23 september 2007

ett bra ord, någon?

När jag insåg att jag blivit styvmor läste jag ett par böcker i ämnet (säg det problem som inte går att angripa teoretiskt...). Det var bra att kunna läsa om andras erfarenheter, framförallt var det skönt att känna att man inte är ensam och att vissa, måhända lite knasiga, tankar är berättigade eller att man åtminstone inte är den enda som tänkt något åt det hållet.

Men ingenstans har jag hittat ett vettigt ord att beskriva förhållandet mellan en styvförälder och ett styvbarn med. Att "styvmor" låter ålderdomligt och elakt inser ju vem som helst. Och någon låtsasmamma vill i vart fall inte jag vara. Inte heller plast känns så tilltalande (även om det kanske är det mest skämtsamma och därför tilltalande uttrycket). Extra- eller bonusmamma, fine, men låter det inte lite som något man fått på köpet och egentligen inte behövde? Likadant är det när jag skall försöka beskriva min relation till min pojkväns son. Just "min pojkväns son" innehåller redan ett avståndstagande, ungefär "obs! han är inte min". Likaså låter bonus- och extrabarn som något som bara ingick. Jag vet inte jag. Jag har iallafall blivit någon slags tillägg till en fantastisk liten kille. Bästa strategin är kanske att bara strunta i terminolgin och traska på?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar