Pluttskruttens dagisinskolning går sakta men säkert framåt. Nu vill hon faktiskt delta i äppelstunder och samlingar. Hennes engagemang i undanplockningen är dock sådär.
Igår blev Pluttskrutten helt knäckt när jag lämnade henne ensam i fröken Solveigs vård en stund. Hade det inte varit för frökens försäkran att Pluttskrutten reagerar precis som alla andra barn gör hade jag börjat gråta. Idag verkade Pluttskrutten inte bry sig nämnvärt när jag lämnade henne utan fortsatte ihärdigt att dansa runt med en sjal på huvudet. Då började jag nästan gråta för det.
Aldrig är det bra, liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar