Ska inte tråka ut er med alltför detaljerade beskrivningar, men det är ett fint lopp, otroligt välorganiserat och härligt att springa genom Stockholm.
Det bästa var ändå att jag fick hänga med Finkollegan innan och efter loppet och också dela upplevelsen med henne. Det är härligt att kunna nörda ner sig tillsammans. Peppa och eftersnacka. Synd bara att vi ses så sällan nuförtiden. Skit är det faktiskt. Träffade också en annan före detta kollega efter loppet som jag inte sett på länge, härligt att stå och eftersvettas lite tillsammans.
Jag fick verkligen kämpa igår, den stora variationen på dagsformen är en del av tjusningen med löpning tycker jag. När allt stämmer är det så underbart, när adrenalinet kickar in och en känner att en bara flyter med, tid och rum spelar liksom ingen roll. Så var det inte för mig igår, tyvärr. Det var inte katastrof heller, men slita fick jag. Mycket najs var att jag fick syn på en ingift släkting i publiken vid km 6-7 (visste inte att hon skulle kolla), att min egen Plastmamma stod vid Stadshuset och hejade på mig, att jag såg Isabellah Andersson springa i mål (när jag var på väg ut på Skeppsbron sprang hon målrakan...) - alltså vilken löpare hon är! -, att speakern ropade mitt namn när jag passerade km 16 i Tanto och en massa människor började ropa "heja, heja" efter mig, att jag såg en dagispappa utklädd till clown (iväglurad på väg till sin 40årsfest fick jag höra sen) på St Paulsgatan och att snälla Plastmamman dök upp vid målgång med en ros till mig! Alltså hur gulligt?
Tack, tack alla som hejade live, messade, lajkade på FB och Insta, tack.
Väldigt najs också att hetsäta kanelbulle och kexchoklad vid målgång och att duscha och att äta mat när jag kom hem.
Idag var också en toppendag men på helt andra sätt och andra anledningar. Det ska jag berätta om senare i veckan.
Fridens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar