Både lilla räkans pappa och jag är stressade över att vi har mycket på våra jobb, att hemmalogistiken går trögt och allt som bara måste fixas. Såklart lilla räkan märker av det. Dessutom var han helt övertrött ikväll och därför extra pipig.
Imorgon skall min mamma hämta lillräkan från fritids. Sedan ska han sova över hos henne och hennes man. Han har gjort det förut och det har gått jättebra, men just ikväll kom han på att han inte vill. Jag vet att han har har det jättebra hos mamman, hon och hennes man är jättesnälla mot honom, de lagar godare mat än jag, han får se på teve längre, han får sova i deras säng osv. Men ändå. Det är så smärtsamt när han gråter så det skvalar och säger att han vill vara hemma och att han vet att han får hemlängtan. Jag skall på tjänsteresa och lilla räkans pappa ska jobba, så det bästa för alla (även för lillräkan) är att han är hos mamman. Men jag känner mig som världens hemskaste (styv-/bonus-/extra-/låtsas-/kvasi-)mamma när han är så ledsen och mina argument tar slut och jag säger med vuxenröst "men nu gör vi så, så hittar vi på något mysigt på onsdag när du är hemma igen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar