Som - utgår jag ifrån - alla som sett bilden på den drunknade treåringen från Syrien som spolades i land i Turkiet igår har jag inte kunnat tänka på något annat sedan jag såg den igår kväll. Drömde om pojken hela natten. Jag undrar vad han hette. Jag undrar om han har föräldrar och syskon och om de också är döda. Jag undrar vad han tyckte om att göra och vad han gillade att äta.
Jag vill be honom om ursäkt för att världen är en så hemsk och vedervärdig plats att treåringar måste fly i gummibåtar och drunkna. Jag skäms för att jag sitter i min soffa och bara låter allt hända. Över att jag obsessar över töntiga lyxproblem. Jag skäms för att EUs 500 miljoner invånare inte verkar ha förmågan att öppna sina armar och hjälpa till.
Att vara frustrerad och ledsen hjälper ingen. Men det är så svårt att veta vad man kan göra. Jag tänker att vi (som kan) kan skänka pengar till hjälporganisationerna. Skänkte en slant till Rädda Barnen imorse, bättre än att göra ingenting tänker jag. Men fortfarande, jag fattar inte hur världen kan vara så sjuk som den är, att vi inte har förmågan att lära oss av historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar