30 november 2008

Längtan

Att jag skulle längta efter Lilla räkan och Pluttskrutten när jag var borta var väl ganska självklart.

Lilla räkan och jag har förstås varit ifrån varandra ganska ofta redan. Jag längtar alltid på samma sätt efter honom: jag skrattar åt våra konstiga internskämt i min ensamhet och blir sedan ledsen för att vi inte kan busa och skämta med varandra precis där och då. Funderar på vad han gör därhemma. Med Pluttskrutten blev det annorlunda. Hon är ju så liten. Jag längtade efter henne så det gjorde ont i bröstet. Det trodde jag inte om mig själv. Nu vet jag.

På natten störtade jag upp ur sängen och letade efter spjälsängen därinne i hotellrummet. Det enda jag hittade var min kollega Myrans säng. Turligt nog vaknade hon inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar