Efter att ha sett Susanne Biers "Hævnen" igår känner jag mig förlöst från senaste veckans frustration över mina egna tillkortakommanden och att saker inte alltid blivit som jag velat. Jag behövde en påminnelse om vad det är som är viktigt i livet och inte.
Se den! Min enda kritik är att det på några ställen blev lite för mycket. Jag tänkte "nu kan det inte bli värre" och så blev det ändå ännu hemskare. Lite som "Dancer in the Dark". Till slut orkar man inte ta till sig mer av det svåra.
Men. "Hævnen" är en viktig film. Och helrätt tajming för min del. Att leva mig in i svårare bekymmer än mina egna tog ner mig på jorden igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar