Nu är vi äntligen ute i den västerbottniska bushen. Världens ände. I positiv bemärkelse.
Jag är ännu cityspattig. Det brukar ta något dygn för mig att tagga ned. Men imorgon ska jag gå ut och lyssna på tystnaden och känna mig som en del av evigheten.
Sedan tänker jag lassa i mig kokta ägg och äta upp barnens påskgodis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar