5 februari 2014

Har man sagt A

Jag vet att vissa av er blir tokiga när jag bara antydningsvis skriver om saker och inte talar ut skägget. Men ibland måste jag. Jag har verkligen behov att skriva av mig men samtidigt vill jag inte lägga ut allt för personliga eller utlämnande saker här. 

Som härom dagen, när jag försökte förklara hur dumt det var att jag inte pratade med någon om en jobbig sak. Att jag gjorde det för att inte oroa andra, men att jag nu i efterhand tror det var feltänkt. Eftersom jag tror att familj och vänner klarar sånt och att det kan kännas bra att lätta sin börda och också lätta andras bördor. Det var det jag ville skriva om, inte själva händelserna i sig (som, jag lovar, inte är så intressant).

Men det kanske är dumt, det är lätt att fel- eller övertolka. Ska fundera på detta lite.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar