Härom dagen tutade Metrobloggen ut att de skulle lägga ned hela bloggeriet. Alla bloggar skulle raderas. Pang bara. Jag blev först upprörd och sedan lite lättad. Tänkte att det var ett tecken på att det är dags för mig att sluta. Jag började redan klura på ett bra och fint sista inlägg. Med fint foto. Och bra låt.
Men så kom det kontraorder. Metrobloggen skall visst finnas kvar. Eller inte finnas kvar, men bloggarna ska räddas. Jaha. Vad skönt. Fast jag var ju redan väg bort. Iallafall i huvudet. Så nu sitter jag här. Vill fortsätta men ändå inte.
Men. Förändringsobenägen som jag är blir jag nog kvar här tills Metro släcker lampan för gott. Vare sig ni vill eller inte.
Haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar