räkans och Pluttskruttens pappa ger mig en mycket märklig blick.

Jag: Nu framstod jag inte som helt stabil va?

Lilla räkans och Pluttskruttens pappa: Nej.

Vimmelmamman

Knickedickens mamma tipsade mig om Vimmelmammans blogg. Vimmelmamman är reporter på Se & Hör och har cancer. Känsliga läsare varnas. Läs om ni orkar. Hon skriver jättefint och bra.

Nu håller ni käften-metoden

Jag blir så glad när jag läser om Linda Skugge och hennes uppfostringsmetoder. Läs här om hennes "Nu håller ni käften-kaka". Underbart. Jag önskar att fler körde samma stil.

vad svarar man?

Omständigheten att jag är gravid igen utlöser alla möjliga reaktioner. Jag har svårt att se det provocerande/konstiga/irriterande i faktumet att det kommer en bebbe till, men för många är det tydligen svårt att ta till sig. Här några av de mer komiska reaktionerna:

- Va? Hur gick det till?

- Oj. Vad säger din mamma?

- Så tätt? Det är inte bra.

- En till. Det kommer ni inte att orka.

- Du vet väl att barn som får syskon tätt ofta får psykiska problem?

Ja, hörrni, vad ska jag svara? "Förlåt", kanske?

Jag har en väninna som stup i ett får höra idiotkommentarer för att hon och hennes man "bara" har ett barn. Ensambarn får visst också psykiska problem. Vidare är föräldrar till ensambarn tydligen egoistiska och bekväma. Att väninnan och hennes man vill men inte verkar kunna få syskon är det ingen som tänker på.

Ibland är människor så sorgliga.

pinsamsnyft

Snyftorgierna fortsätter.

Av någon outgrundlig anledning slog jag på "Spårlöst" på TV4 när jag kom hem igår. Det är ett riktigt skitprogram som jag i vanliga fall klarar av att titta på i maximalt fem minuter. Nu tog det maximalt fem minuter innan jag satt där och storbölade när en tjej som adopterades bort som nyfödd fick träffa sina biologiska föräldrar och sina systrar.

Pinsamt. Detta måste få ett slut.

19 april 2009

lusekofte

Har just sorterat fyra kassar bebiskläder. Ingen kan inbilla mig att Pluttskrutten har haft de där kläderna i storlek 50. Fast jag har en bild på när hon har ett par grönrandiga byxor i just storlek 50 uppdragna till armhålorna för att de var lite stora. Ändå obegripligt att spädisar är så små.

Så. Fyra kassar bebiskläder i storlek 50 - 74. Mitt rationella jag förstår att jag inte behöver köpa särskilt mycket till Skorpan (förutsatt att det blir en flicka, förstås). Men det saknas faktiskt en lusekofte-body från Ugly Childrens Clothing. Så det måste jag förstås införskaffa. Eller så får jag hoppas att det är en pojke, trots allt, så får jag tokshoppa. Åh så smart.

17 april 2009

Pingu i parkleken

Imorgon skall Pluttskrutten och hennes pappa till parkleken och grilla korv. Jag vet precis hur Pluttskrutten kommer att se ut. Hon kommer att forma munnen till en Pingu-näbb och skrika "bitteba" och "mimimimi". Sedan kommer den stora besvikelsen när korven är slut.

Men det blir säkert jättekul på kontoret också. Jätte.

ingen tevesoffa

Min ursprungliga tanke med den här bloggen var att skapa en plattform för debatt om Viktiga Ämnen. Mitt första steg mot att bli en proffstyckare, vars åsikter andra människor skulle inspireras av, eller åtminstone beakta (hybris? jag?).

Nu när bläddrar igenom mina gamla inlägg blir jag nästan lite rörd över hur jag i princip bara lyckas skriva om det lilla livet. Om barnen jag får ta hand om. Allt jag gråter för, alla jag älskar, oförrätter och skojigheter. Om ni frågar mig är det också de här sakerna som gör livet värt att leva.

Det är nog bara att acceptera att tevesofforna får klara sig utan mina bidrag i diskussionen kring de viktiga samhällsfrågorna mig ett tag till.

16 april 2009

morgon med Chubaka

Efter att jag klagat i flera dagar på att jag inte träffar Lilla räkan och Pluttskrutten på dagarna passade Pluttskrutten på att vakna kl. 05.30 imorse. Tro't eller ej men jag blev faktiskt glad. Dessutom vaknade Lilla räkan vid sexrycket, så nu har jag hunnit frukosthänga med båda knoddarna, kört cirka 100 "vad säger/hur låter"-frågor* med Pluttskrutten samt letat efter och återfunnit Lilla räkans Lego-Chubaka (5 cm hög) ute på gräsmattan.

Nu är jag så trött så jag måste satsa på en tredje kaffe innan jag vågar öppna någon akt här.

*av typen: "Vad säger katten" (svar: "wauwa") eller "Hur låter dammsugaren?" (svar: "ouououououou")

15 april 2009

femminutersmamman

Igår träffade jag Pluttskrutten i fem minuter på morgonen. Vi hann leka "tittut" bakom badrumsdörren. När jag kom hem från jobbet sov hon. Jag ryckte lite i hennes napp och hoppades hon skulle vakna, men det gjorde hon inte. 

Lilla räkan träffade jag också en stund på morgonen, i fem minuter på väg till skolan och en kvart på kvällen. Vi hann läsa några sidor i Clone Wars-boken och prata om hur det går till när man röntgar hjärnan.

Det suger ju. Jag är bara hemma och lämnar tvätt och länsar kylskåpet. Jag börjar förstå folk som blir hemmafruar. Eller det gör jag inte för jag har absolut noll hemmafrupotential. Men iallafall. Kidsen har snart glömt att jag finns, jag har ingen koll på hur de mår, vad de gör på dagarna eller vad de åt till middag. Lilla räkans och Pluttskruttens pappa hinner jag bara säga godmorgon och godnatt till. Morr.

Måste hitta ett jobb som ger mycket pengar för en liten arbetsinsats. Tips någon?

14 april 2009

cineasterna talar

Diskussion om film i fikarummet på min arbetsplats.

Högsta Hönset: Jamen, fransk film. Fransk film är bäst.

Tystnad.

Bossen: Du är för frankofil och sofistikerad. Tacka vet jag pang-pang och cowboys och Clintan.

Tyst igen.

Praktikanten: Braveheart. Braveheart är den bästa filmen som gjorts. På slutet, när han skriker "Freedom", då måste man ju gråta.

Receptionisten: Äh. Det finns bara två riktigt bra filmer. Dirty Dancing och Pretty Woman.

Bossen till mig: Du då, vad tycker du? Ni ser säkert en massa film hemma.

"Film, film, film", tänker jag med min övertrötta hjärna. "Säg en bra film nu".

Jag: Jamen Ice age, den är ju bra.

Sen ringer min mobil. Har sällan varit så tacksam för ett telefonsamtal.

Cornelis

Titt som tätt, sådär vartannat år, får jag någon slags Cornelis Vreeswijk-nostalgi. Så också nu. Har lyssnat på "Visa i vinden" och "Balladen om Fredrik Åkare" (inte den med Cecilia Lind, den andra, när han skiljer sig från sin fru och allt går åt helskotta) och låtit ett och annat tonårsminne fladdra förbi.

Fast allt han gjorde berör inte mig. Jag hatar "Hönan Agda" till exempel. Och alla de där visorna om Babette och Jeanette och allt vad de heter. Men jag har grinat till både den ena och den andra av hans visor. Fast det är ju knappast en mått på kvalitet, eftersom jag vissa dagar blir rörd till tårar av Kicki Danielsson. Jag gråter ju f-n för allting nu för tiden. Idag grät jag när Pluttskrutten inte ville sova utan fortsätta leka med sin bil och pep "bil, bil" mellan sina protesttårar.

Suck.

När jag var gravid med Pluttskrutten var jag mycket argare. Det var lite mer tillfredsställande att gorma åt folk och saker istället för att gråta hela tiden.

13 april 2009

snark

Kan någon levande människa förklara varför jag envisas med att vakna kl. 04:50 utan att bli väckt av något barn? Sucks fat.

12 april 2009

tillbaka

Tillbaka.

Vi hade det (såklart) toppen, alla fyra. Jag måste dock konstatera att Pluttskrutten är den ultimata charterresenären. För henne var allt fantastiskt roligt hela tiden, från att äta frukost i matsalen till att tjoa efter snygga killar på stranden.

Fast hon lackade ur på planet, både dit och hem. Gränsen för Pluttskruttens tålamod nåddes efter sex timmar i någons knä och blöjbyte på en kackig flygplanstoalett. Då hjälpte inte ens mutor i form av översockrade spanska kex eller gosedjursteater.

3 april 2009

Sällskapsresan

Snart. Imorrn. Åker vi. På familjecharter. Lägenhetshotell och barnpool. Så trodde jag faktiskt inte att det skulle bli när jag satt där ensam och grinade i min andrahandsetta för inte alls så länge sedan.

Ska ägna lunchen åt att jaga simpuffar till Pluttskrutten, köpa solkräm och flipflops i tre olika storlekar, växla pengar och beställa taxi.

Det är mycket oklart om det finns bloggmöjligheter på familjehotellet. Om inte dyker jag upp här igen ungefär samtidigt med påskharen.

Frohe Ostern!

1 april 2009

sandlåda

Jag hade glömt/förträngt hur mycket sandlådementalitet det är på arbetsplatser. Jag blir tokig. Om jag inte vore en sådan mes skulle jag starta eget. 

Idag hade jag hellre hängt med Pluttskrutten och hennes pappa i en alldeles riktig sandlåda.