Efter att nästan som besatt läst nyheter och sett nyhetssändningar i två dygn tog jag mig samman och åkte med en väninna (en kund faktiskt) till manifestationen på Sergels torg.
Det var ett fantastiskt arrangemang och härligt att känna gemenskap. Läste någonstans att det var 50 000 människor där. Artisterna var så bra, talen kloka. Kunde äntligen sluta vara arg och istället vara först ledsen och sedan hoppfull. Ilska leder som bekant ingen vart.
På vägen hem började vi prata med en polis som sa att hon aldrig fått så mycket uppskattning på jobbet som idag. Medan vi pratade med henne fick hon och hennes kollega två rosor. Det hela slutade med att jag tackade för att hon och kollegorna fanns där och gav henne en kram. Förstår att det låter helt konstigt men i stunden var det rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar