5 januari 2008

plastspaning

Igår var jag på gymmet för första gången på en månad eller två. Jag vaggade fram bland styrketräningsmaskinerna en stund och lyfte sedan upp två (4kilos) hantlar för att se om det fanns något kvar av mina biceps. Medan jag kände efter om hantlarna gick att lyfta stod jag och stirrade på mig själv i spegeln. Det såg ganska roligt ut, jag såg ut som barbamamma ungefär. Plus att jag hade en lite for kort t-shirt från en Bierfest i Bayern på mig.

Mitt i detta kom det fram en tjej till mig, kanske 17-18 år som såg ut som en mini-Paris, svarta träningsbyxor med guldbrodyr och ett stiligt rosa linne med korslagda band på ryggen. "Står du och tittar på mig i spegeln eller?" undrade hon. "Eh, nej", sa jag, "jag var faktiskt i min egen lilla värld", "Jaha", sa hon och vände sig sedan till sin kompis som stod bakom och frågade henne: "Vad tror du, hur tunga hantlar kan jag ta, jag har ju precis opereeeeerat mig, de kanske kan trilla ut om jag lyfter för tungt?" "Ta 2 kilo" sa väninnan. Då såg jag det. Lilla raringen hade nästan (obs! nästan) lika stora tuttar som jag. Med den skillnaden att mina inte trillar ut när jag lyfter hantlar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar