Från Norrlandsstugans veranda går det en liten trappa ned till gräsmattan. Glasstrappan säger Lilla räkan.
Första sommaren jag var i Norrlandsstugan badade Lilla räkan i plastpoolen medan jag satt på Glasstrappan och såg på. När han badat färdigt satte han sig invirad i en handduk i mitt knä för att torka. Det gör han såklart inte nuförtiden. Både plastpool och torka i mitt knä är ganska så passé för hans del. Och när jag satt där på Glasstrappan med Lilla räkan för fem år sedan kändes scenariot att jag några år senare skulle sitta där och spana in Pluttskruttens och Skorpans olika hoppstilar ganska så avlägset. Hade någon sagt till mig att Lilla räkan skulle få två galna småsystrar som skulle åla omkring i plastpoolen hade jag troligen trott att han eller hon var berusad, alternativt galen.
Men. God moves in mysterious ways. Så jag har några somrar av handduksgosande kvar. Och är man lite uppmärksam och tålmodig nog att invänta rätt tillfälle kan Lilla räkan visst tänka sig att sitta på Glasstrappan och gosa en stund. Fast kanske inte så väldigt många somrar till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar