På vår juldagspromenad i förmiddags mötte Skorpan och jag en kvinna som uppenbarligen inte hade något hem att juldagsmysa i. Hon hade alla sina tillhörigheter i en bagagevagn. Där gick jag, med min tjocka, söta lilla bebis i barnvagnen och ett välfyllt Visakort i plånboken. Livet är enormt orättvist.
I mitt hem, dit jag var på väg, finns allt man kan önska sig. En familj. Kärlek och värme. Allt materiellt vi kan tänkas behöva.
Vart hon var på väg vågade jag inte fråga. Jag tror inte jag skulle kunna hantera svaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar