Hetsläste färdigt "Håpas du trifs bra i fengelset" igår. Efter all anspänning på jobbresan grät jag som en galning på flyget och på arlandabanan åt allt elände och all kärlek i Alakoskis berättelse. Mina medpassagerare trodde antagligen att jag gjort slut med en kille eller något eftersom jag satt där och bölade helt ohämmat.
Men det var lite skönt faktiskt. Och så var det ändå ett lyckligt slut på romanen, tack och lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar