Tankeväckande

Det var en kort återkomst till bloggen tänker ni kanske nu men sanningen är att jag jobbat som aldrig förr sedan midsommar. Eller det är inte sant, jag jobbade mycket mera förr, men det var länge sedan jag jobbade i ett projekt av detta slag. Därför stiltje här på bloggen.

Igår tog vi ett viktigt steg i projektet så nu saktar det ned lite och vi kan gå på sommarledighet så småningom.

Idag hände en lite märklig grej, eller tankeväckande kanske jag ska säga. På hemvägen messade jag med M och jag höll på att tramsa i mina meddelanden om att jag skulle blanda amfetamin i kaffet och frågade om jag skulle köpa yoghurt, bröd och knark i affären osv. Inte kul men sådär höll jag på.

När jag kom ned i tunnelbanan satt en kille och en tjej, omöjligt att säga hur gamla de var, antagligen i min ålder, på en bänk på perrongen. På långt håll kunde en se att de var helt trasiga och nedknarkade. De höll på att åla omkring där på bänken och jag gissar att de injicerade men jag såg inga nålar. Plötsligt horse-somnade de båda två, helt komaartade och påtända. Så hemskt för dem, alla som tittade eller undvek att titta, de halvlåg där och var helt borta, två spillror. Kändes plötsligt otroligt sunkigt att ha skämtat om knark.

Jag sa till en spärrvakt som lovade ringa en ordningsvakt för att titta till dem. Jag sa till spärrisen att jag tänkte att det framförallt är för deras skull de borde tas om hand och vem vet om de överdoserat. Spärrisen höll helt med. Jag hoppas de överlevde. Det gjorde de säkert. 

Alltså detta var så bedrövligt, jag skäms för mina tråkiga skämt och jag hoppas de där två kan bli drogfria.