30 september 2009

äppelstund har guld i mund

Pluttskruttens dagisinskolning går sakta men säkert framåt. Nu vill hon faktiskt delta i äppelstunder och samlingar. Hennes engagemang i undanplockningen är dock sådär.

Igår blev Pluttskrutten helt knäckt när jag lämnade henne ensam i fröken Solveigs vård en stund. Hade det inte varit för frökens försäkran att Pluttskrutten reagerar precis som alla andra barn gör hade jag börjat gråta. Idag verkade Pluttskrutten inte bry sig nämnvärt när jag lämnade henne utan fortsatte ihärdigt att dansa runt med en sjal på huvudet. Då började jag nästan gråta för det.

Aldrig är det bra, liksom.

28 september 2009

broderi

På förmiddagen inledde vi andra veckan av Pluttskruttens dagisinskolning.

Mitt mål för dagen var att brodera klart Pluttskruttens namnlapp. Under lekstunden hann jag brodera ett halvt A.

Jag borde ha varit lite mer uppmärksam när min mormor försökte lära mig lite basic handarbete. Då hade det kanske inte tagit en förmiddag att brodera mellanpinnen på ett A.

Tur för Pluttskrutten att hon har ett kort namn.

mms_image

27 september 2009

Alfons, Totte och några till

Vår lördagseftermiddag:

Pluttskruttens feber behandlades med Alfonsdockan, boken "Totte badar" och en Teletubbies-DVD. Samtidigt. Bredvid satt Lilla räkans, Pluttskruttens och Skorpans pappa och broderade på en namnlapp till Pluttskruttens dagispåse.

Med Skorpans snarkningar i bakgrunden blev idyllen total.

26 september 2009

Kristins blogg

Har börjat följa Kristins blogg, där hon skriver utlämnande och modigt om sin kamp mot leukemi.

Åter är en påminnelse om att livet ofta prövar oss på sätt som inte går att förstå.

Anna Netrebko

Igår var vi och lyssnade på Anna Netrebko på Konserthuset. När hon sjöng "Regnava nel silenzio" ur Lucia di Lammermoor insåg jag att jag aldrig kommer att höra något bättre i operaväg så länge jag lever.

Jag önskar jag kunde vara som Anna Netrebko när jag jobbar: komma dit, leverera ett  i det närmaste perfekt resultat med självklarhet, elegans och utstrålning, sopa banan med mina kollegor och sedan åka hem igen.

Och, precis som Anna, skulle jag också bjuda på ett extranummer om folk verkligen skulle tjata.

24 september 2009

Italien

Idag fikade Skorpan och jag på Café dello Sport.

Café dello Sport är - såvitt jag kan bedöma - verkligen så nära Italien man kan komma i Stockholm. När baristan smågrälade med sin kollega om fotboll på italienska och sedan kallade mig för signora blev jag så till mig att jag köpte en jättebiscotti till latten.

Hoppsan.

Degklumpsperioden?

Trots att jag inte lytt mormors träningsråd för att komma i form efter graviditeten fick jag faktiskt på mig mina vanliga jeans imorse. Fast jag kunde varken andas eller gå när jag hade dem på mig. Det lär blir gravidkläder ett tag till. Morr.

På beskrivningen till mina gravidjeans står att det "bästa med byxan är att du också har något att ta på dig direkt efter förlossningen då problemet för många mammor är just magen (degklumpsperioden). Men dessa jeans passar perfekt och håller allt på plats."

Degklumpsperioden? Vafalls?

23 september 2009

god tid

Eftersom alla andra är så tidigt ute hela tiden har jag varit otroligt förutseende och bokat födelsedagskalas åt Lilla Räkan på Andys Lekland.

I mitten av november. Jag kan minsann också vara tidigt ute. Nu gäller det bara att jag kommer ihåg att och när jag bokat kalaseländet.

22 september 2009

bara regn hos mig

mms_image

Det regnar.

Därför är vi helt själva i den vanligtvis överfyllda klaustrofobiparken.

Oh yeah.

festlokal, forts.

Är det ett stockholmsfenomen att vara ute i absurt god tid? Eller är det så att alla utom jag är sådär överplanerande?

Folk bokar bord på restauranger veckor i förväg och - tydligen - festlokaler ÅR i förväg. Tillställingen jag försöker hitta lokal till skall gå av stapeln i sommar. Hälften av ställena jag kontaktat är bokade "för länge sedan". Meh. Jag försöker vara en hyfsat planerad människa, men tvingas boka upp mig halvårsvis i förväg därför att alla andra gör det.

Kan vi inte komma överens om att vara pyttelite spontana?

21 september 2009

för fort

Nyss var hon en pytteliten bebis. Nu börjar hon lekskolan.

Tiden går för fort.

20 september 2009

stort och litet

De flesta dagar rör jag mig bara i våra kvarter. Från gården till lekparken. Från Konsum till öppna skolan. Det lilla livet, liksom. Samtidigt har mitt liv aldrig varit mer händelserikt än nu. Att vara med om tre barns utveckling på nära håll är en gåva.

Och väldigt stort.

sorry

Idag skällde jag på Pluttskrutten för att hon klev tillbaka ned i badbaljan när hon fått på sig pyjamasen. Hon blev helt förskräckt såklart.

Förlåt mig, Pluttskrutten. Du är ett och ett halvt. Jag är vuxen och borde veta bättre. Imorgon när du vaknat och vill ha "päpple" ska jag plocka fram det finaste rödaste äpplet åt dig.

God natt nu.

Lars W.

Titta! Sparkling gillar också Lars Winnerbäck.

19 september 2009

Jag får liksom ingen ordning

Vi har alla våra bättre och våta sämre dagar.

Idag har jag en sådan där dag när det inte vill sig riktigt.

Det är som för Lars Winnerbäck. Jag får liksom ingen ordning.

18 september 2009

comme si, comme ca

Fredag kväll.

Två av tre barn sover. Det tredje (guess who?) har en kompis hemma; de sitter i soffan och spelar Lego Star Wars på Wii. Jag försöker halvt förtvivlat hitta en vettig festlokal genom att googla.

Det går sådär.

17 september 2009

På ålderns höst

Under helgens tjejhelg pratade vi ålderstecken. Jag drev tesen att vi är gamla. Kompisar från förr har plötsligt förvandlats till tanter och farbröder. Som jag själv.

Till råga på allt kom det en ålderdomsbilaga med morgontidningen imorse.

It’s a sign.

mms_image

16 september 2009

Couture cookie

Malin, jag försöker kommentera på din blogg, men lyckas inte... Jag läser den iaf... Du måste ha varit snyggast i Stadshuset i din outfit. Kramen

Hollywood

Bossen säger ofta till mig att han inte kan förstå att jag gillar "Efterlyst". Han tror nämligen att jag är en intelligent och sofistikerad person.

Därför har jag lovat mig själv att inte berätta att "Svenska Hollywoodfruar" är mitt nya favoprogram. Eller, programmet är ju såklart fullkomligt vedervärdig smörja, men heeelt underbart att titta på. Jag har aldrig känt mig mer stabil, jordnära och pålitlig än när jag såg Anna Anka freaka ut för att hon och Paul Anka "alltid måste gå in bakvägen" på hotell och restauranger eller när hon tyckte att stranden i Atlantic City var skitig.

Eller vad säger du, Smulan?

Vill du ha en banan i örat?

Lilla räkan har i flera dagar pratat om en "jätterolig" låt på youtube som jag bara "måste" se och lyssna på.

Idag, när han kom hem från skolan, tog vi oss äntligen tid att sätta oss vid datorn tillsammans. Då fick jag premiärlyssna på "Put a Banana In Your Ear".

Återigen påmindes jag om hur gammal jag är. Jag fattar nämligen ingenting.

14 september 2009

otäcka ord

Det finns så många otäcka ord; bl.a. hela vokabulären för graviditeter. Jag får panik av ord som framfall, överburen och moderkaka.

Men det tar visst inte slut där. Idag gick jag förbi en specialistmottagning för en massa läbbiga åkommor och kroppsdelar. Som hälsporre och kalkaxel. Eller hälsenor och benhinnor.

Panic on Titanic.

mms_image

13 september 2009

Där är det sommar

Nu har ljusen brunnit ut och Cavan tagit slut.

Mina vackra väninnor och jag har skrattat och gråtit, pratat och promenerat, ätit en massa, härjat med barnen och gosat med hundarna. Med visst vemod lämnar jag ön och dess milda sensommarljus.

Där är det sommar men här inne är det höst.

12 september 2009

mysfaktor

mms_image

Mysfaktorn har stigit väsentligt sedan vi åkte bilfärja. Nu dricker vi Cava vid brasan.

11 september 2009

bilfärja

mms_image

Det är något visst med bilfärjor. Det kan liksom inte bli så mycket omysigare.

tjejhelg

Snart sticker Skorpan och jag på tjejhelg i skärgården. Min förhoppning är att Skorpan sover sig igenom hela veckoslutet, men känner jag henne rätt vill hon nog vara med och surra till långt in på småtimmarna.

Måhända kommer det ett sms-inlägg från klipporna - förutsatt att jag hittar mobilen. Sist jag såg den, för ca två timmar sedan, hade Pluttskrutten fått tag i den, efter 18 månaders fruktlösa försök.

10 september 2009

Happy birthday!

Idag har vi högtidlighållit Pluttskruttens 1,5årsdag.

Vi firade med en tur till öppna förskolan, där Pluttskrutten fick blåsa ut ljuset efter sångstunden. Sedan spillde hon köttbullskladd på min klänning. Skorpan hakade på genom att kräkas på mina strumpbyxor.

Happy birthday!

utsikt från barnvagnen

En barnvagnspromenad längs vattnet i den strålande sensommaren kändes faktiskt som ett helt ok alternativ till att sitta på Dilbertkontoret och svettas.

mms_image

9 september 2009

inte så atletisk

Taggad av mormors motionsråd var jag en sväng på gymmet idag. Låt oss konstatera att jag har en bit kvar till den atletiska kropp jag önskar mig.

8 september 2009

klargörande

Ett litet klargörande angående inlägget om Kents "Utan dina andetag".

Jag skäms inte för att jag gillar låten, den är underbar tycker jag. Det jag skämdes för är att jag satt och småsnyftade själv här framför datorn. Inget att skämmas för kanske, men det kändes tramsigt.

7 september 2009

sanningen

Det sägs att man får höra sanningen av barn och fyllisar. Jag skulle vilja lägga till mormödrar. Såhär lät det när jag pratade med min mormor (88 år) idag:

Mormor: Håller du stilen?

Jag: Vad menar du?

Mormor: Har du gått ner alla gravidkilon?

Jag: Eh, nej, jag kan inte ha mina vanliga byxor ännu.

Mormor: Du får väl gå på gym!

Jag: Ja, men det är inte alltid så lätt att hinna. Vi har tre barn.

Mormor: Du får göra sån där styrketräning.

Och så var det med det. Dags att packa gymbagen.

Utan din luft

Jag skäms lite lite lite; men såhär vid 23-tiden på söndagkvällen efter en urspårad läggning av Pluttskrutten och med cirka ett års sömnbrist i bagaget blir jag lite tårögd av Kents "Utan din luft".

God natt alla.

6 september 2009

hårdrock

Lilla räkan deklarerade för ungefär ett år sedan att han är hårdrockare. För att lära sig nödvändiga fakta har han lånat boken "Hårdrock" av Rickard Jakbo i skolbiblioteket. Nu läser Lilla räkan och jag i den på kvällarna. Jag tror faktiskt jag förstår skillnaden mellan Heavy Metal och Death Metal nu.

Mesig som jag är hoppar jag över meningar som innehåller ord som "oskuld", "sex" och "ligga med". Det kanske är att blunda för verkligheten men jag orkar inte förklara ordet "oskuld" för en åttaåring halv nio på kvällen.

Fast den dagen han frågar mig vad det betyder lovar jag att jag ska förklara det för honom. Under tiden kanske ni kan mejla mig förslag på hur man på ett pedagogiskt sätt förklarar för ett barn vad en oskuld är.

5 september 2009

i mitt huvud

När jag gick i skolan sjöng vi ofta en ganska hemsk sång på musiklektionerna som heter "Es tönen die Lieder" ("Kinderverdummung" - "barnfördumning" enligt kritikerna). Gärna i kanon. Det lät hemskt.

Nu har sången fastnat i mitt huvud. Snart måste jag söka hjälp.

3 september 2009

rödvin i taket

Igår testade jag att göra lite styrkeövningar på en pilatesboll. Jag har i alla år skrattat åt pilates och tänkt att det är en modern form av husmorsgympa. Nu måste jag tyvärr erkänna att jag varit fel ute.

Trots mitt enastående (nåja) balanssinne fick jag dock ägna halva passet åt att inte ramla av bollen. Enligt den otroligt inspirerande PTn som visade mig övningarna rubbas tydligen när balanssinnet man varit gravid. Hjärnan fattar visst inte att tyngdpunkten återgått till det normala. Eller något i den stilen.

Men min drattande berodde nog också på att under hela träningstimmen tänkte på en bekant som satt på en pilatesboll en gång när hon var hemma hos en vän och drack rödvin.

Behöver jag förklara varför vinet hamnade i taket?

tittut

mms_image

Tittut är roligare.

gummor i trappan

mms_image

Det är väldigt roligt att leka med Pluttskrutten. Men jag har faktiskt tröttnat liiite på att leka med legogummor som bara ska gå i trappor.

1 september 2009

harmoni

Idag hängde Skorpan med mig till city. Hon skrek hela vägen in till stan, under hela lunchen med min vackra väninna S och under hela min tur runt NK.

Sedan hälsade vi på på mitt jobb. Så snart vi klev in på kontoret blev hon alldeles lugn, tittade på lysrörslamporna i taket och lyssnade andäktigt när Bossen berättade om alla nyinkomna ärenden. Under kafferasten låg hon på bordet på en filt och flinade. När vi skulle åka hem började hon vråla redan i hissen och gastade sedan hela vägen hem.

Jag vet inte vad jag ska dra för slutsatser av det här. Jag har aldrig upplevt min arbetsplats som överdrivet harmonisk.